Han ger Sverok ett ansikte

Återigen ser vi engagerade sverokare i förbundstidningen. Just nu är det bilder från Sveroks riksmöte som slår oss, men det hade förstås kunnat vara vilket evenemang som helst.

Om det anordnas ett konvent kommer det engagerade sverokare. Om någon håller ett lajv kommer det engagerade sverokare. Om det öppnas en spellokal kommer det engagerade sverokare. Sverige verkar vara fullt av dem, och det är lätt att få intrycket av att de är vårt samhälles stöttepelare när det gäller energi och engagemang.

I dagarna har Signaler från Sverok skrivit mycket om riksmötet. Detta reportage gör det tydligt att förbluffande många bilder på engagerade sverokare i själva verket visar en och samma person. Han tar del av plenumdebatten. Han äter frukost på hotellet. Han deltar i samarbetsövningar. På bild efter bild kan vi skåda hans fagra anlete och yviga hårsvall - Johan Jönsson, mannen som givit Sveroks engagemang ett ansikte.

Nog för att han är söt, men i själva verket slås man av tanken att reportern aktivt sökt upp samma person varje gång kameran var framme. Hur representativ bild av Sverok ger detta oss egentligen?

Spelförbundet Sverok har ett enormt jämlikhetsproblem - hela 89 % av medlemmarna är pojkar och män, och merparten av dem tillhör den vita medelklassen. Detta kan dessvärre inte sägas om Johan Jönsson. Hans tämligen iögonfallande hårsvall är ett attribut som länge ansetts otroligt feminint, och på bilderna ses han tillsammans med en snygg tjej. Standardsverokaren måste anses vara för nördig för att ens våga prata med tjejer. Hur rätt är det då att låta en person som denna Johan Jönsson bli representant för hela Sverok i nyhetsrapporteringen?

Fenomenet verkar dessutom inte vara begränsat till svenska folkförelser: Han ger den muslimska vreden ett ansikte.