26 oktober 2008

Bidragspiraterna anfaller!

Expressen har bidragspirater i sikte och ser rött: Piratpartiets ungdomsförbund har blivit Sveriges tredje största politiska ungdomsförbund. Det innebär att de kommer att håva in ett par miljoner i statliga bidrag för att bedriva sin verksamhet. Ung Pirat hyllas för sin affärsidé, att registrera folk på en hemsida och sedan bara vänta på att de statliga bidragen rullar in. Klirr i kassan och drypande sarkasm från Expressen. Trevligt?

Hurra för Ung Pirat säger jag! Här ser vi ett av få politiska Ungdomsförbund som lyckats väcka engagemang istället för att tappa tusentals medlemmar. Nog för att det är enkelt att bara registrera sig på en hemsida, men är det inte ett fånigt svepskäl? De är inte det enda förbundet som kör på den metoden. Ung Pirat arbetar dessutom med frågor som är av stort intresse för många unga, och i synnerhet internetanvändande sådana. Det här är jättebra! De får en medlemsbas som består av unga med stor erfarenhet och stort intresse av att använda internet. Människor som förstår att det är ett verktyg av enorma proportioner. Vilka vore bättre lämpade att utveckla framtidens demokrati än dessa politiskt engagerade ungdomar på Internet?

Ungdomsstyrelsen delar inte ut sina miljarder för att förbundsledningarna ska kunna luta sig tillbaka och lyssna på klirrandet. Det är en fråga om demokratisk fostran, och i synnerhet en fråga om att organisera sig och att hitta nya vägar. Internet är en viktig väg mot framtida organisering och folkbildning.

Välkomna på arenan, Ung Pirat!

(Och oj oj... Hysterin över Ung Pirats storlek är stor, men Sverok är fortfarande 20 gånger större. Och får in motsvarande mängd mer pengar från staten.)

Läs även andra intressanta bloggar om , , .

14 september 2008

Minst 4 döda... Och 600 till

DN visar att det är skillnad på folk och folk. Översta rubriken idag är att minst fyra personer dött i orkanen i USA. Nästan alla byggnader i Houston är utan elektricitet ikväll.

På lite sämre nyhetsplats kan vi se att 600 människor omkommit i samma storm på Haiti, och 800 000 människor har blivit hemlösa.























Läs även andra intressanta bloggar om , , .

13 september 2008

Tråklista

Snodd från Kristoffer som i sin tur snott den.

Hur många nycklar finns det på din nyckelknippa: Sex.

Vilken svordom använder du mest: Vafan.

Äger du en iPod: Nope.

Vilken tid är din väckarklocka inställd på: Olika varje dag men just nu 09:30.

Hur många resväskor äger du: Inga, en ryggsäck är det närmaste jag kommer.

Var köper du dina matvaror ifrån: Vanligtvis Ica, men just nu Lidl eftersom Ica här har olidligt (höhö) ombyggnadskaos.

Skulle du hellre ta bilden än vara med på bilden: Är fruktansvärt dålig på bäggedera så det kvittar.

Har några av dina vänner barn: Ja.

Har någon någonsin kallat dig lat: Ja, ofta.

Vilken CD ligger i din CD-spelare just nu: Använder inte cd-skivor men datorn spelar Tori Amos för ögonblicket.

Föredrar du vanlig eller chokladmjölk: Varm choklad om den kommer med vispgrädde, annars är vanlig att föredra.

Har någon berättat en hemlighet för dig den här veckan: Ja.

Vad åt du till middag: Pastasallad med allt möjligt nyttigt jox i.

Använder du huvtröjor: Japp, men aldrig med uppfälld huva.

Har du någonsin deltagit i en demonstration: Ja, men tycker att det oftast mest är trist.

Vem var den sista som ringde dig: Thor.

Vilken är din favoritåkattraktion på ett nöjesfält: Saker som snurrar mycket och snabbt.

Tror du folk pratar bakom ryggen om dig: Definitivt, annars skulle jag få skuldkänslor för hur mycket jag pratar om andra.

Vilket riktnummer befinner du dig i: 08.

Tittade du på tecknat när du var liten: Japp och gör det fortfarande.

Hur många syskon har du: Tre yngre systrar och en radda bonussyskon som jag inte har någon större koll på.

Är du blyg inför det motsatta könet: Inte mer än inför någon annan.

Äger du några band t-shirts: Ja, men har aldrig betalat för en.

När flög du senast? Oj... Snart tio år sedan tror jag.

Hur många stolar står kring ditt köksbord: Fyra!

Pratar du några andra språk: Lite halvdant.

Diskar du din egen disk: Oftast. Tämligen ofta någon annans disk också.

Har du gråtit offentligt: Med jämna mellanrum. Oftare i okänd offentlighet än bland folk jag känner.

Försöker du alltid lära dig nya saker: Ja, annars skulle jag nog dö av understimulans.

Vill du just nu ha några tatueringar eller piercingar: Tatuering är i åtanke men har inte bestämt mig för hur jag ska få till motivet jag vill ha ännu. Piercingar känns inte aktuellt, annat än möjligen att ta hål i öronen igen.

Tycker du att killen borde bjuda på första dejten: Om han tjänar betydligt mer än vad jag gör.

Kan du kasta macka: Nope, men har inte testat på länge. Det kanske är något man lär sig automatiskt när man närmar sig vuxenålder.

Har du någonsin varit på Jamaica: Nope.

Vad har du med dig in på bion: Möjligen en dricka men oftast ingenting alls; jag glömmer ändå bort att äta under filmen och får ta med allt hem efteråt.

Vilket var ditt favoritämne på gymnasiet: Svenska, det var enkelt och bra.

Gillar du att flyga flygplan: Känner inte att jag har någon starkare åsikt i frågan.

Vilket personlighetsdrag är ett måste hos en partner: Intelligens, helst mer än medelmåttig sådan.

Har du någonsin blivit attraherad av någon oattraktiv: Nej, men det har tyvärr inte alltid varit ett hinder.

När sov du senast på golvet: Senaste gången jag sov direkt på golvet var nog Stockholms spelkonvent 2006.

Vilken är din favoritdrink: Allt som är sött, fruktigt och rosa.

Gillar du din boendesituation: Ja och nej. Billigt, men stressigt och för mycket liv och stök.

Hur många timmar måste du sova för att kunna fungera: Minst fyra, annars mår jag bättre av att inte sova alls.

Äter du frukost dagligen: Bara de dagar jag är ledig, annars har jag inte tid att vänta tillräckligt länge för att hinna få någon aptit på morgonen.

Är dina dagar fullbokade och stressiga: Väldigt ofta just nu.

Vilken är din favoritfrukt: Melon av olika slag, men helst vill jag få den fint uppskuren i bitar för att slippa allt söl.

Hur gammal blir du nästa födelsedag: 21.

Tror du på liv på andra planeter: In a galaxy far far away...

Tror du att Gud är man eller kvinna: Varken eller.

Hur valde dina föräldrar ditt namn: Vet ej, men det var ett bra val.

Gillar du senap: Ja, men till väldigt få saker.

Skulle du någonsin hoppa fallskärm: Det verkar ganska roligt så det är mycket möjligt att jag gör i framtiden.

Sover du på sida, mage eller rygg: Sidan oftast.

Tycker du om att krama folk: Ja, vissa folk i alla fall.

Skulle du säga att du är trendig: Inte särskilt och det är inget jag strävar efter heller.

Vilken är din favoritkaraktär i Star Wars: Prinsessan för hon har roligast kläder att titta på.

Tycker du att du är attraktiv: Tillräckligt attraktiv för att vara nöjd och tillräckligt oattraktiv för att ändå bli tagen på allvar av andra. Lagom!

Vad är du allergisk mot: En hel del saker i frukt och grönsaksväg, men ingenting så allvarligt att jag måste gå runt och vara rädd för det.

Får du dåligt samvete efter du ätit kött: Nope, men ibland kan jag känna att det är lite äckligt.

Om du var född av motsatt kön, vad hade du hetat: Förhoppningsvis inte Nina i alla fall!

12 september 2008

Idrottsrörelsens särställning i skolan

Den svenska idrottsrörelsen har många fördelar gentemot övriga ideella organisationer i Sverige. Utöver helt bisarrt mycket förmånligare skatteregler och en väsentligt större del av den offentliga bidragskakan så har idrotten en särställning även i den svenska gymnasieskolan.

På många gymnasieskolor kan elever välja kursen Specialidrott. Specialidrotten utövas till största del inte på skoltid utan består av att idrottsläraren har kontakt med den tränare som eleven idrottar hos på sin fritid. A-kursen är på 200 gymnasiepoäng, vilket motsvarar ett helt års undervisning i svenska och engelska. Syftet är till exempel att man ska få färdigheter i sin valda specialidrott, att man ska vara förtrogen med specialidrottens regler och att man ska ha kunskap om hur man förebygger vanliga skador. Utöver det kan man också välja en B-kurs på ytterligare 100 poäng.

Nog för att idrott är jättenyttigt och tar mycket av elevens tid, men ...

Många elever engagerar sig politiskt på sin fritid och får fördjupade kunskaper i demokratiska principer. Andra arrangerar konvent och får praktisk erfarenhet av projektledning och budgetplanering. Ytterligare andra spelar i band och lär sig skriva och framföra musik. Det finns elever som spelar teater, är scouter, sitter med i ungdomsfullmäktige, deltar i schackturneringar, lär sig allt om medeltida matlagning, kämpar för djurrätt eller läser bok efter bok om partikelfysik. Varför är inte deras specialintressen lika viktiga?

