* · * · * Rosa fluff * · * · *

Ny blogg

2010-08-19T13:47:00.001+02:00

För ett par veckor sedan började jag på en ny 101-lista. Jag har inte skrivit så mycket här på länge, och jag har skapat en ny blogg för att följa målen i min lista. Besök gärna min nya blogg istället :)

The Challenge:
Complete 101 preset tasks in a period of 1001 days.

The Criteria:
Tasks must be specific (ie. no ambiguity in the wording) with a result that is either measurable or clearly defined. Tasks must also be realistic and stretching (ie. represent some amount of work on your part).

Why 1001 Days?
Many people have created lists in the past - frequently simple challenges such as New Year's resolutions or a 'Bucket List'. The key to beating procrastination is to set a deadline that is realistic. 1001 Days (about 2.75 years) is a better period of time than a year, because it allows you several seasons to complete the tasks, which is better for organising and timing some tasks such as overseas trips, study semesters, or outdoor activities.

Läs mer om utmaningen på den här sidan och påbörja en egen lista redan idag!

Geografisk insikt

2010-02-28T00:10:00.004+01:00

Jag har bott i Stockholm i hela mitt liv. Jag har inte körkort. Min mentala bild av det geografiska Stockholm är därför helt och hållet baserat på SL:s linjekarta. Jag kan nästan inga gatunamn i stan, men jag vet vilka hållplatser som ligger nära ställena jag besöker och jag vet vilka linjer som stannar där.
Denna något snäva bild fick sig en rejäl törn idag, när jag var på väg hem från Catahyas årsmöte. Mötet hölls i Scoutstugan Holken (rekommenderas varmt för mindre arrangemang!) i Helenelund norr om stan. För att ta mig dit tog jag tunnelbanan söderut, för att byta till norrgående pendeltåg vid centralen. Helt logiskt, inga konstigheter, SL reseplanerares förstahandsval och ett ställe jag varit på förr. Nemas problemas.

På vägen därifrån hade jag nyligen missat tåget och kände mig inte jättelockad att stå ute i snön och vänta. Spanade efter en lämplig buss åt annat håll. Bland bussangivelser och gatunamn såg jag en helt oväntad skylt:

Kistamässan -->

Vad i? Nog för att jag var norr om stan, men Kistamässan borde väl ändå ligga i Kista? I brist på andra saker att göra började jag gå. Erfarenheten sade mig att det sällan är skyltat om det inte är gångavstånd, och jag är inte den som är rädd för att gå vilse. Ana min förvåning när jag mindre än tio minuter senare står och väntar på tunnelbanan istället. Helenelund ligger mitt i Kista!

Min mentala bild av Stockholm har alltid haft en djup avgrund mellan pendeln och t-banan norr om Solna. Däremellan är det liksom bara tomt på kartan, och jag har aldrig brytt mig om att utforska området så noga. Det blev en nästan löjligt fascinerande insikt, och en blöt påminnelse om att jag behöver köpa vattentåliga skor.

Årets andra teater - Grease

2010-02-02T23:41:00.004+01:00

Av en vän fick jag en biljett till ett genrep av Grease som har premiär i övermorgon, så den här kvällen spenderades på Göta lejon med årets andra teater. Den här uppsättningen av Grease utspelar sig i Stockholm 1959, där Danne och Sanna spenderat sommaren ihop på Drevviksbadet. Sommaren tar slut, men mot alla odds blir radhuset i Farsta inte färdigbyggt utan Sanna med familj blir kvar i Rågsved. Skolan startar på allmänna läroverket, och ett känslofyllt år tar sin början.

En upphottad Volvo PV, tonårsfylla på Gubbängstivolit, ollade växelspakar och kärleken till Lasse Lönndahl gör den här showen så svensk den kan bli. All beröm till den stilöverföringen, som är den största behållningen av den här föreställningen. Resten är varken särskilt nytt eller originellt.

Det här var det första jag såg på Göta lejon och jag måste nog säga att jag hade väntat mig snäppet högre professionalitet i skådespelet. Men det är möjligt att dansen var extra tafatt såhär i genrepet, och att skådisarna helt enkelt inte brydde sig om att hålla sig i skymundan utan passade på att piffa upp kläder och skosnören mitt på scenen så fort strålkastaren pekade åt annat håll.

Marie Sernholt gör en tråkig gestaltning av Sanna, men så var Sandy en präktigt tråkig karaktär redan från början så det kan nog vara ohjälpligt. De mindre rollerna är mer livfulla och särskilt gillar jag den nya bilden av Lux-tjejerna, med ett par personer som gör intryck i både sång och skådespel.

Överlag var det en underhållande kväll som kändes väl värd tiden. Min personliga bedömning är däremot att detta inte är värt det ordinarie biljettprisett (500-600 kr) om man inte är ett stort fan av antingen Grease, svensk fjortisraggarkultur eller spexrevyer (eller har gott om pengar för den delen).

(Obs: Scenerierna lever inte alls upp till trailern för den delen, till skillnad från de pampiga effekterna på Stadsteatern).

The Imaginarium of Doctor Parnassus - Årets första bio

2010-02-02T02:05:00.004+01:00

Som jag nämnde i ett tidigare inlägg har jag lovat mig själv att se mer teater än bio i år. Året började starkt med Hamlet på Stadsteatern, men igår blev det en tur till Sergelbiografen för att se The Imaginarium of Doctor Parnassus. Jag har varit väldigt sugen på att se den ända sedan den först dök upp på Filmtipset, men Avatar, jul och lite annat kom ivägen.

Nu har jag äntligen sett den och vill varmt rekommendera den till alla som gillar filmer av det mer abstrakta slaget. Jag är lite förvånad över att filmen inte fått mer uppmärksamhet, men jag antar att detsamma gäller här: Avatar, jul och lite annat kom ivägen.

Filmen har väl framförallt omtalats som Heath Ledgers sista film, och trots hans död fortsatte inspelningen. Hans roll ersattes med inte bara en utan så många som tre andra skådespelare: Johnny Depp, Collin Farrell och Jude Law. En pampig serie inhopp för att rädda projektet, och en mycket snygg räddning. Personligen har jag så dåligt ansiktsminne att jag inte ens hade märkt att samma karaktär spelades av fyra olika personer, men lite imponerande är det allt.

Historien har sin början i att Doctor Parnassus, med tendenser till spelberoende, slår vad med djävulen. Tusen år senare kuskar han runt på en föråldrad teatervagn med sitt lilla sällskap, kämpandes för att rädda sin bortlovade dotter ur djävulens våld. Filmen kretsar kring jakten på förtappade själar i en magisk fantasivärld.

Berättelsen känns originell och välgjord. Miljöerna är omväxlande vackra och dystopiska, och musiken är catchig (jag gillade i synnerhet djävulens tema). Skådespeleriet har jag inte mycket att klaga på, bortsett från att Verne Troyer alltid kommer att se ut som Mini Me. Tämligen okända Lily Cole var däremot söt och imponerande i rollen som Valentina.

Tyvärr levde filmen ändå inte riktigt upp till mina förväntningar. Jag känner att jag aldrig riktigt fick något grepp om Tony (fyrmannakaraktären). Han dök upp, var central i större delen av filmen, och försvann igen utan att riktigt ha lämnat något intryck. Vem var han och vad hade han där att göra? Det kändes inte som ett stilistiskt grepp, det kändes som att något saknades. Jag vet inte om det är en orättvis nedvärdering på grund av Heath Ledger-hypen, men jag hade väntat mig något lite mer påtagligt. Överlag var det mycket som kändes oförklarat eller för lite.

Jag tror att berättelsen som sådan hade blivit en tokigt bra tv-serie, i en säsong på kanske 10-12 avsnitt men inte mer. Som film var det lite för knappt, och inte som ett coolt artistiskt drag utan som irriterande brist på utrymme. Trots det är filmen väl sevärd och jag rekommenderar den starkt.

Niclas mode - En ny modeblogg

2010-01-23T20:22:00.004+01:00

Det är någonting nästan overkligt med alla modebloggare och deras dagens outfit. Blonda små tonårstjejer som verkar ägna sig uteslutande åt shopping på eftermiddagarna. Tjejer som aldrig visar sig i samma plagg två gånger på nätet och som inlevelsefullt berättar om latteköp, taxiresor och underbara salladsbladsluncher. Jag kan inte riktigt förstå varför någon vill leva ett sådant liv, hur någon kan tycka att det är meningsfullt och tillräckligt stimulerande att spendera dag efter dag på bloggen och i klädaffären.

Därför är det väldigt uppfriskande med denna nya modeblogg:

Niclas mode

En blogg av vanliga människor. Människor som inte skäms över att berätta att de har på sig samma par byxor som igår, att de köpt tröjan på second hand eller att de till och med ärvt den av en släkting. Människor med olikfärgade strumpor och trasiga gylfar. Människor som hellre lägger tid och pengar på något annat än kläder, och vill visa upp att det är okej.

Läs även andra intressanta bloggar om mode, kläder, shopping.

Hamlet - årets första teater

2010-01-18T01:43:00.004+01:00

Häromveckan fick jag syn på trailern till Stadsteaterns uppsättning av Bröderna Lejonhjärta. Jag var sugen på att se den redan i höstas när jag såg de otroligt coola affischerna, men kunde inte riktigt lista ut om det var en pjäs för vuxna eller för barn. Efter att ha sett filmen känns den som ett måste, och jag önskar att fler teaterpjäser hade trailers att titta på.

Jag hade också läst en recension av Hamlet i någon tidning och tyckte att den kändes lockande. Efter att ha konstaterat att inte bara Stadsteatern, utan även Dramaten, säljer alla biljetter under 100-lappen för folk i min ålder lovade jag mig själv en sak:

2010 ska jag se mer teater än bio.

Som av en slump dök en vän upp bara ett par dagar senare och hade fått ett par biljetter över till nämnda Hamlet. Tackar och bockar, det blev därmed årets första föreställning. (Och ställningen är därmed 1-0 mellan teater och bio, även om Dr. Parnassus lockar i veckan).

