Vecka 23

Den här veckan har det, utöver tidigare nämnda Hoodsfred och Swedish Game Awards, hänt ganska många saker. Det har varit sjukt varmt och det är jobbigt för då vet man att nu är det sommar.

I onsdags var jag ute och åt glass och gick en massa. Och så såg jag klart på Heroes. Jag har visserligen bara sett 7 avsnitt eller så; några i mitten och nu de tre sista. Känns inte som att jag har missat särskilt mycket däremellan. I onsdags var jag dessutom på två olika demonstrationer: Först "Ryt till mot Nazismen!" som arrangerades av Nätverket mot rasism. De hade tapetserat halva stan med flygblad med tigrar på veckan innan, och då är det inte mycket annat att göra än att gå dit! Därefter var jag vid Folkets marsch, men mer om vad som hände där har Wille redan skrivit en förträfflig text om.

Generellt sett tycker jag dock att demonstrationer är ganska meningslösa. Visst är det fint att ta ställning och visa vad man tycker, men att skrika och gapa förändrar inte världen. Klipp dig och skaffa ett jobb istället. Eller starta en blogg! Chansen att påverka någon på så vis är nog större. Fredliga demonstrationer är jag absolut inte negativ till, det är fint att folk tycker saker, men sämre är det med sådana aktioner där aktivisterna inte bara har åsikter utan dessutom förstör. SvD rapporterar till exempel om hur aktivister blockerade alla infartsvägar till G8-mötet tidigare i veckan. Deltagarna fick flygas in med helikopter - miljön till ära. Trots alla rapporter har jag inte förstått vad det var aktivisterna ville få fram. Vad var det tänkt att leda till ...?

Igår var det Stockholm Marathon. Jag var i stan och åt sushi och glass, men såg inte loppet. Däremot möttes jag av resultatet när jag kom hem: Philip Bandawe från Zimbabwe vann, och jag mindes att han gjorde det förra året också. Det fick mig att kika lite på tidigare års vinnare.

Under de 28 år som tävlingen har hållits har 23 olika personer vunnit, om vi bara tittar på männen. Bara fem av dessa har varit svenskar. En har varit finne, två har varit amerikaner, tre har varit engelsmän. Tolv har varit afrikaner! Vad är det som får dem att åka ända till lilla Sverige för att springa Stockholm Marathon? Vad vinner man egentligen?

Idag har det regnat lite! Alldeles nyss, och knappt ett par minuter. Men enligt SvD var det "ett oväder som drog in över Stockholm på söndagskvällen." Men det kanske är så att jag bor för långt söderut för att drabbas av sådana väderchocker, som Expressen nog skulle ha uttryckt det.

Appropå att bo: på Bloggkartan kan man pricka in sin blogg. Själv bor jag i Tumba.

Datorspel - inget för tjejer.

Swedish Game Awards är en tävling för spelutvecklare. Prisutdelningen hölls förra helgen i Kulturhuset, i samband med en mindre mässa. Totalt delades 130 000 kr ut i prispengar!

Många utställare var där och visade upp sina skapelser, gjorde reklam för sina skolor, delade ut godis eller bara minglade. Sverok ifrågasätte normativiteten i spel. En övervägande majoritet av alla protagonister i TV-spel är vita män, och detsamma kunde sägas om besökarna på SGA.


Jag och kotte var där, utklädda till The Great Giana Sisters. Med nyinköpta peruker och klädsel i gräslig färgkombination var det förvånansvärt många som lyckades identifiera oss utan problem. Och trots att detta spel från det förlorade 80-talet, av inte helt oförklarliga skäl, anklagats för att vara en Super Mario Bros-ripoff är dessa kvinnliga karaktärer mycket mer självständiga än de flesta vi fått se i senare tids datorspel.


SvD ifrågasatte avsaknaden av tjejer i samband med SGA, men ... Är det konstigt att nästan bara killar spelar tv-spel när en så stor del av alla kvinnliga spelprotagonister är lättklädda, storbystade tjejer som gärna springer runt utan BH? Aj. Var är realismen? Vilken kvinna med vett i skallen skulle springa runt och döda orcher iförd ringbrynjebikini?

