Hamlet - årets första teater

Häromveckan fick jag syn på trailern till Stadsteaterns uppsättning av Bröderna Lejonhjärta. Jag var sugen på att se den redan i höstas när jag såg de otroligt coola affischerna, men kunde inte riktigt lista ut om det var en pjäs för vuxna eller för barn. Efter att ha sett filmen känns den som ett måste, och jag önskar att fler teaterpjäser hade trailers att titta på.

Jag hade också läst en recension av Hamlet i någon tidning och tyckte att den kändes lockande. Efter att ha konstaterat att inte bara Stadsteatern, utan även Dramaten, säljer alla biljetter under 100-lappen för folk i min ålder lovade jag mig själv en sak:

• 2010 ska jag se mer teater än bio.

Som av en slump dök en vän upp bara ett par dagar senare och hade fått ett par biljetter över till nämnda Hamlet. Tackar och bockar, det blev därmed årets första föreställning. (Och ställningen är därmed 1-0 mellan teater och bio, även om Dr. Parnassus lockar i veckan).

Hamlet i sitt ursprung känner jag är en långsam, tung och ganska tråkig berättelse. Stadsteatern presenterar däremot en tolkning som dryper av ångest och aggressioner och sånt tycker jag är mysigt. Gustav Skarsgård ger en laddad gestaltning av Hamlets personliga våndor, och resten av dramat hamnar i skymundan.

Jag måste nog säga att det hela förstärks väldigt mycket av att man träffat mitt i prick vad gäller användandet av pampiga effekter. En bioduk som ger en rullande bakgrund med mörka moln, skimrande kyrkfönster eller en skev verklighetsbild. En väl använd rökmaskin, häftiga ljuseffekter och en minimalistisk hållning vad gäller rekvisita och skådespel. Helt i min smak på den fronten!


Tyvärr måste jag medge att jag inte är tillräckligt van vid teater för att kunna göra en rättvis bedömning av framförandet som sådant. I mina ögon kändes det proffsigt, engagerande och väl värt de 100 kr jag inte betalade för att se den. Förhoppningsvis blir det mer teater framöver.

Läs även andra intressanta bloggar om Stadsteatern, Hamlet, teater.