Bibliotek och folkpartistiska prioriteringar

Igår fick vi ett skrytinlägg från kulturborgarrådet Madeleine Sjöstedt, där hon berättar hur alliansen har förbättrat bibliotekens budget. Hon skriver att en större satsning än denna inte gjorts i modern tid.

I förrgår var jag på möte med en man från Stadsbiblioteket som i förbigående berättade hur illa biblioteken tvingas effektivisera sig, och hur många tjänster som just nu petas bort. Samma upprörda skvaller hördes vid fikaborden på de datorspelsföreläsningar jag skrev om tidigare.

Idag var jag på Akalla bibliotek och spelade spel med ett gäng ungar. Biblioteken i Stockholm är riktigt duktiga på det där med att försöka få till kul verksamhet på skolloven. Synd bara att de inte har några egna resurser utan måste dra nytta av oss gratisarbetande ungdomsförbund. Det fanns ett tydligt intresse bland besökarna att göra brädspelsverksamheten permanent på biblioteket, men tyvärr har biblioteket inte råd att lägga en tusenlapp eller två på att köpa in lite spel.

Hipp hipp hurra för Alliansen som bygger ut biblioteksväsendet med nya lokaler, istället för att ta vara på den verksamhet som redan finns.

"Jag är stolt över att folkpartiet och våra allianskollegor hittills har gått i bräschen för starka bibliotek i Stockholm. " Jag undrar om bibliotekarierna i Stockholm delar den uppfattningen?

Läs även andra intressanta bloggar om: bibliotek.

Pokémon - Gotta Catch 'Em All!

Häromveckan fick jag ärva ett Gameboy Advance SP av en lillasyster, som numera uppgraderat sig till DS. Det är en vikbar form av gameboy som passar perfekt i jackfickan. Tyvärr fanns det inte så många spel som intresserar mig, men jag valde att vara lite nostalgisk och tog mig an Pokémon Sapphire. Jag har inte spelat Pokémon sedan Blue Version var ny, så jag kände att jag har lite att ta igen.

Till en början kände jag mig väldigt hjälplös i spelet. Den blå versionen kunde jag utan och innan, och att pussla ihop ett lag som funkar spelet igenom men med bara Pokémons som går att fånga i början av spelet var inga problem. Jag visste vilka styrkor och svagheter alla hade, hur de kommer att utvecklas och vilka attacker de kommer att lära sig. I Sapphire hade jag verkligen ingen aning. Mitt lag är därför en vild chansning. Jag tycker inte om att byta ut Pokémons efterhand, utan vill spela med samma lag spelet igenom. Dessvärre har jag gjort två byten i den här omgången: En Ralts byttes till en Swablu, som senare i sin tur byttes mot en Cacnea. I övrigt har jag hållt mig till mitt startlag. Och så här långt har det funkat skitbra! Jag har bara förlorat en match, och det var en gymledare som jag plockade på andra försöket.

Jag döper alla Pokémons jag fångar efter den första person jag kommer att tänka på när jag ser den, eller läser namnet. Med undantag för Fluffy har alla fått namn efter riktiga personer. Det här är mitt Pokémonlag:

























Egentligen är Pokémon ett ganska tragiskt spel. Det går ut på att fånga pokémons som man sedan ska träna, ge godis, gosa med och sköta om. Hur snäll man än låtsas vara mot dem finns det dessvärre bara ett syfte: Att låta dem slåss mot andra pokémons. Man promenerar eller springer eller cyklar runt i världen och så fort man stöter på en annan pokémontränare är det dags. Likt kamphundar hetsar man sina pokémons att slåss mot varandra tills en av dem kollapsar av utmattning. Den förlorande tränaren får då betala en viss summa pengar till vinnaren och sedan är det inte mer med det. Så fort man besökt ett pokécenter där det stackars utslagna djuret får återhämta sig i några sekunder bär det av ut för att slåss igen. Pokémon är en värld av djurplågeri.

Läs även andra intressanta bloggar om: Pokémon, Nintendo,djurplågeri.

Lagförslag mot grooming kritiseras?