Och vad är det som gör att en idrottstränare anses ha den kompetens som krävs för att bedöma sina deltagare enligt skolverkets kriterier? Av vilken anledning kan inte SSUs anställda ombudsmän göra detsamma? Att "känna till idrottsrörelsens framväxt och mål samt idrottens nationella omfattning" är ett riktigt skolmål. Tyvärr gäller inte detsamma för den anrika och nationella scoutrörelsen.

Bort med specialidrotten eller in med kursen Specialintresse!

Läs även andra intressanta bloggar om , , .

10 september 2008

The end... And here we all die!

Ibland blir jag bara så glad av att läsa Expressen!

Idag haglar det mediaartiklar om LHC-experimentet och det ger oss prov på hur Expressen verkligen är en förebild för den opartiska journalistiken. Utan att lägga några värderingar i det ger de utrymme åt såväl positiva som kritiska forskare! Några tror på att göra gott, andra tror att det här är världens undergång. I SvD benämns de som skeptiker, men i Expressen är ingen mer eller mindre forskare än någon annan. Underbart att se!

Jag hoppas att det här ger några människor lite distans till den otroliga övertro på forskare och experter som syns och uttalar sig i alla möjliga sammanhang. Nog för att vetenskap är trevligt och bra men det finns en del ärkepuckon även i sådana kretsar.

Läs även andra intressanta bloggar om , , .

03 september 2008

Sov inte i bara underkläderna!

Det tar nämligen bort din rätt att säga nej den dag du blir våldtagen, i alla fall om man ska tro Mölndals tingsrätt (DN).

Om man är kvinna iförd enbart trosor och BH och ligger bredvid en man så är det en invit. Tingsrätten anser att mannen kunde tolka det som att hon ville. Det mest bisarra i historien är att mannen, som blivit frikänd, själv medger att kvinnan sa nej och att han fick bända isär hennes ben.

Fy fan, jag måste börja ha pyjamas i väskan!

01 september 2008

Köttfri september!

Idag blev det september och nu är det fram med vegkokboken som gäller för min del. Fyra veckor utan kött blir det, så får vi se om jag vill fortsätta vara grönsaksätare efter det. Troligen inte, jag tycker om att kunna variera mig mycket (även när jag äter på restaurang) men gissningsvis kommer det öka andelen vegetariskt åtminstone.

Syftet med Köttfri September är att vi som vanligen äter kött gemensamt bestämmer oss för att enbart äta vegetarisk mat under september månad.

På så sätt gör vi en insats som även på sikt kan sänka vår köttkonsumtion, eftersom vi får bättre koll på vegetariska alternativ och kanske till och med trivs så bra med det att vi övergår till vegetariskt på heltid.

----------

Det finns många anledningar till att äta mindre kött. Bland annat...

• Boskapsuppfödningen står för 18 procent av växthusgaserna och är därmed farligare än transportsektorn

• Att variera sin kost och äta mer vegetariskt är sunt för hälsan.

• Två tredjedelar av all spannmål som skördas i Sverige blir djurfoder. Endast en tredjedel blir livsmedel för människor. Samtidigt svälter 800 miljoner av världens befolkning.

• Det krävs lika stora resurser att producera 1 kg kött som att producera 10 kg vegetabilier.

• Köttindustrin är oetisk, med långa transporter och ovärdig djurhantering.

Listan kan göras hur lång som helst. Poängen är att ju mindre kött vi äter, desto större tjänster gör vi både oss själva och resten av världen.

----------

Ju fler vi blir desto enklare blir det här. Kalla det positivt grupptryck, eller vad ni vill. Därför:

Bjud in alla ni känner som ni tror vill vara med!
Källa: Köttfri september på Facebook.

22 augusti 2008

Dagens WTF? ~^



Läs även andra intressanta bloggar om .

21 augusti 2008

Diskmedelsengagmang

DN skriver idag att disken engagerar mer än Ikea:

Diskmedlet Yes är Sveriges mest älskade varumärke. Motsvarande 2,5 miljoner svenskar säger sig tycka mycket bra om det. Folkliga möbeljätten Ikea kommer först på en tredjeplats.
Peter Wissing, vd för företaget som gjort undersökningen, berättar att han är förvånad över att diskmedel engagerar så mycket. Ett kanonbetyg för Yes, grattis dem, men på vilket sätt visar det här på engagemang? Det hade varit intressant att se om Yes hade hamnat i topp om deltagarna istället hade blivit ombedda att på fri hand nämna sina favoritmärken (istället för att få en lista med hundratals märken att ge ett omdöme på).

Diskmedel är nämligen en produkt som inte kan vara dålig på särskilt många sätt, speciellt inte när man talar om handdiskmedel. Antingen är det drygt och bra, eller så är det dåligt. Möjligen kan det vara något halvdant som man inte har en åsikt om, men det finns inte särskilt många olika faktorer som spelar in i den bedömningen. Därför känns det väldigt märkligt att jämföra diskmedelsserien "Yes" (som inte består av så oftantligt många produkter, även om de blivit fler med åren) med hela det spektra av personliga upplevelser som varumärket Ikea medför.

Jag skulle nog hävda att Yes har lite andra förutsättningar när omdömet inte behöver dras med PMS-dåligt kundbemötande från kassörskan, korkade konsumenter som inte kan följa byggnadsinstruktioner, tusentals olika produkter och en inte obetydlig mängd publicitet som påverkar människors åsikter.

Mer rimligt vore att jämföra Yes med Ikeas BILLY-serie. Eller att jämföra Ikea med Procter & Gamble som är företaget bakom Yes och som även ligger bakom Always, Gilette, Wella, Oral-B, Pampers och många andra varumärken som är kända i Sverige. Men bokhyllan Billy kanske inte står sig tillräckligt starkt för att vara ett riktigt varumärke?

Läs även andra intressanta bloggar om , .

02 augusti 2008

Var är värmeböljan?

Här har det varit strålande sol och äckligt varmt i flera veckor. Jobbigt som fan. Men så vaknar jag idag, och vad märker jag? Jo, det är kallt ute. Bläh! I natt bär det nämligen av till Gotland med Sverok Stockholms styrelse så det här förstörde min planering lite. Ju varmare det är, desto mindre kläder måste man bära med sig. Men nu då?


Läs även andra intressanta bloggar om .

21 juli 2008

När dokusåporna inte räcker till

En gång i tiden var Expedition Robinson någonting som roade svenska folket. Ett tv-program om riktiga människor, med tävlingar, problemlösning, äventyr och intriger. Sedan kom Big Brother där intrigerna och vardagslivet tog över. Men vad hände sedan?

Jo, idag kan vi läsa "rapporteringen minut för minut" när Anders Eklund pressas av åklagaren. Vem behöver CSI när det finns lika spännande och groteska brott att följa i verkligheten? Speciellt inte när varenda tidning bjuder på obscena mängder spännande bakgrundsmaterial, tårdrypande uttalanden, kommentarer från utredarna och osannolika vittnesmål. Sådant som inte går att hitta ens på den bästa special directors cut supersamlarutgåva.

För den som fortfarande är mer inne på såpopera kan man istället följa Blondinbellas öden och äventyr, den här gången gråter hon ut i Expressen om sexövergreppet i Italien. På bloggen skriver hon argt om att resebolagen borde ta sitt ansvar och informera unga flickor om farorna utomlands och att hjälpa dem hem tidigare än beställt när något jobbigt hänt. Men vilka föräldrar med det minsta ansvarskännande släpper iväg sin 17-åriga dotter på krogsemester utomlands utan vuxet sällskap...?

Vad händer när vi även blivit avtrubbade för verkliga händelser? Kanske är det då människor börjar intressera sig för större problem? Eller så hittar staten en ny inkomstkälla i dvd-utgåvan av FRA: Best of 2008, med kommentatorspår av Filip och Fredrik.

Läs även andra intressanta bloggar om , , , .

19 juli 2008

Dr. Horrible's Sing-Along-Blog

Vad ska en stackars tv-regissör ägna sig åt när manusförfattarna strejkar och show business står stilla? Man kan ta semester. Eller så kan man samla ihop sina rastlösa författarsläktingar och arbetslösa skådespelarpolare och göra en musikalserie att sprida på internet.

Jag vill tipsa om serien Dr. Horrible's Sing-Along-Blog, en skapelse från Joss Whedon (Buffy, Firefly, m.m) som fortfarande finns till allas fria beskådande på nätet. Men se den nu, vid midnatt på söndag kommer den att plockas ner! Den är riktigt kul, även om jag var på väg att stänga av eftersom inledningen är dryg och mest liknar något ur Bolibompa. Ta er igenom den och se klart på denna underbara lilla produktion! Tre avsnitt på strax över tio minuter vardera.

Framför allt tycker jag att Nathan Fillion (Firefly, Desperate Housewives) gör en otrolig roll i Captain Hammer! Brrr!

Dr. Horrible's Sing-Along-Blog.

När jag ändå är inne på temat vill jag passa på att tipsa om några riktigt bra YouTube-klipp för alla musikalfantaster: Reach! A lecture musical prank, Unexpected performance och Food court musical.

Läs även andra intressanta bloggar om , , .

