22 december 2007

Lite speltips

Det finns väldigt många människor som tycker om att spela spel på internet. Några spel är bra, andra spel är dåliga. De flesta är ganska meningslösa. Sedan finns det vissa spel som är helt genialiska. Tyvärr nöjer sig flera personer i min närhet med att spela Neopets, därför tänkte jag tipsa om lite bra spel istället.

Min absoluta favoritsida sedan länge är Orisinal. Den innehåller spel som inte bara är spel, de är en perfekt komposition av underbar musik, otroligt vackra animeringar och enkel men underhållande spelmekanik. De jag tycker bäst om är A Dog for All Seasons, Winterbells och Pocketful of Stars. Sedan är The Crossing definitivt ett av de vackraste spelen, men spelet i sig blir lätt lite långtråkigt. Slutligen är även Bugs och These Little Pigs två spel som måste testas.

En annan trevlig sida är Eyezmaze vars spel går i en helt annan utseendemässig stil, men där mekaniken i ett par av dem är liknande. Mest intressanta här är Tontie och Vanilla.

En sida som jag har upptäckt relativt nyligen är Kongregate. De har otroligt många spel av varierande kvalitet så deras arkiv är väl värt att ta en titt på. Det spel jag har spelat mest här är Desktop Tower Defense 1.5.


Läs även andra bloggares tankar om: , , , .

20 december 2007

Månadens sötaste

In Hate We Trust

Idag var jag på en fotoutställning på Stockholms länsmuseum. Den består av en serie otroligt maffiga bilder av Elisabeth Ohlson Wallin på temat homofoba hatbrott. (Samma kvinna som gjorde den omtalade Ecce homo-utställningen). Bilderna går i en barock stil och är väldigt mycket den typ av foto och ljussättning som jag uppskattar. Symboliken och detaljerna i bilderna är enorm och jag tror att jag skulle kunna ha dem hemma på väggen i ett år och fortfarande upptäcka nya saker.

Alla bilder utom en går att se på hennes hemsida. Tyvärr tappar de otroligt mycket av att visas i ett så litet format med dålig kvalitet, så jag rekommenderar alla som har möjlighet till det att släpa sig till Nacka för att se dem.

Det skrämmande är att alla bilderna är baserade på verkliga brott som ägde rum i Sverige under drygt ett års tid. Undantaget är ett av dem, som ägde rum i Italien, och den tavlan är min favorit. Främst på grund av färgerna. Det är tavlan där en kvinna våldtas av två män, samtidigt som sex kardinaler med stånd står runt om och tittar på. Tavlan skildrar en händelse som ägde rum förra sommaren. En lesbisk kvinna blev våldtagen av fascister, väl förberedda med kondomer, utanför en gayklubb i Rom. I den efterföljande debatten gjorde en av kardinalerna ett uttalande och sa att det är sådant man får räkna med om man är öppet homosexuell. Med största sannolikhet talar han inte för alla katoliker, men det är ändå en person som innehar det näst högsta ämbetet i den romersk-katolska kyrkan.

Bilden kan ses som en väl befogad spark mot de förlegade tankarna inom denna instutition. Inte för att kyrkan inte har rätt att ha sina egna religiösa åsikter, utan för att kyrkan inte har vett att avgöra när dess åsikt är önskvärd. Jag tycker också att det ska ses som en spark mot de personer inom kyrkan som inte delar denna åsikt men som trots det valde att hålla tyst.

Läs även andra bloggares åsikter om: , , , , ,

19 december 2007

Disneyprinsessor dömda att våldtas

Barbara Ehrenreich fick in en otroligt löjlig krönika i Aftonbladet häromdagen, som även återfinns på originalspråk i hennes blogg. Här skriver hon att Disneys prinsessor är en masochistisk kult och en samling sexiga lipsillar utan ambitioner. Hon berättar att alla produkter med koppling till detta är impregnerade med en date rape-drog, och att medelålders mäns sjuka version av sex inte hör hemma i barnens lekrum. Hon uppmanar föräldrar att bränna sådana leksaker, och tåga mot Disney World med högafflar i högsta hugg.

Ooooookej, är min tanke. Feminism i all ära, men här känns det som att vi har någon som bara är avundsjuk för att hon inte är snygg i långklänning.

Jämfört med större delen av alla leksaker och barnprogram för barn i denna ålder tycker jag att Disneys prinsessor är otroligt bra förebilder. De är inte trådsmala, översminkade och lättklädda som Bratz. De använder sig av betydligt mindre onödigt våld än vad superhjältar, Pokémon eller Action Man gör. De proppar våra barn fulla med moralkakor om hur viktigt det är att ta hand om sina vänner, att hålla sina löften, att acceptera andra och att alltid göra sitt bästa. Skönheten blev kär i Odjuret - Turtles hade upptäckt att han var ett monster och slagit ner honom på sekunden.

Ehrenreich skriver att prinsessorna tillbringar större delen av sin tid med att ligga i koma och vänta på att prinsen ska kyssa dem, och att Mulan är det slående undantaget (men att Mulan inte är en riktig prinsessa, så det räknas inte). Hon skriver också att de saknar ambitioner och yrkesfärdigheter annat än att ett par av dem är bra på att städa. Det får mig att undra om hon överhuvudtaget har sett en Disneyfilm sedan Törnrosa släpptes på 50-talet.

I Aladdin möter vi prinsessan Jasmin, som i början av filmen lyckas överlista alla vakter och rymma från palatset för att leva som en vanlig människa. I Den lilla sjöjungfrun har prinsessan Ariel trotsat sin far och byggt upp en omfattande samling av människoföremål. Hon beslutar att sälja sin röst för att bli människa, och lyckas rädda livet på sin karl både en och två gånger genom filmens gång. Belle i Skönheten och Odjuret är lite mobbad för att hon läser så mycket böcker. Hon fetdissar stans manschauvinistiska casanova, är själuppoffrande och modig nog att ta sin fars plats i odjurets fängelse och sätter sig upp emot den arga pöbeln som vill döda honom.

Ehrenreich drar också upp en massa trams om att man enkelt kan se vem som är ond i Disneys sagor: det är bara att leta efter rynkor. En stor del av Disneys antagonister är bittra gamla tanter, precis som Ehrenreich själv, men det säger otroligt lite om hur världen ser ut i övrigt. Antalet gamla men snälla människor är klar majoritet. För att nämna några exempel har vi Gudmodern i Askungen och de goda féerna i Törnrosa, Mrs. Potts i Skönheten och Odjuret eller Gammelmor Pilrot i Pocahontas. Bland stumma biroller syns ofta äldre kvinnor. Att inte ha gamla damer i huvudroller är knappast någonting unikt för Disney, men för den som är intresserad av sådant kan jag rekommendera Det levande slottet.

Jag tror inte att min dotter, eller son, kommer att vakna upp som "ett societetslejon i London, utvakad efter en hård natts festande med kokain och sprit" för att jag låter ungen ha långklänning och tiara.

Se vad andra skriver om: , , , , ,

The Hobbit blir film

Idag har New Line Cinema tillkännagett att The Hobbit blir film. Inte bara en utan två filmer. Efter många om och men kommer filmerna trots allt att göras av Peter Jackson och Fran Walsh.

Att göra The Hobbit till två filmer är troligen ett genidrag och en möjlighet jag inte ens haft i åtanke. Handlingen i boken är alldeles lagom lång och linjär för att göra sig på film, men den har den stora bristen att en övervägande del av karaktärerna är skäggiga små dvärgar. Inga publikdragare direkt. (Hur bra kritik Härskarringen än fått hade ingen av filmerna vara lika storsäljande utan att ha lockat tusentals tonårsflickor med heta skådespelare.)

Genom att göra två filmer kan man förhoppningsvis få utrymme för många andra storylines som inte finns i den ursprungliga boken. Många skulle nog se det som ett helgerån, men i det här fallet tror jag att det skulle kunna lyfta de tidigare filmerna något enormt. Många händelser som skulle kunna ge ett nytt djup åt trilogin ligger kronologiskt samtida med The Hobbit.

Vi skulle kunna följa Aragorns historia, från det att han som barn träffar Bilbo i Vattnadal (10 år gammal vid tillfället - han kan inte ha missat det). Då slipper vi hela biten med att någon random karl går och blir accepterad kung i ett främmande land sådär över en natt. Vi kan också få se hur Vita Rådet fördriver Sauron ur Mörkmården samma år som Bilbo hittar ringen. Detta ger en möjlighet till att framhäva konflikten mellan Saruman och Galadriel, som faktiskt skulle kunna motivera alvernas deltagande i Helms klyfta. Vi kan få se dvärgarnas kamp i Moria, händelserna mellan Aragorn och Denethor som kan förklara deras tillbakadragna respektive rabiata karaktärer, Frodos föräldrars död ...

Kort sagt: Hur kapitalistiskt vinstsyftet med detta än må vara tror jag att det kan bli riktigt grymt.

Läs även andra bloggares åsikter om:
, , , ,

22 november 2007

Vägen till diktaturen Stockholm

Idag lyssnade jag på Stockholms kultur- och idrottsborgarråd, Madeleine Sjöstedt (fp), när hon höll tal på SUS 50-årsjubileum. Hon pratade lite löst om mycket, men lade fokus på att den ideella sektorn är det viktigaste vi har i samhället. Det är denna sektor som föder idéer, förtroende och utveckling. Hon berättade också att den ideella sektorn är det första som tystas ner av auktoritära regeringar. Kanske ska vi bli oroliga när landstinget återigen skär i budgeten för ungdomsorganisationer...?

Disney är bra

18 november 2007

Rädda oss från nyhetstorkan!

"Inget genombrott i Madeleine-fallet", kan man idag läsa på SvDs startsida. Jaha? I mer än ett halvår har tidningarna nu följt jakten på Madeleine McCann. Denna gång innehåller förstasideartikeln ingen mer information än att utredningen fortfarande får nya tips. Klart som fan - jag vet inte hur många länder hon nu synts till i enligt media. Om jag såg en blond flicka i rätt ålder skulle jag också ringa dem, det finns trots allt en belöning på 2,6 miljoner pund att hämta ut för den som kommer med ett avgörande tips ...

