Folksamling mot FRA-lagen

Saxar från Piratpartiet:

"Den 17 juni röstar Sveriges riksdag om att införa allmän avlyssning av alla svenska medborgare. Försvarets Radioanstalt (FRA) ges i uppdrag att avlyssna all kabelburen kommunikation som passerar Sveriges gränser.

Nästan all kommunikation, även inom Sverige, passerar idag gränsen och kommer därmed att avlyssnas. E-post, sms, webbtrafik, chattar och mobil- och telefonsamtal, allt analyseras.

Ingen domstol är inblandad. Ingen brottsmisstanke krävs. Alla behandlas som misstänkta.

Det är dags att visa riksdagen vad vi tycker. Bilda opinion, prata med vänner och bekanta och skriv insändare. Om du inte kontaktat dina riksdagsledamöter, gör det. All information du behöver finns på stoppaFRAlagen.nu.

På omröstningsdagen kan man på plats visa vad man tycker. Vi - och många med oss - samlas då klockan 09.00 på Riksdagsbron i Stockholm den 17 juni och förblir där hela dagen till dess att voteringen i Sveriges Riksdag är genomförd. Många riksdagsledamöter vill inte rösta igenom denna lag men ser sig tvungna att följa partipiskan. Vi kan stoppa FRA-lagen genom att ge dessa ledamöter råg i ryggen.

Sätt igång nu, prata, skriv brev, påverka! Vi syns på tisdag, då allt arbete ger utdelning!"

Nätverk - ett finare ord för kompisklubb?

Idag läste jag någonting som jag tyckte var lite pretto: DN listar ett gäng olika kvinnliga nätverk. Spontant tycker jag att hela idén med kvinnonätverk känns som något som borde motverka sitt syfte redan från början. "Hej. Vi känner oss inte jämställda, så vi håller oss här på vår kant istället för att skapa kontakter med de elaka männen som har makten."

Men det som fick mig att reagera på artikeln var inte principen, utan urvalet av nätverk som listas. Här är ett av dem:

Pumorna
Skapades: 1984
Antal medlemmar: 11, bland dem Lena Liljeroth, Cecilia Hagen, Anne Ramberg och Agneta Dreber.
Verkar för: Skapar kontakter, stöder, informerar och inspirerar varandra. Nyrekrytering sker för tillfället inte.

Den enda information jag kan hitta om Pumorna, efter väldigt snabbt letande, är att de är "ett helt privat kvinnligt nätverk som träffas för middag varje månad". Det låter som en kompisklubb. Med ett väldigt corny namn, lite som Pink Ladies i Grease. Undrar om de har särskilda Pumorna-jackor på sig när de träffas. Vad är det annars som får dem att kvala in på listan över kvinnliga nätverk värda att ge publicitet? Vilket värde ser DN i att lyfta fram ett nätverk som inte välkomnar nya kontakter? Gjorde Pumorna något riktigt imponerande på 80-talet som jag missade bland nappflaskor och dreggel? Eller är de bara utfyllnad för att det inte fanns fler att skriva om?

Funderingar kring Daim

Min svenskstuderande vän från Brasilien frågade mig vad en daimkaka är för något, appropå mitt tidigare inlägg. Jag försökte förklara, men det tog ett bra tag innan jag insåg vad problemet var. Daim finns tydligen inte utomlands. Det som känns som en av de absolut mest grundläggande godissorterna! Marabou är ett företag som är lika självklart som Coca Cola för mig, och jag har aldrig ens reflekterat över att de knappt finns utomlands. Vill man äta Daim får man därför hålla sig till Sverige, Norge, Storbritannien eller IKEA.

Läs även andra intressanta bloggar om: Daim, Marabou, choklad.

Factlab och bussköer

Idag har jag funderat ganska mycket, men två saker tycker jag är roliga nog att nämna här:

Det första är bussköer. Människor som köar för att kliva på en buss som inte har dykt upp ännu. Det tycker jag är bra! Att vänta på sin tur är trevligt, även om man kanske bör låta passagerarna med åkkort kliva på först om man planerar att ta lång tid på sig med betalning. I innerstan är de här bussköerna någorlunda respekterade. Det är en slags informella köer: det är inte petnoga att man håller sig till sin plats, men de flesta försöker ändå upprätthålla någon form av turordning. Jag har däremot noterat ett särskilt fenomen i dessa köer som är väldigt underhållande, speciellt när det gäller blåbussarna. Blåbussarna har nämligen oftast digitala skyltar som visar hur många minuter det är kvar tills bussen ska gå. Trots det händer det med jämna mellanrum att det dyker upp någon, ofta en medelålders dam, som går fram till skylten i början av kön och låtsas titta väldigt intresserat på tidtabellen. Man vet aldrig, den kan ju visa en annan tid än realtids-klockan där uppe! Poängen är att personen i fråga med största sannolihet sedan råkar glömma bort att det fanns en kö, och blir kvar där längst fram. Det är roligt hur måna vuxna människor kan vara om att få komma ombord först!