"Förbud mot att ragga barn kritiseras", skriver SvD idag (rubrik på startsidan 23:30 08-02-23) I artikeln kan man däremot inte läsa någonting om kritiken, däremot sägs det att mottagandet överlag varit positivt bland de 41 instanser som lämnat yttranden i frågan. Det var på tiden tycker jag! Redan i februari 2006 uppdrogs riksåklagare Fredrik Wersäll att utreda huruvida dagens lagstiftning är tillräcklig för att skydda barn mot sexuella närmanden över internet. Det tillägg till brottsbalken som han slutligen kom fram till och föreslog är:

6 kap
10 a §
Den som har kontakt med ett barn under 15 år
i syfte att begå ett brott enligt detta kapitel mot
barnet döms för kontakt med barn i sexuellt syfte
till böter eller fängelse i högst ett år.

Liknande lagar förekommer redan i bland annat Kanada, Storbritannien och Nya Zeeland. Tyvärr tror jag att lagändringen i sig skulle vara tämligen menlös. Precis som förbudet mot fildelning är detta någonting som är otroligt svårt att förebygga, förhindra eller bevisa. Däremot är det ett bra steg på vägen.

Ett förbud mot grooming ger bättre medvetenhet om problemet. Att peka med hela handen och säga att någonting är olagligt gör dessutom att de drabbade barnen aldrig behöver fundera på gränser. Det är också ett jättebra sätt att slippa lyssna på någons tjat om att man är feg, oschysst eller ful som inte vill ta av sig BHn. "Du får inte" är ett argument som känns tyngre och lättare att stå för än "jag vill inte". (Av samma anledning är det otroligt bra av tonårsföräldrar att förbjuda sina barn att göra saker, även om de vet att barnen inte kommer att lyssna. Det ger en möjlighet till undanflykt när läget inte känns bra längre.)

Förbutet kan förhoppningsvis också ha en avskräckande effekt. De män (i de allra flesta fall är det män det handlar om) som sysslar med den här typen av verksamhet är skrämmande öppna med det idag. Gå in på valfri sämre bevakad chatt där många unga vistas, till exempel snyggast.se, med ett smeknamn i stil med "SingelAnna14" och se själv! Tyvärr kommer en lagändring troligen bara att flytta problemet till mer privata kanaler, men det blir ändå en något högre tröskel för gärningsmännen. En högre tröskel kan ge väldigt mycket i fall som de här. Alla barn är nämligen inte lättlurade, vilket gör att det för att få napp krävs att mannen tar kontakt med otroligt många barn. Det är anledningen till att internet är en större kontaktyta än att stå och ragga vid cykelstället på skolgården: möjligheten att prata med väldigt många människor på väldigt kort tid. Man kan snabbt avfärda de som inte är intresserade eller intressanta och gå vidare till nya offer.

Många unga lever idag stora delar av sina sociala liv på internet. Där är det möjligt att hålla kontakt med befintliga vänner, och träffa nya, oberoende av var de fysiskt befinner sig. Man kan utan problem föra separata konversationer med flera människor på samma gång, och oavsett tid på dygnet så finns det alltid någon att prata med. Den sociala sfären har ingen skiljelinje mellan internet och verkligheten, och även mellan vänner, bekanta och främlingar suddas de sociala gränserna ut. Till stor del är det sociala livet en gråzon av anonymitet. Och på många sätt är det en sjuk värld vi lever i.

Det finns ett skrämmande stort bekräftelsebehov hos unga idag, och tyvärr är sexuell bekräftelse en av de enklaste formerna av bekräftelse att få som tjej. En titt på tio i topplistan över tjejbilder på snyggast.se visar att 8 av 10 bilder har mer urringning än någonting annat i fokus, och även på de resterande två bilderna utgör brösten en tydlig del av bilden. På motsvarande lista för killar hittar vi påklädda tonåringar på usla webcambilder.

Enligt en undersökning gjord av Brottsförebyggande rådet har 51% av alla tjejer i åldern 15-17 år blivit utsatta för sexuella närmanden av en person som är minst fem år äldre. De faktiska anmälningarna om sexualbrott är betydligt färre, men fortfarande skrämmande många: 315 fall anmäldes under perioden januari 2004 till september 2006, och bara 25 av dem var pojkar. Merparten av dem blev lovade något av följande:

Vänskap och kärlek. Gärningsmannen ägnar ofta lång tid åt att vinna barnets förtroende, inte sällan under falsk identitet (till exempel genom att uppge en ålder som ligger närmare barnets egen). Han samtalar om vardagliga saker såsom skolan eller hemmet och agerar stöd genom att berätta om egna erfarenheter. När förtroendet vuxit sig starkt och barnet blivit känslomässigt beroende kan identiteslögnen avslöjas utan att det har någon betydelse för relationen. Ett möte, ofta innebärandes sexuella aktiviteter, kan då ske i tron om att det är barnets egen vilja.