14 juli 2008

Skola för gamla och unga

Att sätta folk i fängelse och inte göra något vettigare av det än att låta dem sitta där och mögla är ganska meningslöst. Man blir inte trevligare av det och det är inte en särskilt fin merit när man kommer ut igen. Därför är det väldigt trevligt att läsa att vuxenutbildningen i Sveriges fängelser har fyrdubblats på bara två år. Kriminalvården har byggt upp ett nätverk med över 100 behöriga lärare som bedriver både lokal undervisning och distansundervisning. Från 3-4 olika kurser kan internerna nu välja mellan 110 gymnasiekurser då studierna inte längre är beroende av att ämnesläraren finns på plats. En otroligt bra insats av dem! Jag är imponerad.

Utan gymnasiebetyg kommer man nämligen inte långt här i världen, speciellt inte med kriminell bakgrund. Förhoppningsvis kan den här sortens utbildning ge många människor ett nytt förtroende för samhället. Det är bara tråkigt att det ska gå så långt som till att man måste misslyckas, halka in på kriminella banor och åka dit innan man kan få den personliga hjälp som det här systemet verkar innebära. Gymnasieskolorna satsar tyvärr på övervakning för att få bukt med skolket, istället för att gå till botten med problemet.

Min skola hade ett intranät där lärarna fyllde i ens närvaro, men även resultat och feedback på inlämnade uppgifter samt vilka mål eleven har i olika ämnen och områden. Både elev, handledare och ämneslärare hade möjlighet att skriva kommentarer till varandra i systemet. En väldigt bra kommunikationsplattform på en plats där överlappande scheman gör att man lätt går om varandra. Men det fyller knappast någon funktion som engagemangsbooster.

I Stockholms län finns det drygt 230 gymnasieskolor. Det är helt otroliga mängder resurser! Den lättillgängliga mängden lokaler, lärare och ämneskunskap gör att det skulle vara fullt möjligt att göra gymnasieskolan betydligt mer flexibel än vad den är idag. Varför ha en treårig gymnasieskola? Låt studiemotiverade elever ha som alternativ att ta sig igenom den på två år. Låt skoltrötta elever ta fyra år, så kan de varva studierna med ett deltidsjobb och få sådan erfarenhet istället. Varför finns det ingen skola med kvällskurser? Hur vore det om skolorna profilerade sig mot olika inlärningssätt istället för att framhäva körkortsutbildningar och gratis datorer?

Lägg mer fokus på att låta eleverna välja en passande studiemetod istället för att välja mellan tre tusen olika tramskurser.

Läs även andra intressanta bloggar om , , .

11 juli 2008

Disney utökar prinsessklubben

Jag är ett stort fan av Disneys prinsessor. Tyvärr har det skapats en väldigt gullipluttig snäll och söt tjej-hysteri runt dem, men i sina ursprungliga filmroller är de väldigt bra förebilder. Därför blev jag väldigt glad när jag såg att det är två helt nya prinsessfilmer på gång: Rapunzel och The Princess and the Frog.

Rapunzel är tyvärr en datoranimerad film så den faller inte riktigt i samma kategori som de andra. Det är tråkigt, den berättelsen hade kvalat väl in bland de andra klassiska sagorna. Grodprinsessan blir däremot något kontroversiellt (tragiskt nog). Här möter vi Disneys första mörkhyade prinsessa, så jag hoppas att filmen får en genomslagskraft som gör att hon blir en fast medlem av prinsessklubben.


















Bra förebild eller billiga PK-poäng?
Läs även andra intressanta bloggar om .

10 juli 2008

A Softer World

Jag är inte något större fan av webbserier. Främst av den anledningen att en serie måste hålla igång ett tag innan man vet om den håller måttet eller inte, och jag har inte ork att tröska mig igenom en serie som redan pågått i ett år eller fem.

Min RSS-lista för serier ökar däremot stadigt och jag följer ett par stycken numera. Mestadels är det däremot serier med någorlunda fristående strippar och inga långkörare alls. Däremot tänkte jag återigen flagga lite för en serie som jag följt ganska länge nu, A Softer World, som är min absoluta favoritserie. Det är fotoserier med bisarr text till. Ofta helt obegriplig sådan, och det har hänt att jag gått och klurat i flera dagar innan jag kommit på vad poängen är. Men de har alltid den här dramapoetiska, ofta tragiska, sorgsna eller pessimistiska synen som verkligen vrider bilderna till någonting helt annat än de är egentligen. Älskar den!


08 juli 2008

Onlinespel som social plattform eller förtryck?

Jag läste någonting tråkigt nyss. En mamma skriver in till frågespalten för Allt om barn (någon slags gemensam sida som både DN och Expressen hämtar artiklar från) och är orolig för sin 18-åriga son. Hon skriver bland annat:

"Han har inga kompisar som han gör saker med, det verkar som att han har lite kontakt med några klasskompisar på nätet, men han gör ingenting på kvällarna och helgerna utom att sitta framför datorn.

Jag har förbjudit nätspel på t ex World of Warcraft, men han sitter och
spelar andra strategispel (dock inte internetbaserade, vad jag vet om)."

Tragiskt nog hoppas jag verkligen att det förbudet bottnar i ett grovt missbruk från pojkens sida, annars har vi här ett typexempel på en förälder som inte bryr sig om att sätta sig in i sina barns intressen. Det finns få aktiviteter som är så socialt öppna och inkluderande som den här sortens onlinespel.

"Nej, jag kan inte stänga av och komma och äta middag, jag spelar!" har ofta den underliggande betydelsen att "Det finns femton helt verkliga personer i olika delar av världen som jag umgås med och som sitter här och väntar på mig. Om jag stänger av nu kommer vi alla att förlora spelet för de behöver just mig. Jag är bra på någonting viktigt."

Onlinespel kan vara en väldigt bra social faktor för människor som är blyga, fula, tråkiga eller av andra anledningar tycker att det är jobbigt eller svårt med sociala relationer i verkliga livet. Det kan också fungera som ett avstamp för att träffa nya vänner att senare börja umgås med även i verkligheten. Tyvärr finns det också möjligheter i det som inte är lika trevliga.

Jag hörde en gång en person prata om onlinespel som ett medel för staten att hålla sjuka och fattiga människor i schack. "Här har du ett drägligt låtsasliv, det är billigare än ett riktigt." För vem behöver pengar, vård eller en ljus framtid när man kan ta ut sina ambitioner på att driva det mest framgångsrika WoW-guildet istället?

Läs även andra intressanta bloggar om , , .

22 juni 2008

Glad midsommar!

I torsdags förlorade jag när vi spelade krocket. Det var roligt! Jag, kotte, Thor, Sara, Fredrik, Alex, Berjis och Holger trotsade det instabila vädret och hade picknick i Kronobergsparken. För att kontra baguetter och pastasallad från Hemköp hade jag, Sara, kotte och Thor ägnat två dagar åt att laga picknickmat. Vi kunde därför avnjuta en femrättersmiddag bestående av hemlagad grön ärtsoppa med creme fraiche och krutonger, en tomatsallad, piroger med bacon-, ost- och svampfyllning, en rabarberkaka med vaniljvisp och som avslutning kex med brieost och te. Ibland är det bra att umgås med människor som inte gör någonting vettigt på dagarna! Kvällen avslutades senare med mer te hemma hos Alex, i skydd från det överhängande regnet.

På väg därifrån drabbades jag istället av en impuls om att sova framför film på hemlig ort. Jag hörde att filmen var bra i alla fall. Där blev jag kvar till lördag eftermiddag, så särskilt mycket till midsommarfirande blev det inte i år. Alldeles lagom, känner att jag inte riktigt hade orkat med dramat på Lugnet där många andra av mina vänner befann sig.

15 juni 2008

Bra försök ...

En IRC-vän fyllde år i fredags. Några av oss i kanalen bestämde oss för att baka en tårta till honom för att visa att vi uppskattar honom, eftersom han till och från verkat ganska nedstämd. Till en början var det storslagna planer på att baka en tårta formad som en cykelhjälm (personen i fråga cyklar väldigt mycket) men vi drog snart ner på ambitionsnivån lite. Men till skillnad från merparten av våra spontanprojekt var det här ändå någonting som vi ändå lyckades genomföra. Det hela fick en extra boost när det visade sig att en annan vän ur kanalen hade vägarna förbi Linköping den dagen, och kunde agera tårtbud åt oss stockholmare.

Under projektets gång fick vi en del problem att slåss med. Hur får man en tårta att se ut som en cykelhjälm? Tycker han om grädde eller borde vi göra en fruktpaj istället? Vet vi var han bor? Vet någon ens vad han heter på riktigt? Med hjälp av livlig fantasi, muffinsmix och Facebook lyckades vi ändå få svar på alla våra frågor och det blev uppsamling för att baka och äta pasta. En hel plåt med muffins, fyllda omväxlande med äppel/kanel eller hallon, kunde snart plockas ur ugnen! De blev stora och fina och vi täckte dem med rosa jordgubbsglasyr som såg bättre ut än den smakade. Vi använde oss också av grön kristyr för att rita fina symboler på muffinsen, mestadels matematik-, IRC- eller cykelrelaterade sådana. Tyvärr var kristyren ganska rinnig så bilderna smetades ut till att bli ett projekt i sig att försöka tyda.

I brist på bättre förvaring tiggde vi till oss två kartonger för inbakade pizzor som muffinsen passade perfekt i. Vårt kära tårtbud hade dessutom ett paketsnöre att dela med sig av, som gjorde det hela ett litet snäpp festligare. Väl där lämnade vi projektet åt sitt öde.