En annan sak som är rolig idag är DNs nya tjänst Factlab. Den gör det roligt att själv hitta fakta på nätet. Det är ju trevligt, men smaka på ordet! Factlab. Det är alltså en faktabank där besökarna kan hitta och jämföra fakta ur en bunt olika statistikdatabaser. Men vilken anglofil fick den urbota korkade idén att döpa tjänsten till Factlab? Fanns det verkligen inga svenska alternativ som skulle kunna fungera ihop med resten av DNs hemsida?

Fyfan för folk som inte kan bete sig!

Hur svårt ska det vara att gå igenom sin tonårsrevoltperiod utan att slå ihjäl någon? Det finns få saker som gör mig så upprörd som ungdomar som inte kan bete sig som människor. Många puckon finns det i världen, men de unga är nog värst som förstör för både andra och sig själva på det sättet. Idag blev jag arg igen när DN precis rapporterade att en 15-årig pojke knivhuggit en vårdare till döds på ett behandlingshem i Malmö. Inte nog med att han haft ihjäl en kvinna så var han alltså inlagd på ett hem för ungomar i åldern 14-21 som begått sexuella övergrepp. Bra jobbat!

Min spontana känsla är att människor som hinner med att både mörda och våldta innan de ens blivit myndiga borde skjutas av med en gång. Lyckligvis är jag ingen förespråkare av dödsstraff egentligen, men sånt här gör mig riktigt arg. Han och alla andra sjuka ungdomar (t.ex. de gäng det skrivits mycket på sistone om vad det gäller Riccardo-misshandeln och trakasserierna i Rödeby) har säkert haft en jättetragisk uppväxt. Deras föräldrar kanske inte älskade dem. De kanske var mobbade i skolan. De kanske var fattiga. Eller så är de bara ouppfostrade kräk som inte fått lära sig att ta ansvar för sin egen meningsfulla fritid utan tigger uppmärksamhet genom att förstöra livet för andra människor. Vad vet jag? Oavsett vilket så är det något jävligt fel här, och förhoppningsvis har det blivit ett allt mer påträngande problem för dagens politiker. Dags att göra något, hallå? En positiv aspekt av det är att det troligen blir lättare för oss att driva igenom projekt Meningsfull fritid, och det är ju trevligt.

Spogga - Den nya nätflugan?

DN skriver idag om Spogg, en ny mötesplats på nätet som vänder sig till samhällsintresserade ungdomar över hela världen. Detta gjorde mig nyfiken eftersom jag själv tycker att det här med internetbaserade mötesplatser är väldigt trevligt.

Sidan började trevligt: En startsida med nyheter från olika delar av världen, med möjlighet att enkelt kommentera. Första gången jag loggade in fick jag välja vilka ämnen jag är intresserad av och jag valde World News och Humor. Världsnyheterna var trevliga. I skrivande stund är det artiklar om Ecuadors politiska agenda, hjälp till de cyklon-drabbade offren i Burma och FNs idé om att bekämpa smog som ligger uppe. Ett helt okej urval. Tyvärr verkar diskussionen inte så aktiv: de har 1, 1 och 0 kommentarer trots att de legat uppe i många timmar. Lite tragiskt då sidan säger sig ha 50 miljoner aktiva användare.

Under humor-delen får jag istället upp det gamla YouTube-klippet Human Tetris. (Det japanska tv-programmet där deltagarna ska undvika att bli träffade av en farande vägg genom att inta samma position som hålet i väggen.) Redan där sjönk mitt intresse för sidan. I DN kan man läsa att:

Samhällsintresserade ungdomar ska ha möjlighet att engagera sig i olika frågor genom debatter och omröstningar. På mötesplatsen finns också spel, bloggar och chattsidor.

- Vi vill vara väldigt seriösa, men för att nå ut till många människor måste sidan vara rolig ­också. Om vi inte når bredden blir det inget starkt nätverk, säger Stefan ­Hanna som är en av fyra grundare av Spogg.

Tyvärr vet jag inte om jag är så intresserad av att nätverka med personer som inte är där för att de är intresserade av samhällsfrågorna, utan för att de vill spela spel och titta på roliga filmklipp. Bredd är bra, men ibland måste man välja mellan kvalitet och kvantitet. Vill jag ha bredd och en massa trams kan jag söka mig till Facebook istället.

