Dagens WTF? ~^

Läs även andra intressanta bloggar om språk.

Diskmedelsengagmang

DN skriver idag att disken engagerar mer än Ikea:

Diskmedlet Yes är Sveriges mest älskade varumärke. Motsvarande 2,5 miljoner svenskar säger sig tycka mycket bra om det. Folkliga möbeljätten Ikea kommer först på en tredjeplats.

Peter Wissing, vd för företaget som gjort undersökningen, berättar att han är förvånad över att diskmedel engagerar så mycket. Ett kanonbetyg för Yes, grattis dem, men på vilket sätt visar det här på engagemang? Det hade varit intressant att se om Yes hade hamnat i topp om deltagarna istället hade blivit ombedda att på fri hand nämna sina favoritmärken (istället för att få en lista med hundratals märken att ge ett omdöme på).

Diskmedel är nämligen en produkt som inte kan vara dålig på särskilt många sätt, speciellt inte när man talar om handdiskmedel. Antingen är det drygt och bra, eller så är det dåligt. Möjligen kan det vara något halvdant som man inte har en åsikt om, men det finns inte särskilt många olika faktorer som spelar in i den bedömningen. Därför känns det väldigt märkligt att jämföra diskmedelsserien "Yes" (som inte består av så oftantligt många produkter, även om de blivit fler med åren) med hela det spektra av personliga upplevelser som varumärket Ikea medför.

Jag skulle nog hävda att Yes har lite andra förutsättningar när omdömet inte behöver dras med PMS-dåligt kundbemötande från kassörskan, korkade konsumenter som inte kan följa byggnadsinstruktioner, tusentals olika produkter och en inte obetydlig mängd publicitet som påverkar människors åsikter.

Mer rimligt vore att jämföra Yes med Ikeas BILLY-serie. Eller att jämföra Ikea med Procter & Gamble som är företaget bakom Yes och som även ligger bakom Always, Gilette, Wella, Oral-B, Pampers och många andra varumärken som är kända i Sverige. Men bokhyllan Billy kanske inte står sig tillräckligt starkt för att vara ett riktigt varumärke?

Läs även andra intressanta bloggar om diskmedel, Ikea.

Var är värmeböljan?

Här har det varit strålande sol och äckligt varmt i flera veckor. Jobbigt som fan. Men så vaknar jag idag, och vad märker jag? Jo, det är kallt ute. Bläh! I natt bär det nämligen av till Gotland med Sverok Stockholms styrelse så det här förstörde min planering lite. Ju varmare det är, desto mindre kläder måste man bära med sig. Men nu då?


Läs även andra intressanta bloggar om vädret.

När dokusåporna inte räcker till

En gång i tiden var Expedition Robinson någonting som roade svenska folket. Ett tv-program om riktiga människor, med tävlingar, problemlösning, äventyr och intriger. Sedan kom Big Brother där intrigerna och vardagslivet tog över. Men vad hände sedan?

Jo, idag kan vi läsa "rapporteringen minut för minut" när Anders Eklund pressas av åklagaren. Vem behöver CSI när det finns lika spännande och groteska brott att följa i verkligheten? Speciellt inte när varenda tidning bjuder på obscena mängder spännande bakgrundsmaterial, tårdrypande uttalanden, kommentarer från utredarna och osannolika vittnesmål. Sådant som inte går att hitta ens på den bästa special directors cut supersamlarutgåva.

För den som fortfarande är mer inne på såpopera kan man istället följa Blondinbellas öden och äventyr, den här gången gråter hon ut i Expressen om sexövergreppet i Italien. På bloggen skriver hon argt om att resebolagen borde ta sitt ansvar och informera unga flickor om farorna utomlands och att hjälpa dem hem tidigare än beställt när något jobbigt hänt. Men vilka föräldrar med det minsta ansvarskännande släpper iväg sin 17-åriga dotter på krogsemester utomlands utan vuxet sällskap...?

Vad händer när vi även blivit avtrubbade för verkliga händelser? Kanske är det då människor börjar intressera sig för större problem? Eller så hittar staten en ny inkomstkälla i dvd-utgåvan av FRA: Best of 2008, med kommentatorspår av Filip och Fredrik.

Läs även andra intressanta bloggar om dokusåpa, anders eklund, engla, blondinbella.

Dr. Horrible's Sing-Along-Blog

Vad ska en stackars tv-regissör ägna sig åt när manusförfattarna strejkar och show business står stilla? Man kan ta semester. Eller så kan man samla ihop sina rastlösa författarsläktingar och arbetslösa skådespelarpolare och göra en musikalserie att sprida på internet.