Hamlet i sitt ursprung känner jag är en långsam, tung och ganska tråkig berättelse. Stadsteatern presenterar däremot en tolkning som dryper av ångest och aggressioner och sånt tycker jag är mysigt. Gustav Skarsgård ger en laddad gestaltning av Hamlets personliga våndor, och resten av dramat hamnar i skymundan.

Jag måste nog säga att det hela förstärks väldigt mycket av att man träffat mitt i prick vad gäller användandet av pampiga effekter. En bioduk som ger en rullande bakgrund med mörka moln, skimrande kyrkfönster eller en skev verklighetsbild. En väl använd rökmaskin, häftiga ljuseffekter och en minimalistisk hållning vad gäller rekvisita och skådespel. Helt i min smak på den fronten!

Tyvärr måste jag medge att jag inte är tillräckligt van vid teater för att kunna göra en rättvis bedömning av framförandet som sådant. I mina ögon kändes det proffsigt, engagerande och väl värt de 100 kr jag inte betalade för att se den. Förhoppningsvis blir det mer teater framöver.

Läs även andra intressanta bloggar om Stadsteatern, Hamlet, teater.

Jakten på bra listor

2010-01-01T22:55:00.004+01:00

Nytt år och nya äventyr! Inga löften men många planer. Men det som känns allra bäst med det nya året är att jag kan börja använda min nya papperskalender igen. Efter att ha trevat och testat hela 2009 efter ett bra todo-system som passar mig har jag gett upp. Nu blev det analogt igen. Årets kalender blev en i uppslagen liknande min gamla, men med lite spejsigare utseende och mysigt läderartat omslag.

Jag använder bara min kalender som todo-lista, inte som kalender. (Inbokade tider har jag google calendar till, annars skulle andra bli tokiga på att inte kunna se när jag är upptagen). Det fiffiga är att man enkelt kan skriva in saker på den dag man behöver göra dem, och att skrivutrymmet hindrar en från att överboka sig. Jag brukar dela varje dag i två spalter vilket ger utrymme för max 12 olika uppgifter på en dag. Ovanligt stora uppgifter brukar jag skriva tvärs över 3-4 rader för att balansera tidsåtgången, medan små uppgifter i stil med "Svara på mailen från X, Y och X" får en rad.

Som komplement har jag ett litet häfte postit-lappar fastsatt innanför pärmen, för att enkelt kunna skriva in och flytta runt löst hängande uppgifter som inte har fått en dag ännu. Eller för att anteckna andra mer noteringsorienterade kommentarer (kontaktuppgifter och liknande).

Att kunna stryka avklarade uppgifter ger en känsla av framgång löpande under dagen. Men att sitta och föra över oavslutade uppgifter till en annan dag vid slutet av dagen/veckan är i sin tur ett bra sätt att runda av och utvärdera arbetet. Det ger ett avstressande "det är okej, jag hann inte, jag tänker på det här på tisdag istället". Den enda nackdelen jag ser är att det är svårt att dela mina listor med andra, men trots det har jag nog kommit fram till att det här är det bästa sättet för mig att organisera mitt arbete.

I år kompletterade jag min kalender med två matchande moleskin-block i liknande rosa nyanser. Mycket nöjd!

Sveroks Riksmöte 2010

2009-11-22T20:21:00.002+01:00

I helgen höll Sverok sitt Riksmöte för att besluta om förbundets verksamhet för 2010. Det var ett spännande årsmöte eftersom motionerna var rekordmånga, kandidaterna till styrelsen fler än någonsin och konkurrensen om ombudsplatserna den tuffaste hittills. Trots det känner jag mig lite besviken över debatterna.

Jag är nöjd med besluten. Jag är nöjd med de val som gjordes, och jag börjar känna mig nöjd även med tanken på att ägna heltid åt att vara förbundssekreterare för Sverok nästa år. Men jag kan inte låta bli att känna mig lite ledsen över att diskussionen om hur man ska kunna besluta hur röstlängden ska fastställas, innan det finns en upprättad röstlängd, fick längre tid i plenum än något av de två miljonprojekt som antogs.

Kanske är det dömt att bli på det sättet när man talar om ett förbund av spelare, antagligen de största regelfetishisterna som går att hitta bland svenska ungdomsrörelser. De formaliainriktade ordningsfrågorna upptog en ansenlig andel debattid, medan fyra motioner och tre övriga frågor betades av på mötets sista åtta minuter. En person valdes in i styrelsen, och en annan valdes bort, med ett tärningsslag.

En mycket märklig organisationskultur. Jag är nöjd med besluten, det känns väldigt bra eftersom jag redan innan mötet bestämt mig för att inte diskutera särskilt mycket. Det finns få saker jag tyckt så illa om under mina tidigare Riksmöten som känslan av att förbundsstyrelsen är på plats för att vinna över mötet. Det känns bra att veta att ombuden fattade bra beslut utan att vi försökt påverka dem särskilt hårt. Att vi i grova drag har samma ambitioner. Men jag hoppas ändå att nästa års Riksmöte blir mer inriktad på verksamhet och mindre på teknikaliteter.

Tandborstvetenskap 30 hp

2009-11-01T20:22:00.006+01:00

Alla som brukar titta på kommersiella tv-kanaler kan föreställa sig vilken enorm forskningsapparat som står bakom produktionen av rakhyvlar, rengöringsmedel och munsköljsprodukter. Det ska helst vara femdubbla rakblad, arton goda bakterier, vetenskapliga bevis och rekommendationer från hela yrkeskåren. I vetenskapens namn är bara produkt X god nog för dig och din kropp/ditt hem.

Idag skulle jag köpa ett par nya tandborstar. Vilket projekt! Det fanns inte en enda vanlig tandborste på hela hyllan. Prisspannet varierade från 27 kr upp till 55 kr för en vanlig analog tandborste. Jag tog två Aquafreshtandborstar ur det billigare spannet, som såg ut att vara enkla och likadana, bortsett från att olika färg var en praktisk utgångspunkt.

Nu när jag packade upp dem insåg jag att det inte alls var några vanliga tandborstar jag hade köpt. Det visade sig att jag råkat ta två tandborstar, till synes likadana, men av helt olika modeller och med vitt skilda egenskaper. Nu står jag inför valet om det är den rosa eller den gröna tandborsten som är bäst anpassad för mig och mina tänders behov. Vilken ska jag välja? Och hur stor hänsyn ska jag ta till min badrumsskåpspartners intressen i fördelningen?

Den gröna tandborsten, Aquafresh Max Active, har en avancerad kombination av X-vinklade borsthår och en flexibel topp. Den är designad för att ge en effektiv borstning av de bakersta tänderna samt mellan tänderna där det normalt sett är svårt att komma åt. Den har också ett specialdesignat behagligt skaft. Den unika flexibla halsen absorberar trycket och gör tandborstningen skonsam mot mitt tandkött.

Den rosa tandborsten, Aquafresh 3-Way Head, har ett unikt borsthuvud delat i tre delar som rör sig oberoende av varandra. Den anpassar sig och rengör ojämna ytor på tänder och tandkött och den tar bort plack grundligt och skonsamt. Den unika flexibla halsen absorberar trycket och gör tandborstningen skonsam mot mitt tandkött.

Uppenbarligen var det den skonsamma och flexibla halsen som förledde mig att tro att jag hade med två likadana tandborstar att göra! En sak jag borde reagerat på redan i butiken var att den rosa tandborstens förpackning har någonting som den gröna saknar: Ett 3d-klistermärke! Genom att vicka på förpackningen hade jag redan i affären kunnat se och förstå hur det unika borsthuvudet rör sig. Så ouppmärksamt av mig! Hur ska jag lösa detta svåra dilemma?

Läs även andra intressanta bloggar om tandborste, hygien, Aquafresh.

Gratis är gott?

2009-10-29T12:51:00.002+01:00

I början av veckan stod jag på Skolforum där Sverok hade en monter. Vårt grej på mässan var att prata med lärare om lajv och vilka möjligheter det innebär för undervisningen. En populär hobby som omfattar både hantverk, historia, berättande, social aktivitet, matlagning och allt annat man kan tänkas vilja trycka in i temaundervisning. Kan det bli en dålig friluftsdag?

Det jag mest fascinerades av på mässan var dessvärre inte besökarnas intresse för vår verksamhet. Det mest intressanta var ett beteende som jag kunnat se både här och när vi var på Bok- och biblioteksmässan förra månaden: Vuxna människors enorma begär efter gratisprylar. Är det verkligen så illa ställt med lärarlönerna?

Att plocka en karamell eller en reklampenna när man står och pratar med några i en monter känns både artigt och meningsfullt. Det blir däremot lite lustigt när besökarna försöker smyga sig in bakvägen och ta av nyckelbanden och gratistärningarna, med målsättning att inte behöva prata med någon.

Min favoritincident var när en tant i 50-årsåldern tog en billig Sverokpenna ur ett pennställ. Därefter såg sig omkring och plockade en hel näve full med pennor. "En kanske räcker?" frågade jag henne lite försynt. "Nej!" pep hon samtidigt som hon nästan sprang därifrån. Pinsamt! Jag förväntar mig sånt här när vi står ute bland stökiga ungdomar, men vuxna människor?

Montern mitt emot hade samma problem. Så fort utställarna vände ryggen till var det flera besökare som stoppade fickan full med äckligt reklamgodis. Herregud, gott godis kostar typ 4 kr hektot på ICA såhär inför halloween. Vad är det med denna hysteriska jakt på saker man inte ens vill ha?

Läs även andra intressanta bloggar om Skolforum, Sverok, gratisprylar.

SvDs kampanj mot SL?

2009-03-05T18:29:00.002+01:00

Stockholm: Trafiken flyter på bra
Publicerad: 5 mars 2009, 16.12

Det ser ut att bli en torsdagseftermiddag med bra flyt i Stockholmstrafiken. Förutom enstaka störningar i pendel- och busstrafiken ska det fungera bra för resenärerna.