På fredag eftermiddag fick vi höra att födelsedagsbarnet inte varit hemma, men att muffinskartongerna lämnats utanför dörren. Vi väntade med spänning på att han skulle komma hem och visa någon form av tecken på IRC. Men det kom inget. Inte heller under lördagen hörde vi någonting om det mystiska paketet, så på kvällen blev vi för otåliga och bestämde oss för att fråga. Det visade sig då att födelsedagsbarnet flytt över sommaren och inte befann sig i rätt stad, och inte planerar att göra det de närmaste två månaderna.

Bra försök, men så fel!














Läs även andra intressanta bloggar om , , .

11 juni 2008

Folksamling mot FRA-lagen

Saxar från Piratpartiet:

"Den 17 juni röstar Sveriges riksdag om att införa allmän avlyssning av alla svenska medborgare. Försvarets Radioanstalt (FRA) ges i uppdrag att avlyssna all kabelburen kommunikation som passerar Sveriges gränser.

Nästan all kommunikation, även inom Sverige, passerar idag gränsen och kommer därmed att avlyssnas. E-post, sms, webbtrafik, chattar och mobil- och telefonsamtal, allt analyseras.

Ingen domstol är inblandad. Ingen brottsmisstanke krävs. Alla behandlas som misstänkta.

Det är dags att visa riksdagen vad vi tycker. Bilda opinion, prata med vänner och bekanta och skriv insändare. Om du inte kontaktat dina riksdagsledamöter, gör det. All information du behöver finns på stoppaFRAlagen.nu.

På omröstningsdagen kan man på plats visa vad man tycker. Vi - och många med oss - samlas då klockan 09.00 på Riksdagsbron i Stockholm den 17 juni och förblir där hela dagen till dess att voteringen i Sveriges Riksdag är genomförd. Många riksdagsledamöter vill inte rösta igenom denna lag men ser sig tvungna att följa partipiskan. Vi kan stoppa FRA-lagen genom att ge dessa ledamöter råg i ryggen.

Sätt igång nu, prata, skriv brev, påverka! Vi syns på tisdag, då allt arbete ger utdelning!"

Vill ha!

Jag älskar musikaler! Eftersom jag kännt mig på Tolkien-humör den senaste tiden måste jag därför beklaga mig lite över att jag nog aldrig kommer att kunna ta mig iväg för att se Sagan om ringen-musikalen. Så jag sitter här och hoppas på att de släpper den på dvd så småningom! Med tanke på att de verkar lagt en del energi på att få till snygga filmklipp så kanske man vågar tro att det är i mer än bara reklamsyfte.

Särskilt imponerad är jag av det här videoklippet ur Lothlórien, som visar att de vågat ta några rejäla kliv bort från filmernas hjulspår. Väldigt trevligt och bra!



Jag blev också helt förälskad i den här sången, med mycket starkare referenser till bokens mootsvarighet. Tyvärr hittar jag inget videoklipp från denna scen!

Läs även andra intressanta bloggar om , , ,
.

09 juni 2008

06 juni 2008

The Children of Húrin






















Jag är tyvärr inte mycket för att läsa böcker just nu, men häromdagen köpte jag en bok som jag nästan drar mig för att läsa mer av. Den kommer att ta slut då. Children of Húrin är Tolkien när han är som bäst, en saga som är mörk från början till slut. En saga utan en massa glada hobbitar och alver som lallar runt och sjunger.

Berättelsen tar plats i en tidsålder långt före Sagan om ringen, när det onda var mycket ondare och det goda också var ont. En tid när alverna förrådde och hade ihjäl varandra, när människorna plundrade och tog andra människor till slavar och folk led och svalt. I den här boken dras vi med en huvudperson som inte gör särskilt mycket annat än att gå runt och vara sur och bitter, som slår ihjäl sin bästa vän och gör sin syster på smällen. Det är förtvivlan rakt igenom! Underbart!

Däremot kan jag inte påstå att Children of Húrin är något fristående litterärt mästerverk. Bitvis är det ett rejält rabblande av namn och referenser till andra händelser, så man bör nog har läst Silmarillion både en och två gånger för att uppskatta den här boken fullt ut.

Läs även andra intressanta bloggar om , , ,
.

01 juni 2008

Nätverk - ett finare ord för kompisklubb?

Idag läste jag någonting som jag tyckte var lite pretto: DN listar ett gäng olika kvinnliga nätverk. Spontant tycker jag att hela idén med kvinnonätverk känns som något som borde motverka sitt syfte redan från början. "Hej. Vi känner oss inte jämställda, så vi håller oss här på vår kant istället för att skapa kontakter med de elaka männen som har makten."

Men det som fick mig att reagera på artikeln var inte principen, utan urvalet av nätverk som listas. Här är ett av dem:

Pumorna
Skapades: 1984
Antal medlemmar: 11, bland dem Lena Liljeroth, Cecilia Hagen, Anne Ramberg och Agneta Dreber.
Verkar för: Skapar kontakter, stöder, informerar och inspirerar varandra. Nyrekrytering sker för tillfället inte.
Den enda information jag kan hitta om Pumorna, efter väldigt snabbt letande, är att de är "ett helt privat kvinnligt nätverk som träffas för middag varje månad". Det låter som en kompisklubb. Med ett väldigt corny namn, lite som Pink Ladies i Grease. Undrar om de har särskilda Pumorna-jackor på sig när de träffas. Vad är det annars som får dem att kvala in på listan över kvinnliga nätverk värda att ge publicitet? Vilket värde ser DN i att lyfta fram ett nätverk som inte välkomnar nya kontakter? Gjorde Pumorna något riktigt imponerande på 80-talet som jag missade bland nappflaskor och dreggel? Eller är de bara utfyllnad för att det inte fanns fler att skriva om?

31 maj 2008

Vem får den nya rollen som Bilbo?

Enligt Daily Express är James McAvoy (Narnia, Last King of Scotland, Atonement, mfl.) en av de högst tippade för huvudrollen i den kommande filmen The Hobbit. Det tycker jag låter väldigt lovande! Att se Ian Holm återvända till rollen vore trevligt för att få lite konsekvens mellan filmerna, men jag skulle nog vilja hävda att han är för gammal.

Något som gör mig lite skeptisk till trovärdigheten i uttalandet är att de han anses mer populär än är Jack Black och Daniel Radcliffe. Då är det plötsligt inte lika smickrande att stå överst på listan. Å andra sidan så har Jack Black viss erfarenhet av rollen som ringbärare, så det kanske inte vore helt dumt ändå ...

Dagens fotoögonblick



27 maj 2008

Min pojkvän

(Sorry, inget privat skvaller i det här inlägget heller...)




















Det pratas en hel del om att datorspel är våldsamt och kan ge barn en skev bild av verkligheten. Ofta beror det på att föräldrarna inte kan ta ansvar och hålla sig till angivna åldersrekommendationer, men likväl är våldsamma datorspel någonting farligt och läskigt. Idag skickade kotte en länk till någonting som jag tyckte var snäppet värre. För barn från tre år finns spelet Min pojkvän. Spelet beskrivs såhär:

"Välj en utstyrsel och få killarnas uppmärksamhet. Lär dig vad killarna gillar så att du kan hänga med dem. Förbättra din styling och flörta på telefon."

På spelets omslag kan man dessutom läsa att målet med detta är att hitta sin sanna kärlek. Hej, här ger vi barnen en verklighetsuppfattning som klår GTA med hästlängder!

Det har gjorts en hel del försök till att göra tjejspel. Det är tråkigt att de så ofta väljer Veckorevyn som tema för dem, istället för att fokusera på något bra. Här har vi ett spel som, av beskrivningen att döma, handlar om att anpassa sig för att bli accepterad. Istället för att göra tjejerna våldsamma så gör vi dem underställda killarna, och jag vet inte om det är så mycket bättre.

26 maj 2008

Ett avslutat kapitel




















Jag är inget större fan av långa serier, men då och då fastnar jag för sådana. Igår såg jag det allra sista avsnittet av Gilmore Girls, som både har fascinerat och inspirerat mig. Jag är väldigt känslosam när det gäller serier och det har varit mycket gråt till den här. Nu är den slut, efter otroligt många timmar, och det känns lite som att förlora en nära vän. Karaktärerna i serien har blivit lika välbekanta som de människor jag har runt mig i riktiga livet.

Serien kretsar kring relationen mellan mor och dotter, Lorelai och Rory Gilmore, och människorna i deras närhet. Det är den första serie jag sett som har så färgstarka karaktärer att deras vardagsliv fortsätter att vara lika intressant i mer än 150 avsnitt. Det behövs inga rymdinvasioner eller superhjältar. Det finns inte ens några mord, överlagda hämndaktioner eller andra såpainslag. Det här är deras liv helt enkelt, och det fungerar till 100%.

En av de saker som fascinerat mig mest är dialogerna. Jag är väldigt imponerad av manusförfattarna när det gäller den biten! Lorelai har en förmåga att prata otroligt mycket och framförallt har de gett henne en helt bisarr associationsförmåga som ger samtal som snabbt hoppar från ett ämne till ett annat. Det känns aldrig uppstyltat såsom samtal lätt känns på film.



Jag är tycker också att det är intressant hur de har lyckats porträttera den väldigt speciella mor/dotter-relationen. De är väldigt olika som personer, men det finns ändå noggrant utvalda och genomträngande beteendemönster som speglar att det här är två personer som levt tillsammans och stått varandra väldigt nära under många år. Det känns äkta.