Förra året kidnappades 1 140 barn i Sverige,
459 av fallen klarades inte upp.*

13 november 2007

Expressen drar nytta av gratis arbetskraft

Expressens internetupplaga har nu upprättat ett omfattande kändisgalleri där man så småningom ska kunna få aktuell information om hundratals personer. Varje kändis i registret har en egen profil, och till dessa profiler kommer nöjesavdelningens artiklar att länka i framtiden när personen omnämns. Att hålla ett sådan register uppdaterat (eller att fylla det från första början) är dessvärre ett helvetesjobb, men Expressen har hittat en briljant lösning! Som medlem på Expressen Nöje kan du nu få det ärofyllda uppdraget att äga en kändis. Detta innebär att du får möjlighet att redigera din alldeles egna kändis profil och se till att den alltid är uppdaterad och publikvänlig. Om du missköter dig och inte tar hand om din kändis kan någon annan sno den.

Grattis Expressen!

Legaliserat svartjobb mer värt än ideellt engagemang

Idag hörde jag över IRC talas om en nyhet som gjorde mig glatt överraskad. Skatteverket vill nämligen höja fribeloppet på ersättning för ideellt arbete från 1000 kr per år till 3000 kr per år. Dessutom vill de höja nivån för skyldigheten att lämna kontrolluppgifter från 100 kr till 1000 kr. Detta är någonting som markant skulle underlätta det för oss att då och då ge en person ett par hundralappar för att skriva en artikel eller hålla en föreläsning utan att behöva gå igenom det byråkratiska krångel som detta idag innebär. Woho! (Lite bittert är det dock att statens lilla kelgris Idrottsrörelsen redan har sina privata skatteregler, som bland annat innebär mer än det tiodubbla fribeloppet jämfört med vad vi andra allmännyttiga föreningar har att röra oss med.)

Smolk i bägaren uppstod dock när jag läste DN och upptäckte att detta inte är det enda belopp som Skatteverket kommer att föreslå en höjning av. Den skattefria ersättningen för privata tjänster (i folkmun kallat svartarbete) vill de nämligen höja från 1000 kr till den helt abnorma summan av 10 000 kr! Det är hundra timmar välbetald barnvakt. Mer än en månad heltid på McDonalds. Vad är det som gör att dessa tjänster är mer värda än de samhällsinsatser som drivs av vårt ideella föreningsliv? Varför ska det vara lättare att anställa "svart" städhjälp än att kunna ge föreningsmedlemmar ersättning för saker som gör bra mycket mer nytta än ett renskurat golv i Täby?

Det enda som saknas är att regeringen beslutar om retroaktiv höjning för att rädda skinnet på sig själva ...

12 november 2007

Folkpartiet saknar återigen förtroende för unga

DN berättade igår att Stockholms skolborgarråd, Lotta Edholm (fp), tillsammans med ett par andra politiker vill införa nya punkter i avtalen för att hyra skollokaler. En av dessa är att vuxennärvaro är ett krav - annars ska man straffas med böter. Bakgrunden till detta är den pojke som misshandlades till döds på Kungsholmen i samband med en födelsedagsfest den 6:e oktober.

Vad tänker folkpartiet med egentligen? Edholm är tyvärr i gott sällskap av ungdomsminister Nyamko Sabuni när det gäller ungdomars förmåga att ta ansvar. Detta är ingenting annat än ett sätt att straffa de unga för att vissa föräldrar inte kan ta sitt ansvar. Det är ett sätt att sätta käppar i hjulet för våra mest driftiga ungdomar, bara för att vissa föräldrar ser mellan fingrarna när deras egna 15-åringar super skallen av sig. Hejdå föreningen som ville låna ett klassrum över helgen för att hålla ett LAN i all nykterhet - nu ska ni ut på gatan och supa som alla andra!

07 november 2007

Politik är inte min grej?

Mitt i natten och febrig kände jag mig lite radikal och nyfiken, så jag försökte bli medlem i Grön ungdom. Tyvärr fungerar inte deras "Bli medlem"-sida. Jag tar det som ett tecken på att jag inte är menad att bli partipolitiker.

04 november 2007

Ett nytt steg i häxjakten

Plankare, denna cancersvulst på samhället. Smitåkare som av ren snålhet och illvilja tvingar alla hederliga medborgare att betala även för deras resor. När kameror, blåmärkesspärrar och flockar av mordiska kontrollanter inte kan hindra dem: finns det ingen räddning?

Jo, SL har gjort det igen! Fått en briljant idé om hur de ska stoppa plankare. Häxjakten fortsätter! Nu är planen att införa 180 cm höga spärrar, skriver DN idag. Och SL lovar att dessa himlaspärrar inte kommer att ge blåmärken. Min enda tanke är "Men ..." "..." "...".

Inte sjutton är problemet med de nuvarande glasdörrsspärrarna att folk klättrar över dem? Däremot är det plättlätt att helt enkelt gå bakom någon som har dragit ett kort - och om nya spärrarna garanterat inte kommer slå igen så hårt att man får blåmärken ... ja, då lär den möjligheten inte försvinna i första taget.

02 november 2007

Titanic 2 - The Surface

Jag har väntat länge, och snart är den äntligen här! I sommar släpps uppföljaren till Titanic, med Leonardo DiCaprio i huvudrollen. I Hollywood är ingenting omöjligt, ingen uppföljare för långsökt och inget varumärke för urvattnat ...

För ett tryggare SL

SL-trafiken, som fraktar 670 000 stockholmare varje dag, upplevs av många som en otrygg plats. För att invagga de stackars misshandelshotade Stockholmarna i trygghet monterar man kameror, hyr in väktare, klär upp väktarna i en expertutvald färg som ska verka både lugnande och dominant, monterar fler kameror och höjer biljettpriserna. Allt för resenärernas egen trygghet.

Igår slogs jag däremot av den perfekta lösningen. Ett enkelt sätt att göra SL till en plats som utstrålar trygghet!

Jag satt på buss 160 mot Årstaberg strax före midnatt, på väg hem från en vän. Nästan alla bussar har numera högtalarsystem som ropar ut namnet på hållplatserna, så att man slipper hålla räkningen på vilken station man befinner sig vid även om man aldrig har åkt busslinjen tidigare. Den bästa förbättringen av busstrafiken någonsin! När jag närmade mig hållplatsen Ottsjövägen noterade jag dock att rösten i högtalarsystemet lät lite annorlunda jämfört med de andra hållplatserna - jag vet inte om det var betoningen som gjorde det, eller om det faktiskt var en helt annan röst. Men skillnaden var enorm! Det var där jag fick idén som kommer att revolutionera Stockholmarnas sinnevärld i lokaltrafiken.

SL behöver byta ut högtalarrösten mot någon som låter mer lik Astrid Lindgren.

Jag lovar att majoriteten av Stockholms befolkning någon gång i sitt liv har tittat på filmer, eller lyssnat på kasettband, med Astrid Lindgren som berättarröst. Det måste vara en av landets mest bekanta röster. Att höra Astrid Lindgren (eller åtminstone någon som liknar henne) på bussar och tunnelbana skulle invagga hela Stockholm i en känsla av barndomstrygghet och omtanke.

01 november 2007

Ungdomar ska inte ha makt

Idag känner jag mig lite lugnare angående Svenska Spels framtid. Igår var jag nämligen på LSU Forum och lyssnade när integrations-, ungdoms- och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni presenterade regeringens ungdomspolitik. Där berättade hon bland annat att det inte kommer att bli någon utförsäljning av Svenska Spel, eftersom det i regeringen finns folk som har lite koll!

I övrigt var det ett otroligt tråkigt anförande hon hade att komma med. Vi fick lyssna på ett långdraget visionärt tal om vilket dåligt samhälle vi lever i och hur bra det borde vara. Därefter berättade hon att den största ändringen hon gjort som skiljer denna regerings ungdomspolitik från den tidigare regeringens är att ändra ordet "makt" till "inflytande" i målen. För det där med makt är ingenting vi kan låta ungdomar ha, de kan ju inte hållas ansvariga för sina beslut.

Jag tycker att det är oerhört tråkigt att se att vi har en ungdomsminister som inte litar på ungdomars förmåga att ta ansvar. Det blev lite debatt kring frågan om elevmajoritet i gymnasieskolor, och Nyamko Sabuni försvarade regeringens beslut att förbjuda att elever har möjlighet att rösta ner sina lärare. Otroligt tråkigt då detta är någonting som fungerat väldigt bra på många håll, och jag är glad att flera friskolor ändå valt att behålla konceptet. Att man är elev och mindreårig betyder inte per automatik att man är dum i huvudet och inte kan se konsekvenserna av sina beslut - tvärtom ger det motivation att känna att man kan påverka sin vardag. (Tyvärr tror jag att många föreställer sig skolungdomar som personer utan studiemotivation som kommer att rösta för tretimmarsraster, keps inomhus och gratis godis så fort de får chansen ...)

När Sveroks ordförande Aimée Kreuger väckte frågan om den ojämna bidragsfördelningen mellan idrottsrörelsen och andra ideella organisationer visade det sig även att ungdomsministern inte hade en aning om vad hon pratade om, utan kom med vilda gissningar kring bidragssystemet. Hon verkade heller inte anse att frågan (hennes syn på det hela) var värd att besvara, utan slingrade sig med att det är helt olika system som inte går att jämföra.

Mycket beröm däremot till SSU-ordförande Jytte Guteland, som till skillnad från både Nyamko Sabuni och CUFs ordförande Magnus Andersson visade lite stake i den efterföljande paneldebatten.

