The Children of Húrin

Jag är tyvärr inte mycket för att läsa böcker just nu, men häromdagen köpte jag en bok som jag nästan drar mig för att läsa mer av. Den kommer att ta slut då. Children of Húrin är Tolkien när han är som bäst, en saga som är mörk från början till slut. En saga utan en massa glada hobbitar och alver som lallar runt och sjunger.

Berättelsen tar plats i en tidsålder långt före Sagan om ringen, när det onda var mycket ondare och det goda också var ont. En tid när alverna förrådde och hade ihjäl varandra, när människorna plundrade och tog andra människor till slavar och folk led och svalt. I den här boken dras vi med en huvudperson som inte gör särskilt mycket annat än att gå runt och vara sur och bitter, som slår ihjäl sin bästa vän och gör sin syster på smällen. Det är förtvivlan rakt igenom! Underbart!

Däremot kan jag inte påstå att Children of Húrin är något fristående litterärt mästerverk. Bitvis är det ett rejält rabblande av namn och referenser till andra händelser, så man bör nog har läst Silmarillion både en och två gånger för att uppskatta den här boken fullt ut.

Läs även andra intressanta bloggar om Tolkien, Children of Húrin, litteratur,
sagor.