Även idag rapporterar SvD om att det är bra flyt i Stockholmstrafiken! När jag skrev mitt förra inlägg för drygt tre veckor sedan tänkte jag att nyheten måste vara en plojgrej från redaktionen, men idag kom den upp på startsidan en gång till! Den här gången har en stillastående lastbil och en broöppning vid Södertälje varit enda hindrena i trafiken.

Kan det vara så att SvD bedriver lobbying för en bättre fungerande trafiksitution i Stockholm?

Läs även andra intressanta bloggar om pendeltåg, SL, Stockholm.

Problemfritt att resa i Stockholm idag

2009-02-10T16:09:00.004+01:00

"Det flyter på utan större problem för Stockholmsresenärerna, både de som färdas i bil och de som reser kollektivt", rapporterar SvD idag. Biltrafiken flyter på bra, och för kollektivtrafiksresenärerna har det bara varit ett par inställda avgångar.

Tänk att problemfri trafik i Stockholm är så ovanligt att det fått ett startsidenyhetsvärde. EU beslutar om datalagring, Australien brinner... och SL fungerar! Och så klagas det på att det inte finns tillräckligt många positiva nyheter!?

Jag kan själv vittna om att det är en bra dag att resa idag. Jag tog mig till skolan i morse, med pendeltåget, utan förseningar. Två timmar senare tog jag bussen hem igen. Den gick i precis rätt tid den också, även om jag tycker att förarbytet på vägen tog lite väl lång tid. Tyvärr drabbades jag av förseningar igår när jag reste vid samma tider, men det gäller att fokusera på nuet:

Idag flyter Stockholmstrafiken!

Läs även andra intressanta bloggar om pendeltåg, SL, Stockholm.

Det var Mållgans fel!

2009-02-09T01:49:00.004+01:00

Hemlige Mållgan dök upp när pappas finaste pipa försvann. Han krånglar vid frukostbordet, är långsam på vägen till dagis och är typ världens mest frustrerande hemliga kompis. Pappa köper till och med en present så att han ska flytta därifrån. Batterier till ficklampan. När fina pipan dyker upp igen, som tågskorsten, försvinner Mållgan. (Alfons och hemlige Mållgan, Gunnilla Bergström 1976).

Nu är han tillbaka igen. Den här gången körde han bilen åt en stackars packad 23-åring, som oskyldigt åkte dit för rattfylla efter Mållgans påhitt. Mållgan sägs vara 120 centimeter lång, ha hår ner till knäna och bryta på norska. Dessvärre hann han fly innan polisen kom till platsen.

Mannen friades från anklagelsen om rattfylleri, och begär nu 100 000 kr i skadestånd av Justitiekanslern.

Läs även andra intressanta bloggar om Alfons Åberg, rattfylla, roligt.

Kosttillskott för datorspelare

2009-02-07T15:08:00.006+01:00

På Kolozzeum, "mötesplatsen för dig som tränar", kan man köpa allehanda energitillskott, måltidsersättningar och prestationshöjande preparat. Personligen ligger mina träningsambitioner i höjd med att ha sex eller springa till tåget, men för de som är intresserade av att bygga muskler eller träna på elitnivå kan dessa tillskott säkert underlätta vardagen. Men det som fångade mitt intresse på sidan var denna nya produkt från Fairing:

Gamer är framtagen i samråd med utövare av E-Sport som ofta kräver en extra vakenhet och en extrem mental skärpa under lång tid.

Gamer är även speciellt anpassad för personer som lever ett stressigt liv och som stressar på “fel sätt”, vilket ofta leder till ineffektivitet, utmattning och risk för utbrändhet. Ingredienserna i Gamer är noga utvalda och testade, tillsammans ger de en synergisk effekt som optimerar den mentala prestationen och ger din kropp maximalt med energi.

Som aktiv i Sverok, hobbyspelsförbundet, hamnar jag med jämna mellanrum i diskussioner om när ett spel går från att vara en hobby till att bli en sport eller en näringsverksamhet. Spelet Counter-strike är ett ständigt gränsfall, och därför tycker jag alltid att det är trevligt att se när begreppet "E-sport" används och tas på allvar. Det behövs en accepterad zon för de som vill ägna sig åt sportsligt spelande istället för att förpassas till lek- och hobbygränslandet.

Det är visserligen troligt att Fairing snarare har hittat en potentiell ny målgrupp än att de vill bidra till e-sportens acceptans (en burk Gamer är billigare än ett flak jolt-cola), men det är ändå positivt att se att en etablerad producent av prestationshöjande medel har lyft upp datorspel på samma nivå som annan idrott.

Min spontana tanke är däremot att datorspelare nog i högre grad skulle behöva kosttillskott i form av grönsaker, men den saken måste de nog inse själva.

Läs även andra intressanta bloggar om E-sport, kosttillskott, Sverok.

Den sjätte bilden

2009-02-06T19:05:00.004+01:00

En utmaning med följande regler har farit runt i en massa bloggar: “Gå in i mappen mina bilder, gå till den sjätte mappen och välj sedan den sjätte bilden i den aktuella mappen, släng upp bilden på bloggen och skriv något om den, utmana sex andra personer och länka till dem.”

Själv hittade jag utmaningen hos Vildvittra, men nu gäller den även er =)

Den sjätte bilden i den sjätte mappen var denna digitala version av den beryktade kotte. Något som gjorde det ännu roligare var att jag hade en tom mapp som låg tidigare än denna som jag inte visste om jag skulle räkna med. När jag räknade bort den och tittade i den sjunde mappen så var den sjätte bilden istället samma som den här, men i originalversion.

Ingen blodspillan bland svenska pirater

2009-01-26T20:09:00.002+01:00

Sharing is Caring - Ge blod! är en kampanj som uppmanar pirater att lämna blod. Nu är det upp till bevis för parollen om det omsorgsfulla delandet. Det här är det bästa initiativet jag sett på väldigt länge och jag blev så glad att jag kände mig inspirerad nog att skriva här för första gången på flera månader.

Initiativet kommer från Piratpartiet och jag hoppas att fler gör som jag och anmäler sig som blodgivare på en gång.

Läs även andra intressanta bloggar om Piratpartiet, blodgivare, fildelning.

Bidragspiraterna anfaller!

2008-10-26T00:47:00.002+02:00

Expressen har bidragspirater i sikte och ser rött: Piratpartiets ungdomsförbund har blivit Sveriges tredje största politiska ungdomsförbund. Det innebär att de kommer att håva in ett par miljoner i statliga bidrag för att bedriva sin verksamhet. Ung Pirat hyllas för sin affärsidé, att registrera folk på en hemsida och sedan bara vänta på att de statliga bidragen rullar in. Klirr i kassan och drypande sarkasm från Expressen. Trevligt?

Hurra för Ung Pirat säger jag! Här ser vi ett av få politiska Ungdomsförbund som lyckats väcka engagemang istället för att tappa tusentals medlemmar. Nog för att det är enkelt att bara registrera sig på en hemsida, men är det inte ett fånigt svepskäl? De är inte det enda förbundet som kör på den metoden. Ung Pirat arbetar dessutom med frågor som är av stort intresse för många unga, och i synnerhet internetanvändande sådana. Det här är jättebra! De får en medlemsbas som består av unga med stor erfarenhet och stort intresse av att använda internet. Människor som förstår att det är ett verktyg av enorma proportioner. Vilka vore bättre lämpade att utveckla framtidens demokrati än dessa politiskt engagerade ungdomar på Internet?

Ungdomsstyrelsen delar inte ut sina miljarder för att förbundsledningarna ska kunna luta sig tillbaka och lyssna på klirrandet. Det är en fråga om demokratisk fostran, och i synnerhet en fråga om att organisera sig och att hitta nya vägar. Internet är en viktig väg mot framtida organisering och folkbildning.

Välkomna på arenan, Ung Pirat!

(Och oj oj... Hysterin över Ung Pirats storlek är stor, men Sverok är fortfarande 20 gånger större. Och får in motsvarande mängd mer pengar från staten.)

Läs även andra intressanta bloggar om Ung Pirat, ungdomsförbund, bidrag.

Minst 4 döda... Och 600 till

2008-09-14T02:27:00.007+02:00

DN visar att det är skillnad på folk och folk. Översta rubriken idag är att minst fyra personer dött i orkanen i USA. Nästan alla byggnader i Houston är utan elektricitet ikväll.

På lite sämre nyhetsplats kan vi se att 600 människor omkommit i samma storm på Haiti, och 800 000 människor har blivit hemlösa.

Läs även andra intressanta bloggar om USA, Haiti, orkan.

Tråklista

2008-09-13T01:21:00.000+02:00

Snodd från Kristoffer som i sin tur snott den.

Hur många nycklar finns det på din nyckelknippa: Sex.

Vilken svordom använder du mest: Vafan.

Äger du en iPod: Nope.

Vilken tid är din väckarklocka inställd på: Olika varje dag men just nu 09:30.

Hur många resväskor äger du: Inga, en ryggsäck är det närmaste jag kommer.

Var köper du dina matvaror ifrån: Vanligtvis Ica, men just nu Lidl eftersom Ica här har olidligt (höhö) ombyggnadskaos.

Skulle du hellre ta bilden än vara med på bilden: Är fruktansvärt dålig på bäggedera så det kvittar.

Har några av dina vänner barn: Ja.

Har någon någonsin kallat dig lat: Ja, ofta.

Vilken CD ligger i din CD-spelare just nu: Använder inte cd-skivor men datorn spelar Tori Amos för ögonblicket.

Föredrar du vanlig eller chokladmjölk: Varm choklad om den kommer med vispgrädde, annars är vanlig att föredra.

Har någon berättat en hemlighet för dig den här veckan: Ja.

Vad åt du till middag: Pastasallad med allt möjligt nyttigt jox i.

Använder du huvtröjor: Japp, men aldrig med uppfälld huva.