Sidans forum imponerar inte heller. Jag tycker att det borde vara den starkaste delen i en sida som är fokuserad på att utbyta åsikter, men att klicka i ett sifferbetyg på ett filmklipp kan väl å andra sidan också ses som en åsikt... Men när det gäller forumet så kan jag med lite fantasi knyta fyra av de olika kategorierna till samhällsfrågor: Politics, Comfort and Counsel, Health and Home samt Movies, Books and Music. Utöver det finns det sju forum av det minde syftesanknutna slaget: Social Lounge, Forum Games, 18+ Games, 18+, Teen Talk, Spogg.com Games och Competitions. Politikforumet har 31 sidor med inlägg jämfört med Teen Talk som är uppe i 101.

Jag säger bara nej. "Vår vision är att spogga­ ska bli ett begrepp, precis som googla, berättar Stefan Hanna." Lycka till, säger jag bara :)

Läs även andra intressanta bloggar om: Spogg, communities.

En ny värld öppnar sig för moderaterna

I SvD idag kan vi läsa lite kort om den organisatoriska förnyelse som kommer att revolutionera politiken i Sverige. Strategin presenterades idag på en presskonferens av Fredrik Reinfeldt med tillhörande partisekreterare. Målsättningen med denna strategi är att de förtroendevalda ska besöka verkligheten. 3000 verklighetsbesök ska göras de närmaste åren. Det var på tiden!

Mitt spontana intryck är att det är tragiskt att våra politiker måste schemalägga sina möten med vardagen. Å andra sidan är det bättre än att inte se sig om överhuvudtaget. Tyvärr blev jag lite besviken när jag kom till sista raden i artikeln, ett uttalande från vår käre Fredrik:

- Vi kommer att ha synpunkter på vilka vi skickar ut. Det är inte så att jag tror att varenda moderat vi ställer på benen imponerar på en grupp förskolelärare i barnomsorgen, det tror jag inte ett ögonblick på.

Syftet var alltså inte att förbättra det egna arbetet, utan att imponera på de svagare delarna av samhället. De verkliga platser som ska besökas är nämligen äldreboenden, skolor, sjukvård och kvinnojourer. Jag anar en koppling till svaga väljargrupper här ...

Idioti från Nordea

Nu har Nodea gett mig en ny säkerhetslösning, som ska ge mig en modern och flexibel lösning med hög säkerhet och flera funktioner. De har alltså tagit steget ut och bytt till en kortläsare som genererar koder för att logga in på internetbanken, någonting som andra banker haft sedan länge. Problemet är att jag inte vill ha den. (Dessvärre spärrades alla mina engångskoder i samma ögonblick som jag testade den.)

Kortläsaren är stor som en miniräknare och ryms därför inte i min plånbok. Det innebär att jag ofta kommer att glömma bort att ha den med mig, och jag är inte alltid hemma när jag behöver göra bankärenden.
Skrapkoderna satt istället på ett kreditkortsstort plastark som passade perfekt i plånboken och jag alltid visste var jag hade. Och säkerheten hade jag inga klagomål på: För att kunna logga in med engångskoderna behövde man även ett annat lösenord, som var unikt för internetbanken. Nu räcker det att stjäla mitt visa-kort och min pinkod till detta för att kunna tömma mitt konto.

Teknologi innebär tyvärr inte alltid förbättringar. :(

Läs även andra intressanta bloggar om: Nordea, teknik.

Bibliotek och folkpartistiska prioriteringar

Igår fick vi ett skrytinlägg från kulturborgarrådet Madeleine Sjöstedt, där hon berättar hur alliansen har förbättrat bibliotekens budget. Hon skriver att en större satsning än denna inte gjorts i modern tid.

I förrgår var jag på möte med en man från Stadsbiblioteket som i förbigående berättade hur illa biblioteken tvingas effektivisera sig, och hur många tjänster som just nu petas bort. Samma upprörda skvaller hördes vid fikaborden på de datorspelsföreläsningar jag skrev om tidigare.

Idag var jag på Akalla bibliotek och spelade spel med ett gäng ungar. Biblioteken i Stockholm är riktigt duktiga på det där med att försöka få till kul verksamhet på skolloven. Synd bara att de inte har några egna resurser utan måste dra nytta av oss gratisarbetande ungdomsförbund. Det fanns ett tydligt intresse bland besökarna att göra brädspelsverksamheten permanent på biblioteket, men tyvärr har biblioteket inte råd att lägga en tusenlapp eller två på att köpa in lite spel.

Hipp hipp hurra för Alliansen som bygger ut biblioteksväsendet med nya lokaler, istället för att ta vara på den verksamhet som redan finns.

"Jag är stolt över att folkpartiet och våra allianskollegor hittills har gått i bräschen för starka bibliotek i Stockholm. " Jag undrar om bibliotekarierna i Stockholm delar den uppfattningen?

Läs även andra intressanta bloggar om: bibliotek.

Lagförslag mot grooming kritiseras?