Jag tycker även att serien gör sig otroligt bra som nutidsdokument. Huvudpersonerna har ett brinnande intresse för film och populärkultur i allmänhet, äter i princip bara snabbmat av olika slag och lever i fas med nutida teknologi (till skillnad från många andra serier som verkar utspela sig i ett tidlöst vakum utan mobiltelefoner). Serien är fullspäckad med referenser till andra serier, filmer, kändisar, politiska händelser och mycket annat som ger den en stark verklighetsförankring jämfört med andra fiktiva serier.



Läs även andra intressanta bloggar om , .

25 maj 2008

My Humps

Som jag skrev i föregående inlägg så tycker jag att det är lite trist när musikframträdanden baseras på att sex säljer. Det ger intrycket av att musiken är så kass att man behöver täcka över den med snygga tjejer som åmar sig framför kameran. Jag är bland annat inte något större fan av hip hop-videor med coola blingblingkillar som omges av dansande halvnakna tjejer med inzoomade rumpor.

Därför tyckte jag att det var otroligt roligt när jag snubblade över den här videon med Alanis Morissette, en av mina favoritartister. Det är en remake av Black Eyed Peas musikvideo My Humps (originalet kan du se här).

Fiasko - 18 en gång till!

Igår var vi ett gäng som träffades för att äta kopiösa mängder tårta. kotte&Nina-klubben hade extrainkallat årsmöte, i stadgarna benämnt som födelsedagskalas, för att bestämma saker. Årsmötet är nämligen föreningens enda beslutande organ. När vi ändå var samlade passade vi på att titta på schlagerfestivalen. Alltid lika roligt! Synd att konceptet blivit så urvattnat i Sverige att man inte orkar titta på den svenska finalen. Alla deltävlingar gör att man mest blir less på det.

Men jag noterade en intressant förändring idag när jag läste tidningarna. Förra året lyftes det massor av kritik i media för att östländerna gaddade ihop sig och dominerade finalen. Järnridån gick ner över The Ark och det hela var helt enkelt ett fiasko. Det lyftes till och med idéer om att splittra evenemanget i en öst- och en västtävling. (Att Sverige i princip bara fick poäng från nordiska länder var inte lika relevant).

I år talas det istället om "det nordiska sveket". Finland gav oss bara fem poäng, och sveket var ett faktum skriver Expressen. Att de gav 12 poäng till Norge är ju skitsamma: I den omtalade "Nordiska alliansen" är det underförstått att Sverige ska vara ledande! Så var det minsann på 1700-talet! Även i Aftonbladet kan man läsa att pakten höll, men att de nordiska länderna svek Sverige. Journalisten Camilla Björn bortförklarar det med att Charlotte Perelli kanske blev för perfekt. För perfekt är tråkigt. Eller så var hon helt enkelt tråkig. Själv tyckte jag faktiskt att det var ett av de bättre bidragen även om musiken i sig inte alls faller mig i smaken, så placeringen förvånade mig något. Framförandet kändes felfritt och betydligt mer rumsrent än den omtalade "kopian" Shady Lady. (Jag tycker att det är väldigt tråkigt att se bidrag vars framföranden verkar baseras på att sex säljer).

I år, precis som förra året, slutade Sverige på 18:e plats. En så kallad fiaskoplacering. Vi kanske borde satsa på en låt på serbiska till nästa år? Eller skicka dit en riktig plojlåt, sådant är åtminstone det som gör programmet värt att titta på.

23 maj 2008

Jag tror på Wille

Om någon hade frågat mig tidigare så hade jag svarat nej. Jag har alltid trott att Wille siktar på att bli världsdiktator, varken mer eller mindre. Men han är verkligen bra på det här. Jag kan därför inte utesluta att han någon gång i framtiden kommer att sikta på presidentposten i Vita Huset.

Intervjua mig, SvD!

21 maj 2008

Funderingar kring Daim

Min svenskstuderande vän från Brasilien frågade mig vad en daimkaka är för något, appropå mitt tidigare inlägg. Jag försökte förklara, men det tog ett bra tag innan jag insåg vad problemet var. Daim finns tydligen inte utomlands. Det som känns som en av de absolut mest grundläggande godissorterna! Marabou är ett företag som är lika självklart som Coca Cola för mig, och jag har aldrig ens reflekterat över att de knappt finns utomlands. Vill man äta Daim får man därför hålla sig till Sverige, Norge, Storbritannien eller IKEA.

Läs även andra intressanta bloggar om: , , .

Frysen full...

Idag har jag varit ledig! Det ledde till en plåt med panpizza. Det blev sex bitar med olika kombinationer av oxfilé, champinjoner, tomater, mozzarella, fetaost och skinka. "Rester" med andra ord. Av tomatsåsen blev det även över 1-2 portioner blivande tomatsoppa.

Medan pizzan var i ugnen passade jag på att slänga ihop en daimkaka. En enkel sockerkakssmet för att inviga min nya kakform med löstagbara kanter. Denna toppades sedan med smörkräm och hackad daim.

Kakan var väldigt sliskig, så även om den var god blev jag väldigt sugen på någonting lite saltare såhär framåt midnatt. I brist på chips bestämde jag mig för att göra vitlöksbröd på några överblivna rostbrödsskivor jag hittade i frysen (av någon anledning har vi alltid flera paket rostbröd med bara 3-4 skivor kvar liggandes). Så nu har jag även en påse med vitlökssmör i lagom stora portionsbollar i frysen!

En lagom produktiv dag på matfronten. Synd att jag inte fått någonting vettigt gjort i övrigt!

20 maj 2008

Alver och tabu: några överrensstämmelser mellan psykoanalys och Silmarillion

Smeg postade en intressant frågeställning i Catahyas forum som fångade mitt intresse. Ni som inte är Tolkien-nördar kan sluta läsa här!

Skulle Sauron kunna leva lycklig i ett äktenskap, med små tottar som springer omkring och drar honom i hjälmen, gömmer hans ring och petar orcherna i ögonen?

Skulle Elrond kunna ha en tortyrkammare i källaren, där han lever ut sina egentliga åsikter om hobbitar?

Biten om Elronds tortyrkammare var det som mest väckte mitt intresse för frågan. Det kändes nämligen inte fel. Påståendet motsade inte på något sätt min bild av Elrond, även om jag aldrig tänkt den här tanken själv. Jag tror inte att han torterar hober, men att han skulle ha någon form av sadistiska drag känns till och med rimligt. Det är någonting med Elrond som gör honom tilldragande på samma sätt som bara våldsamma eller kriminella män kan vara. Den där intensiviteten som utstrålar en tabubelagd och hämmad sexualitet som han bara väntar på att få ge utlopp för.

Tänk på hans sargade barndom: övergiven av båda föräldrarna, omhändertagen av några av världens mest illa sedda personer, uppvuxen i en värld av grymhet och svek. Men ändå ständigt i skuggan av den tidens mäktiga män. Och ständigt i skuggan av sin far, som övergav honom, men vars namn han aldrig slipper ifrån då det ligger på alla alvers läppar. Varför lämnade de honom? Älskade de honom inte? Brodern valde att gå de dödligas väg, men själv plågades han av kval och en känsla av att inte höra hemma någonstans. Elrond halvalven. Han skulle aldrig helt och fullt bli en av dem.

Tänk er sedan lite längre fram i tiden: övergiven återigen av sin hustru som närapå misshandlats till döds. Han gjorde allt han kunde för att rädda henne, men det var inte tillräckligt. Hennes kärlek till honom var inte stark nog att få henne att vilja stanna hos honom. Han var inte bra nog. Vilken ångest. Vilket behov av att hävda sig det måste föda inom honom. Han helade hennes skador, men hon valde ändå att lämna både honom och deras gemensamma barn.

Det var då hans unga, vackra dotter fanns där för honom. Sitt folks aftonstjärna, sin fars ögonsten, en förbjuden lockande frukt i hans värld av plågande självkänsla. Saknaden efter hustrun och bristen på en tydlig modersgestalt i barndomen ger honom en osedlig dragning till henne. Han följer hennes steg, älskar henne över allt annat. Han gör allt för henne. Den förbjudna spänningen mellan dem är så stark att hon i sin jungfruliga oskuld ofta lämnar Vattnadal för att spendera årtionden hos sina morföräldrar. Men trots allt ser hon upp till honom, sin far och ledstjärna, och hon förlåter allt. Hon vill bara göra honom lycklig. Han skulle aldrig göra henne illa. Hon kommer alltid tillbaka.

Tänk sedan hur han plötsligt en dag tvingas han se på när hon, trots hans enträgna försök att hindra det, förälskar sig i hans egen fosterson. Pojken han själv fött vid sitt bord, som han fostrat till att bli lika nobel som hans egna söner. Han som vuxit upp till att bli den man som kommer att beröva honom även sin enda dotter för all framtid. Han känner desperationen, den överhängande ensamheten. Ett liv utan Arwen kan aldrig mer bli ett liv värt att leva.

Freud skulle säga att Elrond torterar hober i sin källare.

Läs även andra intressanta bloggar om: , , ,.