Har du någonsin deltagit i en demonstration: Ja, men tycker att det oftast mest är trist.

Vem var den sista som ringde dig: Thor.

Vilken är din favoritåkattraktion på ett nöjesfält: Saker som snurrar mycket och snabbt.

Tror du folk pratar bakom ryggen om dig: Definitivt, annars skulle jag få skuldkänslor för hur mycket jag pratar om andra.

Vilket riktnummer befinner du dig i: 08.

Tittade du på tecknat när du var liten: Japp och gör det fortfarande.

Hur många syskon har du: Tre yngre systrar och en radda bonussyskon som jag inte har någon större koll på.

Är du blyg inför det motsatta könet: Inte mer än inför någon annan.

Äger du några band t-shirts: Ja, men har aldrig betalat för en.

När flög du senast? Oj... Snart tio år sedan tror jag.

Hur många stolar står kring ditt köksbord: Fyra!

Pratar du några andra språk: Lite halvdant.

Diskar du din egen disk: Oftast. Tämligen ofta någon annans disk också.

Har du gråtit offentligt: Med jämna mellanrum. Oftare i okänd offentlighet än bland folk jag känner.

Försöker du alltid lära dig nya saker: Ja, annars skulle jag nog dö av understimulans.

Vill du just nu ha några tatueringar eller piercingar: Tatuering är i åtanke men har inte bestämt mig för hur jag ska få till motivet jag vill ha ännu. Piercingar känns inte aktuellt, annat än möjligen att ta hål i öronen igen.

Tycker du att killen borde bjuda på första dejten: Om han tjänar betydligt mer än vad jag gör.

Kan du kasta macka: Nope, men har inte testat på länge. Det kanske är något man lär sig automatiskt när man närmar sig vuxenålder.

Har du någonsin varit på Jamaica: Nope.

Vad har du med dig in på bion: Möjligen en dricka men oftast ingenting alls; jag glömmer ändå bort att äta under filmen och får ta med allt hem efteråt.

Vilket var ditt favoritämne på gymnasiet: Svenska, det var enkelt och bra.

Gillar du att flyga flygplan: Känner inte att jag har någon starkare åsikt i frågan.

Vilket personlighetsdrag är ett måste hos en partner: Intelligens, helst mer än medelmåttig sådan.

Har du någonsin blivit attraherad av någon oattraktiv: Nej, men det har tyvärr inte alltid varit ett hinder.

När sov du senast på golvet: Senaste gången jag sov direkt på golvet var nog Stockholms spelkonvent 2006.

Vilken är din favoritdrink: Allt som är sött, fruktigt och rosa.

Gillar du din boendesituation: Ja och nej. Billigt, men stressigt och för mycket liv och stök.

Hur många timmar måste du sova för att kunna fungera: Minst fyra, annars mår jag bättre av att inte sova alls.

Äter du frukost dagligen: Bara de dagar jag är ledig, annars har jag inte tid att vänta tillräckligt länge för att hinna få någon aptit på morgonen.

Är dina dagar fullbokade och stressiga: Väldigt ofta just nu.

Vilken är din favoritfrukt: Melon av olika slag, men helst vill jag få den fint uppskuren i bitar för att slippa allt söl.

Hur gammal blir du nästa födelsedag: 21.

Tror du på liv på andra planeter: In a galaxy far far away...

Tror du att Gud är man eller kvinna: Varken eller.

Hur valde dina föräldrar ditt namn: Vet ej, men det var ett bra val.

Gillar du senap: Ja, men till väldigt få saker.

Skulle du någonsin hoppa fallskärm: Det verkar ganska roligt så det är mycket möjligt att jag gör i framtiden.

Sover du på sida, mage eller rygg: Sidan oftast.

Tycker du om att krama folk: Ja, vissa folk i alla fall.

Skulle du säga att du är trendig: Inte särskilt och det är inget jag strävar efter heller.

Vilken är din favoritkaraktär i Star Wars: Prinsessan för hon har roligast kläder att titta på.

Tycker du att du är attraktiv: Tillräckligt attraktiv för att vara nöjd och tillräckligt oattraktiv för att ändå bli tagen på allvar av andra. Lagom!

Vad är du allergisk mot: En hel del saker i frukt och grönsaksväg, men ingenting så allvarligt att jag måste gå runt och vara rädd för det.

Får du dåligt samvete efter du ätit kött: Nope, men ibland kan jag känna att det är lite äckligt.

Om du var född av motsatt kön, vad hade du hetat: Förhoppningsvis inte Nina i alla fall!

Idrottsrörelsens särställning i skolan

2008-09-12T00:27:00.003+02:00

Den svenska idrottsrörelsen har många fördelar gentemot övriga ideella organisationer i Sverige. Utöver helt bisarrt mycket förmånligare skatteregler och en väsentligt större del av den offentliga bidragskakan så har idrotten en särställning även i den svenska gymnasieskolan.

På många gymnasieskolor kan elever välja kursen Specialidrott. Specialidrotten utövas till största del inte på skoltid utan består av att idrottsläraren har kontakt med den tränare som eleven idrottar hos på sin fritid. A-kursen är på 200 gymnasiepoäng, vilket motsvarar ett helt års undervisning i svenska och engelska. Syftet är till exempel att man ska få färdigheter i sin valda specialidrott, att man ska vara förtrogen med specialidrottens regler och att man ska ha kunskap om hur man förebygger vanliga skador. Utöver det kan man också välja en B-kurs på ytterligare 100 poäng.

Nog för att idrott är jättenyttigt och tar mycket av elevens tid, men ...

Många elever engagerar sig politiskt på sin fritid och får fördjupade kunskaper i demokratiska principer. Andra arrangerar konvent och får praktisk erfarenhet av projektledning och budgetplanering. Ytterligare andra spelar i band och lär sig skriva och framföra musik. Det finns elever som spelar teater, är scouter, sitter med i ungdomsfullmäktige, deltar i schackturneringar, lär sig allt om medeltida matlagning, kämpar för djurrätt eller läser bok efter bok om partikelfysik. Varför är inte deras specialintressen lika viktiga?

Och vad är det som gör att en idrottstränare anses ha den kompetens som krävs för att bedöma sina deltagare enligt skolverkets kriterier? Av vilken anledning kan inte SSUs anställda ombudsmän göra detsamma? Att "känna till idrottsrörelsens framväxt och mål samt idrottens nationella omfattning" är ett riktigt skolmål. Tyvärr gäller inte detsamma för den anrika och nationella scoutrörelsen.

Bort med specialidrotten eller in med kursen Specialintresse!

Läs även andra intressanta bloggar om skola, idrott, ungdomar.

The end... And here we all die!

2008-09-10T01:55:00.003+02:00

Ibland blir jag bara så glad av att läsa Expressen!

Idag haglar det mediaartiklar om LHC-experimentet och det ger oss prov på hur Expressen verkligen är en förebild för den opartiska journalistiken. Utan att lägga några värderingar i det ger de utrymme åt såväl positiva som kritiska forskare! Några tror på att göra gott, andra tror att det här är världens undergång. I SvD benämns de som skeptiker, men i Expressen är ingen mer eller mindre forskare än någon annan. Underbart att se!

Jag hoppas att det här ger några människor lite distans till den otroliga övertro på forskare och experter som syns och uttalar sig i alla möjliga sammanhang. Nog för att vetenskap är trevligt och bra men det finns en del ärkepuckon även i sådana kretsar.

Läs även andra intressanta bloggar om forskare, LHC, journalistik.

Sov inte i bara underkläderna!

2008-09-03T11:28:00.002+02:00

Det tar nämligen bort din rätt att säga nej den dag du blir våldtagen, i alla fall om man ska tro Mölndals tingsrätt (DN).

Om man är kvinna iförd enbart trosor och BH och ligger bredvid en man så är det en invit. Tingsrätten anser att mannen kunde tolka det som att hon ville. Det mest bisarra i historien är att mannen, som blivit frikänd, själv medger att kvinnan sa nej och att han fick bända isär hennes ben.

Fy fan, jag måste börja ha pyjamas i väskan!

Köttfri september!

2008-09-01T17:25:00.002+02:00

Idag blev det september och nu är det fram med vegkokboken som gäller för min del. Fyra veckor utan kött blir det, så får vi se om jag vill fortsätta vara grönsaksätare efter det. Troligen inte, jag tycker om att kunna variera mig mycket (även när jag äter på restaurang) men gissningsvis kommer det öka andelen vegetariskt åtminstone.

Syftet med Köttfri September är att vi som vanligen äter kött gemensamt bestämmer oss för att enbart äta vegetarisk mat under september månad.

På så sätt gör vi en insats som även på sikt kan sänka vår köttkonsumtion, eftersom vi får bättre koll på vegetariska alternativ och kanske till och med trivs så bra med det att vi övergår till vegetariskt på heltid.

----------

Det finns många anledningar till att äta mindre kött. Bland annat...

• Boskapsuppfödningen står för 18 procent av växthusgaserna och är därmed farligare än transportsektorn

• Att variera sin kost och äta mer vegetariskt är sunt för hälsan.

• Två tredjedelar av all spannmål som skördas i Sverige blir djurfoder. Endast en tredjedel blir livsmedel för människor. Samtidigt svälter 800 miljoner av världens befolkning.

• Det krävs lika stora resurser att producera 1 kg kött som att producera 10 kg vegetabilier.

• Köttindustrin är oetisk, med långa transporter och ovärdig djurhantering.

Listan kan göras hur lång som helst. Poängen är att ju mindre kött vi äter, desto större tjänster gör vi både oss själva och resten av världen.

----------

Ju fler vi blir desto enklare blir det här. Kalla det positivt grupptryck, eller vad ni vill. Därför:

Bjud in alla ni känner som ni tror vill vara med!

Källa: Köttfri september på Facebook.

Dagens WTF? ~^

2008-08-22T11:15:00.005+02:00

Läs även andra intressanta bloggar om språk.