"Förbud mot att ragga barn kritiseras", skriver SvD idag (rubrik på startsidan 23:30 08-02-23) I artikeln kan man däremot inte läsa någonting om kritiken, däremot sägs det att mottagandet överlag varit positivt bland de 41 instanser som lämnat yttranden i frågan. Det var på tiden tycker jag! Redan i februari 2006 uppdrogs riksåklagare Fredrik Wersäll att utreda huruvida dagens lagstiftning är tillräcklig för att skydda barn mot sexuella närmanden över internet. Det tillägg till brottsbalken som han slutligen kom fram till och föreslog är:

6 kap
10 a §
Den som har kontakt med ett barn under 15 år
i syfte att begå ett brott enligt detta kapitel mot
barnet döms för kontakt med barn i sexuellt syfte
till böter eller fängelse i högst ett år.

Liknande lagar förekommer redan i bland annat Kanada, Storbritannien och Nya Zeeland. Tyvärr tror jag att lagändringen i sig skulle vara tämligen menlös. Precis som förbudet mot fildelning är detta någonting som är otroligt svårt att förebygga, förhindra eller bevisa. Däremot är det ett bra steg på vägen.

Ett förbud mot grooming ger bättre medvetenhet om problemet. Att peka med hela handen och säga att någonting är olagligt gör dessutom att de drabbade barnen aldrig behöver fundera på gränser. Det är också ett jättebra sätt att slippa lyssna på någons tjat om att man är feg, oschysst eller ful som inte vill ta av sig BHn. "Du får inte" är ett argument som känns tyngre och lättare att stå för än "jag vill inte". (Av samma anledning är det otroligt bra av tonårsföräldrar att förbjuda sina barn att göra saker, även om de vet att barnen inte kommer att lyssna. Det ger en möjlighet till undanflykt när läget inte känns bra längre.)

Förbutet kan förhoppningsvis också ha en avskräckande effekt. De män (i de allra flesta fall är det män det handlar om) som sysslar med den här typen av verksamhet är skrämmande öppna med det idag. Gå in på valfri sämre bevakad chatt där många unga vistas, till exempel snyggast.se, med ett smeknamn i stil med "SingelAnna14" och se själv! Tyvärr kommer en lagändring troligen bara att flytta problemet till mer privata kanaler, men det blir ändå en något högre tröskel för gärningsmännen. En högre tröskel kan ge väldigt mycket i fall som de här. Alla barn är nämligen inte lättlurade, vilket gör att det för att få napp krävs att mannen tar kontakt med otroligt många barn. Det är anledningen till att internet är en större kontaktyta än att stå och ragga vid cykelstället på skolgården: möjligheten att prata med väldigt många människor på väldigt kort tid. Man kan snabbt avfärda de som inte är intresserade eller intressanta och gå vidare till nya offer.

Många unga lever idag stora delar av sina sociala liv på internet. Där är det möjligt att hålla kontakt med befintliga vänner, och träffa nya, oberoende av var de fysiskt befinner sig. Man kan utan problem föra separata konversationer med flera människor på samma gång, och oavsett tid på dygnet så finns det alltid någon att prata med. Den sociala sfären har ingen skiljelinje mellan internet och verkligheten, och även mellan vänner, bekanta och främlingar suddas de sociala gränserna ut. Till stor del är det sociala livet en gråzon av anonymitet. Och på många sätt är det en sjuk värld vi lever i.

Det finns ett skrämmande stort bekräftelsebehov hos unga idag, och tyvärr är sexuell bekräftelse en av de enklaste formerna av bekräftelse att få som tjej. En titt på tio i topplistan över tjejbilder på snyggast.se visar att 8 av 10 bilder har mer urringning än någonting annat i fokus, och även på de resterande två bilderna utgör brösten en tydlig del av bilden. På motsvarande lista för killar hittar vi påklädda tonåringar på usla webcambilder.

Enligt en undersökning gjord av Brottsförebyggande rådet har 51% av alla tjejer i åldern 15-17 år blivit utsatta för sexuella närmanden av en person som är minst fem år äldre. De faktiska anmälningarna om sexualbrott är betydligt färre, men fortfarande skrämmande många: 315 fall anmäldes under perioden januari 2004 till september 2006, och bara 25 av dem var pojkar. Merparten av dem blev lovade något av följande:

Vänskap och kärlek. Gärningsmannen ägnar ofta lång tid åt att vinna barnets förtroende, inte sällan under falsk identitet (till exempel genom att uppge en ålder som ligger närmare barnets egen). Han samtalar om vardagliga saker såsom skolan eller hemmet och agerar stöd genom att berätta om egna erfarenheter. När förtroendet vuxit sig starkt och barnet blivit känslomässigt beroende kan identiteslögnen avslöjas utan att det har någon betydelse för relationen. Ett möte, ofta innebärandes sexuella aktiviteter, kan då ske i tron om att det är barnets egen vilja.