Modelljobb. Många män ljuger om sin bakgrund och sitt yrke för att verka mer tilltallande. Han kan till exempel påstå sig arbeta för en modellagentur, eller som reklamfilmare, och väcker barnets intresse genom att posta smickrande kommentarer på fotosidor. Efter viss kontakt erbjuds offret arbetstillfälle som modell, och det är i samband med dessa påstådda foto- eller filmsessioner som övergrepp sker. Av alla anmälda fall i denna kategori var offren uteslutande flickor.

Erbjudande om betalning för sexuella tjänster. Gärningsmannen erbjuder sitt offer betalning för sexuella tjänster av olika slag. Tjänsterna rör såväl internetbaserade handlingar, till exempel stripshower i webcam, som fysiska möten. Betalningen kan ske i form av pengar, påfyllning av kontaktkort, betalning av medlemsskap på olika internetsidor eller annan form av ersättning som tilltalar målgruppen.


TILLÄGG:

Att vuxna har kontakt med barn behöver självklart inte alltid vara i onda avsikter. När jag var 13 år hade jag nära kontakt med personer över internet som var uppemot 20 år äldre än mig själv och jag lider inte av det idag. För barn med ovanliga intressen är internet en otrolig möjlighet att komma i kontakt med vänner som delar dessa, eftersom sådana personer inte alltid finns i barnets fysiska umgängeskrets (som i den åldern oftast utgörs av jämnåriga klasskamrater).

Jag har också sett många bra exempel på vuxna personer som engagerar sig i diskussionsforum på internet, där de ger ett ovärderligt stöd i frågor som inte alltid är så lätta att diskutera med vänner eller föräldrar. Människor som delar med sig av erfarenheter och kunskap om relationer, sexliv, preventivmedel, politik, läxor, jobbsökande, konfliktlösning och allt annat ungdomar kan tänkas vilja bolla lite tankar kring. Anonymiteten på internet ger människor möjlighet att ställa de där dumma frågorna som de aldrig hade fått svar på annars.

Läs även andra intressanta bloggar om: grooming, sexualbrott,internet.

Veckans musik

The Cardigans är ett band jag fastnat för på grund av någonting så ovanligt som en tv-reklam, nu när de gör reklam för sin Best of-skiva.



För någon vecka sedan såg jag även den mysiga filmen Juno. Där fastnade jag framförallt för den något ovanliga musiken. Här en låt av Kimya Dawson:

Dialog Stockholm

Hemsidor med på tok för mycket information blir lätt svårnavigerade och otroligt dåligt användaranpassade. Ett typexempel är Stockholms stads hemsida. Därför blir jag glad när jag ser att en ny är på gång, och ännu gladare blir jag när jag ser att de låter människor vara med och påverka. Redan nu, under utvecklingsskedet! Istället för att slänga fram en utvärderingsenkät när sidan är färdig och i drift har de tagit initiativet till något helt otroligt bra. På dialog.stockholm.se kan man följa utvecklingen steg för steg, och komma med kommentarer och feedback på sakerna de för tillfället håller på att arbeta med.

Det hela har gjorts i bloggform, något som de allra flesta internetanvändande svenskar troligen är vana vid idag, så det är enkelt att hitta senaste nytt och att kommentera. Människorna som utvecklar sidan är aktiva och kommer med feedback på kommentarerna, och det är väldigt kul att se att utomstående människor är delaktiga och både lämnar egna förslag och utvecklar andras.

Mycket beröm till stadsledningskontoret för detta initiativ!

The Legend of Zelda: Twilight Princess

Med hjälp av småsyskonens Wii började jag spela The Legend of Zelda: Twilight Princess för ett tag sedan. Zelda är den spelserie som ligger mig varmast om hjärtat, och Ocarina of Time är fortfarande det bästa och mest välbalanserade spel jag någonsin har spelat. Förväntningarna på Twilight Princess var därför höga, eftersom detta spel går tillbaka till att likna den stil och stämning som fanns i Ocarina of Time.