Diskmedelsengagmang

2008-08-21T20:20:00.003+02:00

DN skriver idag att disken engagerar mer än Ikea:

Diskmedlet Yes är Sveriges mest älskade varumärke. Motsvarande 2,5 miljoner svenskar säger sig tycka mycket bra om det. Folkliga möbeljätten Ikea kommer först på en tredjeplats.

Peter Wissing, vd för företaget som gjort undersökningen, berättar att han är förvånad över att diskmedel engagerar så mycket. Ett kanonbetyg för Yes, grattis dem, men på vilket sätt visar det här på engagemang? Det hade varit intressant att se om Yes hade hamnat i topp om deltagarna istället hade blivit ombedda att på fri hand nämna sina favoritmärken (istället för att få en lista med hundratals märken att ge ett omdöme på).

Diskmedel är nämligen en produkt som inte kan vara dålig på särskilt många sätt, speciellt inte när man talar om handdiskmedel. Antingen är det drygt och bra, eller så är det dåligt. Möjligen kan det vara något halvdant som man inte har en åsikt om, men det finns inte särskilt många olika faktorer som spelar in i den bedömningen. Därför känns det väldigt märkligt att jämföra diskmedelsserien "Yes" (som inte består av så oftantligt många produkter, även om de blivit fler med åren) med hela det spektra av personliga upplevelser som varumärket Ikea medför.

Jag skulle nog hävda att Yes har lite andra förutsättningar när omdömet inte behöver dras med PMS-dåligt kundbemötande från kassörskan, korkade konsumenter som inte kan följa byggnadsinstruktioner, tusentals olika produkter och en inte obetydlig mängd publicitet som påverkar människors åsikter.

Mer rimligt vore att jämföra Yes med Ikeas BILLY-serie. Eller att jämföra Ikea med Procter & Gamble som är företaget bakom Yes och som även ligger bakom Always, Gilette, Wella, Oral-B, Pampers och många andra varumärken som är kända i Sverige. Men bokhyllan Billy kanske inte står sig tillräckligt starkt för att vara ett riktigt varumärke?

Läs även andra intressanta bloggar om diskmedel, Ikea.

Var är värmeböljan?

2008-08-02T09:58:00.003+02:00

Här har det varit strålande sol och äckligt varmt i flera veckor. Jobbigt som fan. Men så vaknar jag idag, och vad märker jag? Jo, det är kallt ute. Bläh! I natt bär det nämligen av till Gotland med Sverok Stockholms styrelse så det här förstörde min planering lite. Ju varmare det är, desto mindre kläder måste man bära med sig. Men nu då?

Läs även andra intressanta bloggar om vädret.

När dokusåporna inte räcker till

2008-07-21T18:41:00.002+02:00

En gång i tiden var Expedition Robinson någonting som roade svenska folket. Ett tv-program om riktiga människor, med tävlingar, problemlösning, äventyr och intriger. Sedan kom Big Brother där intrigerna och vardagslivet tog över. Men vad hände sedan?

Jo, idag kan vi läsa "rapporteringen minut för minut" när Anders Eklund pressas av åklagaren. Vem behöver CSI när det finns lika spännande och groteska brott att följa i verkligheten? Speciellt inte när varenda tidning bjuder på obscena mängder spännande bakgrundsmaterial, tårdrypande uttalanden, kommentarer från utredarna och osannolika vittnesmål. Sådant som inte går att hitta ens på den bästa special directors cut supersamlarutgåva.

För den som fortfarande är mer inne på såpopera kan man istället följa Blondinbellas öden och äventyr, den här gången gråter hon ut i Expressen om sexövergreppet i Italien. På bloggen skriver hon argt om att resebolagen borde ta sitt ansvar och informera unga flickor om farorna utomlands och att hjälpa dem hem tidigare än beställt när något jobbigt hänt. Men vilka föräldrar med det minsta ansvarskännande släpper iväg sin 17-åriga dotter på krogsemester utomlands utan vuxet sällskap...?

Vad händer när vi även blivit avtrubbade för verkliga händelser? Kanske är det då människor börjar intressera sig för större problem? Eller så hittar staten en ny inkomstkälla i dvd-utgåvan av FRA: Best of 2008, med kommentatorspår av Filip och Fredrik.

Läs även andra intressanta bloggar om dokusåpa, anders eklund, engla, blondinbella.

Dr. Horrible's Sing-Along-Blog

2008-07-19T03:50:00.003+02:00

Vad ska en stackars tv-regissör ägna sig åt när manusförfattarna strejkar och show business står stilla? Man kan ta semester. Eller så kan man samla ihop sina rastlösa författarsläktingar och arbetslösa skådespelarpolare och göra en musikalserie att sprida på internet.

Jag vill tipsa om serien Dr. Horrible's Sing-Along-Blog, en skapelse från Joss Whedon (Buffy, Firefly, m.m) som fortfarande finns till allas fria beskådande på nätet. Men se den nu, vid midnatt på söndag kommer den att plockas ner! Den är riktigt kul, även om jag var på väg att stänga av eftersom inledningen är dryg och mest liknar något ur Bolibompa. Ta er igenom den och se klart på denna underbara lilla produktion! Tre avsnitt på strax över tio minuter vardera.

Framför allt tycker jag att Nathan Fillion (Firefly, Desperate Housewives) gör en otrolig roll i Captain Hammer! Brrr!

Dr. Horrible's Sing-Along-Blog.

När jag ändå är inne på temat vill jag passa på att tipsa om några riktigt bra YouTube-klipp för alla musikalfantaster: Reach! A lecture musical prank, Unexpected performance och Food court musical.

Läs även andra intressanta bloggar om musikaler, Joss Whedon, Doctor Horrible.

Skola för gamla och unga

2008-07-14T01:24:00.004+02:00

Att sätta folk i fängelse och inte göra något vettigare av det än att låta dem sitta där och mögla är ganska meningslöst. Man blir inte trevligare av det och det är inte en särskilt fin merit när man kommer ut igen. Därför är det väldigt trevligt att läsa att vuxenutbildningen i Sveriges fängelser har fyrdubblats på bara två år. Kriminalvården har byggt upp ett nätverk med över 100 behöriga lärare som bedriver både lokal undervisning och distansundervisning. Från 3-4 olika kurser kan internerna nu välja mellan 110 gymnasiekurser då studierna inte längre är beroende av att ämnesläraren finns på plats. En otroligt bra insats av dem! Jag är imponerad.

Utan gymnasiebetyg kommer man nämligen inte långt här i världen, speciellt inte med kriminell bakgrund. Förhoppningsvis kan den här sortens utbildning ge många människor ett nytt förtroende för samhället. Det är bara tråkigt att det ska gå så långt som till att man måste misslyckas, halka in på kriminella banor och åka dit innan man kan få den personliga hjälp som det här systemet verkar innebära. Gymnasieskolorna satsar tyvärr på övervakning för att få bukt med skolket, istället för att gå till botten med problemet.

Min skola hade ett intranät där lärarna fyllde i ens närvaro, men även resultat och feedback på inlämnade uppgifter samt vilka mål eleven har i olika ämnen och områden. Både elev, handledare och ämneslärare hade möjlighet att skriva kommentarer till varandra i systemet. En väldigt bra kommunikationsplattform på en plats där överlappande scheman gör att man lätt går om varandra. Men det fyller knappast någon funktion som engagemangsbooster.

I Stockholms län finns det drygt 230 gymnasieskolor. Det är helt otroliga mängder resurser! Den lättillgängliga mängden lokaler, lärare och ämneskunskap gör att det skulle vara fullt möjligt att göra gymnasieskolan betydligt mer flexibel än vad den är idag. Varför ha en treårig gymnasieskola? Låt studiemotiverade elever ha som alternativ att ta sig igenom den på två år. Låt skoltrötta elever ta fyra år, så kan de varva studierna med ett deltidsjobb och få sådan erfarenhet istället. Varför finns det ingen skola med kvällskurser? Hur vore det om skolorna profilerade sig mot olika inlärningssätt istället för att framhäva körkortsutbildningar och gratis datorer?

Lägg mer fokus på att låta eleverna välja en passande studiemetod istället för att välja mellan tre tusen olika tramskurser.

Läs även andra intressanta bloggar om skola, fångvård, utbildning.

Disney utökar prinsessklubben

2008-07-11T23:22:00.008+02:00

Jag är ett stort fan av Disneys prinsessor. Tyvärr har det skapats en väldigt gullipluttig snäll och söt tjej-hysteri runt dem, men i sina ursprungliga filmroller är de väldigt bra förebilder. Därför blev jag väldigt glad när jag såg att det är två helt nya prinsessfilmer på gång: Rapunzel och The Princess and the Frog.

Rapunzel är tyvärr en datoranimerad film så den faller inte riktigt i samma kategori som de andra. Det är tråkigt, den berättelsen hade kvalat väl in bland de andra klassiska sagorna. Grodprinsessan blir däremot något kontroversiellt (tragiskt nog). Här möter vi Disneys första mörkhyade prinsessa, så jag hoppas att filmen får en genomslagskraft som gör att hon blir en fast medlem av prinsessklubben.

Bra förebild eller billiga PK-poäng?
Läs även andra intressanta bloggar om Disney.

A Softer World

2008-07-10T01:10:00.004+02:00

Jag är inte något större fan av webbserier. Främst av den anledningen att en serie måste hålla igång ett tag innan man vet om den håller måttet eller inte, och jag har inte ork att tröska mig igenom en serie som redan pågått i ett år eller fem.

Min RSS-lista för serier ökar däremot stadigt och jag följer ett par stycken numera. Mestadels är det däremot serier med någorlunda fristående strippar och inga långkörare alls. Däremot tänkte jag återigen flagga lite för en serie som jag följt ganska länge nu, A Softer World, som är min absoluta favoritserie. Det är fotoserier med bisarr text till. Ofta helt obegriplig sådan, och det har hänt att jag gått och klurat i flera dagar innan jag kommit på vad poängen är. Men de har alltid den här dramapoetiska, ofta tragiska, sorgsna eller pessimistiska synen som verkligen vrider bilderna till någonting helt annat än de är egentligen. Älskar den!