13 maj 2008

Factlab och bussköer

Idag har jag funderat ganska mycket, men två saker tycker jag är roliga nog att nämna här:

Det första är bussköer. Människor som köar för att kliva på en buss som inte har dykt upp ännu. Det tycker jag är bra! Att vänta på sin tur är trevligt, även om man kanske bör låta passagerarna med åkkort kliva på först om man planerar att ta lång tid på sig med betalning. I innerstan är de här bussköerna någorlunda respekterade. Det är en slags informella köer: det är inte petnoga att man håller sig till sin plats, men de flesta försöker ändå upprätthålla någon form av turordning. Jag har däremot noterat ett särskilt fenomen i dessa köer som är väldigt underhållande, speciellt när det gäller blåbussarna. Blåbussarna har nämligen oftast digitala skyltar som visar hur många minuter det är kvar tills bussen ska gå. Trots det händer det med jämna mellanrum att det dyker upp någon, ofta en medelålders dam, som går fram till skylten i början av kön och låtsas titta väldigt intresserat på tidtabellen. Man vet aldrig, den kan ju visa en annan tid än realtids-klockan där uppe! Poängen är att personen i fråga med största sannolihet sedan råkar glömma bort att det fanns en kö, och blir kvar där längst fram. Det är roligt hur måna vuxna människor kan vara om att få komma ombord först!

En annan sak som är rolig idag är DNs nya tjänst Factlab. Den gör det roligt att själv hitta fakta på nätet. Det är ju trevligt, men smaka på ordet! Factlab. Det är alltså en faktabank där besökarna kan hitta och jämföra fakta ur en bunt olika statistikdatabaser. Men vilken anglofil fick den urbota korkade idén att döpa tjänsten till Factlab? Fanns det verkligen inga svenska alternativ som skulle kunna fungera ihop med resten av DNs hemsida?

12 maj 2008

Fyfan för folk som inte kan bete sig!

Hur svårt ska det vara att gå igenom sin tonårsrevoltperiod utan att slå ihjäl någon? Det finns få saker som gör mig så upprörd som ungdomar som inte kan bete sig som människor. Många puckon finns det i världen, men de unga är nog värst som förstör för både andra och sig själva på det sättet. Idag blev jag arg igen när DN precis rapporterade att en 15-årig pojke knivhuggit en vårdare till döds på ett behandlingshem i Malmö. Inte nog med att han haft ihjäl en kvinna så var han alltså inlagd på ett hem för ungomar i åldern 14-21 som begått sexuella övergrepp. Bra jobbat!

Min spontana känsla är att människor som hinner med att både mörda och våldta innan de ens blivit myndiga borde skjutas av med en gång. Lyckligvis är jag ingen förespråkare av dödsstraff egentligen, men sånt här gör mig riktigt arg. Han och alla andra sjuka ungdomar (t.ex. de gäng det skrivits mycket på sistone om vad det gäller Riccardo-misshandeln och trakasserierna i Rödeby) har säkert haft en jättetragisk uppväxt. Deras föräldrar kanske inte älskade dem. De kanske var mobbade i skolan. De kanske var fattiga. Eller så är de bara ouppfostrade kräk som inte fått lära sig att ta ansvar för sin egen meningsfulla fritid utan tigger uppmärksamhet genom att förstöra livet för andra människor. Vad vet jag? Oavsett vilket så är det något jävligt fel här, och förhoppningsvis har det blivit ett allt mer påträngande problem för dagens politiker. Dags att göra något, hallå? En positiv aspekt av det är att det troligen blir lättare för oss att driva igenom projekt Meningsfull fritid, och det är ju trevligt.

05 maj 2008

Spogga - Den nya nätflugan?

DN skriver idag om Spogg, en ny mötesplats på nätet som vänder sig till samhällsintresserade ungdomar över hela världen. Detta gjorde mig nyfiken eftersom jag själv tycker att det här med internetbaserade mötesplatser är väldigt trevligt.

Sidan började trevligt: En startsida med nyheter från olika delar av världen, med möjlighet att enkelt kommentera. Första gången jag loggade in fick jag välja vilka ämnen jag är intresserad av och jag valde World News och Humor. Världsnyheterna var trevliga. I skrivande stund är det artiklar om Ecuadors politiska agenda, hjälp till de cyklon-drabbade offren i Burma och FNs idé om att bekämpa smog som ligger uppe. Ett helt okej urval. Tyvärr verkar diskussionen inte så aktiv: de har 1, 1 och 0 kommentarer trots att de legat uppe i många timmar. Lite tragiskt då sidan säger sig ha 50 miljoner aktiva användare.

Under humor-delen får jag istället upp det gamla YouTube-klippet Human Tetris. (Det japanska tv-programmet där deltagarna ska undvika att bli träffade av en farande vägg genom att inta samma position som hålet i väggen.) Redan där sjönk mitt intresse för sidan. I DN kan man läsa att:

Samhällsintresserade ungdomar ska ha möjlighet att engagera sig i olika frågor genom debatter och omröstningar. På mötesplatsen finns också spel, bloggar och chattsidor.

- Vi vill vara väldigt seriösa, men för att nå ut till många människor måste sidan vara rolig ­också. Om vi inte når bredden blir det inget starkt nätverk, säger Stefan ­Hanna som är en av fyra grundare av Spogg.

Tyvärr vet jag inte om jag är så intresserad av att nätverka med personer som inte är där för att de är intresserade av samhällsfrågorna, utan för att de vill spela spel och titta på roliga filmklipp. Bredd är bra, men ibland måste man välja mellan kvalitet och kvantitet. Vill jag ha bredd och en massa trams kan jag söka mig till Facebook istället.

Sidans forum imponerar inte heller. Jag tycker att det borde vara den starkaste delen i en sida som är fokuserad på att utbyta åsikter, men att klicka i ett sifferbetyg på ett filmklipp kan väl å andra sidan också ses som en åsikt... Men när det gäller forumet så kan jag med lite fantasi knyta fyra av de olika kategorierna till samhällsfrågor: Politics, Comfort and Counsel, Health and Home samt Movies, Books and Music. Utöver det finns det sju forum av det minde syftesanknutna slaget: Social Lounge, Forum Games, 18+ Games, 18+, Teen Talk, Spogg.com Games och Competitions. Politikforumet har 31 sidor med inlägg jämfört med Teen Talk som är uppe i 101.

Jag säger bara nej. "
Vår vision är att spogga­ ska bli ett begrepp, precis som googla, berättar Stefan Hanna." Lycka till, säger jag bara :)

Läs även andra intressanta bloggar om: , .

20 april 2008

Flashback!

Igår när jag satt på tåget råkade jag ut för någonting märkligt. Jag lyssnade på musik i lugn och ro när två tjejer klev på i Flemingsberg, det var lördag och på väg till krogen-tid. En av dem satte sig brevid mig och i samma ögonblick slogs jag av någonting jag verkligen inte hade väntat mig i sammanhanget. Hon hade parfym som luktade precis som play doh-lera. Det fick mig verkligen att tänka på någonting jag inte tänkt på alls sedan jag slutade leka med den, nämligen play doh lera (såklart.) Bisarr parfym, och jag vet inte om det är jag som har ovanligt bra doftminne, men det där var verkligen en barndomsflashback.

Har inte alla barn lekt med sådan lera? Det måste vara fler än jag som definitivt inte kan möta henne på stan utan att associera till någonting annat än färger som blandas ihop och inte går att dela på utan till slut bara blir en enda färgsörja. Jag kom på att vi hade en särskild vitlökspress som var vigd åt att agera lerpress. Det hade jag glömt. Jag kom också ihåg hur leran kändes när den torkat fast i bordet, och hur svårt det var att få loss munstyckena från leksaken som syns på bilden nedan.

05 april 2008

Big Love

De senaste dagarna har både DN och SvD skrivit mer om Fundamentalist Church of Jesus Christ of latter days saints. Det är en sekt med några tusen anhängare omkring Utah som leds av profeten Warren Jeffs, som just nu avtjänar ett tioårigt fängelsestraff efter att ha arrangerat en våldtäkt och ett bröllop mellan en 14-årig flicka och hennes äldre kusin. Jeffs förespråkar månggifte och säger sig själv ha ett 70-tal fruar. Eftersom sekten har ett tämligen lågt anhängarantal har detta lett till att incest är vanligt, liksom unga kvinnor som gifts bort till betydligt äldre män.

Anledningen till att jag tycker att dessa nyheter är så fascinerande är att jag verkligen gillar TV-serien Big Love. Ämnet aktualiserades av att min mor precis håller på att titta på den. Serien kretsar kring en polygamistfamilj, Bill Henrickson och hans tre fruar med tillhörande barn, som lever ett modernt och tämligen normalt förortsliv i Salt Lake City. Genom nära släktband mellan familjen och ledande medlemmar i FLDS spelar sekten en betydande roll i serien och vi får se på nära håll hur många av dess anhängare lever. När jag först såg serien trodde jag att det var påhittat för att se coolt ut på tv, men nu när jag läser mer och mer inser jag vilken bisarr och verklig värld det egentligen är som gestaltas. Big Love är ett hett tips för den som gillar dramaserier.

30 mars 2008

Ny dator! =)

















Jag har blivit med ny laptop! Som 20-årspresent i förskott från föräldrarna har jag numera en liten och söt 12-tummare som kommer att innehålla mitt liv de närmaste åren.

Jag blev förälskad direkt när jag hittade en liten rosa dator från LG i rätt prisklass, och blev helt ställd när jag såg att samma modell fanns med betydligt bättre prestanda för bara ett par hundralappar extra. I grönt. Efter mycket velande konstaterade jag dock att jag prioriterar en långsiktigt hållbar dator framför en söt dator, och beställde den gröna. Efter väldigt mycket meckande har den nu världens mest rosa färgschema istället - och det är trots allt insidan som räknas. Med hjälp från kotte hittade jag till exempel världens sötaste firefoxtema, och Vistas bubbelskärmsläckare ger en perfekt gullighetstouch mot min sockerrosa Chii-bakgrund.