Jag har väldigt lätt för att tröttna på spel, och ofta beror det på att de är enformiga och inte känns ett dugg genomtänkta. Förra veckan spelade jag Max Payne, och så långt jag kom i det spelet hann jag träffa på en (1) enda människa som inte försökte skjuta ner mig. Visst, det är ett skjutspel, men tycker någon verkligen att det är kul i längden? Om jag hade velat ge upp och överlämna mig till polisen så hade jag inte kunnat göra det, för karaktärerna skjuter först och frågar sen.

Ett annat problem kan vara att i de spel där man faktiskt kan välja att spela som kvinna (och detta val innebär någon skillnad i spelet) så har den kvinnliga halvan av spelet inte alls ägnats lika mycket energi som den manliga. Just nu spelar jag Baldurs Gate 2, ett spel där man kan ha en romans med andra karaktärer i spelet. Som kvinna finns det bara en enda person jag kan ragga på. Hade jag istället valt att spela en manlig karaktär så hade jag haft tre snygga tjejer att välja på. Spelet i övrigt vimlar av manliga karaktärer, så hur svårt hade det varit att lägga in några till? Eller är det kanske så att man som kvinna bara får dejta den pryda riddarwannaben för att minska risken att bli gravid? Man kan ju inte dras med en unge i ett spel där man ska slåss mot monster.

Det finns bara två spel som hållit mig sysselsatt överlägset mycket längre än några andra (bortsett från tämligen linjära äventyrsspel och Age of Empires 2) och det är The Sims och Harvest Moon: Friends of Mineral Town. I The Sims ska man vattna blommor, städa och laga mat. I Harvest Moon ska man odla potatis, mata sina höns och rensa ogräs. Dessutom kan man köpa köksmaskiner man egentligen inte har råd med från TV-shop. Det är stabila och vardagsnära spel! Man kan göra alla de där sakerna man borde göra, men man behöver inte resa sig från datorn.

På besök i hooden ...

Människor har väldigt mycket fördomar. De är på många sätt nödvändiga för att våra hjärnor ska fungera, men ofta är de mest tråkiga och dumma. Ännu tråkigare är det när man inser att det finns ett inte litet antal människor som trots det gör allt för att leva upp till dessa fördomar.

Idag var jag på Hoodsfred, en av de flera gratisfestivaler som hålls i Stockholm i helgen. Eller tja, gratis och gratis, jag vet inte hur många tiotusen Sverok hade betalat för att få ett litet bord på en gata en bra bit från festivalens mittpunkt. (I mina ögon de sämst spenderade pengarna på länge.)

Festivalen bestod av allehanda partytält, bord och två scener utspridda över ett bostadsområde. En dam som bor där kom till oss och undrade om vi hade öronproppar att dela ut, och jag förstår henne. Den halvdana musiken från båda scenerna blev mest ett icke-musikaliskt oväsen när man, som vi och många andra, stod mitt mellan dem. Utställarna i övrigt var otroligt varierade. Willy's var där och delade ut fullkornspasta, Hertz pratade om sin biluthyrning och Mälardalens högskola raggade nya elever. Kort sagt kändes det väldigt ihopkrafsat, snarare än målgruppsanpassat.

Festivalbesökarna såg mest ut att bestå av de stackars boende som var så illa tvungna att passera igenom festivalen på väg hem, tillsammans med kringdrivande sysslolösa gäng av grundskoleelever. Det är genom dessa ungdomar som de tidigare nämnda fördomarna kommer in i bilden. Deras beteende verkligen skrek "välkommen till förorten!" när de sprang fram och roffade åt sig händerna fulla med (gratis)prylar, sprang därifrån ännu snabbare och sedan bara släppte allt när de såg att det inte var så intressant. "Är de där gratis??? Får man ta flera?" var den absolut vanligaste frågan från de personer som brydde sig om att säga någonting alls.

Våra bordsgrannar, Friends, blev plundrade av ett stöddigt gäng på 10-15 personer som kom och roffade åt sig alla deras pennor, med motiveringen "Vad ska ni göra åt saken, huh?" (Helt vanliga jävla bläckpennor som de gav till deltagarna i sin dikttävling!)