Om mitt Zeldasinne har rätt så har jag kommit drygt halvvägs i spelet nu: Jag har tappat bort Zelda, hittat det legendariska mästersvärdet och är på väg ut i öknen. Tyvärr är jag ganska besviken på upplägget i spelet. Jag vet inte om det är jag som har vuxit till mig lite sedan jag spelade TV-spel sist, men Twilight Princess känns tyvärr otroligt linjärt. Jag får steg för steg-anvisningar från skuggvarelsen Midna som ständigt följer efter mig, och det finns inte så många andra val än att följa dem. Jag upplevde en mycket större frihet av att själv springa runt och utforska världen och lösa småuppgifter i de tidigare spelen. Här känns det som att även småuppgifterna är en del av den linjära raddan.

Stämningsmässigt tycker jag däremot att spelet är otroligt trevligt. Grafiken är inte lika vass som i nya speltill 360 eller PS3, men det ser jag definitivt inte som ett problem. (Och för mig som inte spelat tv-spel på allvar sedan N64 är detta ändå en otrolig uppgradering!) Det finns en dynamik och känsla av interaktion mellan karaktärerna som inte alls har funnits i tidigare spel. Känslor och stämningsuttryck är tydliga och människorna i världen har ett levande skimmer över sig. De otroligt laddade filmsekvenserna mellan Link och Ilia i början av spelet gav verkligen känslor av sådan där mysig läs-mellan-raderna-spelromantik. Misstänker dock att han inte kommer lyckas få någon tjej i det här spelet heller ...

När det gäller spelmusik har jag fått ett nytt favoritstycke i det här. Tyvärr hittar jag ingen som gjort en video som ens i närheten av fångar stämningen i spelet vid tidpunkten, men här är är musiken i alla fall. Det är pianostycket som spelas när man springer runt med den döende Midna. Det berörde mig verkligen när jag flängde runt i staden som varg och alla människor flydde från mig, och sedan ensam nere i tunnlarna med vatten. Då saknade jag Midnas tjat.

Twilight Princess är det första och enda spel jag spelat till Wii så här långt, trots att jag har en hel bunt liggandes här hemma. (Mario Galaxy blir nästa projekt, om inte syskonen krävt tillbaka spelet innan dess...) Det tog en liten stund att vänja sig vid kontrollen, men den är otroligt bekväm. Rörelsefriheten ger betydligt bättre möjligheter till vettig ergonomi än vad de klassiska kontrollerna gjort. Att vifta med svärdet är kul, men jag tycker fortfarande att det känns klumpigt och ovant att sikta med t.ex. pilbågen. Döende batterier är också en plåga!

Än så länge har jag nog förhoppningsvis en bit kvar att spela, men jag återkommer med fler kommentarer när allt är över. =)

Läs även andra intressanta bloggar om: Zelda, Twilight Princess,Wii.

SL - störst och bäst!

Stockholm är en stad som är stolt över att vara stor. Tyvärr leder det ofta till att kvantitet är mer eftersträvansvärt än kvalitet och humana priser:

- Man ska komma ihåg att vårt länskort är det billigaste eller näst billigaste i landet. Ingen annanstans får man så mycket trafik för så lite pengar, säger landstingsrådet Christer Wennerholm (m).

Det kan jag hålla med om! Stockholm har 800 busslinjer, 19 tunnelbanelinjer, tre pendeltågslinjer, ett gäng andra spårvägslinjer samt några färjelinjer. Synd att jag bara använder sju av dem regelbundet.

I mars blir månadskortet ytterligare 70 kr dyrare - totalt 690 kr. Det är 275 kronor dyrare än ett månadskort i Göteborg och 295 kronor dyrare än att åka i Malmö eller Helsingborg. Det är fascinerande, för även innan denna höjning går SL ekonomiskt bra: 2007 slutade med 367 miljoner i överskott.

Jag hoppas verkligen att detta leder till mer märkbara förbättringar av SL-trafiken. Flera dagar förra veckan blev jag försenad till olika möten på grund av trasiga dörrar, försenade anslutningståg, ungar som fått för sig att försöka åka längst bak på tåget och de klassiska signalfelen. I DN idag kan man läsa att 62% av pendeltågsresenärarna är nöjda, jämfört med 44% för ett år sedan. Tyvärr är jag inte en av dem. Om två månader är jag dessutom för gammal för biljetter till reducerat pris. Då blir det till att överväga andra alternativ.