I och med datorbytet har jag även varit väldigt drastisk och gått över från Trillian till Live Messenger, eftersom Trillian tyvärr inte kan hantera de offlinemeddelanden som skickas till mitt msn-konto. (Jag brukar alltid få en bunt meddelanden som är ett par månader gammal de få gånger jag väl loggar in med messenger). Än så länge är jag dessvärre inte särskilt nöjd med programmet, så vi får se om det inte blir Trillian snart igen. Trots att jag Apatchat bort all reklam och alla onödigt knappar och skit ur messenger så känns programmet fortfarande klumpigt och onödigt omständigt att göra saker i. Jag vill bara kunna skicka textmeddelanden och hålla lite ordning på mina kontakter!

I övrigt har de senaste två dagarna gått åt till att installera och konfigurera alla program jag behöver, att skala Vista så att det inte suger så förbannat mycket minne och att fixa en så rosa dator att ingen annan kommer våga peta på den.

18 mars 2008

Bloggar jag läser

Eftersom jag inte läser några böcker tänkte jag ta och lista de bloggar jag läser istället. För att hålla koll på dem använder jag mig av Google Reader, den av Googles tjänster jag uppskattar mest efter mailen. Några av dem följer jag för att de är intressanta, roliga, fina, vettiga eller helt enkelt skrivs av någon jag är bekant med. Däremot är det inte så många av dem som faller inom den "seriösa" kategorin. Rena politikbloggar tycker jag är ganska tråkiga. Däremot brukar jag slänga ett öga på de länkar som hamnar brevid artiklar jag är intresserad av, på DN och SvD.

Men här är hela listan! Tipsa gärna om jag har missat någon jag känner eller borde gilla.

Arianrhod - Marias bokblogg.
A Softer World - Konst helt i min smak.
Barnfamilj.se - Började jag följa för att jag av en slump kom in på ett recept jag gillade där.
Caroline Bill - Pappas flickväns dotter berättar om vad hon gör på dagarna.
dialog.stockholm.se - Arbetsblogg för att få in feedback på nya stockholm.se
Djävulskattungen - Skriver smarta saker om lite av varje, mycket fokus på spel.
Dr. Andie - Skriver tankeväckande och fascinerande om relationsanarki.
Från huvudstad till världsstad - Kultur- och idrottsborgarråd Madeleine Sjöstedt bloggar om vad som är på gång.
Gnällspik - Gnäller mest.
Grananders Matdagbok - Får det att vattnas i munnen.
Great Scott - Recenserar filmer och betygsätter dem i förhållande till liknande filmer.
Interacting Arts Blogg - Senaste nytt från en mycket intressant grupp människor.
isobelll - with 3 l - Isobelll om sitt liv och lite av varje.
Katastrofala omslag - Bilder på katastofala skivomslag.
Lydia - Syrrans kompis som skriver väldigt mycket om ingenting.
Maniac Media - Sven Bergersjö skriver intresseväckande om lite av varje.
* Muffels Sida * - Min yngsta lillasyster, Anna.
Månskensdans - Johan bloggar om litteratur och språk.
olol teh fogbl0g!!1 - Fogge om sitt liv och sin 101-lista.
Om barnen och livet i allmänhet - Simpel men otroligt fascinerande blogg om livet som sjubarnsmor.
Om jag var din hemmafru - En underhållande receptblogg.
Ordförandebloggen - LSUs ordförande bloggar om vad som händer inom LSU.
Sara (: - Min äldsta lillasyster bloggar om sitt liv, sin dotter och sina hundar.
The Hobbit: The Official Movie Blog - Nyheter som rör inspelningen av Hobbit-filmerna. Tyvärr dött än så länge.
Tjuvlyssnat - Citat som då och då är riktigt roliga.
Tjuvtittat - Fåniga bilder, som tyvärr väldigt sällan är kul.
Ung Farbror - En mycket intressant blogg om mode, hattar och mat.
Vad är grejen? - Småroligt och tankeväckande om dumma saker.
Vildvittra - Dagbok och fotoblogg om lite av varje.
Warpdrive - Citat från IRC-världen som då och då är roliga.

Intellektuella böcker

Djävulskattungen skriver idag om hur viktigt det är med utmaningar för att få intellektet att växa. Att många människor blir mer och mer korkade och därför kräver mer lättsmält föda. Det kan jag tyvärr bara hålla med om. (Att Sveriges mest lästa bloggar handlar om 16-åriga flickors klädval, hundvalpar och fikavanor är väl ett av många bra tecken på den saken?)

Hon utmanar mig att nämna en bok som är riktig mental styrketräning.

Tyvärr har jag inte varit mycket av en bokmänniska på väldigt länge. De böcker jag läst det senaste året kan nog räknas på ena handen, och de flesta av dem är just lättsmält underhållning. Någonting annat orkar jag inte med. Så fort det blir lite tungt eller tråkigt lägger jag ifrån mig boken, och kommer mig aldrig för att ta upp den igen. Det är lite tråkigt, eftersom jag för ett par år sedan brukade läsa ett par böcker i veckan. Nu har jag bara inte energi eller tålamod till det längre.

Så tyvärr får jag nog säga pass på den här. Men jag utmanar istället mina betydligt mer litterära vänner Månskensdans och Arianrhod.

14 mars 2008

Mäktigaste tjejerna i spelbranschen

IT24 publicerar idag hela listan med de mäktigaste tjejerna i spelbranschen. Synd att hela listan bara består av tio namn. Roligt däremot att Aimée Kreuger, ordförande för Sverok, har gått från att inte nämnas alls till att ligga på tredje plats. Sverok har inte vuxit så enormt mycket de senaste åren, och vi har haft kvinnliga ordföranden i många år nu, så det är kul att de äntligen lagt märke till oss!

06 mars 2008

En ny värld öppnar sig för moderaterna

I SvD idag kan vi läsa lite kort om den organisatoriska förnyelse som kommer att revolutionera politiken i Sverige. Strategin presenterades idag på en presskonferens av Fredrik Reinfeldt med tillhörande partisekreterare. Målsättningen med denna strategi är att de förtroendevalda ska besöka verkligheten. 3000 verklighetsbesök ska göras de närmaste åren. Det var på tiden!

Mitt spontana intryck är att det är tragiskt att våra politiker måste schemalägga sina möten med vardagen. Å andra sidan är det bättre än att inte se sig om överhuvudtaget. Tyvärr blev jag lite besviken när jag kom till sista raden i artikeln, ett uttalande från vår käre Fredrik:


- Vi kommer att ha synpunkter på vilka vi skickar ut. Det är inte så att jag tror att varenda moderat vi ställer på benen imponerar på en grupp förskolelärare i barnomsorgen, det tror jag inte ett ögonblick på.
Syftet var alltså inte att förbättra det egna arbetet, utan att imponera på de svagare delarna av samhället. De verkliga platser som ska besökas är nämligen äldreboenden, skolor, sjukvård och kvinnojourer. Jag anar en koppling till svaga väljargrupper här ...

04 mars 2008

Idioti från Nordea

Nu har Nodea gett mig en ny säkerhetslösning, som ska ge mig en modern och flexibel lösning med hög säkerhet och flera funktioner. De har alltså tagit steget ut och bytt till en kortläsare som genererar koder för att logga in på internetbanken, någonting som andra banker haft sedan länge. Problemet är att jag inte vill ha den. (Dessvärre spärrades alla mina engångskoder i samma ögonblick som jag testade den.)

Kortläsaren är stor som en miniräknare och ryms därför inte i min plånbok. Det innebär att jag ofta kommer att glömma bort att ha den med mig, och jag är inte alltid hemma när jag behöver göra bankärenden.
Skrapkoderna satt istället på ett kreditkortsstort plastark som passade perfekt i plånboken och jag alltid visste var jag hade. Och säkerheten hade jag inga klagomål på: För att kunna logga in med engångskoderna behövde man även ett annat lösenord, som var unikt för internetbanken. Nu räcker det att stjäla mitt visa-kort och min pinkod till detta för att kunna tömma mitt konto.

Teknologi innebär tyvärr inte alltid förbättringar. :(

Läs även andra intressanta bloggar om: , .

29 februari 2008

Bibliotek och folkpartistiska prioriteringar

Igår fick vi ett skrytinlägg från kulturborgarrådet Madeleine Sjöstedt, där hon berättar hur alliansen har förbättrat bibliotekens budget. Hon skriver att en större satsning än denna inte gjorts i modern tid.

I förrgår var jag på möte med en man från Stadsbiblioteket som i förbigående berättade hur illa biblioteken tvingas effektivisera sig, och hur många tjänster som just nu petas bort. Samma upprörda skvaller hördes vid fikaborden på de datorspelsföreläsningar jag skrev om tidigare.

Idag var jag på Akalla bibliotek och spelade spel med ett gäng ungar. Biblioteken i Stockholm är riktigt duktiga på det där med att försöka få till kul verksamhet på skolloven. Synd bara att de inte har några egna resurser utan måste dra nytta av oss gratisarbetande ungdomsförbund. Det fanns ett tydligt intresse bland besökarna att göra brädspelsverksamheten permanent på biblioteket, men tyvärr har biblioteket inte råd att lägga en tusenlapp eller två på att köpa in lite spel.

Hipp hipp hurra för Alliansen som bygger ut biblioteksväsendet med nya lokaler, istället för att ta vara på den verksamhet som redan finns.

"Jag är stolt över att folkpartiet och våra allianskollegor hittills har gått i bräschen för starka bibliotek i Stockholm. " Jag undrar om bibliotekarierna i Stockholm delar den uppfattningen?