Modelljobb. Många män ljuger om sin bakgrund och sitt yrke för att verka mer tilltallande. Han kan till exempel påstå sig arbeta för en modellagentur, eller som reklamfilmare, och väcker barnets intresse genom att posta smickrande kommentarer på fotosidor. Efter viss kontakt erbjuds offret arbetstillfälle som modell, och det är i samband med dessa påstådda foto- eller filmsessioner som övergrepp sker. Av alla anmälda fall i denna kategori var offren uteslutande flickor.

Erbjudande om betalning för sexuella tjänster. Gärningsmannen erbjuder sitt offer betalning för sexuella tjänster av olika slag. Tjänsterna rör såväl internetbaserade handlingar, till exempel stripshower i webcam, som fysiska möten. Betalningen kan ske i form av pengar, påfyllning av kontaktkort, betalning av medlemsskap på olika internetsidor eller annan form av ersättning som tilltalar målgruppen.


TILLÄGG:

Att vuxna har kontakt med barn behöver självklart inte alltid vara i onda avsikter. När jag var 13 år hade jag nära kontakt med personer över internet som var uppemot 20 år äldre än mig själv och jag lider inte av det idag. För barn med ovanliga intressen är internet en otrolig möjlighet att komma i kontakt med vänner som delar dessa, eftersom sådana personer inte alltid finns i barnets fysiska umgängeskrets (som i den åldern oftast utgörs av jämnåriga klasskamrater).

Jag har också sett många bra exempel på vuxna personer som engagerar sig i diskussionsforum på internet, där de ger ett ovärderligt stöd i frågor som inte alltid är så lätta att diskutera med vänner eller föräldrar. Människor som delar med sig av erfarenheter och kunskap om relationer, sexliv, preventivmedel, politik, läxor, jobbsökande, konfliktlösning och allt annat ungdomar kan tänkas vilja bolla lite tankar kring. Anonymiteten på internet ger människor möjlighet att ställa de där dumma frågorna som de aldrig hade fått svar på annars.

Läs även andra intressanta bloggar om: grooming, sexualbrott,internet.

Dialog Stockholm

Hemsidor med på tok för mycket information blir lätt svårnavigerade och otroligt dåligt användaranpassade. Ett typexempel är Stockholms stads hemsida. Därför blir jag glad när jag ser att en ny är på gång, och ännu gladare blir jag när jag ser att de låter människor vara med och påverka. Redan nu, under utvecklingsskedet! Istället för att slänga fram en utvärderingsenkät när sidan är färdig och i drift har de tagit initiativet till något helt otroligt bra. På dialog.stockholm.se kan man följa utvecklingen steg för steg, och komma med kommentarer och feedback på sakerna de för tillfället håller på att arbeta med.

Det hela har gjorts i bloggform, något som de allra flesta internetanvändande svenskar troligen är vana vid idag, så det är enkelt att hitta senaste nytt och att kommentera. Människorna som utvecklar sidan är aktiva och kommer med feedback på kommentarerna, och det är väldigt kul att se att utomstående människor är delaktiga och både lämnar egna förslag och utvecklar andras.

Mycket beröm till stadsledningskontoret för detta initiativ!

SL - störst och bäst!

Stockholm är en stad som är stolt över att vara stor. Tyvärr leder det ofta till att kvantitet är mer eftersträvansvärt än kvalitet och humana priser:

- Man ska komma ihåg att vårt länskort är det billigaste eller näst billigaste i landet. Ingen annanstans får man så mycket trafik för så lite pengar, säger landstingsrådet Christer Wennerholm (m).

Det kan jag hålla med om! Stockholm har 800 busslinjer, 19 tunnelbanelinjer, tre pendeltågslinjer, ett gäng andra spårvägslinjer samt några färjelinjer. Synd att jag bara använder sju av dem regelbundet.

I mars blir månadskortet ytterligare 70 kr dyrare - totalt 690 kr. Det är 275 kronor dyrare än ett månadskort i Göteborg och 295 kronor dyrare än att åka i Malmö eller Helsingborg. Det är fascinerande, för även innan denna höjning går SL ekonomiskt bra: 2007 slutade med 367 miljoner i överskott.

Jag hoppas verkligen att detta leder till mer märkbara förbättringar av SL-trafiken. Flera dagar förra veckan blev jag försenad till olika möten på grund av trasiga dörrar, försenade anslutningståg, ungar som fått för sig att försöka åka längst bak på tåget och de klassiska signalfelen. I DN idag kan man läsa att 62% av pendeltågsresenärarna är nöjda, jämfört med 44% för ett år sedan. Tyvärr är jag inte en av dem. Om två månader är jag dessutom för gammal för biljetter till reducerat pris. Då blir det till att överväga andra alternativ.

Läs även andra intressanta bloggar om: SL, kollektivtrafik.

