Glad midsommar!

I torsdags förlorade jag när vi spelade krocket. Det var roligt! Jag, kotte, Thor, Sara, Fredrik, Alex, Berjis och Holger trotsade det instabila vädret och hade picknick i Kronobergsparken. För att kontra baguetter och pastasallad från Hemköp hade jag, Sara, kotte och Thor ägnat två dagar åt att laga picknickmat. Vi kunde därför avnjuta en femrättersmiddag bestående av hemlagad grön ärtsoppa med creme fraiche och krutonger, en tomatsallad, piroger med bacon-, ost- och svampfyllning, en rabarberkaka med vaniljvisp och som avslutning kex med brieost och te. Ibland är det bra att umgås med människor som inte gör någonting vettigt på dagarna! Kvällen avslutades senare med mer te hemma hos Alex, i skydd från det överhängande regnet.

På väg därifrån drabbades jag istället av en impuls om att sova framför film på hemlig ort. Jag hörde att filmen var bra i alla fall. Där blev jag kvar till lördag eftermiddag, så särskilt mycket till midsommarfirande blev det inte i år. Alldeles lagom, känner att jag inte riktigt hade orkat med dramat på Lugnet där många andra av mina vänner befann sig.

Bra försök ...

En IRC-vän fyllde år i fredags. Några av oss i kanalen bestämde oss för att baka en tårta till honom för att visa att vi uppskattar honom, eftersom han till och från verkat ganska nedstämd. Till en början var det storslagna planer på att baka en tårta formad som en cykelhjälm (personen i fråga cyklar väldigt mycket) men vi drog snart ner på ambitionsnivån lite. Men till skillnad från merparten av våra spontanprojekt var det här ändå någonting som vi ändå lyckades genomföra. Det hela fick en extra boost när det visade sig att en annan vän ur kanalen hade vägarna förbi Linköping den dagen, och kunde agera tårtbud åt oss stockholmare.

Under projektets gång fick vi en del problem att slåss med. Hur får man en tårta att se ut som en cykelhjälm? Tycker han om grädde eller borde vi göra en fruktpaj istället? Vet vi var han bor? Vet någon ens vad han heter på riktigt? Med hjälp av livlig fantasi, muffinsmix och Facebook lyckades vi ändå få svar på alla våra frågor och det blev uppsamling för att baka och äta pasta. En hel plåt med muffins, fyllda omväxlande med äppel/kanel eller hallon, kunde snart plockas ur ugnen! De blev stora och fina och vi täckte dem med rosa jordgubbsglasyr som såg bättre ut än den smakade. Vi använde oss också av grön kristyr för att rita fina symboler på muffinsen, mestadels matematik-, IRC- eller cykelrelaterade sådana. Tyvärr var kristyren ganska rinnig så bilderna smetades ut till att bli ett projekt i sig att försöka tyda.

I brist på bättre förvaring tiggde vi till oss två kartonger för inbakade pizzor som muffinsen passade perfekt i. Vårt kära tårtbud hade dessutom ett paketsnöre att dela med sig av, som gjorde det hela ett litet snäpp festligare. Väl där lämnade vi projektet åt sitt öde.

På fredag eftermiddag fick vi höra att födelsedagsbarnet inte varit hemma, men att muffinskartongerna lämnats utanför dörren. Vi väntade med spänning på att han skulle komma hem och visa någon form av tecken på IRC. Men det kom inget. Inte heller under lördagen hörde vi någonting om det mystiska paketet, så på kvällen blev vi för otåliga och bestämde oss för att fråga. Det visade sig då att födelsedagsbarnet flytt över sommaren och inte befann sig i rätt stad, och inte planerar att göra det de närmaste två månaderna.

Bra försök, men så fel!

Läs även andra intressanta bloggar om muffins, vänner, IRC.

Folksamling mot FRA-lagen

Saxar från Piratpartiet:

"Den 17 juni röstar Sveriges riksdag om att införa allmän avlyssning av alla svenska medborgare. Försvarets Radioanstalt (FRA) ges i uppdrag att avlyssna all kabelburen kommunikation som passerar Sveriges gränser.

Nästan all kommunikation, även inom Sverige, passerar idag gränsen och kommer därmed att avlyssnas. E-post, sms, webbtrafik, chattar och mobil- och telefonsamtal, allt analyseras.

Ingen domstol är inblandad. Ingen brottsmisstanke krävs. Alla behandlas som misstänkta.

