Niclas mode - En ny modeblogg

Det är någonting nästan overkligt med alla modebloggare och deras dagens outfit. Blonda små tonårstjejer som verkar ägna sig uteslutande åt shopping på eftermiddagarna. Tjejer som aldrig visar sig i samma plagg två gånger på nätet och som inlevelsefullt berättar om latteköp, taxiresor och underbara salladsbladsluncher. Jag kan inte riktigt förstå varför någon vill leva ett sådant liv, hur någon kan tycka att det är meningsfullt och tillräckligt stimulerande att spendera dag efter dag på bloggen och i klädaffären.

Därför är det väldigt uppfriskande med denna nya modeblogg:

Niclas mode

En blogg av vanliga människor. Människor som inte skäms över att berätta att de har på sig samma par byxor som igår, att de köpt tröjan på second hand eller att de till och med ärvt den av en släkting. Människor med olikfärgade strumpor och trasiga gylfar. Människor som hellre lägger tid och pengar på något annat än kläder, och vill visa upp att det är okej.

Läs även andra intressanta bloggar om mode, kläder, shopping.

Hamlet - årets första teater

Häromveckan fick jag syn på trailern till Stadsteaterns uppsättning av Bröderna Lejonhjärta. Jag var sugen på att se den redan i höstas när jag såg de otroligt coola affischerna, men kunde inte riktigt lista ut om det var en pjäs för vuxna eller för barn. Efter att ha sett filmen känns den som ett måste, och jag önskar att fler teaterpjäser hade trailers att titta på.

Jag hade också läst en recension av Hamlet i någon tidning och tyckte att den kändes lockande. Efter att ha konstaterat att inte bara Stadsteatern, utan även Dramaten, säljer alla biljetter under 100-lappen för folk i min ålder lovade jag mig själv en sak:

• 2010 ska jag se mer teater än bio.

Som av en slump dök en vän upp bara ett par dagar senare och hade fått ett par biljetter över till nämnda Hamlet. Tackar och bockar, det blev därmed årets första föreställning. (Och ställningen är därmed 1-0 mellan teater och bio, även om Dr. Parnassus lockar i veckan).

Hamlet i sitt ursprung känner jag är en långsam, tung och ganska tråkig berättelse. Stadsteatern presenterar däremot en tolkning som dryper av ångest och aggressioner och sånt tycker jag är mysigt. Gustav Skarsgård ger en laddad gestaltning av Hamlets personliga våndor, och resten av dramat hamnar i skymundan.

Jag måste nog säga att det hela förstärks väldigt mycket av att man träffat mitt i prick vad gäller användandet av pampiga effekter. En bioduk som ger en rullande bakgrund med mörka moln, skimrande kyrkfönster eller en skev verklighetsbild. En väl använd rökmaskin, häftiga ljuseffekter och en minimalistisk hållning vad gäller rekvisita och skådespel. Helt i min smak på den fronten!


Tyvärr måste jag medge att jag inte är tillräckligt van vid teater för att kunna göra en rättvis bedömning av framförandet som sådant. I mina ögon kändes det proffsigt, engagerande och väl värt de 100 kr jag inte betalade för att se den. Förhoppningsvis blir det mer teater framöver.

Läs även andra intressanta bloggar om Stadsteatern, Hamlet, teater.

Jakten på bra listor

Nytt år och nya äventyr! Inga löften men många planer. Men det som känns allra bäst med det nya året är att jag kan börja använda min nya papperskalender igen. Efter att ha trevat och testat hela 2009 efter ett bra todo-system som passar mig har jag gett upp. Nu blev det analogt igen. Årets kalender blev en i uppslagen liknande min gamla, men med lite spejsigare utseende och mysigt läderartat omslag.

Jag använder bara min kalender som todo-lista, inte som kalender. (Inbokade tider har jag google calendar till, annars skulle andra bli tokiga på att inte kunna se när jag är upptagen). Det fiffiga är att man enkelt kan skriva in saker på den dag man behöver göra dem, och att skrivutrymmet hindrar en från att överboka sig. Jag brukar dela varje dag i två spalter vilket ger utrymme för max 12 olika uppgifter på en dag. Ovanligt stora uppgifter brukar jag skriva tvärs över 3-4 rader för att balansera tidsåtgången, medan små uppgifter i stil med "Svara på mailen från X, Y och X" får en rad.

Som komplement har jag ett litet häfte postit-lappar fastsatt innanför pärmen, för att enkelt kunna skriva in och flytta runt löst hängande uppgifter som inte har fått en dag ännu. Eller för att anteckna andra mer noteringsorienterade kommentarer (kontaktuppgifter och liknande).

Att kunna stryka avklarade uppgifter ger en känsla av framgång löpande under dagen. Men att sitta och föra över oavslutade uppgifter till en annan dag vid slutet av dagen/veckan är i sin tur ett bra sätt att runda av och utvärdera arbetet. Det ger ett avstressande "det är okej, jag hann inte, jag tänker på det här på tisdag istället". Den enda nackdelen jag ser är att det är svårt att dela mina listor med andra, men trots det har jag nog kommit fram till att det här är det bästa sättet för mig att organisera mitt arbete.

I år kompletterade jag min kalender med två matchande moleskin-block i liknande rosa nyanser. Mycket nöjd!