29 oktober 2007

Jag säljer min integritet till Facebook

Vinden har vänt och Facebook har gått från att vara hyllat i varenda tidning till att bli ett monster som förstör din integritet. Kritiken rör dels att Facebook inte drar sig för att möjliggöra riktad reklam baserat på det du skriver på sidan. Jaha. Det är väl trevligt att få reklam man är intresserad av istället för reklam man skiter fullständigt i? Och vadan denna hysteri? Detta är någonting som ingår i väldigt många sidors användaravtal. Det här kan man till exempel läsa i avtalet för en svensk sida med över en miljon användare:

"Vid WZUP-funktionen kan dina svar påverka vilka kommersiella budskap som sänds till dig. Användaren är själv ansvarig för att rätt uppgifter lämnas. Bl.a. gäller detta ålder då LunarStorm aldrig har för avsikt att skicka direktreklam till ungdomar under 16 år.

Det kan bli aktuellt att vi överlåter statistiska uppgifter från tredje man inom och utanför EU/EES för marknadsförings- och marknadsundersökningsändamål. Dessa uppgifter kan inte härledas till den enskilde användaren."

Innebörden i detta är ganska exakt densamma som i motsvarande stycke ur Facebooks användaravtal.

En annan sak som många verkar förbannade över är att de har fått för sig att Facebook plötsligt har rätt att göra vad som helst med deras bilder. I användaravtalet ger man nämligen Facebookföretaget rätt att använda, kopiera, arkivera, publicera, ändra storlek på, översätta, visa utdrag ur och distribuera saker som du som användare laddar upp på hemsidan. Kort sagt: ditt material kommer att synas på sidan där du laddat upp det. (Det är så internet fungerar.)

För verk skapade av en svensk medborgare tillämpas de svenska bestämmelserna om upphovsrätt. I upphovsrättslagen kan man bland annat läsa att man bara kan efterge sin upphovsrätt till begränsad användning (§3) och att
den man överlåtit sin upphovsrätt till inte har rätt att överlåta den vidare till tredje part (§28). Och ärligt talat: Vad tror du att någon skulle vilja ha just dina bilder till, bland alla miljontals bilder som finns uppladdade på Facebook? Användaravtalet är främst till för att skydda företaget mot alla tänkbara saker de kan bli stämda för, de bor trots allt i USA . De kommer med största sannolikhet inte att hitta på en massa skit som vi inte redan visste.

Flera tidningar har också spelat på argumentet "om trettio år kommer din arbetsgivare se det här". Seriöst. Vilken arbetsgivare i världen skulle bry sig om vilken Facebook-status du hade för trettio år sedan, om du hade fyllebilder uppladdade eller att du bara hade 102 poäng på Facebooks IQ-test?

Personligen skiter jag fullständigt i om något filter någonstans söker av mina mail efter kodord för att kunna ge mig effektivare reklam, varesig det är Facebook, Google eller vad annat. Jag tycker om gratis tjänster och ger gärna bort en bit av min integritet för någonting jag tycker fungerar bra. Det är inte som att en riktig människa sitter och läser min post ... (Och skulle någon göra det skulle jag tycka synd om honom som har ett så förbannat tråkigt jobb.)

Kvinnor i politiken

En väg till att skapa ett jämställt samhälle är att inte ha ett enkönat ledarskap. Det är någonting vi i Sverige är ganska duktiga på, i alla fall om man ser till politiken - och begränsar denna politik till riksdagsnivå. Vi är näst bäst i världen på det, med 47,3 % kvinnliga riksdagsledamöter. Det land som toppar listan är Rwanda, ett litet land mitt i Afrika, med 48,8 %. Enligt lag ska minst en tredjedel av parlamentet bestå av kvinnor, då detta tros sätta stopp för att man upprepar forna tiders massmord. Nära hälften är dock en bra bit mer än en tredjedel, vilket visar tydligt att det inte bara är inkvoterade PK-utsmyckningar som sitter där.

På den högsta politiska posten har vi däremot aldrig sett någon kvinna i Sverige. Medan gamla diktaturer såsom Chile, Liberia och Tyskland en efter en väljer kvinnliga makthavare sitter vi kvar här i vårt lugna trygga gubbvälde. Vi har väl helt enkelt inga folkmord som kvinnorna behöver stoppa.

Igår valdes den före detta presidenthustrun Cristina Fernandez de Kirchner till president i Argentina. Hon ser ut som vilken Big Brother-stjärna som helst, men någon som vunnit valet redan i första omgången måste ha lite mer bakom pannbenet än så. (Linda Rosing lyckades trots allt inget vidare när hon försökte ta sig in i riksdagen här i Sverige...) Däremot har fru Kirchner startat sin karriär i Peronistiska rörelsen, bedrivit valkampanj åt sin make och sägs vara berömd för sin garderob. Landets andra kvinnliga president - och konceptet känns bekant. Kan det vara så att Argentina har hakat upp sig på en stereotyp?

28 oktober 2007

Svenska Spel - Ett hyckleri vi inte är stolta över?

Moderaterna beslutade på sin stämma att gå på linjen att man nu vill sälja ut Svenska Spel, skriver både SvD och DN idag. Stämman gick alltså emot partiledningen och Anders Borgs rekommendationer i frågan.

"Jag tycker att vi ska säga hej då till ett svenskt hyckleri som vi inte är stolta över", sade riksdagsledamoten Tomas Tobé.

Vad är det vi inte är stolta över?

Svenska Spel är ett företag vars överskott går till bra saker, till skillnad från vad det skulle göra om vi hade ett gäng aktieägare med plånböcker att fylla. På Svenska Spels hemsida, och i de artiklar som berört detta beslut, kan man läsa att en stor del av överskottet går till idrottsrörelsen. Denna organisation är nästintill helig i Sverige, och är en av få saker som får särbehandlas utan protester. En sak som det talas tyst om är att många andra organisationer också är beroende av detta överskott. Till exempel de här ungdomsförbunden:

Svenska Scoutförbundet, 4H och Fältbiologerna. RFSL Ungdom. Röda korset, Rädda barnen och CISV Sverige. Svea - Sveriges Elevråd. Unga Forskare. Sverok. Riksförbundet Unga Musikanter. Ung Företagsamhet, Ungdom mot Rasism, Unga örnar. Vi Unga. Fem olika politiska ungdomsförbund (däribland MUF). Sex olika nykterhetsorganisationer. Tolv olika organisationer för funktionshindrade. Listan kan göras ännu längre ...

Det handlar om hundratusentals ungdomar som tillsammans har bildat sig en meningsfull fritid som inte bara går ut på att sparka boll. Här har vi ungdomar som vill prestera någonting tillsammans, för att det är roligt; inte bara ungdomar som drömmer om en karriär i landslaget. Glöm inte bort dem. Det är i dessa ungdomsförbund som många får den allra viktigaste biten av sin demokratiska fostran.

Tillägg: LSU - Landsrådet för Sveriges Ungdomsorganisationer, lade igår ett bud på Svenska Spel.

26 oktober 2007

Stockholms låtsasriksdag

Idag var jag på den centrala plenarsessionen i Ungdomsparlamentet med en videokamera. Filmen kommer att ligga till grund för mitt projektarbete, där jag tillsammans med en vän ska göra en utvärdering av jämställdheten på arrangemanget. Den biten tänker jag därför inte uttala mig om förrän våra mätningar är klara, men det finns mycket annat att tycka och tänka om detta försök till nyskapande utbildning.

För att ge lite bakgrund så är Ungdomsparlamentet en händelse som för andra året i rad arrangeras av Stockholms stad. 17 olika gymnasieskolor i Stockholm engagerade sig för att förbättra världen. Frågorna var:

  • Hur kan vi förbättra den ekonomiska situationen för studenter?
  • Vad ska vi göra åt arbetslösheten bland 18-24 åringar?
  • Hur kan vi få en bättre och billigare kollektivtrafik i Stockholm?
  • På vilka sätt kan vi bekämpa rasismen i samhället?
  • Hur kan vi bidra till ett miljövänligare beteende i Stockholm?
På min skola delades vi in i till synes slumpmässiga arbetsgrupper som fick sig varsin fråga tilldelad. Jag var ordförande för Trafikutskottet, där jag tillsammans med fyra ambitiösa tjejer skulle lösa Stockholms kollektivtrafiksproblem. Vi gjorde massor av research och var en grym grupp. Ett par veckor senare parades vi ihop med motsvarande trafikgrupp från Didaktus Liljeholmen och fick ägna en dag åt att leka lekar, och därefter ännu en dag åt att arbeta fram en motion med Svaret på vårt gemensamma problem.

Didaktus-gänget var förvisso trevliga, men de var ett år yngre än oss och gick naturvetenskapliga programmet. Till skillnade från oss som hade Ungdomsparlamentet som en del av kursen Samhälle C (eller Projektarbete för min del) gjorde Didaktus detta utanför sitt ordinarie schema, och hade därför inte samma prestationspress som ett gäng betygsstressade samhällstreor. Trots det fungerade samarbetet bra, även om halva gruppen verkade lite oengagerad framåt eftermiddagen, och vi lyckades ta fram ett enligt mig bra förslag.

En vecka därpå ägnade vi ytterligare en heldag åt att hålla en lokal plenarsession, där alla deltagande elever från de fem utskotten från Kunskapsgymnasiet och Didaktus närvarade. Där föredrog och debatterade vi våra motioner, och beslutade att anta nästan alla och skicka dem uppåt till det centrala utskottsmötet. (Vilket egentligen hade noll betydelse eftersom alla utskott, även det vars motion fått avslag, var välkomna dit och motionerna endast användes som referensmaterial för deltagarna).

Själv lyckades jag slingra mig ur det centrala utskottsmötet med motiveringen att jag skulle filma sista plenarsessionen och därför ändå inte skulle kunna representera utskottet där. Istället skickade vi dit Hanna, vilket var skitbra för hon är duktig men trodde först inte att hon skulle våga prata inför så mycket folk. (Vilket hon gjorde många gånger idag!) Detta centrala utskottsmöte var dock, vad jag hört, inte särskilt givande utan bestod av lika mycket pappersflygplanskastande som arbete. Och uppgiften var att sätta sig tillsammanas med trafikutskottsrepresentanterna från alla 17 skolor och skriva ännu en ny motion. Jag hade blivit galen på att behöva upprepa den processen ytterligare en gång så jag är glad att jag inte åkte dit.

