Spel i kulturen
"Jag är inte ens road av Fia",
avslöjar kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth för SvD idag. Tragiskt. Är Fia verkligen den referensram många svenskar har när det gäller spel? Då är jag inte längre förvånad över att människor dömer ut sällskapsspel som en tråkig pensionärsaktivitet.
Kulturministern spelar inga spel. Och gör jämförelsen att hon är idrotssminister trots att hon inte spelar handboll. Men ... Är inte spel aningen större än idrottsgrenen handboll? Jag gillar varken fotboll eller handboll, men jag tycker att konståkning är lite coolt att kolla på.
Datorspel, brädspel, kortspel, sällskapsspel, figurspel, tv-spel, arkadspel, rollspel och mobilspel är garanterat någonting som nyttjas av miljontals människor i Sverige. Trots det vill kulturministern inte säga att spel är en viktig del av kulturen, utan slingrar sig när SvD ställer frågan.
"–Jag kan inte avgöra om det är en viktig del. Men det är en del. Absolut. Det är klart att det vore lätt för mig att säga att det är viktigt. Det vore tacksamt och det är precis vad du vill höra."
2 kommentarer:
Jag tycker att det tråkigaste som har hänt nuvarande regering var att Stegö Chilò försvann och ersättes av Adelsohn Liljeroth.
Fast det brukar jag ibland känna mig lite ensam om att tycka.
//JJ
Det tycker jag är bra om du är ensam om att tycka. Visserligen gör flera fel inte ett rätt, men iaf... :-)
Tiger: alltså, vilken otroligt tråkig kommentar av henne. Snacka om att ha dålig syn på pressen om hon känner sig nödgad att säga något sådant. Varför inte bara säga att det är en bland många delar av kulturen. Då säger hon ju rakt av som det är. Att säga att något är viktigt eller inte är bara trams, när det handlar om något sådant som det aningen fluffiga (men inte rosa?) begreppet "kultur" - dum fråga, dummare svar, och trist inställning. Var jag kultur/idrottsminister skulle jag framför allt försöka verka för att det blir en rättvis fördelning, att olika arter av kultur och intressen öht värderas lika....
Skicka en kommentar