En man en bit ifrån oss hade en kioskvagn (sådan som ser ut som en mindre husvagn) där han sålde godis. Till en början hade han även godis utanför, men det fick han knappast ha ifred. När han bar in allt i vagnen istället tog de sig in genom bakdörren och roffade åt sig saker istället. Det är helt sjukt att dessa barn verkligen inte har någon som helst respekt för andra människor. Sådär beter man sig fan inte, oavsett hur synd det är om stackars segregerade blatteungar. Mycket går att skylla på samhället, men det där äcklar mig verkligen.

Så mycket att göra, så lite tid.

Människor är stressade varelser. Vi har alla en väldigt tydlig bild av vad som som ska prioriteras när ekonomin och tidsbristen gör sig påmind. Ett exempel på någonting som fascinerat mig är hur många människor som verkar tycka att det är närapå en rättighet att ha någon annan som städar efter dem, i deras eget hem. Allt för att ha tid med både barn och karriär och självförverkligande.

Nu finns det någonting som tar detta steget längre. I dagens SvD kan man läsa att för bara 950 kr i månaden kan företaget Vårdservice ringa dina släktingar en gång om dagen. Skulle inte din farmor bli glad av att bli uppringd av någon okänd människa lite då och då, eftersom du inte har tid?

Personligen skulle jag se det som den slutgiltiga bekräftelsen på att jag inte är betydelsefull. Jag hoppas verkligen att det primära syftet med tjänsten är att kolla så att gamla farmor lever idag också, inte att ge henne fem minuters kallprat. Annars har det gått utför med mänskligheten.

Å andra sidan kanske det är någonting man skulle kunna beställa åt sig själv, för att känna sig lite mer populär ...

Hembesök!

På söndagkvällen blev en kvinna rånad av två män som utgav sig för att vara från Jehovas vittnen, skriver SvD. Vem sjutton kommer på en sådan idé egentligen? Uppenbarligen fungerade det, men ... Varför inte dra till med bostadsrättsföreningen eller Bredbandsbolaget eller någonting annat som potentiella offer har sämre koll på? Jehovas vittnen är inte dem jag med minst eftertanke skulle släppa in i min lägenhet.

Med jämna mellanrum får vi däremot lappar i brevlådan med Botkyrkabyggens logga på, där det står att "datumet bla bla kommer XXX att utföra följande reparationer: ...". Sedan uppmanas vi lämna nycklar i de nyckelbehållare som sitter på dörren, för att nämnda arbetare ska ha tillgång till lägenheten. En gång blev jag väckt av att det kom in en tjock, norsktalande man i mitt rum som skulle byta ventil på mitt element.

Men hur många av er skulle inte, teoretiskt sett, kunna tillverka ett sådant dokument och stoppa det i valfri brevlåda med snobbigt efternamn? (Sedan gäller det visserligen att få tag på huvudnyckeln som går till nyckelbehållarna, men jag gissar att det går att lösa med skruvmejsel och våld om inte annat.)

Dessutom vet jag inte om jag har moral nog för att kunna arbeta hemma hos andra människor. Oavsett om det är rörmokare eller städare, nog hade tanken fallit mig in att dryga ut lönen lite genom att stoppa saker i fickorna? Jag hade inte varit så dum att jag plockat på mig en laptop, men alla sådana där småsaker som man ändå aldrig vet var man gjort av. 20-lappar, smycken som ligger och skräpar, snygga kylskåpsmagneter ... Och hur kul hade det inte varit att bara gå och läsa i folks bokhyllor och dvd-samlingar för att se vilka typer av människor de är?

Störst är bäst?

En bunt politiker tycker att Stockholm ska bli en miljonstad om 23 år, skriver SvD. Personligen ser jag inte poängen i det. Är det verkligen så bra att bo så många på så liten yta? Redan idag är det trångt i tunnelbanan på morgonen, och med 250 000 fler invånare blir det ... trängre. Sluta föda så jävla många barn!

Personligen tycker jag att Stockholms stads vision för 2030 är mycket trevligare. Inte nog med att det är en gullig pdf med färgglada diagram och bilder, den utlovar en stad som är:

Dynamisk
Attraktiv
Tillåtande
Effektiv

Det kan ju inte vara fel! Men ... Vem avgör om en stad är attraktiv? Och vaddå tillåtande? Vad innebär det? Kanske att Stockholm är en stad där man får ha hur ful mössa man vill utan att någon klagar. Eller att man får vara bög. Eller att man får vara blatte och ändå bo på Östermalm. Eller kanske bara något så grundläggande som att vem som helst har rätt att gå på stadens gator?