Slutligen skedde alltså den slutliga plenarsessionen idag, i Riksdagshuset. Där närvarade alla utskottsrepresentanter som varit med på de centrala mötena, för att föredra och debattera sina motioner (det vill säga: exakt samma process som vår lokala plenarsession!) Dessutom fanns det ett större antal lärare, lite gäster, en bunt journalister/fotografer och lite annat löst folk på plats.

Det var ett ganska coolt arrangemang och en jättefin idé, men debatten var formaliamässigt bland det värsta jag sett. Talarlista fördes i vanlig ordning av det duktiga presidiet, men ... någon tycks har missuppfattat hur funktionen "replik" bör användas i mötessammanhang. (Eller så finns det organisationer som använder den på detta besynnerliga sätt, i så fall får någon gärna upplysa mig om det!)

På alla möten jag varit på har replik använts för att bryta talarlistan om man blivit personligt omnämnd och behöver försvara sig. Under detta möte användes det istället för att bryta talarlistan om man hade en åsikt, vilken som helst, kring det talaren sade. Detta gjorde givetvis att större delen av debatten utgjordes av replik på replik på replik på replik (även om åtminstone en av ordförandena kom ihåg att begränsa det till max fyra repliker per ordinarie inlägg). I sin tur orsakade detta att bara ett fåtal ordinarie inlägg hann göras kring varje fråga, i den tidspress som rådde.

Detta system är någonting som jag aldrig har upplevt tidigare och som för mig framstår som både bisarrt och odemokratiskt. Har man någonting att säga så skriver man i min mening upp sig på talarlistan och väntar på sin tur. Det leder visserligen lätt till en debatt som hoppar fram och tillbaka mellan olika sidospår, men jag tycker att det är överlägset mycket bättre än det som skedde nu. Här dominerades debatten av ett gäng personer som var snabba med nummerlapparna och kunde komma med flera inlägg i varje fråga, medan andra inte fick prata alls trots att de väntat sedan debatten öppnade.

Tråkigt nog anser jag att alla fem motioner som presenterades idag var av sämre kvalitet än någon av de vi tog fram vid våra lokala möten. Ju fler kockar desto sämre soppa. De olika ambitionivåerna bland eleverna var också ett problem. För många var det en cool grej som de ville engagera sig i - för andra var det ett sätt att få slippa gå på de vanliga lektionerna. Att en del av deltagarna precis börjat gymnasiet, medan andra var inne på sitt tredje år av samhällskunskap, kan också ha bidragit till en problematiskt ojämn kunskapsnivå. Givetvis är det bra att yngre elever får chans att lära sig saker, men vem tycker att det är roligt att placeras i ett sammanhang där man har väldigt lite att tillföra?

Jag ska däremot inte såga det helt och hållet. Jag tycker att Ungdomsparlamentet är ett väldigt bra initiativ av kommunen. Inte minst för att det är ett välbehövligt steg bort från den alldeles för vanliga katederundervisningen. Samarbeten mellan skolor är också någonting som sker alldeles för sällan, speciellt på högre nivå, så bara det faktum att det tvingar eleverna att träffa och samarbeta med okända människor ger ganska mycket. Slutsatsen blir att det hela är ett coolt projekt med hög potential som dock lider av en del barnsjukdomar och som känns lite väl repetitivt. En stor fördel vore om man drog in duktiga externa personer som kunde bistå eleverna i presidiet med lite erfarenhet och kunskap.

25 oktober 2007

Spel i kulturen

"Jag är inte ens road av Fia",

avslöjar kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth för SvD idag. Tragiskt. Är Fia verkligen den referensram många svenskar har när det gäller spel? Då är jag inte längre förvånad över att människor dömer ut sällskapsspel som en tråkig pensionärsaktivitet.

Kulturministern spelar inga spel. Och gör jämförelsen att hon är idrotssminister trots att hon inte spelar handboll. Men ... Är inte spel aningen större än idrottsgrenen handboll? Jag gillar varken fotboll eller handboll, men jag tycker att konståkning är lite coolt att kolla på.

Datorspel, brädspel, kortspel, sällskapsspel, figurspel, tv-spel, arkadspel, rollspel och mobilspel är garanterat någonting som nyttjas av miljontals människor i Sverige. Trots det vill kulturministern inte säga att spel är en viktig del av kulturen, utan slingrar sig när SvD ställer frågan.

"–Jag kan inte avgöra om det är en viktig del. Men det är en del. Absolut. Det är klart att det vore lätt för mig att säga att det är viktigt. Det vore tacksamt och det är precis vad du vill höra."

24 oktober 2007

Kommunala skolor rädda för oseriös konkurrens

"När skolorna slåss om de blivande gymnasieeleverna kan det vara lätt att falla för erbjudanden som inte har med utbildningen att göra. Vissa gymnasier kanske ger dig en bärbar dator eller betalda körlektioner om du väljer just deras skola."

Detta skriver SvD idag. Utbildningsminister Jan Björklund anser att det här är oseriöst och fel, och ett växande problem. Men vad är problemet egentligen? Gissningsvis att de kommunala skolorna inte har möjlighet att komma med motsvarande erbjudanden.

Jag antar att min skola faller inom ramarna för dessa oseriösa skolor: Vi får bärbara datorer och går bara i skolan 2-3 dagar i veckan. Även om detta inte är någonting skolan officiellt marknadsför sig med genom reklam i tunnelbanan så är det de ryktena som sprids elever emellan. En väldigt viktig faktor i gymnasievalet är vad kompisar, kompisars kompisar och äldre syskon har att berätta om sin skola. Utöver dessa oseriösa faktorer har vi nya fräscha lokaler precis vid Gullmarsplan, större delen av lärarna är utbildade och vi får, till skillnad från väldigt många andra gymnasieskolor i Stockholm, gratis skollunch (4 olika rätter per dag samt bröd och salladsbuffé). Vår intagningspoäng har ökat drastiskt de senaste åren. Att inte behöva vara i skolan varje dag och att få en bärbar dator var självklart det som fick mig att ansöka dit. Men behöver detta vara ett problem?

Jag lovar att varenda skola i Stockholm skulle kunna skryta med kvalitativ utbildning, många valbara ämnen och högskolebehörighet om de tog i lite. För en friskola som har ett större krav på sig att gå med vinst är det därför självklart viktigt att utmärka sig lite extra. Att skolan erbjuder någonting "oseriöst" som morot behöver inte göra utbildningen sämre - tvärtom. Fler elever ger bättre ekonomi och större möjlighet till utveckling.

Och om eleverna inte har tillräckligt stark distans till det hela att de väljer åtta gratis körlektioner i utbyte mot att gå ett program de inte är intresserade av i tre år så... Då är det nog dags att deras föräldrar väljer åt dem.

25 juli 2007

Ve och fasa!

Media, och då främst kvällstidningarna, är en värld full av hysteriska rubriker och värdeladdade modeord. Det är inte sällan vi får höra om personer som rasar, chockerar eller kuppar. Den här sommaren är dock inte nackenchockernas sommar: det är skräcksommaren.

Skräck. Ett ord som får många att tänka på panik och förtvivlan. Ett ord som får andra att känna sig behagligt väl till mods med tankar på film och popcorn. För Expressen och Aftonbladet är det ett sätt att locka läsare. Första gången jag noterade ordet var i vintras, när en familj i Lindome fick besök av en Skräckälg. (Notera den grönskande bakgrunden på fotot, och det faktum att artikeln skrevs i november... Hur länge led den stackars familjen egentligen under älgens skräckvälde?) Den senaste veckan tycks det dock ha gått kraftig inflation i användandet av ordet. Här är ett litet urval av den skräck som drabbat oss:

Skräckstranden, ett ställe som svenskar trots allt fortsätter att åka till. Sunny Beach i Bulgarien är en semesterort där det på tio dagar har begåtts två mord och fyra våldtäkter. Ve och fasa om någon upptäckte att det i Stockholm anmäls nio gånger så många våldtäkter och nästan tre gånger så många mord. Det är rena splatterstaden i jämförelse! Lika sjukt och tragiskt bådadera ...

Den stackars fotbollsspelaren Anders Svensson är tillbaka på Skräckarenan, även kallad mardrömsarenan, en plats i Belfast där solen aldrig lyser. Här gjorde han och Sverige nämligen en oerhört pinsam förlust mot Nordirland. Själv uppger Anders att han bra minnen från såväl resan som matchen.

När vi ändå är inne på sport så utsatta Högbo/SAIK sina stackars 14-åriga flickor för Skräckturneringen. Som tur är har ledarna inte bestämt några läggdags-tider för flickorna, så de lär inte sova tillräckligt mycket för att få mardrömmar. (Och appropå sport så hade en golfartikel i Aftonbladet tidigare rubriken Skräckputten, vilket tyvärr nu har ändrats till "Det kommer att bli en jäkla fest".)

På ett behandlingshem i Östfora pågår det Skräckvälde. Det handlar om en chef som spridit osämja bland personalen, trakasserat dem och sagt upp folk på osakliga grunder. Nu, efter två och ett halvt år, har personalen äntligen skrivit till facket. Jag antar att skräck kan vara handlingsförlamande ...

En sångare som inte är vilken sångare som helst, det är James Hetfield ur Metallica. Han är nämligen Skräckrockare. Tyvärr har attraktionsfoton från en berg-och-dalbana avslöjat att han inte är så tuff: han höll nämligen för ansiktet på bilden! (Personligen tycker jag att det faktum att han inte krampaktigt höll sig fast i räcket på vagnen visar att han nog hade lite mod i alla fall.)

I lördags fick någon annan en åktur ... Det är befälhavaren på Saga Lejon som berättar om Skräckfärden i Hammarbyhamnen. Befälhavare Lasse Wahlin backade båten lugnt och stilla, men plötsligt fick han full back istället. Som tur är har han varit sjökapten i 33 år, så tack vare hans goda ledarkunskap fick de snabbt stopp på det hela.

Judoklubben IK Södra Skogås anordnade ett Skräckläger för sina ungdomar. Där blev de nergrävda i sanden och skjutna på med paintballgevär. Personligen ser jag inte kopplingen mellan denna typ av aktivitet och judo, men det är säkert någon slags mental träning jag inte förstår. Troligen har domstolen inte bättre kunskap om det än vad jag har, så mannen med paintballvapnet kommer att åtalas för det. Han måste känna sig som ett missförstått geni.

