Störst är bäst?

En bunt politiker tycker att Stockholm ska bli en miljonstad om 23 år, skriver SvD. Personligen ser jag inte poängen i det. Är det verkligen så bra att bo så många på så liten yta? Redan idag är det trångt i tunnelbanan på morgonen, och med 250 000 fler invånare blir det ... trängre. Sluta föda så jävla många barn!

Personligen tycker jag att Stockholms stads vision för 2030 är mycket trevligare. Inte nog med att det är en gullig pdf med färgglada diagram och bilder, den utlovar en stad som är:

Dynamisk
Attraktiv
Tillåtande
Effektiv

Det kan ju inte vara fel! Men ... Vem avgör om en stad är attraktiv? Och vaddå tillåtande? Vad innebär det? Kanske att Stockholm är en stad där man får ha hur ful mössa man vill utan att någon klagar. Eller att man får vara bög. Eller att man får vara blatte och ändå bo på Östermalm. Eller kanske bara något så grundläggande som att vem som helst har rätt att gå på stadens gator?

Dynamisk är också ett lite lurigt ord. Dynamiskt brukar innebära att någonting är flexibelt och i förändring, och det kan vara både bra och dåligt. Att tåla lite påfrestningar och att vara lättanpassad är jättebra. Men det gäller att ha en plan! Städer som växer okontrollerat är farliga. Det är lite läskigt, för den allra största urbaniseringen sker i U-länderna. Kan man som politiker säga "Nej! Ni får inte flytta till det där plåtskjulet där. Vi har inte vatten så att det räcker. Gå hem till er förtorkade by och dö!"

Vilka möjligheter har man till stadsplanering när folket lever mer på överlevnadsinstinkt än på rationellt tänkande? Skulle du anpassa dig efter en politisk detaljplan när dina barn svälter?