Jag vill tipsa om serien Dr. Horrible's Sing-Along-Blog, en skapelse från Joss Whedon (Buffy, Firefly, m.m) som fortfarande finns till allas fria beskådande på nätet. Men se den nu, vid midnatt på söndag kommer den att plockas ner! Den är riktigt kul, även om jag var på väg att stänga av eftersom inledningen är dryg och mest liknar något ur Bolibompa. Ta er igenom den och se klart på denna underbara lilla produktion! Tre avsnitt på strax över tio minuter vardera.

Framför allt tycker jag att Nathan Fillion (Firefly, Desperate Housewives) gör en otrolig roll i Captain Hammer! Brrr!

Dr. Horrible's Sing-Along-Blog.

När jag ändå är inne på temat vill jag passa på att tipsa om några riktigt bra YouTube-klipp för alla musikalfantaster: Reach! A lecture musical prank, Unexpected performance och Food court musical.

Läs även andra intressanta bloggar om musikaler, Joss Whedon, Doctor Horrible.

Skola för gamla och unga

Att sätta folk i fängelse och inte göra något vettigare av det än att låta dem sitta där och mögla är ganska meningslöst. Man blir inte trevligare av det och det är inte en särskilt fin merit när man kommer ut igen. Därför är det väldigt trevligt att läsa att vuxenutbildningen i Sveriges fängelser har fyrdubblats på bara två år. Kriminalvården har byggt upp ett nätverk med över 100 behöriga lärare som bedriver både lokal undervisning och distansundervisning. Från 3-4 olika kurser kan internerna nu välja mellan 110 gymnasiekurser då studierna inte längre är beroende av att ämnesläraren finns på plats. En otroligt bra insats av dem! Jag är imponerad.

Utan gymnasiebetyg kommer man nämligen inte långt här i världen, speciellt inte med kriminell bakgrund. Förhoppningsvis kan den här sortens utbildning ge många människor ett nytt förtroende för samhället. Det är bara tråkigt att det ska gå så långt som till att man måste misslyckas, halka in på kriminella banor och åka dit innan man kan få den personliga hjälp som det här systemet verkar innebära. Gymnasieskolorna satsar tyvärr på övervakning för att få bukt med skolket, istället för att gå till botten med problemet.

Min skola hade ett intranät där lärarna fyllde i ens närvaro, men även resultat och feedback på inlämnade uppgifter samt vilka mål eleven har i olika ämnen och områden. Både elev, handledare och ämneslärare hade möjlighet att skriva kommentarer till varandra i systemet. En väldigt bra kommunikationsplattform på en plats där överlappande scheman gör att man lätt går om varandra. Men det fyller knappast någon funktion som engagemangsbooster.

I Stockholms län finns det drygt 230 gymnasieskolor. Det är helt otroliga mängder resurser! Den lättillgängliga mängden lokaler, lärare och ämneskunskap gör att det skulle vara fullt möjligt att göra gymnasieskolan betydligt mer flexibel än vad den är idag. Varför ha en treårig gymnasieskola? Låt studiemotiverade elever ha som alternativ att ta sig igenom den på två år. Låt skoltrötta elever ta fyra år, så kan de varva studierna med ett deltidsjobb och få sådan erfarenhet istället. Varför finns det ingen skola med kvällskurser? Hur vore det om skolorna profilerade sig mot olika inlärningssätt istället för att framhäva körkortsutbildningar och gratis datorer?

Lägg mer fokus på att låta eleverna välja en passande studiemetod istället för att välja mellan tre tusen olika tramskurser.

Läs även andra intressanta bloggar om skola, fångvård, utbildning.

Disney utökar prinsessklubben

Jag är ett stort fan av Disneys prinsessor. Tyvärr har det skapats en väldigt gullipluttig snäll och söt tjej-hysteri runt dem, men i sina ursprungliga filmroller är de väldigt bra förebilder. Därför blev jag väldigt glad när jag såg att det är två helt nya prinsessfilmer på gång: Rapunzel och The Princess and the Frog.

Rapunzel är tyvärr en datoranimerad film så den faller inte riktigt i samma kategori som de andra. Det är tråkigt, den berättelsen hade kvalat väl in bland de andra klassiska sagorna. Grodprinsessan blir däremot något kontroversiellt (tragiskt nog). Här möter vi Disneys första mörkhyade prinsessa, så jag hoppas att filmen får en genomslagskraft som gör att hon blir en fast medlem av prinsessklubben.


















Bra förebild eller billiga PK-poäng?
Läs även andra intressanta bloggar om Disney.