Veckans värsta semesterförstörare får dock sägas vara Skräckmyggan, som till skillnad från andra myggor anfaller "hårt, aggressivt och helt skoningslöst". Myggbiologen Anna Hagelin beskriver dem som skitjobbiga. Än så länge finns myggorna mest utanför Skövde, men passa er där nere i mini-Danmark: Snart kan det vara kört i Skåne också!

22 juli 2007

Let's do it like they do on the Discovery Channel ...

Discovery Channel är en kanal som visar dokumentärer och populärvetenskapliga program. De senaste åren har kanalen gått från att vara inriktad på utbildning (om än aningen vinklad sådan) till att bli mer av en underhållningskanal. Trots detta är jag övertygad om att Discovery Channel i mångas undermedvetna fortfarande ses som en av de lite mer seriösa tevekällorna till kunskap. Den senaste veckan har de dock börjat sända någonting som fick mig att tappa all respekt för kanalen. Poängen var nog att det skulle vara roligt, men i mina ögon blev det bara stereotypt, sexistiskt och ... äckligt. Jag är ingen hängiven förespråkare av millimeterjämställdhet men det här fick mig att reagera:

Kanalen har börjat göra massiv reklam för sitt nya programpaket. De har nämligen varit vänliga nog att samla "alla de bästa programmen", så att vi ska kunna följa våra favoritserier varje vardagkväll. Samma tid, hela sommaren. Programmen som står på tablån är Mythbusters, Så funkar det!, Skitiga jobb, I krigszonen och Katastroftimmen. Grattis till fem timmar daglig underhållning!

Det roliga är att detta programpaket marknadsförs under sloganen "Sorry tjejen!". Stackars stackars oss tjejer nu när våra män kommer tillbringa hela sommaren framför teven. Att vi också skulle kunna uppskatta den här typen av program är ju otänkbart. Vi tjejer bör istället ta itu med allt de saker som våra soffpotatisar till män fullständigt skiter i.

I de olika reklamfilmerna som visas får vi nämligen följa en (blond) tjej som (iförd högklackat) tar sig an olika typer av trädgårdsarbete. I ett avsnitt lyckas hon tända eld på sig själv när hon försöker tända grillen. I ett annat försöker hon rensa stuprännan, men blir istället hängandes i den när stegen välter. Exakt samma misstag begår hon när hon beskär ett träd. Och det där med att hugga ved ska vi inte ens tala om ... Den ena yxan är så tung att hon ramlar baklänges, och den andra lyckas hon ha sönder. Gräsklipparen är hon inte stark nog att hantera, så den far iväg ner i dammen. (I detta inslag har hon dock gummistövlar på sig).

Dessa incidenter kommenteras med ett sliskigt "Ja ... Öh ... Förlåt." Samtidigt får vi se hur mannen i huset sitter kvar framför teven, trots den stackars nödställda flickvännen utanför fönstret. Kan du komma på en bra ursäkt till detta beteende? I så fall kan du vinna en lyxweekend för dig och elva vänner. Även om du inte vinner denna supertävling kan du få en t-shirt med trycket "Sorry tjejen!".

Här kan du titta på reklamfilmerna, och vara med i tävlingen.

Så, alla lata kräk till karlar där ute: "Se det kallar vi riktig semester det!".

Som sagt ... Tanken var nog att det skulle vara roligt. Tyvärr blev det bara lågt och tragiskt i mina ögon. Eller är det bara jag som har fel typ av humor? Och är en fem timmar daglig dos av Discovery din bild av en riktig semester?

06 juli 2007

Han ger Sverok ett ansikte














Återigen ser vi engagerade sverokare i förbundstidningen. Just nu är det bilder från Sveroks riksmöte som slår oss, men det hade förstås kunnat vara vilket evenemang som helst.


Om det anordnas ett konvent kommer det engagerade sverokare. Om någon håller ett lajv kommer det engagerade sverokare. Om det öppnas en spellokal kommer det engagerade sverokare. Sverige verkar vara fullt av dem, och det är lätt att få intrycket av att de är vårt samhälles stöttepelare när det gäller energi och engagemang.

I dagarna har Signaler från Sverok skrivit mycket om riksmötet. Detta reportage gör det tydligt att förbluffande många bilder på engagerade sverokare i själva verket visar en och samma person. Han tar del av plenumdebatten. Han äter frukost på hotellet. Han deltar i samarbetsövningar. På bild efter bild kan vi skåda hans fagra anlete och yviga hårsvall - Johan Jönsson, mannen som givit Sveroks engagemang ett ansikte.

Nog för att han är söt, men i själva verket slås man av tanken att reportern aktivt sökt upp samma person varje gång kameran var framme. Hur representativ bild av Sverok ger detta oss egentligen?

Spelförbundet Sverok har ett enormt jämlikhetsproblem - hela 89 % av medlemmarna är pojkar och män, och merparten av dem tillhör den vita medelklassen. Detta kan dessvärre inte sägas om Johan Jönsson. Hans tämligen iögonfallande hårsvall är ett attribut som länge ansetts otroligt feminint, och på bilderna ses han tillsammans med en snygg tjej. Standardsverokaren måste anses vara för nördig för att ens våga prata med tjejer. Hur rätt är det då att låta en person som denna Johan Jönsson bli representant för hela Sverok i nyhetsrapporteringen?

Fenomenet verkar dessutom inte vara begränsat till svenska folkförelser: Han ger den muslimska vreden ett ansikte.

02 juli 2007

Chattar du på Aftonbladet?

Missa inte att du ska kontakta kundcenter@aftonbladet.se. Aftonbladets chatt har tagit sommarledigt, men användare som har registrerade chattnamn uppmanas kontakta kundcenter. Jag vet inte varför, men det är bäst att göra som de säger.



Det här är vad jag skrev till dem:

Hej!

På sidan http://chat.aftonbladet.se/ ber ni användare som har ett registrerat chattnamn att kontakta kundcenter. Jag förstår inte varför, och har ingenting att säga er, men nu har jag kontaktat er i alla fall :) Ha det bra!

/Nina

29 juni 2007

Domedagen är nära!!!

Klimatfrågan är väldigt trendig just nu. Det är viktigt att man som världsmedborgare köper lågenergilampor för att rättfärdiga att man kör bil till jobbet varje dag, och att man offrar sig och köper ekologisk mjölk lite då och då trots att den är femtio öre dyrare. "Gränsen för vad jorden tål är mycket nära", säger James Hansen från NASA till SvD, och vi möts nästan dagligen av liknande domedagsprofetior. I DN i maj fick vi chockbeskedet: "Vi har bara 15 år på oss, och det är kortare tid än vad som tidigare sagts."

Det är trevligt att det åtminstone finns optimism. Massor av människor arbetar för att vi ska lyckas rädda jorden, till skillnad från under alla de tusentals domedagar som redan kommit och gått helt obemärkta.

Det närmaste århundradet efter Jesu död var det till exempel väldigt poppis i att spekulera kring datum för hans återkomst. Ordagranna tolkningar av Paulus epistlar visade minsann att bortryckandet, det tillfälle före jordens undergång då de kristna ska föras till himlen, skulle ske redan under deras livstid. Stackars påven Clemens I (91-101 e.kr) gick länge runt och trodde att domedagen kunde inträffa när som helst. Snacka om paranoia.

När det gäller jämna och fina siffror minns säkert alla vilken hype det blev vid årsskiftet 2000. Det måste ju betyda att världen kommer gå under! Det trodde i alla fall
den stackars historikern Sextus Julius Africanus redan om årsskiftet 500. Många kristna i Europa var övertygade om detsamma inför år 1000. Detta gjorde att en bunt stackars småländer i norra Storbritannien blev utsatta för ett sista-minuten-korståg för att bli frälsta innan domedagen. Som tur är var befolkningen inte lika välutbildade som idag, och hade inte full koll på det där med vilken dag det nya året började, så paniken blev inte så stor som den är i dagens Europa. Väldigt många blev dock lurade att skänka alla sina egendomar till kyrkan ... Lite snopet när allt var precis som vanligt dagen därpå.

På 1300-talet härjade pesten i Europa, detta var självklart ett tecken på att jordens undergång närmade sig! Och på 1500-talet hade forskare för första gången bevis på att jorden var på väg att gå under - denna gång genom en gigantisk översvämning. En annan världsöversvämning förutsågs av matematikern William Whitson under 1736.

Jehovas Vittnen förutspådde att Armageddon skulle inledas med ett stort krig år 1914, 2520 år efter jordens början. Det var nog fler än de själva som blev lite skakis när första världskriget tog fart samma år. Uppenbarligen klarade vi oss någorlunda bra ändå.

1919 var det dock en meterolog som varnade oss för att magnetfälten från sex planeter i mycket speciella positioner skulle få solen att explodera. Därefter drabbades vi av jupitereffekten på 80-talet, som förebådades orsaka enorma tidvattenvågor, radiostörningar, solstormar och jordbävningar. Ingenting hände. (Precis som alla tidigare gånger Jupiter befunnit sig i denna position).

2001 var också ett väldigt tungt år. Vi skulle då råka ut för ett stort polskifte, och dessutom skulle en asteroid slå ner i Los Angeles. Och islam skulle bli världens största religion. För att inte nämna rymdskeppet som skulle landa på Atlantis, som vid det laget rest sig ut bermudatriangeln. Genom tidernas gång har vi haft många visioner om världens fall - detta var bara ett par västerländska exempel. Inte ska vi väl låta lite miljöförstöring krossa oss?

