Vägen till diktaturen Stockholm

Idag lyssnade jag på Stockholms kultur- och idrottsborgarråd, Madeleine Sjöstedt (fp), när hon höll tal på SUS 50-årsjubileum. Hon pratade lite löst om mycket, men lade fokus på att den ideella sektorn är det viktigaste vi har i samhället. Det är denna sektor som föder idéer, förtroende och utveckling. Hon berättade också att den ideella sektorn är det första som tystas ner av auktoritära regeringar. Kanske ska vi bli oroliga när landstinget återigen skär i budgeten för ungdomsorganisationer...?

Disney är bra

Rädda oss från nyhetstorkan!

"Inget genombrott i Madeleine-fallet", kan man idag läsa på SvDs startsida. Jaha? I mer än ett halvår har tidningarna nu följt jakten på Madeleine McCann. Denna gång innehåller förstasideartikeln ingen mer information än att utredningen fortfarande får nya tips. Klart som fan - jag vet inte hur många länder hon nu synts till i enligt media. Om jag såg en blond flicka i rätt ålder skulle jag också ringa dem, det finns trots allt en belöning på 2,6 miljoner pund att hämta ut för den som kommer med ett avgörande tips ...

Förra året kidnappades 1 140 barn i Sverige,
459 av fallen klarades inte upp.*

Expressen drar nytta av gratis arbetskraft

Expressens internetupplaga har nu upprättat ett omfattande kändisgalleri där man så småningom ska kunna få aktuell information om hundratals personer. Varje kändis i registret har en egen profil, och till dessa profiler kommer nöjesavdelningens artiklar att länka i framtiden när personen omnämns. Att hålla ett sådan register uppdaterat (eller att fylla det från första början) är dessvärre ett helvetesjobb, men Expressen har hittat en briljant lösning! Som medlem på Expressen Nöje kan du nu få det ärofyllda uppdraget att äga en kändis. Detta innebär att du får möjlighet att redigera din alldeles egna kändis profil och se till att den alltid är uppdaterad och publikvänlig. Om du missköter dig och inte tar hand om din kändis kan någon annan sno den.

Grattis Expressen!

Legaliserat svartjobb mer värt än ideellt engagemang

Idag hörde jag över IRC talas om en nyhet som gjorde mig glatt överraskad. Skatteverket vill nämligen höja fribeloppet på ersättning för ideellt arbete från 1000 kr per år till 3000 kr per år. Dessutom vill de höja nivån för skyldigheten att lämna kontrolluppgifter från 100 kr till 1000 kr. Detta är någonting som markant skulle underlätta det för oss att då och då ge en person ett par hundralappar för att skriva en artikel eller hålla en föreläsning utan att behöva gå igenom det byråkratiska krångel som detta idag innebär. Woho! (Lite bittert är det dock att statens lilla kelgris Idrottsrörelsen redan har sina privata skatteregler, som bland annat innebär mer än det tiodubbla fribeloppet jämfört med vad vi andra allmännyttiga föreningar har att röra oss med.)

Smolk i bägaren uppstod dock när jag läste DN och upptäckte att detta inte är det enda belopp som Skatteverket kommer att föreslå en höjning av. Den skattefria ersättningen för privata tjänster (i folkmun kallat svartarbete) vill de nämligen höja från 1000 kr till den helt abnorma summan av 10 000 kr! Det är hundra timmar välbetald barnvakt. Mer än en månad heltid på McDonalds. Vad är det som gör att dessa tjänster är mer värda än de samhällsinsatser som drivs av vårt ideella föreningsliv? Varför ska det vara lättare att anställa "svart" städhjälp än att kunna ge föreningsmedlemmar ersättning för saker som gör bra mycket mer nytta än ett renskurat golv i Täby?

Det enda som saknas är att regeringen beslutar om retroaktiv höjning för att rädda skinnet på sig själva ...

Folkpartiet saknar återigen förtroende för unga

DN berättade igår att Stockholms skolborgarråd, Lotta Edholm (fp), tillsammans med ett par andra politiker vill införa nya punkter i avtalen för att hyra skollokaler. En av dessa är att vuxennärvaro är ett krav - annars ska man straffas med böter. Bakgrunden till detta är den pojke som misshandlades till döds på Kungsholmen i samband med en födelsedagsfest den 6:e oktober.

Vad tänker folkpartiet med egentligen? Edholm är tyvärr i gott sällskap av ungdomsminister Nyamko Sabuni när det gäller ungdomars förmåga att ta ansvar. Detta är ingenting annat än ett sätt att straffa de unga för att vissa föräldrar inte kan ta sitt ansvar. Det är ett sätt att sätta käppar i hjulet för våra mest driftiga ungdomar, bara för att vissa föräldrar ser mellan fingrarna när deras egna 15-åringar super skallen av sig. Hejdå föreningen som ville låna ett klassrum över helgen för att hålla ett LAN i all nykterhet - nu ska ni ut på gatan och supa som alla andra!

Politik är inte min grej?

Mitt i natten och febrig kände jag mig lite radikal och nyfiken, så jag försökte bli medlem i Grön ungdom. Tyvärr fungerar inte deras "Bli medlem"-sida. Jag tar det som ett tecken på att jag inte är menad att bli partipolitiker.