Dynamisk är också ett lite lurigt ord. Dynamiskt brukar innebära att någonting är flexibelt och i förändring, och det kan vara både bra och dåligt. Att tåla lite påfrestningar och att vara lättanpassad är jättebra. Men det gäller att ha en plan! Städer som växer okontrollerat är farliga. Det är lite läskigt, för den allra största urbaniseringen sker i U-länderna. Kan man som politiker säga "Nej! Ni får inte flytta till det där plåtskjulet där. Vi har inte vatten så att det räcker. Gå hem till er förtorkade by och dö!"

Vilka möjligheter har man till stadsplanering när folket lever mer på överlevnadsinstinkt än på rationellt tänkande? Skulle du anpassa dig efter en politisk detaljplan när dina barn svälter?

Miljöbesparande åtgärder

Förra veckan fick vi snålspolande munstycken installerade på dusch och vattenkranar här hemma. Det är vår hyresgästförening som fått för sig att de ska spara 50 000 kr om året på att göra av med mindre vatten. Jättebra för miljön! Men personligen tror jag att det är ren bullshit. Det är helt hopplöst att försöka duscha med ett sådant munstycke. Det kommer bara hälften så mycket vatten, så för att lyckas tvätta håret behöver jag duscha nästan dubbelt så länge. Det hade säkerligen fungerat fint om jag varit korthårig, men det är jag inte. Att tvätta håret i den duschen är som att borsta tänderna med en sån där "extra soft"-tandborste för småbarn.

Jag räknade lite på siffrorna, baserat på att jag duschar i snitt sju minuter per gång, fem dagar i veckan. Jag tvättar bara håret varannan gång ungefär, så ibland tar det längre tid och ibland kortare. Om jag istället skulle duscha tio minuter per gång, fem gånger i veckan men med ett snålspolande munstycke kommer jag att få det här resultatet:

"Du minskar din användning av varmvatten med 261 kWh och du minskar dina värmekostnader med 274 kr om året genom att ändra dina och din familjs duschvanor."

En sak som dock inte tas med i beräkningen är att jag kommer att spendera 13 timmar längre tid i duschen varje år. Dessa timmar hade jag istället kunnat ägna åt det här:

Frosta av kylen och frysen och dammsuga gallret på baksidan. Om man inte gör detta en gång om året ökar energiförbrukningen för dessa vitvaror med 25%. Kyl och frys drar normalt sett 900 kWh/år, så genom att göra detta sparar jag 225 kWh. Beräknad tidsåtgång: Fyra timmar.

Komma ihåg att stänga av TV:n ordentligt. En TV som bara stängs av med fjärrkontrollen drar 40 kWh mer per år än en som alltid stängs av med strömbrytaren. Beräknad tidsåtgång: 30 minuter.

Gå till affären och köpa lågenergilampor, och sedan byta ut de lampor jag har. Genom att byta mina tre 40 W lampor mot lågenergilampor från IKEA kommer jag att spara 217 kWh per år. Beräknad tidsåtgång: En timme.

Täta ytterdörr och fönster med silikonlister. 35 % av energiförlusten beror på fönster och dörrar, så genom att isolera fönstrena bättre kan jag spara 400 kWh om året. Beräknad tidsåtgång: Fyra timmar.

Stänga av datorn på nätterna istället för att köra standby-läge. Detta gör att det tar längre tid att starta och stänga av datorn, men ger en besparing på 59,9 kWh om året. Beräknad tidsåtgång: 30 minuter.

Cykla istället för att åka bil en gång i veckan. Det tar lite längre tid, är svårt att genomföra året runt men är väldigt miljövänligt! Genom att göra detta kan jag spara 250 kWh om året. Beräknad tidsåtgång: Tre timmar.

Vilken slutsats kan vi då dra av detta?

Om jag inte hade varit tvungen att spendera 13 timmar extra i duschen hade jag kunnat spara 1191,9 kWh/år genom dessa energibesparande åtgärder. Det är 930,9 kWh mer än vad jag tjänar genom att använda ett snålspolande duschmunstycke. Nu anser jag mig tyvärr inte ha tid med detta längre. Förlåt, miljön!

Källor: Energirådgivningen, Sundsvalls kommuns energispartips, Energirådgivarna.