24 juni 2007

101 saker att göra på 1001 dagar

Fogge skrev en lista över 101 saker han vill göra inom 1001 dagar, och sedan började han göra dem. Jag och kotte tyckte att det var en jättebra idé, så självklart gjorde vi en lista vi också. Det är någonting alla borde ha! Det är ett väldigt bra sätt att motivera sig till att göra de där sakerna som verkar kul, men som man aldrig tar sig för att göra. Hur det går för oss kan ni följa på kotte&Nina-bloggen, där vi dokumenterar alla avklarade punkter (och delar av punkter) i både text och bild. Det här är listan vi jobbar med:

Personlig utveckling/disciplin

  • Skaffa en paypalsida och tigga pengar
  • Odla ett bonzaiträd
  • Vara-för-en-dag minst 10 gånger
  • Sova under bar himmel
  • Leva friluftsliv
  • Gå på minst 3 föreläsningar i för oss helt ointressanta ämnen
  • Fylla år minst 7 gånger var
  • Praoa på 3 kompisars arbetsplatser
  • Halsa en 33cl cola i ett svep
  • Blogga minst 4 gånger i månaden
  • Vara kolloledare
  • Cosplaya
  • Vara minst 12 timmar i 10 olika Svenska städer
  • Ta körkort
  • Tämja en höna
  • Bli bjudna på mat av minst 7 olika personer
  • Ha 1000-poängsturnering i Uno
Kroppslig utveckling/fysik
  • Fysisk aktivitet 3 gånger i veckan i två månader
  • Hålla kalas med hoppborg
  • Köpa 7 menyer vid samma tillfälle på Grill 77
  • Laga mat ihop minst 1 gång i månaden
  • Testa 21 fik i Stockholm
  • Äta trerättersmiddag på lyxrestaurang
  • Gå på 3 nöjesparker
  • Gå på 3 äventyrsbad
  • Gå på 7 friskis och svettis-pass
  • Träna kampsport
  • Bli asomstyleade för en dag
  • Öva in danser till 5 poplåtar
  • Dansa 3 klassiska danser
Upplevelser
  • Åka till England för att fika
  • Åka på lajv
  • Äta på det rätta Dinners
  • Flyga flygplan minst 3 gånger
  • Bo på hotell 3 gånger
  • Åka på roadtrip
  • Åka på kryssning
  • Gå på strippklubb
  • Gå på spa
  • Göra egen ost
Skrivande/skapande
  • Hålla 7 temafester
  • Bo i en kuddkoja i en vecka
  • Trycka eget profilmaterial
  • Starta en förening
  • Göra pärlplattor
  • Bygga en hel super mario-bana i pixelart
  • Sy tetriskuddar
  • Bygga ett pepparkakshus modell avancerat
  • Skaffa overaller + designa för konvent
  • Baka super mario-svampstårta i 3D
  • Göra en kokbok
  • Pimpa husvagnen
  • Göra en bra hemsida
  • Göra en film
  • Sy en egen kollektion
  • Bygga en varsin tron
Goda gärningar
  • Arrangera "vuxenkollo"
  • Göra en egen kalender med posingbilder
  • Bedriva egen kundtjänst/frågespalt
  • Ha kakkalas med 7 sorters hembakta kakor
  • Vara med på TV
  • Uppträda inför stor publik
  • Skrämma livet ur Tomas 7 gånger
  • Sköta en kafeteria
  • Göra en bra IRC-bot
  • Joina en okänd kanal och arrangera en IRL-träff åt dom
Kultur
  • Ha besökt alla gator i Stockholms innerstad och markerat dem
  • Åka på minst 3 konvent per kalenderår
  • Se alla top 100 på IMDb
  • Träffa 42 nya människor från IRC
  • Ha piratlajv i en lekpark
  • Besöka minst tre länder
  • Odla hampa
  • Odla tomater
  • Lobba för att konvent ska ha tygmärken
  • Lära oss rita stadshustornet
  • Bedriva en fånig kampanj i stor skala
  • Ha 4H-företag
  • Gå på alla gratismuséer i Stockholm
  • Gå på kvartersbio och se obskyr film
  • Få tag på ostfilmen
  • Få ett konstverk utställt
  • Bygga stadshuset av tärningar
  • Äta 15 olika nationalrätter från alla världsdelar
  • Åka hela linje 77
  • Åka till ändstationen på alla Stockholms spårlinjer
  • Göra en Stockholm-fotoutställning
Införskaffningar
  • Ha hand om en get
  • Bygga en koja
  • Registrera en domän
  • Göra egen tortellini
  • Tillverka metspön
  • Skaffa en flotte
Kul/fåniga grejer
  • Flytta hemifrån
  • Gå till tandläkaren
  • Få en drink uppkallad efter oss
  • Lära sig ett nytt språk
  • Skriva ploj-CV och skicka till seriösa jobb
  • Starta webshop
  • Hålla 7-kamp med kotte&Nina™-sporter
  • Starta en epidemi

19 juni 2007

Få betalt för att blogga!

Idag tipsade min mamma om att jag borde börja blogga på Metro istället, för där får man betalt. Jag var självklart tvungen att kolla upp detta, för det lät inte rimligt! Men jo, nu har Metro - under ledning av självaste Glamourprinsessan - startat sin egen bloggtjänst. Om man bloggar på metrobloggen.se kan får man betalt: istället för att bara erbjuda sidutrymme får du upp till tre öre per sidvisning, pengarna betalas ut som lön.

Det låter ju trevligt. Om man däremot kikar på användaravtalet så hittar man den här klausulen:

"18 § För att utbetalning skall ske, krävs att Användaren har kommit upp i det antal sidvisningar som under en månadsperiod motsvarar 150 kr. Antal sidvisningar nollställs vid varje månadsperiods slut tills dess att Användaren har kommit upp i tillräckligt antal sidvisningar för utbetalning av ersättning. I de fall då Användaren inte har kommit upp i de antal sidvisningar som krävs för utbetalning, kan inte den månadsperiodens sidvisningar tillfalla nästa månadsperiod."
150 kr delat på upp till tre öre innebär att du måste ha minst 5000 sidvisningar per månad. Väldigt få medelsvenssonbloggare kommer någonsin att komma upp i sådana besökarantal. Den här bloggen hade 890 visningar förra månaden, och jag kan lova att jag inte skulle blogga sju gånger mer aktivt för att tjäna 150 kr. (Varifrån det sedan dras 30% skatt).

Vad jag tycker är ännu fulare är detta stycke:
"20 § Utbetalning sker till det bankkonto som är kopplat till det MasterCard som Användaren fått hemskickat till sin folkbokföringsadress, under förutsättning att Användarens ansökan om Master Card på Metrobloggen.se godkänts. Kortet kan kostnadsfritt användas som betalkort vid handel, men MasterCard tar en avgift på €3,75 varje gång som kontanter tas ut via uttagsautomat. Från och med år två som kortet används tar MasterCard en avgift på €9,95 per år. Avgiften dras från saldot på det konto som är kopplat till MasterCard-kortet."
Du kan med andra ord inte få ut någon blogglön om du inte skaffar ett MasterCard. Någon funktion för att ansöka om ett sådant MasterCard finns i dagsläget inte på Metrobloggen.se (och det står ingenting om att den kommer att dyka upp heller) men på GE Moneybank kan man läsa följande villkor för att ansöka om Master Card:

Grundkrav för att ansöka

  • Du är mellan 20 och 75 år
  • Du har inga betalningsanmärkningar
  • Du har en årsinkomst av tjänst eller pension på lägst 140 000 kr
Personligen uppfyller jag bara ett av de kraven, så det blir inget MasterCard för min del. Och därmed kan jag lika gärna behålla den här bloggen, eftersom Metrobloggen innehåller en massa reklam. Sådant har jag inte lust att stödja dem med om jag inte får betalt för det.

18 juni 2007

Reklam i The Sims? Tänk på barnen!

Ett par mammor gnäller idag i Aftonbladet över att H&Ms nya klädkollektion går att köpa som tilläggspaket till The Sims. De tycker att det är för mycket press överallt annars i samhället, och vill inte att detta ska finnas i spel också. Barnreklam är ondska. Att få små oskyldiga barn att vilja ha märkeskläder är fel och elakt.

Jaha? När jag gick på mellanstadiet ville man också ha märkeskläder. Det var långt innan The Sims kom. Troligtvis gällde detsamma när min mamma gick på mellanstadiet också. Och långt före det. Jag är väldigt skeptisk till att pressen på barnen ökar av att deras simmar får fler kläder att välja mellan. Jag är fullt övertygad om att grupptryck är det som sätter mest press på barn i den åldern - så satsa på att utveckla deras självkänsla istället för att skydda dem från reklam.

Det roliga är att detta inte är någon ondskefull barnreklam som smyger sig på ungarna när föräldrarna sover. Det här är ett expansionspaket till spelet som man betalar för. 129 kr kostar spelet på CDON. Ett barn som har dessa pengar, och kan köpa spelet utan att arga-mamma säger nej, har uppenbarligen fått ett förtroende av sina föräldrar. Jag är övertygad om att de inte kommer att sitta och gråta över att de inte kan få alla kläder de sett i sitt nya reklamspel. Speciellt inte eftersom spelet enbart innehåller vuxenkollektionerna, och riktar sig till de 79% av spelarna som är över 18 år.

17 juni 2007

Vet du vad en kondom är?

Det är en kunskap som en stor del av de unga i Sverige saknar, i alla fall om man ska lyssna på RFSL. I dagens SvD kan vi läsa följande, angående HIV:

"Unga har oftare sex utan kondom. Kunskapen är låg i den här gruppen om hur man skyddar sig och sin partner," säger Sören Andersson, ordförande i Riksförbundet för sexuellt likaberättigade (RFSL).
Kunskapen är låg i den här gruppen. Den här gruppen, en generell benämning av alla unga i Sverige. Ge mig en enda trettonåring som inte redan blivit pepprad med information om hur farligt det är med oskyddat sex. Skolornas sexualundervisning är i de allra flesta fall (från mellanstadiet och uppåt) nästintill helt fokuserad på sjukdomar, preventivmedel, mens och mer preventivmedel. RFSL riktar trots detta skarp kritik specifikt mot skola och samhälle.

Det här känns väldigt märkligt tycker jag. Eller är det så att det är de föredetta ungdomarna det är fel på? Smittskyddsinsitutet meddelar nämligen att det åldersintervall där flest personer smittats av HIV är gruppen 35-39 år. Om 70- och 80-talets grundskola var för pryd för att prata om kondomer kanske det är dags att börja lobba för sexualundervisning på arbetsplatserna istället?