Bibliotek för ökad mediamångfald

I tisdags och i torsdags var jag i Hallonbergen och höll föreläsningar om datorspel. De som tagit initativ till dessa tillställningar var en grupp bibliotekarier från norrort som bestämt sig för att personalen måste lära sig mer om vad ungdomar sysslar med. Detta var det första av förhoppningsvis många utbildningstillfällen kring ungdomars fritidssysselsättningar. Cirka 35 personer var där vid vardera tillfälle och lyssnade, och förhoppningsvis har de fått lite nya tankar kring det här med spel.

Datorspel är någonting som nästan alla bibliotek i Stockholm har. Tyvärr är det i princip bara spel för barn i åldrarna sex år och yngre. Visst, det bibliotekslånade Mulle Meck bygger båtar hade jag roligt åt även när jag var äldre än så, men utbudet är minst sagt begränsat. På biblioteket i Solna har man varit lite vågade och köpt in en hel del dator- och playstationspel även för de äldre, men de är tyvärr ett undantagsfall. Många av bibliotekarierna som var där hade inte ens tänkt tanken att man kan låna ut spelen. De var helt insnöade på att ungdomarna vill sitta på biblioteket och spela. (Som om det inte är ett tillräckligt stort problem bara när familjemedlemmar raderar ens sparfiler ...) Jag hoppas att alla ändrade uppfattning innan dagen var slut.

Jag tycker att det är jättebra om biblioteken vill låna ut spel. Någonting man måste ta hänsyn till är dessvärre att man gärna vill ha gott om tid på sig att spela. Att ha en veckas lånetid uppmuntrar bara till att människor sitter ohälsosamt mycket framför datorn. Efterfrågan är också en viktig faktor när det handlar om någonting som är så dyrt att köpa in om man ska ha licens för att låna ut det. Det finns ingen som helst poäng i att låna ut spel som alla redan har. Singstar eller senaste Halo kan troligen de flesta spelintresserade låna av kompisar - gratis och på en mindre begränsad lånetid. Nej, biblioteken måste specialisera sig på mångfald i spelbranschen. Att bibliotek lånar ut filmer är någonting som idag är tämligen accepterat, men det är knappast den typ av film som konkurrerar med lokala videobutikens utbud. Nej, det är suspekta och konstiga kulturella filmer som inte ens går att hitta på Piratebay.

En annan viktig sak är att köpa in gamla spel. Man ska inte behöva en splitterny speldator för att kunna spela biblioteksspelen. Det ökar inte tillgängligheten på något sätt. Nej, så länge det finns så otroligt många bra spel som har 5+ år på nacken utan att för den sakens skull kännas föråldrade så är det sådana spel man ska satsa på.

Det ska vara ovanliga spel. Gärna våldsfria spel. Äventyrsspel i peka-och-klicka-tappning är perfekta. Det är en sorts spel som ger otrolig hjärnstimulans samtidigt som man ofta bara spelar igenom dem en gång. De tappar liksom sin charm när man redan har löst alla gåtor en gång...Det ger dem ett kraftigt höjt låna-istället-för-att-köpa-värde.

Läs även andra intressanta bloggar om: bibliotek, datorspel.

Mark 6:37-44

(Appropå åtalet mot Pirate Bay. (Warpdrive.))

37 Han svarade: "Ge dem något att äta, ni själva." - "Skall vi gå och köpa bröd åt dem för tvåhundra denarer och ge dem att äta?" frågade de.

38 Han sade: "Hur många bröd har ni? Gå och se efter." De tog reda på det och sade: "Fem bröd, och så två fiskar."

39 Då lät han dem säga åt folket att slå sig ner i matlag där det fanns grönt gräs.

40 Och de lade sig ner i grupper om hundra eller femtio.

41 Han tog de fem bröden och de två fiskarna, såg upp mot himlen och läste tackbönen. Sedan bröt han bröden och gav dem åt lärjungarna, för att de skulle dela ut dem åt folket. Också de två fiskarna fördelade han så att alla fick.

42 Alla åt och blev mätta.

43 Och man plockade tolv korgar fullar med brödbitar och fisk.

44 Det var fem tusen män som hade ätit.

Rädda kollektivtrafiken: spela mer spel!

Känslan av att ha presterat någonting är viktig för de flesta, inte minst för oss unga. Denna känsla kan uppnås genom att klara av skolan, att engagera sig i föreningslivet eller att ta hand om hemlösa katter. Eller så kan man kasta sten på bussar. Att känna att jag, just jag, var den som fick busstrafiken att stanna på grund av säkerhetsrisk måste vara en otroligt tillfredsställande känsla.

