Barbapapa

Förra veckan upptäckte jag att det där med postordershopping är askul! Man kan hoppa på en massa "För bara 19 kr får du det här och det här och det här..."-erbjudanden, och sedan avsluta medlemsskapet så fort man fått alla billiga saker! :) Man kan få jättesnygga underkläder för jättelite pengar till exempel, och dessutom få en klocka/plånbok/halsband på köpet!

Förra veckan gick jag i alla fall med i en barnbokklubb. Jag vet inte vad personalen tänkte när de fick in en ansökan med Barnets födelseår: 1988 istället för 2005, men de hade säkert kul åt det. Nu har jag fått första boken om Barbapapa, och på köpet fick jag en affisch med alfabetet på. Alla bokstäver är i form av barbapapafigurer och assöta djur. Den ska jag sätta upp på väggen!

Barbapapa är egentligen en väldigt sorglig berättelse... Det första som händer i boken är att Jakob vattnar sina blommor, när plötsligt Barbapapa växer upp ur jorden. Jakob och Barbapapa blir kompisar, men Jakobs mamma tycker att Barbapapa är för stor för att få bo hos dem. Hon reagerar inte alls över att en levande rosa klump, stor som deras hus, har vuxit upp ur rabatten - bara över att han är för stor. Därför får han flytta till djurparken.

Det är väldigt sorgligt! "Han är olycklig i sin bur." Som tur är upptäcker han att han kan ändra form, så han slinker ut genom gallret. Istället för att gå och leka med Jakob kryper han in i sjölejonburen; "men sjölejonet förstår honom inte ..." "... och de rosa flamingorna tycker inte att han är tillräckligt elegant ..." "... och dromedaren vill helst vara ifred." Dromedaren är åtminstone lycklig i sin bur. (Annars hade den med lätthet kunnat kliva över staketet, för detta räcker bara halvvägs upp till knäna på den.)

Hursomhelst... Sedan kommer djurparksföreståndaren och säger att i djurparken måste djuren alltid vara kvar i sina burar. Han bestämmer att han inte kan behålla Barbapapa. Och Barbapapa gråter när han får gå därifrån, trots att han alldeles nyss var utfryst och mobbad av de andra djuren. Men han går ut på gatan istället, där blir han påkörd av bilar och får inte gå på bio eller bo på hotell för att han är för stor. "Barbapapa är alldeles ensam. Han är så ledsen att han gråter." :(

Då ser han att det brinner i ett hus! Som tur är så är Barbapapa jättestor och kan byta form, så han förvandlar sig till en trappa som alla i huset kan klättra ner på :) Brandmännen tackar honom och bjuder honom på vin. Då plötsligt kommer en farlig leopard springande! Den har rymt från djurparken... Barbapapa förvandlar sig till en bur som fångar den! (Lite elakt eftersom han själv inte vill sitta i bur!) Sedan tar de tillbaka leoparden till djurparken "där en måltid väntar på den." Den ser ganska nöjd ut.

"Nu har Barbapapa blivit känd." Då passar det sig minsann att tycka om honom! Jättemånga människor är runt honom och pratar med honom, och så får han åka bil med någon snobbig gubbe... Och när han hittar sin vän Jakob igen så är hans föräldrar plötsligt väldigt öppensinniga och "tar emot honom med öppna armar." Som om han krympt av att bli känd, eller vad?

Jakobs pappa bygger i alla fall ett hus i trädgården åt Barbapapa, "som är stort nog åt honom." Det är där jag tycker allra mest synd om Barbapapa! När man ser honom på bilden, innuti sitt nya hus, får han knappt plats! Han har en arm ut på vardera sida av huset, genom fönstrena, och huvudet når ända upp i taket. Han kanske kan snurra när han står inne i huset, men han har knappast utrymme för att röra sig i någon annan riktning. Jag hoppas verkligen att det finns en bok där han bygger ytterligare ett hus, för när han hittar Barbamama och alla ungarna kommer det att bli jättetrångt!