Läs även andra intressanta bloggar om: SL, kollektivtrafik.

Bibliotek för ökad mediamångfald

I tisdags och i torsdags var jag i Hallonbergen och höll föreläsningar om datorspel. De som tagit initativ till dessa tillställningar var en grupp bibliotekarier från norrort som bestämt sig för att personalen måste lära sig mer om vad ungdomar sysslar med. Detta var det första av förhoppningsvis många utbildningstillfällen kring ungdomars fritidssysselsättningar. Cirka 35 personer var där vid vardera tillfälle och lyssnade, och förhoppningsvis har de fått lite nya tankar kring det här med spel.

Datorspel är någonting som nästan alla bibliotek i Stockholm har. Tyvärr är det i princip bara spel för barn i åldrarna sex år och yngre. Visst, det bibliotekslånade Mulle Meck bygger båtar hade jag roligt åt även när jag var äldre än så, men utbudet är minst sagt begränsat. På biblioteket i Solna har man varit lite vågade och köpt in en hel del dator- och playstationspel även för de äldre, men de är tyvärr ett undantagsfall. Många av bibliotekarierna som var där hade inte ens tänkt tanken att man kan låna ut spelen. De var helt insnöade på att ungdomarna vill sitta på biblioteket och spela. (Som om det inte är ett tillräckligt stort problem bara när familjemedlemmar raderar ens sparfiler ...) Jag hoppas att alla ändrade uppfattning innan dagen var slut.

Jag tycker att det är jättebra om biblioteken vill låna ut spel. Någonting man måste ta hänsyn till är dessvärre att man gärna vill ha gott om tid på sig att spela. Att ha en veckas lånetid uppmuntrar bara till att människor sitter ohälsosamt mycket framför datorn. Efterfrågan är också en viktig faktor när det handlar om någonting som är så dyrt att köpa in om man ska ha licens för att låna ut det. Det finns ingen som helst poäng i att låna ut spel som alla redan har. Singstar eller senaste Halo kan troligen de flesta spelintresserade låna av kompisar - gratis och på en mindre begränsad lånetid. Nej, biblioteken måste specialisera sig på mångfald i spelbranschen. Att bibliotek lånar ut filmer är någonting som idag är tämligen accepterat, men det är knappast den typ av film som konkurrerar med lokala videobutikens utbud. Nej, det är suspekta och konstiga kulturella filmer som inte ens går att hitta på Piratebay.

En annan viktig sak är att köpa in gamla spel. Man ska inte behöva en splitterny speldator för att kunna spela biblioteksspelen. Det ökar inte tillgängligheten på något sätt. Nej, så länge det finns så otroligt många bra spel som har 5+ år på nacken utan att för den sakens skull kännas föråldrade så är det sådana spel man ska satsa på.

Det ska vara ovanliga spel. Gärna våldsfria spel. Äventyrsspel i peka-och-klicka-tappning är perfekta. Det är en sorts spel som ger otrolig hjärnstimulans samtidigt som man ofta bara spelar igenom dem en gång. De tappar liksom sin charm när man redan har löst alla gåtor en gång...Det ger dem ett kraftigt höjt låna-istället-för-att-köpa-värde.

Läs även andra intressanta bloggar om: bibliotek, datorspel.

Mark 6:37-44

(Appropå åtalet mot Pirate Bay. (Warpdrive.))

37 Han svarade: "Ge dem något att äta, ni själva." - "Skall vi gå och köpa bröd åt dem för tvåhundra denarer och ge dem att äta?" frågade de.

38 Han sade: "Hur många bröd har ni? Gå och se efter." De tog reda på det och sade: "Fem bröd, och så två fiskar."

39 Då lät han dem säga åt folket att slå sig ner i matlag där det fanns grönt gräs.

40 Och de lade sig ner i grupper om hundra eller femtio.

41 Han tog de fem bröden och de två fiskarna, såg upp mot himlen och läste tackbönen. Sedan bröt han bröden och gav dem åt lärjungarna, för att de skulle dela ut dem åt folket. Också de två fiskarna fördelade han så att alla fick.

42 Alla åt och blev mätta.

43 Och man plockade tolv korgar fullar med brödbitar och fisk.

44 Det var fem tusen män som hade ätit.