Hade RFSL påståt att unga skiter i att använda kondom så hade jag svalt det direkt. Att det skulle handla om okunskap tror jag först när jag får träffa en ungdom som inte känner till att man bör skydda sig vid samlag. Det är en fråga om nonchalans, inte bristande utbildning.

Vilken typ av bloggare är du?

Vilken bloggtyp är du?

Spelevinkbloggare
Spelevinkbloggare
Du skämtar och driver med det mesta. Du har livlig fantasi och älskar att spetsa dina inlägg med överdrifter och rena osanningar. Din största passion är att göra dig lustig på andras bekostnad. Du har egentligen inget liv, men vill ändå ge sken av att du ständigt är på topp, alltid har nära till ett skratt och att din tillvaro är som Lustiga Huset.
How do you compare?
Take this test! | Tests from Testriffic

10 juni 2007

Vecka 23

Den här veckan har det, utöver tidigare nämnda Hoodsfred och Swedish Game Awards, hänt ganska många saker. Det har varit sjukt varmt och det är jobbigt för då vet man att nu är det sommar.

I onsdags var jag ute och åt glass och gick en massa. Och så såg jag klart på Heroes. Jag har visserligen bara sett 7 avsnitt eller så; några i mitten och nu de tre sista. Känns inte som att jag har missat särskilt mycket däremellan. I onsdags var jag dessutom på två olika demonstrationer: Först "Ryt till mot Nazismen!" som arrangerades av Nätverket mot rasism. De hade tapetserat halva stan med flygblad med tigrar på veckan innan, och då är det inte mycket annat att göra än att gå dit! Därefter var jag vid Folkets marsch, men mer om vad som hände där har Wille redan skrivit en förträfflig text om.

Generellt sett tycker jag dock att demonstrationer är ganska meningslösa. Visst är det fint att ta ställning och visa vad man tycker, men att skrika och gapa förändrar inte världen. Klipp dig och skaffa ett jobb istället. Eller starta en blogg! Chansen att påverka någon på så vis är nog större. Fredliga demonstrationer är jag absolut inte negativ till, det är fint att folk tycker saker, men sämre är det med sådana aktioner där aktivisterna inte bara har åsikter utan dessutom förstör. SvD rapporterar till exempel om hur aktivister blockerade alla infartsvägar till G8-mötet tidigare i veckan. Deltagarna fick flygas in med helikopter - miljön till ära. Trots alla rapporter har jag inte förstått vad det var aktivisterna ville få fram. Vad var det tänkt att leda till ...?

Igår var det Stockholm Marathon. Jag var i stan och åt sushi och glass, men såg inte loppet. Däremot möttes jag av resultatet när jag kom hem: Philip Bandawe från Zimbabwe vann, och jag mindes att han gjorde det förra året också. Det fick mig att kika lite på tidigare års vinnare.

Under de 28 år som tävlingen har hållits har 23 olika personer vunnit, om vi bara tittar på männen. Bara fem av dessa har varit svenskar. En har varit finne, två har varit amerikaner, tre har varit engelsmän. Tolv har varit afrikaner! Vad är det som får dem att åka ända till lilla Sverige för att springa Stockholm Marathon? Vad vinner man egentligen?

Idag har det regnat lite! Alldeles nyss, och knappt ett par minuter. Men enligt SvD var det "ett oväder som drog in över Stockholm på söndagskvällen." Men det kanske är så att jag bor för långt söderut för att drabbas av sådana väderchocker, som Expressen nog skulle ha uttryckt det.

Appropå att bo: på Bloggkartan kan man pricka in sin blogg. Själv bor jag i Tumba.

Datorspel - inget för tjejer.

Swedish Game Awards är en tävling för spelutvecklare. Prisutdelningen hölls förra helgen i Kulturhuset, i samband med en mindre mässa. Totalt delades 130 000 kr ut i prispengar!

Många utställare var där och visade upp sina skapelser, gjorde reklam för sina skolor, delade ut godis eller bara minglade. Sverok ifrågasätte normativiteten i spel. En övervägande majoritet av alla protagonister i TV-spel är vita män, och detsamma kunde sägas om besökarna på SGA.


Jag och kotte var där, utklädda till The Great Giana Sisters. Med nyinköpta peruker och klädsel i gräslig färgkombination var det förvånansvärt många som lyckades identifiera oss utan problem. Och trots att detta spel från det förlorade 80-talet, av inte helt oförklarliga skäl, anklagats för att vara en Super Mario Bros-ripoff är dessa kvinnliga karaktärer mycket mer självständiga än de flesta vi fått se i senare tids datorspel.


SvD ifrågasatte avsaknaden av tjejer i samband med SGA, men ... Är det konstigt att nästan bara killar spelar tv-spel när en så stor del av alla kvinnliga spelprotagonister är lättklädda, storbystade tjejer som gärna springer runt utan BH? Aj. Var är realismen? Vilken kvinna med vett i skallen skulle springa runt och döda orcher iförd ringbrynjebikini?

Jag har väldigt lätt för att tröttna på spel, och ofta beror det på att de är enformiga och inte känns ett dugg genomtänkta. Förra veckan spelade jag Max Payne, och så långt jag kom i det spelet hann jag träffa på en (1) enda människa som inte försökte skjuta ner mig. Visst, det är ett skjutspel, men tycker någon verkligen att det är kul i längden? Om jag hade velat ge upp och överlämna mig till polisen så hade jag inte kunnat göra det, för karaktärerna skjuter först och frågar sen.

Ett annat problem kan vara att i de spel där man faktiskt kan välja att spela som kvinna (och detta val innebär någon skillnad i spelet) så har den kvinnliga halvan av spelet inte alls ägnats lika mycket energi som den manliga. Just nu spelar jag Baldurs Gate 2, ett spel där man kan ha en romans med andra karaktärer i spelet. Som kvinna finns det bara en enda person jag kan ragga på. Hade jag istället valt att spela en manlig karaktär så hade jag haft tre snygga tjejer att välja på. Spelet i övrigt vimlar av manliga karaktärer, så hur svårt hade det varit att lägga in några till? Eller är det kanske så att man som kvinna bara får dejta den pryda riddarwannaben för att minska risken att bli gravid? Man kan ju inte dras med en unge i ett spel där man ska slåss mot monster.

Det finns bara två spel som hållit mig sysselsatt överlägset mycket längre än några andra (bortsett från tämligen linjära äventyrsspel och Age of Empires 2) och det är The Sims och Harvest Moon: Friends of Mineral Town. I The Sims ska man vattna blommor, städa och laga mat. I Harvest Moon ska man odla potatis, mata sina höns och rensa ogräs. Dessutom kan man köpa köksmaskiner man egentligen inte har råd med från TV-shop. Det är stabila och vardagsnära spel! Man kan göra alla de där sakerna man borde göra, men man behöver inte resa sig från datorn.

02 juni 2007

På besök i hooden ...

Människor har väldigt mycket fördomar. De är på många sätt nödvändiga för att våra hjärnor ska fungera, men ofta är de mest tråkiga och dumma. Ännu tråkigare är det när man inser att det finns ett inte litet antal människor som trots det gör allt för att leva upp till dessa fördomar.

Idag var jag på Hoodsfred, en av de flera gratisfestivaler som hålls i Stockholm i helgen. Eller tja, gratis och gratis, jag vet inte hur många tiotusen Sverok hade betalat för att få ett litet bord på en gata en bra bit från festivalens mittpunkt. (I mina ögon de sämst spenderade pengarna på länge.)

Festivalen bestod av allehanda partytält, bord och två scener utspridda över ett bostadsområde. En dam som bor där kom till oss och undrade om vi hade öronproppar att dela ut, och jag förstår henne. Den halvdana musiken från båda scenerna blev mest ett icke-musikaliskt oväsen när man, som vi och många andra, stod mitt mellan dem. Utställarna i övrigt var otroligt varierade. Willy's var där och delade ut fullkornspasta, Hertz pratade om sin biluthyrning och Mälardalens högskola raggade nya elever. Kort sagt kändes det väldigt ihopkrafsat, snarare än målgruppsanpassat.

Festivalbesökarna såg mest ut att bestå av de stackars boende som var så illa tvungna att passera igenom festivalen på väg hem, tillsammans med kringdrivande sysslolösa gäng av grundskoleelever. Det är genom dessa ungdomar som de tidigare nämnda fördomarna kommer in i bilden. Deras beteende verkligen skrek "välkommen till förorten!" när de sprang fram och roffade åt sig händerna fulla med (gratis)prylar, sprang därifrån ännu snabbare och sedan bara släppte allt när de såg att det inte var så intressant. "Är de där gratis??? Får man ta flera?" var den absolut vanligaste frågan från de personer som brydde sig om att säga någonting alls.

Våra bordsgrannar, Friends, blev plundrade av ett stöddigt gäng på 10-15 personer som kom och roffade åt sig alla deras pennor, med motiveringen "Vad ska ni göra åt saken, huh?" (Helt vanliga jävla bläckpennor som de gav till deltagarna i sin dikttävling!)

En man en bit ifrån oss hade en kioskvagn (sådan som ser ut som en mindre husvagn) där han sålde godis. Till en början hade han även godis utanför, men det fick han knappast ha ifred. När han bar in allt i vagnen istället tog de sig in genom bakdörren och roffade åt sig saker istället. Det är helt sjukt att dessa barn verkligen inte har någon som helst respekt för andra människor. Sådär beter man sig fan inte, oavsett hur synd det är om stackars segregerade blatteungar. Mycket går att skylla på samhället, men det där äcklar mig verkligen.

22 maj 2007

Så mycket att göra, så lite tid.

Människor är stressade varelser. Vi har alla en väldigt tydlig bild av vad som som ska prioriteras när ekonomin och tidsbristen gör sig påmind. Ett exempel på någonting som fascinerat mig är hur många människor som verkar tycka att det är närapå en rättighet att ha någon annan som städar efter dem, i deras eget hem. Allt för att ha tid med både barn och karriär och självförverkligande.

