Sveroks Riksmöte 2010

I helgen höll Sverok sitt Riksmöte för att besluta om förbundets verksamhet för 2010. Det var ett spännande årsmöte eftersom motionerna var rekordmånga, kandidaterna till styrelsen fler än någonsin och konkurrensen om ombudsplatserna den tuffaste hittills. Trots det känner jag mig lite besviken över debatterna.

Jag är nöjd med besluten. Jag är nöjd med de val som gjordes, och jag börjar känna mig nöjd även med tanken på att ägna heltid åt att vara förbundssekreterare för Sverok nästa år. Men jag kan inte låta bli att känna mig lite ledsen över att diskussionen om hur man ska kunna besluta hur röstlängden ska fastställas, innan det finns en upprättad röstlängd, fick längre tid i plenum än något av de två miljonprojekt som antogs.

Kanske är det dömt att bli på det sättet när man talar om ett förbund av spelare, antagligen de största regelfetishisterna som går att hitta bland svenska ungdomsrörelser. De formaliainriktade ordningsfrågorna upptog en ansenlig andel debattid, medan fyra motioner och tre övriga frågor betades av på mötets sista åtta minuter. En person valdes in i styrelsen, och en annan valdes bort, med ett tärningsslag.

En mycket märklig organisationskultur. Jag är nöjd med besluten, det känns väldigt bra eftersom jag redan innan mötet bestämt mig för att inte diskutera särskilt mycket. Det finns få saker jag tyckt så illa om under mina tidigare Riksmöten som känslan av att förbundsstyrelsen är på plats för att vinna över mötet. Det känns bra att veta att ombuden fattade bra beslut utan att vi försökt påverka dem särskilt hårt. Att vi i grova drag har samma ambitioner. Men jag hoppas ändå att nästa års Riksmöte blir mer inriktad på verksamhet och mindre på teknikaliteter.