Läs även andra intressanta bloggar om: .

25 februari 2008

Pokémon - Gotta Catch 'Em All!

Häromveckan fick jag ärva ett Gameboy Advance SP av en lillasyster, som numera uppgraderat sig till DS. Det är en vikbar form av gameboy som passar perfekt i jackfickan. Tyvärr fanns det inte så många spel som intresserar mig, men jag valde att vara lite nostalgisk och tog mig an Pokémon Sapphire. Jag har inte spelat Pokémon sedan Blue Version var ny, så jag kände att jag har lite att ta igen.

Till en början kände jag mig väldigt hjälplös i spelet. Den blå versionen kunde jag utan och innan, och att pussla ihop ett lag som funkar spelet igenom men med bara Pokémons som går att fånga i början av spelet var inga problem. Jag visste vilka styrkor och svagheter alla hade, hur de kommer att utvecklas och vilka attacker de kommer att lära sig. I Sapphire hade jag verkligen ingen aning. Mitt lag är därför en vild chansning. Jag tycker inte om att byta ut Pokémons efterhand, utan vill spela med samma lag spelet igenom. Dessvärre har jag gjort två byten i den här omgången: En Ralts byttes till en Swablu, som senare i sin tur byttes mot en Cacnea. I övrigt har jag hållt mig till mitt startlag. Och så här långt har det funkat skitbra! Jag har bara förlorat en match, och det var en gymledare som jag plockade på andra försöket.

Jag döper alla Pokémons jag fångar efter den första person jag kommer att tänka på när jag ser den, eller läser namnet. Med undantag för Fluffy har alla fått namn efter riktiga personer. Det här är mitt Pokémonlag:

























Egentligen är Pokémon ett ganska tragiskt spel. Det går ut på att fånga pokémons som man sedan ska träna, ge godis, gosa med och sköta om. Hur snäll man än låtsas vara mot dem finns det dessvärre bara ett syfte: Att låta dem slåss mot andra pokémons. Man promenerar eller springer eller cyklar runt i världen och så fort man stöter på en annan pokémontränare är det dags. Likt kamphundar hetsar man sina pokémons att slåss mot varandra tills en av dem kollapsar av utmattning. Den förlorande tränaren får då betala en viss summa pengar till vinnaren och sedan är det inte mer med det. Så fort man besökt ett pokécenter där det stackars utslagna djuret får återhämta sig i några sekunder bär det av ut för att slåss igen. Pokémon är en värld av djurplågeri.

Läs även andra intressanta bloggar om: , ,.

22 februari 2008

Lagförslag mot grooming kritiseras?

"Förbud mot att ragga barn kritiseras", skriver SvD idag (rubrik på startsidan 23:30 08-02-23) I artikeln kan man däremot inte läsa någonting om kritiken, däremot sägs det att mottagandet överlag varit positivt bland de 41 instanser som lämnat yttranden i frågan. Det var på tiden tycker jag! Redan i februari 2006 uppdrogs riksåklagare Fredrik Wersäll att utreda huruvida dagens lagstiftning är tillräcklig för att skydda barn mot sexuella närmanden över internet. Det tillägg till brottsbalken som han slutligen kom fram till och föreslog är:

6 kap
10 a §
Den som har kontakt med ett barn under 15 år
i syfte att begå ett brott enligt detta kapitel mot
barnet döms för kontakt med barn i sexuellt syfte
till böter eller fängelse i högst ett år.

Liknande lagar förekommer redan i bland annat Kanada, Storbritannien och Nya Zeeland. Tyvärr tror jag att lagändringen i sig skulle vara tämligen menlös. Precis som förbudet mot fildelning är detta någonting som är otroligt svårt att förebygga, förhindra eller bevisa. Däremot är det ett bra steg på vägen.

Ett förbud mot grooming ger bättre medvetenhet om problemet. Att peka med hela handen och säga att någonting är olagligt gör dessutom att de drabbade barnen aldrig behöver fundera på gränser. Det är också ett jättebra sätt att slippa lyssna på någons tjat om att man är feg, oschysst eller ful som inte vill ta av sig BHn. "Du får inte" är ett argument som känns tyngre och lättare att stå för än "jag vill inte". (Av samma anledning är det otroligt bra av tonårsföräldrar att förbjuda sina barn att göra saker, även om de vet att barnen inte kommer att lyssna. Det ger en möjlighet till undanflykt när läget inte känns bra längre.)

Förbutet kan förhoppningsvis också ha en avskräckande effekt. De män (i de allra flesta fall är det män det handlar om) som sysslar med den här typen av verksamhet är skrämmande öppna med det idag. Gå in på valfri sämre bevakad chatt där många unga vistas, till exempel snyggast.se, med ett smeknamn i stil med "SingelAnna14" och se själv! Tyvärr kommer en lagändring troligen bara att flytta problemet till mer privata kanaler, men det blir ändå en något högre tröskel för gärningsmännen. En högre tröskel kan ge väldigt mycket i fall som de här. Alla barn är nämligen inte lättlurade, vilket gör att det för att få napp krävs att mannen tar kontakt med otroligt många barn. Det är anledningen till att internet är en större kontaktyta än att stå och ragga vid cykelstället på skolgården: möjligheten att prata med väldigt många människor på väldigt kort tid. Man kan snabbt avfärda de som inte är intresserade eller intressanta och gå vidare till nya offer.

Många unga lever idag stora delar av sina sociala liv på internet. Där är det möjligt att hålla kontakt med befintliga vänner, och träffa nya, oberoende av var de fysiskt befinner sig. Man kan utan problem föra separata konversationer med flera människor på samma gång, och oavsett tid på dygnet så finns det alltid någon att prata med. Den sociala sfären har ingen skiljelinje mellan internet och verkligheten, och även mellan vänner, bekanta och främlingar suddas de sociala gränserna ut. Till stor del är det sociala livet en gråzon av anonymitet. Och på många sätt är det en sjuk värld vi lever i.

Det finns ett skrämmande stort bekräftelsebehov hos unga idag, och tyvärr är sexuell bekräftelse en av de enklaste formerna av bekräftelse att få som tjej. En titt på tio i topplistan över tjejbilder på snyggast.se visar att 8 av 10 bilder har mer urringning än någonting annat i fokus, och även på de resterande två bilderna utgör brösten en tydlig del av bilden. På motsvarande lista för killar hittar vi påklädda tonåringar på usla webcambilder.

Enligt en undersökning gjord av Brottsförebyggande rådet har 51% av alla tjejer i åldern 15-17 år blivit utsatta för sexuella närmanden av en person som är minst fem år äldre. De faktiska anmälningarna om sexualbrott är betydligt färre, men fortfarande skrämmande många: 315 fall anmäldes under perioden januari 2004 till september 2006, och bara 25 av dem var pojkar. Merparten av dem blev lovade något av följande:

Vänskap och kärlek. Gärningsmannen ägnar ofta lång tid åt att vinna barnets förtroende, inte sällan under falsk identitet (till exempel genom att uppge en ålder som ligger närmare barnets egen). Han samtalar om vardagliga saker såsom skolan eller hemmet och agerar stöd genom att berätta om egna erfarenheter. När förtroendet vuxit sig starkt och barnet blivit känslomässigt beroende kan identiteslögnen avslöjas utan att det har någon betydelse för relationen. Ett möte, ofta innebärandes sexuella aktiviteter, kan då ske i tron om att det är barnets egen vilja.

Modelljobb. Många män ljuger om sin bakgrund och sitt yrke för att verka mer tilltallande. Han kan till exempel påstå sig arbeta för en modellagentur, eller som reklamfilmare, och väcker barnets intresse genom att posta smickrande kommentarer på fotosidor. Efter viss kontakt erbjuds offret arbetstillfälle som modell, och det är i samband med dessa påstådda foto- eller filmsessioner som övergrepp sker. Av alla anmälda fall i denna kategori var offren uteslutande flickor.

Erbjudande om betalning för sexuella tjänster. Gärningsmannen erbjuder sitt offer betalning för sexuella tjänster av olika slag. Tjänsterna rör såväl internetbaserade handlingar, till exempel stripshower i webcam, som fysiska möten. Betalningen kan ske i form av pengar, påfyllning av kontaktkort, betalning av medlemsskap på olika internetsidor eller annan form av ersättning som tilltalar målgruppen.


TILLÄGG:

Att vuxna har kontakt med barn behöver självklart inte alltid vara i onda avsikter. När jag var 13 år hade jag nära kontakt med personer över internet som var uppemot 20 år äldre än mig själv och jag lider inte av det idag. För barn med ovanliga intressen är internet en otrolig möjlighet att komma i kontakt med vänner som delar dessa, eftersom sådana personer inte alltid finns i barnets fysiska umgängeskrets (som i den åldern oftast utgörs av jämnåriga klasskamrater).

Jag har också sett många bra exempel på vuxna personer som engagerar sig i diskussionsforum på internet, där de ger ett ovärderligt stöd i frågor som inte alltid är så lätta att diskutera med vänner eller föräldrar. Människor som delar med sig av erfarenheter och kunskap om relationer, sexliv, preventivmedel, politik, läxor, jobbsökande, konfliktlösning och allt annat ungdomar kan tänkas vilja bolla lite tankar kring. Anonymiteten på internet ger människor möjlighet att ställa de där dumma frågorna som de aldrig hade fått svar på annars.

Läs även andra intressanta bloggar om: , ,.