Nu finns det någonting som tar detta steget längre. I dagens SvD kan man läsa att för bara 950 kr i månaden kan företaget Vårdservice ringa dina släktingar en gång om dagen. Skulle inte din farmor bli glad av att bli uppringd av någon okänd människa lite då och då, eftersom du inte har tid?

Personligen skulle jag se det som den slutgiltiga bekräftelsen på att jag inte är betydelsefull. Jag hoppas verkligen att det primära syftet med tjänsten är att kolla så att gamla farmor lever idag också, inte att ge henne fem minuters kallprat. Annars har det gått utför med mänskligheten.

Å andra sidan kanske det är någonting man skulle kunna beställa åt sig själv, för att känna sig lite mer populär ...

20 maj 2007

Hembesök!

På söndagkvällen blev en kvinna rånad av två män som utgav sig för att vara från Jehovas vittnen, skriver SvD. Vem sjutton kommer på en sådan idé egentligen? Uppenbarligen fungerade det, men ... Varför inte dra till med bostadsrättsföreningen eller Bredbandsbolaget eller någonting annat som potentiella offer har sämre koll på? Jehovas vittnen är inte dem jag med minst eftertanke skulle släppa in i min lägenhet.

Med jämna mellanrum får vi däremot lappar i brevlådan med Botkyrkabyggens logga på, där det står att "datumet bla bla kommer XXX att utföra följande reparationer: ...". Sedan uppmanas vi lämna nycklar i de nyckelbehållare som sitter på dörren, för att nämnda arbetare ska ha tillgång till lägenheten. En gång blev jag väckt av att det kom in en tjock, norsktalande man i mitt rum som skulle byta ventil på mitt element.

Men hur många av er skulle inte, teoretiskt sett, kunna tillverka ett sådant dokument och stoppa det i valfri brevlåda med snobbigt efternamn? (Sedan gäller det visserligen att få tag på huvudnyckeln som går till nyckelbehållarna, men jag gissar att det går att lösa med skruvmejsel och våld om inte annat.)

Dessutom vet jag inte om jag har moral nog för att kunna arbeta hemma hos andra människor. Oavsett om det är rörmokare eller städare, nog hade tanken fallit mig in att dryga ut lönen lite genom att stoppa saker i fickorna? Jag hade inte varit så dum att jag plockat på mig en laptop, men alla sådana där småsaker som man ändå aldrig vet var man gjort av. 20-lappar, smycken som ligger och skräpar, snygga kylskåpsmagneter ... Och hur kul hade det inte varit att bara gå och läsa i folks bokhyllor och dvd-samlingar för att se vilka typer av människor de är?

16 maj 2007

Störst är bäst?

En bunt politiker tycker att Stockholm ska bli en miljonstad om 23 år, skriver SvD. Personligen ser jag inte poängen i det. Är det verkligen så bra att bo så många på så liten yta? Redan idag är det trångt i tunnelbanan på morgonen, och med 250 000 fler invånare blir det ... trängre. Sluta föda så jävla många barn!

Personligen tycker jag att Stockholms stads vision för 2030 är mycket trevligare. Inte nog med att det är en gullig pdf med färgglada diagram och bilder, den utlovar en stad som är:

Dynamisk
Attraktiv
Tillåtande
Effektiv

Det kan ju inte vara fel! Men ... Vem avgör om en stad är attraktiv? Och vaddå tillåtande? Vad innebär det? Kanske att Stockholm är en stad där man får ha hur ful mössa man vill utan att någon klagar. Eller att man får vara bög. Eller att man får vara blatte och ändå bo på Östermalm. Eller kanske bara något så grundläggande som att vem som helst har rätt att gå på stadens gator?

Dynamisk är också ett lite lurigt ord. Dynamiskt brukar innebära att någonting är flexibelt och i förändring, och det kan vara både bra och dåligt. Att tåla lite påfrestningar och att vara lättanpassad är jättebra. Men det gäller att ha en plan! Städer som växer okontrollerat är farliga. Det är lite läskigt, för den allra största urbaniseringen sker i U-länderna. Kan man som politiker säga "Nej! Ni får inte flytta till det där plåtskjulet där. Vi har inte vatten så att det räcker. Gå hem till er förtorkade by och dö!"

Vilka möjligheter har man till stadsplanering när folket lever mer på överlevnadsinstinkt än på rationellt tänkande? Skulle du anpassa dig efter en politisk detaljplan när dina barn svälter?

15 maj 2007

Miljöbesparande åtgärder

Förra veckan fick vi snålspolande munstycken installerade på dusch och vattenkranar här hemma. Det är vår hyresgästförening som fått för sig att de ska spara 50 000 kr om året på att göra av med mindre vatten. Jättebra för miljön! Men personligen tror jag att det är ren bullshit. Det är helt hopplöst att försöka duscha med ett sådant munstycke. Det kommer bara hälften så mycket vatten, så för att lyckas tvätta håret behöver jag duscha nästan dubbelt så länge. Det hade säkerligen fungerat fint om jag varit korthårig, men det är jag inte. Att tvätta håret i den duschen är som att borsta tänderna med en sån där "extra soft"-tandborste för småbarn.

Jag räknade lite på siffrorna, baserat på att jag duschar i snitt sju minuter per gång, fem dagar i veckan. Jag tvättar bara håret varannan gång ungefär, så ibland tar det längre tid och ibland kortare. Om jag istället skulle duscha tio minuter per gång, fem gånger i veckan men med ett snålspolande munstycke kommer jag att få det här resultatet:

"Du minskar din användning av varmvatten med 261 kWh och du minskar dina värmekostnader med 274 kr om året genom att ändra dina och din familjs duschvanor."

En sak som dock inte tas med i beräkningen är att jag kommer att spendera 13 timmar längre tid i duschen varje år. Dessa timmar hade jag istället kunnat ägna åt det här:

Frosta av kylen och frysen och dammsuga gallret på baksidan. Om man inte gör detta en gång om året ökar energiförbrukningen för dessa vitvaror med 25%. Kyl och frys drar normalt sett 900 kWh/år, så genom att göra detta sparar jag 225 kWh. Beräknad tidsåtgång: Fyra timmar.

Komma ihåg att stänga av TV:n ordentligt. En TV som bara stängs av med fjärrkontrollen drar 40 kWh mer per år än en som alltid stängs av med strömbrytaren. Beräknad tidsåtgång: 30 minuter.

Gå till affären och köpa lågenergilampor, och sedan byta ut de lampor jag har. Genom att byta mina tre 40 W lampor mot lågenergilampor från IKEA kommer jag att spara 217 kWh per år. Beräknad tidsåtgång: En timme.

Täta ytterdörr och fönster med silikonlister. 35 % av energiförlusten beror på fönster och dörrar, så genom att isolera fönstrena bättre kan jag spara 400 kWh om året. Beräknad tidsåtgång: Fyra timmar.

Stänga av datorn på nätterna istället för att köra standby-läge. Detta gör att det tar längre tid att starta och stänga av datorn, men ger en besparing på 59,9 kWh om året. Beräknad tidsåtgång: 30 minuter.

Cykla istället för att åka bil en gång i veckan. Det tar lite längre tid, är svårt att genomföra året runt men är väldigt miljövänligt! Genom att göra detta kan jag spara 250 kWh om året. Beräknad tidsåtgång: Tre timmar.

Vilken slutsats kan vi då dra av detta?

Om jag inte hade varit tvungen att spendera 13 timmar extra i duschen hade jag kunnat spara 1191,9 kWh/år genom dessa energibesparande åtgärder. Det är 930,9 kWh mer än vad jag tjänar genom att använda ett snålspolande duschmunstycke. Nu anser jag mig tyvärr inte ha tid med detta längre. Förlåt, miljön!

Källor: Energirådgivningen, Sundsvalls kommuns energispartips, Energirådgivarna.

14 maj 2007

Ovälkomna oljud

Högergrupper i Schweiz föreslår förbud av minareter, skriver SVD. Det tycker jag är lite fånigt. Schweiz är konservativt och stagnerat, men sådana tankar förekommer även här i Sverige.

Personligen tycker jag att sådana torn är bra mycket snyggare än alla höghus som byggdes i miljonprogrammet, och dessa rymmer bra mycket fler muslimer än vad en moské gör. Skulle någon planera att smälla upp ett sådant torn i Stockholm så kräver det bygglov och innefattas rimligen av kommunens detaljplan, precis som alla andra byggnader. Denna ska ställas ut offentligt i tre veckors tid, och kan sedan överklagas till Landstinget om någon ogillar den. Dessutom har stadens skönhetsråd möjlighet att göra ett uttalande om tornet är för fult.

Det jag däremot tror kan vara ett större problem är om man vill ha en böneutropare som fem gånger om dagen ska skrika saker på arabiska. Skulle du vilja bo granne med en sådan högtalare? Ointressant oväsen är generellt sett någonting människor är negativa till. Å andra sidan skulle man kunna likställa detta oväsen med många andra, mer social accepterade, ljud. Kyrkklockor till exempel. Personligen tycker jag att de är ganska mysiga, men många skulle nog säga detsamma om arabiskt skrik.

En sak som jag tycker är mindre mysig är beredskapslarmet. Var tredje månad får vi dras med ett högljutt tutande som ingen egentligen vet innebörden av. Hur många av er vet skillnaden mellan "viktigt meddelande"-tutet, flyglarmet, beredskapslarmet och "faran över"-signalen? Jag skulle garanterat inte komma ihåg skillnaden om någon plötsligt flög in och började släppa bomber. Däremot är det ju bra att tutorna fungerar!

Det finns ett annat schemalagt oväsen som brukar göra mig barnsligt glad. Men det är likväl ett återkommande oljud. Varje fredag mellan 17 och 18 får mitt bostadsområde besök av Glassbilen, vars signal de allra flesta känner igen. En gäll melodi som hörs över stora avstånd. Tänk på alla dem som inte är intresserade av att köpa glass, de måste störa sig lika mycket på den som alla ickemuslimer skulle störa sig på en minaret.