Att bli tvungen att gå en halvmil till tågstationen för att kunna ta sig till jobbet, bara för att några ungjävlar inte kan bete sig som människor, är inte lika roligt. Vad är då problemet med dessa ungdomar? Jo, troligtvis saknar de demokratisk fostran och en meningsfull fritid. Människor som medvetet saboterar en otroligt viktig del av vår gemensamma infrastruktur kan inte ha greppat det där med samhällsansvar. De kan omöjligen känna sig delaktiga. Och vem kan hävda att stenkastning mot glasrutor, bakom vilka det sitter okända människor, är meningsfullt i ett samhälle som det här?

Hur ska man råda bot på problemet då? Jo, jag tror att det är viktigt att ge dessa ungdomar en plats där de kan engagera sig och utvecklas. Alla ungdomsorganisationer som får statligt stöd har som mål att ge unga en demokratisk fostran. En meningsfull fritid. Att engagera fler i föreningslivet. Oavsett om man gillar fotboll, playstation eller att grilla korv så finns det en ungdomsorganisation som kan erbjuda detta. Annars kan man starta en egen: det är konstruktivt och lärorikt!

Ett litet problem är däremot att väldigt många av alla dessa viktiga organisationer får merparten av sitt statliga stöd från Svenska Spel. En välgörande organisation som kan komma att säljas ut, eftersom spelmonopol är fult och dåligt för den fria marknaden. Jag hoppas att regeringen hinner komma på bättre tankar innan det är för sent. Tills dess: Spela mer, och motverka bussabotaget!

Läs även andra intressanta bloggar om: sabotage, ungdomsorganisationer, fritid, Svenska Spel.

Kvinna? Nu kan du också surfa på internet!

Tack och lov, äntligen öppnar Maria Nova! Hittills har vi stackars kvinnor fått dras med att större delen av alla tjänster på internet är utvecklade av män, men nu ska det bli ändring på den saken. Av kvinnor för kvinnor öppnar nu en sajt som ska inspirera till samtal och vara en plats för avkoppling från en inrutad vardag.

Enligt VD:n Maria Stråhle är mycket av det som finns på internet byggt på information. Den här sidan bygger istället på kvinnors verklighet. Den "stöder ett sätt som är naturligt för kvinnor att agera på", berättar hon i DN. Jag vet inte om det är de stora, färgglada knapparna eller innehållet på sidan hon menar, men jag hoppas på det förstnämnda.

På startsidan möts man för tillfället av en artikel om snyggaste klänningarna i Let's Dance, dagens horoskop, en text som talar om varför man ska brodera med korsstygn, dagens måltid med Linda Skugge och därefter en guide till hur du ska komma i form. Av detta var proscuittotallriken det som lockade mig mest, men jag kan inte påstå att jag delar Skugges bild av att det är fredagsmys att frossa i. Själv åt jag oxfilé med potatis och svampsås, men att ugnssteka en hel oxfilé är nog lite för manligt för Maria Nova.

Någonting som fascinerar mig är att det verkar ha blivit helt okej med den typ av reklamsystem som till exempel Google och Facebook har kritiserats hårt för:

"Annonsmarknaden ändras hela tiden och vi kommer att hitta sätt för djupare samarbeten. Den som till exempel är inne och söker material om Kroatien ska kunna få erbjudanden med anknytning till en semester där."

I sitt användaravtal förbehåller de sig även rätten att skicka ut e-post till dig, inte bara information från företaget utan även utskick från deras annonspartners. Den enda annonsören som syns på sidan just nu är visserligen Apoteket, som vill att jag ska fyrdubbla mina chanser att bli rökfri, men jag känner inte att det är någonting som lockar nämnvärt.

Tyvärr är jag lite fördomsfull av mig. Jag tror att vi kvinnor som har en verklighet fylld med handarbeten, vackra klänningar och att tråna efter kända karlar kommer att fortsätta läsa Amelia. Men det är ju fint att Unibet försöker göra något kreativt med sina pengar.
















Colin Firth som Mr. Darcy x 2. Kostymen visar på den största skilnaden i kvinnors verklighet från 1800-talet fram till idag.

Läs även andra intressanta åsikter om MariaNova, kvinnor, internet, fördomar.

OS i Stockholm fyller 100 år... eh...

Kultur- och idrottsborgarråd Madeleine Sjöstedt föreslår idag att borgarrådsberedningen ska besluta att det är dags att påbörja planeringen av ett storslaget jubileum. Det är nämligen så att det snart är 100 år sedan vi hade OS i Stockholm. Detta måste självklart firas, för att visa upp vilken världsstad Stockholm är!

"År 2012 har det gått hundra år sedan Stockholm som OS-arrangör tog emot 2 387 aktiva från 29 nationer. Genom att manifestera OS 1912 inför och under sommaren 2012 kan Stockholm ta ytterligare ett steg framåt som världsstad även inom idrotten."

Patetiskt. Nog måste det väl finnas lite vettigare saker att lägga pengar på?

