The Hobbit blir film

Idag har New Line Cinema tillkännagett att The Hobbit blir film. Inte bara en utan två filmer. Efter många om och men kommer filmerna trots allt att göras av Peter Jackson och Fran Walsh.

Att göra The Hobbit till två filmer är troligen ett genidrag och en möjlighet jag inte ens haft i åtanke. Handlingen i boken är alldeles lagom lång och linjär för att göra sig på film, men den har den stora bristen att en övervägande del av karaktärerna är skäggiga små dvärgar. Inga publikdragare direkt. (Hur bra kritik Härskarringen än fått hade ingen av filmerna vara lika storsäljande utan att ha lockat tusentals tonårsflickor med heta skådespelare.)

Genom att göra två filmer kan man förhoppningsvis få utrymme för många andra storylines som inte finns i den ursprungliga boken. Många skulle nog se det som ett helgerån, men i det här fallet tror jag att det skulle kunna lyfta de tidigare filmerna något enormt. Många händelser som skulle kunna ge ett nytt djup åt trilogin ligger kronologiskt samtida med The Hobbit.

Vi skulle kunna följa Aragorns historia, från det att han som barn träffar Bilbo i Vattnadal (10 år gammal vid tillfället - han kan inte ha missat det). Då slipper vi hela biten med att någon random karl går och blir accepterad kung i ett främmande land sådär över en natt. Vi kan också få se hur Vita Rådet fördriver Sauron ur Mörkmården samma år som Bilbo hittar ringen. Detta ger en möjlighet till att framhäva konflikten mellan Saruman och Galadriel, som faktiskt skulle kunna motivera alvernas deltagande i Helms klyfta. Vi kan få se dvärgarnas kamp i Moria, händelserna mellan Aragorn och Denethor som kan förklara deras tillbakadragna respektive rabiata karaktärer, Frodos föräldrars död ...

Kort sagt: Hur kapitalistiskt vinstsyftet med detta än må vara tror jag att det kan bli riktigt grymt.

Läs även andra bloggares åsikter om: The Hobbit, Bilbo, Tolkien, Fantasy, Film