Flashback!

Igår när jag satt på tåget råkade jag ut för någonting märkligt. Jag lyssnade på musik i lugn och ro när två tjejer klev på i Flemingsberg, det var lördag och på väg till krogen-tid. En av dem satte sig brevid mig och i samma ögonblick slogs jag av någonting jag verkligen inte hade väntat mig i sammanhanget. Hon hade parfym som luktade precis som play doh-lera. Det fick mig verkligen att tänka på någonting jag inte tänkt på alls sedan jag slutade leka med den, nämligen play doh lera (såklart.) Bisarr parfym, och jag vet inte om det är jag som har ovanligt bra doftminne, men det där var verkligen en barndomsflashback.

Har inte alla barn lekt med sådan lera? Det måste vara fler än jag som definitivt inte kan möta henne på stan utan att associera till någonting annat än färger som blandas ihop och inte går att dela på utan till slut bara blir en enda färgsörja. Jag kom på att vi hade en särskild vitlökspress som var vigd åt att agera lerpress. Det hade jag glömt. Jag kom också ihåg hur leran kändes när den torkat fast i bordet, och hur svårt det var att få loss munstyckena från leksaken som syns på bilden nedan.