Onlinespel som social plattform eller förtryck?

2008-07-08T18:58:00.000+02:00

Jag läste någonting tråkigt nyss. En mamma skriver in till frågespalten för Allt om barn (någon slags gemensam sida som både DN och Expressen hämtar artiklar från) och är orolig för sin 18-åriga son. Hon skriver bland annat:

"Han har inga kompisar som han gör saker med, det verkar som att han har lite kontakt med några klasskompisar på nätet, men han gör ingenting på kvällarna och helgerna utom att sitta framför datorn.
Jag har förbjudit nätspel på t ex World of Warcraft, men han sitter och
spelar andra strategispel (dock inte internetbaserade, vad jag vet om)."

Tragiskt nog hoppas jag verkligen att det förbudet bottnar i ett grovt missbruk från pojkens sida, annars har vi här ett typexempel på en förälder som inte bryr sig om att sätta sig in i sina barns intressen. Det finns få aktiviteter som är så socialt öppna och inkluderande som den här sortens onlinespel.

"Nej, jag kan inte stänga av och komma och äta middag, jag spelar!" har ofta den underliggande betydelsen att "Det finns femton helt verkliga personer i olika delar av världen som jag umgås med och som sitter här och väntar på mig. Om jag stänger av nu kommer vi alla att förlora spelet för de behöver just mig. Jag är bra på någonting viktigt."

Onlinespel kan vara en väldigt bra social faktor för människor som är blyga, fula, tråkiga eller av andra anledningar tycker att det är jobbigt eller svårt med sociala relationer i verkliga livet. Det kan också fungera som ett avstamp för att träffa nya vänner att senare börja umgås med även i verkligheten. Tyvärr finns det också möjligheter i det som inte är lika trevliga.

Jag hörde en gång en person prata om onlinespel som ett medel för staten att hålla sjuka och fattiga människor i schack. "Här har du ett drägligt låtsasliv, det är billigare än ett riktigt." För vem behöver pengar, vård eller en ljus framtid när man kan ta ut sina ambitioner på att driva det mest framgångsrika WoW-guildet istället?

Läs även andra intressanta bloggar om onlinespel, World of Warcraft, föräldrar.

Glad midsommar!

2008-06-22T13:35:00.003+02:00

I torsdags förlorade jag när vi spelade krocket. Det var roligt! Jag, kotte, Thor, Sara, Fredrik, Alex, Berjis och Holger trotsade det instabila vädret och hade picknick i Kronobergsparken. För att kontra baguetter och pastasallad från Hemköp hade jag, Sara, kotte och Thor ägnat två dagar åt att laga picknickmat. Vi kunde därför avnjuta en femrättersmiddag bestående av hemlagad grön ärtsoppa med creme fraiche och krutonger, en tomatsallad, piroger med bacon-, ost- och svampfyllning, en rabarberkaka med vaniljvisp och som avslutning kex med brieost och te. Ibland är det bra att umgås med människor som inte gör någonting vettigt på dagarna! Kvällen avslutades senare med mer te hemma hos Alex, i skydd från det överhängande regnet.

På väg därifrån drabbades jag istället av en impuls om att sova framför film på hemlig ort. Jag hörde att filmen var bra i alla fall. Där blev jag kvar till lördag eftermiddag, så särskilt mycket till midsommarfirande blev det inte i år. Alldeles lagom, känner att jag inte riktigt hade orkat med dramat på Lugnet där många andra av mina vänner befann sig.

Bra försök ...

2008-06-15T03:08:00.006+02:00

En IRC-vän fyllde år i fredags. Några av oss i kanalen bestämde oss för att baka en tårta till honom för att visa att vi uppskattar honom, eftersom han till och från verkat ganska nedstämd. Till en början var det storslagna planer på att baka en tårta formad som en cykelhjälm (personen i fråga cyklar väldigt mycket) men vi drog snart ner på ambitionsnivån lite. Men till skillnad från merparten av våra spontanprojekt var det här ändå någonting som vi ändå lyckades genomföra. Det hela fick en extra boost när det visade sig att en annan vän ur kanalen hade vägarna förbi Linköping den dagen, och kunde agera tårtbud åt oss stockholmare.

Under projektets gång fick vi en del problem att slåss med. Hur får man en tårta att se ut som en cykelhjälm? Tycker han om grädde eller borde vi göra en fruktpaj istället? Vet vi var han bor? Vet någon ens vad han heter på riktigt? Med hjälp av livlig fantasi, muffinsmix och Facebook lyckades vi ändå få svar på alla våra frågor och det blev uppsamling för att baka och äta pasta. En hel plåt med muffins, fyllda omväxlande med äppel/kanel eller hallon, kunde snart plockas ur ugnen! De blev stora och fina och vi täckte dem med rosa jordgubbsglasyr som såg bättre ut än den smakade. Vi använde oss också av grön kristyr för att rita fina symboler på muffinsen, mestadels matematik-, IRC- eller cykelrelaterade sådana. Tyvärr var kristyren ganska rinnig så bilderna smetades ut till att bli ett projekt i sig att försöka tyda.

I brist på bättre förvaring tiggde vi till oss två kartonger för inbakade pizzor som muffinsen passade perfekt i. Vårt kära tårtbud hade dessutom ett paketsnöre att dela med sig av, som gjorde det hela ett litet snäpp festligare. Väl där lämnade vi projektet åt sitt öde.

På fredag eftermiddag fick vi höra att födelsedagsbarnet inte varit hemma, men att muffinskartongerna lämnats utanför dörren. Vi väntade med spänning på att han skulle komma hem och visa någon form av tecken på IRC. Men det kom inget. Inte heller under lördagen hörde vi någonting om det mystiska paketet, så på kvällen blev vi för otåliga och bestämde oss för att fråga. Det visade sig då att födelsedagsbarnet flytt över sommaren och inte befann sig i rätt stad, och inte planerar att göra det de närmaste två månaderna.

Bra försök, men så fel!

Läs även andra intressanta bloggar om muffins, vänner, IRC.

Folksamling mot FRA-lagen

2008-06-11T13:22:00.003+02:00

Saxar från Piratpartiet:

"Den 17 juni röstar Sveriges riksdag om att införa allmän avlyssning av alla svenska medborgare. Försvarets Radioanstalt (FRA) ges i uppdrag att avlyssna all kabelburen kommunikation som passerar Sveriges gränser.

Nästan all kommunikation, även inom Sverige, passerar idag gränsen och kommer därmed att avlyssnas. E-post, sms, webbtrafik, chattar och mobil- och telefonsamtal, allt analyseras.

Ingen domstol är inblandad. Ingen brottsmisstanke krävs. Alla behandlas som misstänkta.

Det är dags att visa riksdagen vad vi tycker. Bilda opinion, prata med vänner och bekanta och skriv insändare. Om du inte kontaktat dina riksdagsledamöter, gör det. All information du behöver finns på stoppaFRAlagen.nu.

På omröstningsdagen kan man på plats visa vad man tycker. Vi - och många med oss - samlas då klockan 09.00 på Riksdagsbron i Stockholm den 17 juni och förblir där hela dagen till dess att voteringen i Sveriges Riksdag är genomförd. Många riksdagsledamöter vill inte rösta igenom denna lag men ser sig tvungna att följa partipiskan. Vi kan stoppa FRA-lagen genom att ge dessa ledamöter råg i ryggen.

Sätt igång nu, prata, skriv brev, påverka! Vi syns på tisdag, då allt arbete ger utdelning!"

Vill ha!

2008-06-11T01:11:00.002+02:00

Jag älskar musikaler! Eftersom jag kännt mig på Tolkien-humör den senaste tiden måste jag därför beklaga mig lite över att jag nog aldrig kommer att kunna ta mig iväg för att se Sagan om ringen-musikalen. Så jag sitter här och hoppas på att de släpper den på dvd så småningom! Med tanke på att de verkar lagt en del energi på att få till snygga filmklipp så kanske man vågar tro att det är i mer än bara reklamsyfte.

Särskilt imponerad är jag av det här videoklippet ur Lothlórien, som visar att de vågat ta några rejäla kliv bort från filmernas hjulspår. Väldigt trevligt och bra!

Jag blev också helt förälskad i den här sången, med mycket starkare referenser till bokens mootsvarighet. Tyvärr hittar jag inget videoklipp från denna scen!

Läs även andra intressanta bloggar om Tolkien, Sagan om ringen, musikal,
Lothlórien.

There is just too much thought in my head...

2008-06-09T14:15:00.001+02:00

The Children of Húrin

2008-06-06T20:47:00.004+02:00

Jag är tyvärr inte mycket för att läsa böcker just nu, men häromdagen köpte jag en bok som jag nästan drar mig för att läsa mer av. Den kommer att ta slut då. Children of Húrin är Tolkien när han är som bäst, en saga som är mörk från början till slut. En saga utan en massa glada hobbitar och alver som lallar runt och sjunger.

Berättelsen tar plats i en tidsålder långt före Sagan om ringen, när det onda var mycket ondare och det goda också var ont. En tid när alverna förrådde och hade ihjäl varandra, när människorna plundrade och tog andra människor till slavar och folk led och svalt. I den här boken dras vi med en huvudperson som inte gör särskilt mycket annat än att gå runt och vara sur och bitter, som slår ihjäl sin bästa vän och gör sin syster på smällen. Det är förtvivlan rakt igenom! Underbart!

Däremot kan jag inte påstå att Children of Húrin är något fristående litterärt mästerverk. Bitvis är det ett rejält rabblande av namn och referenser till andra händelser, så man bör nog har läst Silmarillion både en och två gånger för att uppskatta den här boken fullt ut.

Läs även andra intressanta bloggar om Tolkien, Children of Húrin, litteratur,
sagor.

Nätverk - ett finare ord för kompisklubb?