Det är dags att visa riksdagen vad vi tycker. Bilda opinion, prata med vänner och bekanta och skriv insändare. Om du inte kontaktat dina riksdagsledamöter, gör det. All information du behöver finns på stoppaFRAlagen.nu.

På omröstningsdagen kan man på plats visa vad man tycker. Vi - och många med oss - samlas då klockan 09.00 på Riksdagsbron i Stockholm den 17 juni och förblir där hela dagen till dess att voteringen i Sveriges Riksdag är genomförd. Många riksdagsledamöter vill inte rösta igenom denna lag men ser sig tvungna att följa partipiskan. Vi kan stoppa FRA-lagen genom att ge dessa ledamöter råg i ryggen.

Sätt igång nu, prata, skriv brev, påverka! Vi syns på tisdag, då allt arbete ger utdelning!"

Vill ha!

Jag älskar musikaler! Eftersom jag kännt mig på Tolkien-humör den senaste tiden måste jag därför beklaga mig lite över att jag nog aldrig kommer att kunna ta mig iväg för att se Sagan om ringen-musikalen. Så jag sitter här och hoppas på att de släpper den på dvd så småningom! Med tanke på att de verkar lagt en del energi på att få till snygga filmklipp så kanske man vågar tro att det är i mer än bara reklamsyfte.

Särskilt imponerad är jag av det här videoklippet ur Lothlórien, som visar att de vågat ta några rejäla kliv bort från filmernas hjulspår. Väldigt trevligt och bra!



Jag blev också helt förälskad i den här sången, med mycket starkare referenser till bokens mootsvarighet. Tyvärr hittar jag inget videoklipp från denna scen!

Läs även andra intressanta bloggar om Tolkien, Sagan om ringen, musikal,
Lothlórien.

There is just too much thought in my head...

The Children of Húrin

Jag är tyvärr inte mycket för att läsa böcker just nu, men häromdagen köpte jag en bok som jag nästan drar mig för att läsa mer av. Den kommer att ta slut då. Children of Húrin är Tolkien när han är som bäst, en saga som är mörk från början till slut. En saga utan en massa glada hobbitar och alver som lallar runt och sjunger.

Berättelsen tar plats i en tidsålder långt före Sagan om ringen, när det onda var mycket ondare och det goda också var ont. En tid när alverna förrådde och hade ihjäl varandra, när människorna plundrade och tog andra människor till slavar och folk led och svalt. I den här boken dras vi med en huvudperson som inte gör särskilt mycket annat än att gå runt och vara sur och bitter, som slår ihjäl sin bästa vän och gör sin syster på smällen. Det är förtvivlan rakt igenom! Underbart!

Däremot kan jag inte påstå att Children of Húrin är något fristående litterärt mästerverk. Bitvis är det ett rejält rabblande av namn och referenser till andra händelser, så man bör nog har läst Silmarillion både en och två gånger för att uppskatta den här boken fullt ut.

Läs även andra intressanta bloggar om Tolkien, Children of Húrin, litteratur,
sagor.

Nätverk - ett finare ord för kompisklubb?

Idag läste jag någonting som jag tyckte var lite pretto: DN listar ett gäng olika kvinnliga nätverk. Spontant tycker jag att hela idén med kvinnonätverk känns som något som borde motverka sitt syfte redan från början. "Hej. Vi känner oss inte jämställda, så vi håller oss här på vår kant istället för att skapa kontakter med de elaka männen som har makten."

Men det som fick mig att reagera på artikeln var inte principen, utan urvalet av nätverk som listas. Här är ett av dem:

Pumorna
Skapades: 1984
Antal medlemmar: 11, bland dem Lena Liljeroth, Cecilia Hagen, Anne Ramberg och Agneta Dreber.
Verkar för: Skapar kontakter, stöder, informerar och inspirerar varandra. Nyrekrytering sker för tillfället inte.

Den enda information jag kan hitta om Pumorna, efter väldigt snabbt letande, är att de är "ett helt privat kvinnligt nätverk som träffas för middag varje månad". Det låter som en kompisklubb. Med ett väldigt corny namn, lite som Pink Ladies i Grease. Undrar om de har särskilda Pumorna-jackor på sig när de träffas. Vad är det annars som får dem att kvala in på listan över kvinnliga nätverk värda att ge publicitet? Vilket värde ser DN i att lyfta fram ett nätverk som inte välkomnar nya kontakter? Gjorde Pumorna något riktigt imponerande på 80-talet som jag missade bland nappflaskor och dreggel? Eller är de bara utfyllnad för att det inte fanns fler att skriva om?