Ett nytt steg i häxjakten

Plankare, denna cancersvulst på samhället. Smitåkare som av ren snålhet och illvilja tvingar alla hederliga medborgare att betala även för deras resor. När kameror, blåmärkesspärrar och flockar av mordiska kontrollanter inte kan hindra dem: finns det ingen räddning?

Jo, SL har gjort det igen! Fått en briljant idé om hur de ska stoppa plankare. Häxjakten fortsätter! Nu är planen att införa 180 cm höga spärrar, skriver DN idag. Och SL lovar att dessa himlaspärrar inte kommer att ge blåmärken. Min enda tanke är "Men ..." "..." "...".

Inte sjutton är problemet med de nuvarande glasdörrsspärrarna att folk klättrar över dem? Däremot är det plättlätt att helt enkelt gå bakom någon som har dragit ett kort - och om nya spärrarna garanterat inte kommer slå igen så hårt att man får blåmärken ... ja, då lär den möjligheten inte försvinna i första taget.

Titanic 2 - The Surface

Jag har väntat länge, och snart är den äntligen här! I sommar släpps uppföljaren till Titanic, med Leonardo DiCaprio i huvudrollen. I Hollywood är ingenting omöjligt, ingen uppföljare för långsökt och inget varumärke för urvattnat ...

För ett tryggare SL

SL-trafiken, som fraktar 670 000 stockholmare varje dag, upplevs av många som en otrygg plats. För att invagga de stackars misshandelshotade Stockholmarna i trygghet monterar man kameror, hyr in väktare, klär upp väktarna i en expertutvald färg som ska verka både lugnande och dominant, monterar fler kameror och höjer biljettpriserna. Allt för resenärernas egen trygghet.

Igår slogs jag däremot av den perfekta lösningen. Ett enkelt sätt att göra SL till en plats som utstrålar trygghet!

Jag satt på buss 160 mot Årstaberg strax före midnatt, på väg hem från en vän. Nästan alla bussar har numera högtalarsystem som ropar ut namnet på hållplatserna, så att man slipper hålla räkningen på vilken station man befinner sig vid även om man aldrig har åkt busslinjen tidigare. Den bästa förbättringen av busstrafiken någonsin! När jag närmade mig hållplatsen Ottsjövägen noterade jag dock att rösten i högtalarsystemet lät lite annorlunda jämfört med de andra hållplatserna - jag vet inte om det var betoningen som gjorde det, eller om det faktiskt var en helt annan röst. Men skillnaden var enorm! Det var där jag fick idén som kommer att revolutionera Stockholmarnas sinnevärld i lokaltrafiken.

SL behöver byta ut högtalarrösten mot någon som låter mer lik Astrid Lindgren.

Jag lovar att majoriteten av Stockholms befolkning någon gång i sitt liv har tittat på filmer, eller lyssnat på kasettband, med Astrid Lindgren som berättarröst. Det måste vara en av landets mest bekanta röster. Att höra Astrid Lindgren (eller åtminstone någon som liknar henne) på bussar och tunnelbana skulle invagga hela Stockholm i en känsla av barndomstrygghet och omtanke.

Ungdomar ska inte ha makt

Idag känner jag mig lite lugnare angående Svenska Spels framtid. Igår var jag nämligen på LSU Forum och lyssnade när integrations-, ungdoms- och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni presenterade regeringens ungdomspolitik. Där berättade hon bland annat att det inte kommer att bli någon utförsäljning av Svenska Spel, eftersom det i regeringen finns folk som har lite koll!

I övrigt var det ett otroligt tråkigt anförande hon hade att komma med. Vi fick lyssna på ett långdraget visionärt tal om vilket dåligt samhälle vi lever i och hur bra det borde vara. Därefter berättade hon att den största ändringen hon gjort som skiljer denna regerings ungdomspolitik från den tidigare regeringens är att ändra ordet "makt" till "inflytande" i målen. För det där med makt är ingenting vi kan låta ungdomar ha, de kan ju inte hållas ansvariga för sina beslut.

Jag tycker att det är oerhört tråkigt att se att vi har en ungdomsminister som inte litar på ungdomars förmåga att ta ansvar. Det blev lite debatt kring frågan om elevmajoritet i gymnasieskolor, och Nyamko Sabuni försvarade regeringens beslut att förbjuda att elever har möjlighet att rösta ner sina lärare. Otroligt tråkigt då detta är någonting som fungerat väldigt bra på många håll, och jag är glad att flera friskolor ändå valt att behålla konceptet. Att man är elev och mindreårig betyder inte per automatik att man är dum i huvudet och inte kan se konsekvenserna av sina beslut - tvärtom ger det motivation att känna att man kan påverka sin vardag. (Tyvärr tror jag att många föreställer sig skolungdomar som personer utan studiemotivation som kommer att rösta för tretimmarsraster, keps inomhus och gratis godis så fort de får chansen ...)

När Sveroks ordförande Aimée Kreuger väckte frågan om den ojämna bidragsfördelningen mellan idrottsrörelsen och andra ideella organisationer visade det sig även att ungdomsministern inte hade en aning om vad hon pratade om, utan kom med vilda gissningar kring bidragssystemet. Hon verkade heller inte anse att frågan (hennes syn på det hela) var värd att besvara, utan slingrade sig med att det är helt olika system som inte går att jämföra.

Mycket beröm däremot till SSU-ordförande Jytte Guteland, som till skillnad från både Nyamko Sabuni och CUFs ordförande Magnus Andersson visade lite stake i den efterföljande paneldebatten.