2008-06-01T18:00:00.002+02:00

Idag läste jag någonting som jag tyckte var lite pretto: DN listar ett gäng olika kvinnliga nätverk. Spontant tycker jag att hela idén med kvinnonätverk känns som något som borde motverka sitt syfte redan från början. "Hej. Vi känner oss inte jämställda, så vi håller oss här på vår kant istället för att skapa kontakter med de elaka männen som har makten."

Men det som fick mig att reagera på artikeln var inte principen, utan urvalet av nätverk som listas. Här är ett av dem:

Pumorna
Skapades: 1984
Antal medlemmar: 11, bland dem Lena Liljeroth, Cecilia Hagen, Anne Ramberg och Agneta Dreber.
Verkar för: Skapar kontakter, stöder, informerar och inspirerar varandra. Nyrekrytering sker för tillfället inte.

Den enda information jag kan hitta om Pumorna, efter väldigt snabbt letande, är att de är "ett helt privat kvinnligt nätverk som träffas för middag varje månad". Det låter som en kompisklubb. Med ett väldigt corny namn, lite som Pink Ladies i Grease. Undrar om de har särskilda Pumorna-jackor på sig när de träffas. Vad är det annars som får dem att kvala in på listan över kvinnliga nätverk värda att ge publicitet? Vilket värde ser DN i att lyfta fram ett nätverk som inte välkomnar nya kontakter? Gjorde Pumorna något riktigt imponerande på 80-talet som jag missade bland nappflaskor och dreggel? Eller är de bara utfyllnad för att det inte fanns fler att skriva om?

Vem får den nya rollen som Bilbo?

2008-05-31T15:10:00.002+02:00

Enligt Daily Express är James McAvoy (Narnia, Last King of Scotland, Atonement, mfl.) en av de högst tippade för huvudrollen i den kommande filmen The Hobbit. Det tycker jag låter väldigt lovande! Att se Ian Holm återvända till rollen vore trevligt för att få lite konsekvens mellan filmerna, men jag skulle nog vilja hävda att han är för gammal.

Något som gör mig lite skeptisk till trovärdigheten i uttalandet är att de han anses mer populär än är Jack Black och Daniel Radcliffe. Då är det plötsligt inte lika smickrande att stå överst på listan. Å andra sidan så har Jack Black viss erfarenhet av rollen som ringbärare, så det kanske inte vore helt dumt ändå ...

Dagens fotoögonblick

2008-05-31T14:07:00.004+02:00

Min pojkvän

2008-05-27T16:09:00.008+02:00

(Sorry, inget privat skvaller i det här inlägget heller...)

Det pratas en hel del om att datorspel är våldsamt och kan ge barn en skev bild av verkligheten. Ofta beror det på att föräldrarna inte kan ta ansvar och hålla sig till angivna åldersrekommendationer, men likväl är våldsamma datorspel någonting farligt och läskigt. Idag skickade kotte en länk till någonting som jag tyckte var snäppet värre. För barn från tre år finns spelet Min pojkvän. Spelet beskrivs såhär:

"Välj en utstyrsel och få killarnas uppmärksamhet. Lär dig vad killarna gillar så att du kan hänga med dem. Förbättra din styling och flörta på telefon."

På spelets omslag kan man dessutom läsa att målet med detta är att hitta sin sanna kärlek. Hej, här ger vi barnen en verklighetsuppfattning som klår GTA med hästlängder!

Det har gjorts en hel del försök till att göra tjejspel. Det är tråkigt att de så ofta väljer Veckorevyn som tema för dem, istället för att fokusera på något bra. Här har vi ett spel som, av beskrivningen att döma, handlar om att anpassa sig för att bli accepterad. Istället för att göra tjejerna våldsamma så gör vi dem underställda killarna, och jag vet inte om det är så mycket bättre.

Ett avslutat kapitel

2008-05-26T21:19:00.005+02:00

Jag är inget större fan av långa serier, men då och då fastnar jag för sådana. Igår såg jag det allra sista avsnittet av Gilmore Girls, som både har fascinerat och inspirerat mig. Jag är väldigt känslosam när det gäller serier och det har varit mycket gråt till den här. Nu är den slut, efter otroligt många timmar, och det känns lite som att förlora en nära vän. Karaktärerna i serien har blivit lika välbekanta som de människor jag har runt mig i riktiga livet.

Serien kretsar kring relationen mellan mor och dotter, Lorelai och Rory Gilmore, och människorna i deras närhet. Det är den första serie jag sett som har så färgstarka karaktärer att deras vardagsliv fortsätter att vara lika intressant i mer än 150 avsnitt. Det behövs inga rymdinvasioner eller superhjältar. Det finns inte ens några mord, överlagda hämndaktioner eller andra såpainslag. Det här är deras liv helt enkelt, och det fungerar till 100%.

En av de saker som fascinerat mig mest är dialogerna. Jag är väldigt imponerad av manusförfattarna när det gäller den biten! Lorelai har en förmåga att prata otroligt mycket och framförallt har de gett henne en helt bisarr associationsförmåga som ger samtal som snabbt hoppar från ett ämne till ett annat. Det känns aldrig uppstyltat såsom samtal lätt känns på film.

Jag är tycker också att det är intressant hur de har lyckats porträttera den väldigt speciella mor/dotter-relationen. De är väldigt olika som personer, men det finns ändå noggrant utvalda och genomträngande beteendemönster som speglar att det här är två personer som levt tillsammans och stått varandra väldigt nära under många år. Det känns äkta.

Jag tycker även att serien gör sig otroligt bra som nutidsdokument. Huvudpersonerna har ett brinnande intresse för film och populärkultur i allmänhet, äter i princip bara snabbmat av olika slag och lever i fas med nutida teknologi (till skillnad från många andra serier som verkar utspela sig i ett tidlöst vakum utan mobiltelefoner). Serien är fullspäckad med referenser till andra serier, filmer, kändisar, politiska händelser och mycket annat som ger den en stark verklighetsförankring jämfört med andra fiktiva serier.

Läs även andra intressanta bloggar om Gilmore Girls, tv-serier.

My Humps

2008-05-25T21:53:00.004+02:00

Som jag skrev i föregående inlägg så tycker jag att det är lite trist när musikframträdanden baseras på att sex säljer. Det ger intrycket av att musiken är så kass att man behöver täcka över den med snygga tjejer som åmar sig framför kameran. Jag är bland annat inte något större fan av hip hop-videor med coola blingblingkillar som omges av dansande halvnakna tjejer med inzoomade rumpor.

Därför tyckte jag att det var otroligt roligt när jag snubblade över den här videon med Alanis Morissette, en av mina favoritartister. Det är en remake av Black Eyed Peas musikvideo My Humps (originalet kan du se här).

Fiasko - 18 en gång till!

2008-05-25T16:28:00.005+02:00

Igår var vi ett gäng som träffades för att äta kopiösa mängder tårta. kotte&Nina-klubben hade extrainkallat årsmöte, i stadgarna benämnt som födelsedagskalas, för att bestämma saker. Årsmötet är nämligen föreningens enda beslutande organ. När vi ändå var samlade passade vi på att titta på schlagerfestivalen. Alltid lika roligt! Synd att konceptet blivit så urvattnat i Sverige att man inte orkar titta på den svenska finalen. Alla deltävlingar gör att man mest blir less på det.

Men jag noterade en intressant förändring idag när jag läste tidningarna. Förra året lyftes det massor av kritik i media för att östländerna gaddade ihop sig och dominerade finalen. Järnridån gick ner över The Ark och det hela var helt enkelt ett fiasko. Det lyftes till och med idéer om att splittra evenemanget i en öst- och en västtävling. (Att Sverige i princip bara fick poäng från nordiska länder var inte lika relevant).

I år talas det istället om "det nordiska sveket". Finland gav oss bara fem poäng, och sveket var ett faktum skriver Expressen. Att de gav 12 poäng till Norge är ju skitsamma: I den omtalade "Nordiska alliansen" är det underförstått att Sverige ska vara ledande! Så var det minsann på 1700-talet! Även i Aftonbladet kan man läsa att pakten höll, men att de nordiska länderna svek Sverige. Journalisten Camilla Björn bortförklarar det med att Charlotte Perelli kanske blev för perfekt. För perfekt är tråkigt. Eller så var hon helt enkelt tråkig. Själv tyckte jag faktiskt att det var ett av de bättre bidragen även om musiken i sig inte alls faller mig i smaken, så placeringen förvånade mig något. Framförandet kändes felfritt och betydligt mer rumsrent än den omtalade "kopian" Shady Lady. (Jag tycker att det är väldigt tråkigt att se bidrag vars framföranden verkar baseras på att sex säljer).

I år, precis som förra året, slutade Sverige på 18:e plats. En så kallad fiaskoplacering. Vi kanske borde satsa på en låt på serbiska till nästa år? Eller skicka dit en riktig plojlåt, sådant är åtminstone det som gör programmet värt att titta på.

Jag tror på Wille

2008-05-23T16:54:00.002+02:00

Om någon hade frågat mig tidigare så hade jag svarat nej. Jag har alltid trott att Wille siktar på att bli världsdiktator, varken mer eller mindre. Men han är verkligen bra på det här. Jag kan därför inte utesluta att han någon gång i framtiden kommer att sikta på presidentposten i Vita Huset.

Intervjua mig, SvD!

Funderingar kring Daim

2008-05-21T01:27:00.002+02:00

Min svenskstuderande vän från Brasilien frågade mig vad en daimkaka är för något, appropå mitt tidigare inlägg. Jag försökte förklara, men det tog ett bra tag innan jag insåg vad problemet var. Daim finns tydligen inte utomlands. Det som känns som en av de absolut mest grundläggande godissorterna! Marabou är ett företag som är lika självklart som Coca Cola för mig, och jag har aldrig ens reflekterat över att de knappt finns utomlands. Vill man äta Daim får man därför hålla sig till Sverige, Norge, Storbritannien eller IKEA.

Läs även andra intressanta bloggar om: Daim, Marabou, choklad.

Frysen full...