Disneyprinsessor dömda att våldtas

Barbara Ehrenreich fick in en otroligt löjlig krönika i Aftonbladet häromdagen, som även återfinns på originalspråk i hennes blogg. Här skriver hon att Disneys prinsessor är en masochistisk kult och en samling sexiga lipsillar utan ambitioner. Hon berättar att alla produkter med koppling till detta är impregnerade med en date rape-drog, och att medelålders mäns sjuka version av sex inte hör hemma i barnens lekrum. Hon uppmanar föräldrar att bränna sådana leksaker, och tåga mot Disney World med högafflar i högsta hugg.

Ooooookej, är min tanke. Feminism i all ära, men här känns det som att vi har någon som bara är avundsjuk för att hon inte är snygg i långklänning.

Jämfört med större delen av alla leksaker och barnprogram för barn i denna ålder tycker jag att Disneys prinsessor är otroligt bra förebilder. De är inte trådsmala, översminkade och lättklädda som Bratz. De använder sig av betydligt mindre onödigt våld än vad superhjältar, Pokémon eller Action Man gör. De proppar våra barn fulla med moralkakor om hur viktigt det är att ta hand om sina vänner, att hålla sina löften, att acceptera andra och att alltid göra sitt bästa. Skönheten blev kär i Odjuret - Turtles hade upptäckt att han var ett monster och slagit ner honom på sekunden.

Ehrenreich skriver att prinsessorna tillbringar större delen av sin tid med att ligga i koma och vänta på att prinsen ska kyssa dem, och att Mulan är det slående undantaget (men att Mulan inte är en riktig prinsessa, så det räknas inte). Hon skriver också att de saknar ambitioner och yrkesfärdigheter annat än att ett par av dem är bra på att städa. Det får mig att undra om hon överhuvudtaget har sett en Disneyfilm sedan Törnrosa släpptes på 50-talet.

I Aladdin möter vi prinsessan Jasmin, som i början av filmen lyckas överlista alla vakter och rymma från palatset för att leva som en vanlig människa. I Den lilla sjöjungfrun har prinsessan Ariel trotsat sin far och byggt upp en omfattande samling av människoföremål. Hon beslutar att sälja sin röst för att bli människa, och lyckas rädda livet på sin karl både en och två gånger genom filmens gång. Belle i Skönheten och Odjuret är lite mobbad för att hon läser så mycket böcker. Hon fetdissar stans manschauvinistiska casanova, är själuppoffrande och modig nog att ta sin fars plats i odjurets fängelse och sätter sig upp emot den arga pöbeln som vill döda honom.

Ehrenreich drar också upp en massa trams om att man enkelt kan se vem som är ond i Disneys sagor: det är bara att leta efter rynkor. En stor del av Disneys antagonister är bittra gamla tanter, precis som Ehrenreich själv, men det säger otroligt lite om hur världen ser ut i övrigt. Antalet gamla men snälla människor är klar majoritet. För att nämna några exempel har vi Gudmodern i Askungen och de goda féerna i Törnrosa, Mrs. Potts i Skönheten och Odjuret eller Gammelmor Pilrot i Pocahontas. Bland stumma biroller syns ofta äldre kvinnor. Att inte ha gamla damer i huvudroller är knappast någonting unikt för Disney, men för den som är intresserad av sådant kan jag rekommendera Det levande slottet.

Jag tror inte att min dotter, eller son, kommer att vakna upp som "ett societetslejon i London, utvakad efter en hård natts festande med kokain och sprit" för att jag låter ungen ha långklänning och tiara.

Se vad andra skriver om: Barbara Ehrenreich, Disney, Feminism, Sexism, Leksaker, Barn

Vägen till diktaturen Stockholm

Idag lyssnade jag på Stockholms kultur- och idrottsborgarråd, Madeleine Sjöstedt (fp), när hon höll tal på SUS 50-årsjubileum. Hon pratade lite löst om mycket, men lade fokus på att den ideella sektorn är det viktigaste vi har i samhället. Det är denna sektor som föder idéer, förtroende och utveckling. Hon berättade också att den ideella sektorn är det första som tystas ner av auktoritära regeringar. Kanske ska vi bli oroliga när landstinget återigen skär i budgeten för ungdomsorganisationer...?

Rädda oss från nyhetstorkan!

"Inget genombrott i Madeleine-fallet", kan man idag läsa på SvDs startsida. Jaha? I mer än ett halvår har tidningarna nu följt jakten på Madeleine McCann. Denna gång innehåller förstasideartikeln ingen mer information än att utredningen fortfarande får nya tips. Klart som fan - jag vet inte hur många länder hon nu synts till i enligt media. Om jag såg en blond flicka i rätt ålder skulle jag också ringa dem, det finns trots allt en belöning på 2,6 miljoner pund att hämta ut för den som kommer med ett avgörande tips ...

Förra året kidnappades 1 140 barn i Sverige,
459 av fallen klarades inte upp.*