2008-05-21T00:06:00.002+02:00

Idag har jag varit ledig! Det ledde till en plåt med panpizza. Det blev sex bitar med olika kombinationer av oxfilé, champinjoner, tomater, mozzarella, fetaost och skinka. "Rester" med andra ord. Av tomatsåsen blev det även över 1-2 portioner blivande tomatsoppa.

Medan pizzan var i ugnen passade jag på att slänga ihop en daimkaka. En enkel sockerkakssmet för att inviga min nya kakform med löstagbara kanter. Denna toppades sedan med smörkräm och hackad daim.

Kakan var väldigt sliskig, så även om den var god blev jag väldigt sugen på någonting lite saltare såhär framåt midnatt. I brist på chips bestämde jag mig för att göra vitlöksbröd på några överblivna rostbrödsskivor jag hittade i frysen (av någon anledning har vi alltid flera paket rostbröd med bara 3-4 skivor kvar liggandes). Så nu har jag även en påse med vitlökssmör i lagom stora portionsbollar i frysen!

En lagom produktiv dag på matfronten. Synd att jag inte fått någonting vettigt gjort i övrigt!

Alver och tabu: några överrensstämmelser mellan psykoanalys och Silmarillion

2008-05-20T01:34:00.005+02:00

Smeg postade en intressant frågeställning i Catahyas forum som fångade mitt intresse. Ni som inte är Tolkien-nördar kan sluta läsa här!

Skulle Sauron kunna leva lycklig i ett äktenskap, med små tottar som springer omkring och drar honom i hjälmen, gömmer hans ring och petar orcherna i ögonen?

Skulle Elrond kunna ha en tortyrkammare i källaren, där han lever ut sina egentliga åsikter om hobbitar?

Biten om Elronds tortyrkammare var det som mest väckte mitt intresse för frågan. Det kändes nämligen inte fel. Påståendet motsade inte på något sätt min bild av Elrond, även om jag aldrig tänkt den här tanken själv. Jag tror inte att han torterar hober, men att han skulle ha någon form av sadistiska drag känns till och med rimligt. Det är någonting med Elrond som gör honom tilldragande på samma sätt som bara våldsamma eller kriminella män kan vara. Den där intensiviteten som utstrålar en tabubelagd och hämmad sexualitet som han bara väntar på att få ge utlopp för.

Tänk på hans sargade barndom: övergiven av båda föräldrarna, omhändertagen av några av världens mest illa sedda personer, uppvuxen i en värld av grymhet och svek. Men ändå ständigt i skuggan av den tidens mäktiga män. Och ständigt i skuggan av sin far, som övergav honom, men vars namn han aldrig slipper ifrån då det ligger på alla alvers läppar. Varför lämnade de honom? Älskade de honom inte? Brodern valde att gå de dödligas väg, men själv plågades han av kval och en känsla av att inte höra hemma någonstans. Elrond halvalven. Han skulle aldrig helt och fullt bli en av dem.

Tänk er sedan lite längre fram i tiden: övergiven återigen av sin hustru som närapå misshandlats till döds. Han gjorde allt han kunde för att rädda henne, men det var inte tillräckligt. Hennes kärlek till honom var inte stark nog att få henne att vilja stanna hos honom. Han var inte bra nog. Vilken ångest. Vilket behov av att hävda sig det måste föda inom honom. Han helade hennes skador, men hon valde ändå att lämna både honom och deras gemensamma barn.

Det var då hans unga, vackra dotter fanns där för honom. Sitt folks aftonstjärna, sin fars ögonsten, en förbjuden lockande frukt i hans värld av plågande självkänsla. Saknaden efter hustrun och bristen på en tydlig modersgestalt i barndomen ger honom en osedlig dragning till henne. Han följer hennes steg, älskar henne över allt annat. Han gör allt för henne. Den förbjudna spänningen mellan dem är så stark att hon i sin jungfruliga oskuld ofta lämnar Vattnadal för att spendera årtionden hos sina morföräldrar. Men trots allt ser hon upp till honom, sin far och ledstjärna, och hon förlåter allt. Hon vill bara göra honom lycklig. Han skulle aldrig göra henne illa. Hon kommer alltid tillbaka.

Tänk sedan hur han plötsligt en dag tvingas han se på när hon, trots hans enträgna försök att hindra det, förälskar sig i hans egen fosterson. Pojken han själv fött vid sitt bord, som han fostrat till att bli lika nobel som hans egna söner. Han som vuxit upp till att bli den man som kommer att beröva honom även sin enda dotter för all framtid. Han känner desperationen, den överhängande ensamheten. Ett liv utan Arwen kan aldrig mer bli ett liv värt att leva.

Freud skulle säga att Elrond torterar hober i sin källare.

Läs även andra intressanta bloggar om: Tolkien, Elrond, hobbit,alver.

Factlab och bussköer

2008-05-13T22:05:00.003+02:00

Idag har jag funderat ganska mycket, men två saker tycker jag är roliga nog att nämna här:

Det första är bussköer. Människor som köar för att kliva på en buss som inte har dykt upp ännu. Det tycker jag är bra! Att vänta på sin tur är trevligt, även om man kanske bör låta passagerarna med åkkort kliva på först om man planerar att ta lång tid på sig med betalning. I innerstan är de här bussköerna någorlunda respekterade. Det är en slags informella köer: det är inte petnoga att man håller sig till sin plats, men de flesta försöker ändå upprätthålla någon form av turordning. Jag har däremot noterat ett särskilt fenomen i dessa köer som är väldigt underhållande, speciellt när det gäller blåbussarna. Blåbussarna har nämligen oftast digitala skyltar som visar hur många minuter det är kvar tills bussen ska gå. Trots det händer det med jämna mellanrum att det dyker upp någon, ofta en medelålders dam, som går fram till skylten i början av kön och låtsas titta väldigt intresserat på tidtabellen. Man vet aldrig, den kan ju visa en annan tid än realtids-klockan där uppe! Poängen är att personen i fråga med största sannolihet sedan råkar glömma bort att det fanns en kö, och blir kvar där längst fram. Det är roligt hur måna vuxna människor kan vara om att få komma ombord först!

En annan sak som är rolig idag är DNs nya tjänst Factlab. Den gör det roligt att själv hitta fakta på nätet. Det är ju trevligt, men smaka på ordet! Factlab. Det är alltså en faktabank där besökarna kan hitta och jämföra fakta ur en bunt olika statistikdatabaser. Men vilken anglofil fick den urbota korkade idén att döpa tjänsten till Factlab? Fanns det verkligen inga svenska alternativ som skulle kunna fungera ihop med resten av DNs hemsida?

Fyfan för folk som inte kan bete sig!

2008-05-12T00:12:00.002+02:00

Hur svårt ska det vara att gå igenom sin tonårsrevoltperiod utan att slå ihjäl någon? Det finns få saker som gör mig så upprörd som ungdomar som inte kan bete sig som människor. Många puckon finns det i världen, men de unga är nog värst som förstör för både andra och sig själva på det sättet. Idag blev jag arg igen när DN precis rapporterade att en 15-årig pojke knivhuggit en vårdare till döds på ett behandlingshem i Malmö. Inte nog med att han haft ihjäl en kvinna så var han alltså inlagd på ett hem för ungomar i åldern 14-21 som begått sexuella övergrepp. Bra jobbat!

Min spontana känsla är att människor som hinner med att både mörda och våldta innan de ens blivit myndiga borde skjutas av med en gång. Lyckligvis är jag ingen förespråkare av dödsstraff egentligen, men sånt här gör mig riktigt arg. Han och alla andra sjuka ungdomar (t.ex. de gäng det skrivits mycket på sistone om vad det gäller Riccardo-misshandeln och trakasserierna i Rödeby) har säkert haft en jättetragisk uppväxt. Deras föräldrar kanske inte älskade dem. De kanske var mobbade i skolan. De kanske var fattiga. Eller så är de bara ouppfostrade kräk som inte fått lära sig att ta ansvar för sin egen meningsfulla fritid utan tigger uppmärksamhet genom att förstöra livet för andra människor. Vad vet jag? Oavsett vilket så är det något jävligt fel här, och förhoppningsvis har det blivit ett allt mer påträngande problem för dagens politiker. Dags att göra något, hallå? En positiv aspekt av det är att det troligen blir lättare för oss att driva igenom projekt Meningsfull fritid, och det är ju trevligt.

Spogga - Den nya nätflugan?

2008-05-05T23:10:00.002+02:00

DN skriver idag om Spogg, en ny mötesplats på nätet som vänder sig till samhällsintresserade ungdomar över hela världen. Detta gjorde mig nyfiken eftersom jag själv tycker att det här med internetbaserade mötesplatser är väldigt trevligt.

Sidan började trevligt: En startsida med nyheter från olika delar av världen, med möjlighet att enkelt kommentera. Första gången jag loggade in fick jag välja vilka ämnen jag är intresserad av och jag valde World News och Humor. Världsnyheterna var trevliga. I skrivande stund är det artiklar om Ecuadors politiska agenda, hjälp till de cyklon-drabbade offren i Burma och FNs idé om att bekämpa smog som ligger uppe. Ett helt okej urval. Tyvärr verkar diskussionen inte så aktiv: de har 1, 1 och 0 kommentarer trots att de legat uppe i många timmar. Lite tragiskt då sidan säger sig ha 50 miljoner aktiva användare.

Under humor-delen får jag istället upp det gamla YouTube-klippet Human Tetris. (Det japanska tv-programmet där deltagarna ska undvika att bli träffade av en farande vägg genom att inta samma position som hålet i väggen.) Redan där sjönk mitt intresse för sidan. I DN kan man läsa att:

Samhällsintresserade ungdomar ska ha möjlighet att engagera sig i olika frågor genom debatter och omröstningar. På mötesplatsen finns också spel, bloggar och chattsidor.

- Vi vill vara väldigt seriösa, men för att nå ut till många människor måste sidan vara rolig också. Om vi inte når bredden blir det inget starkt nätverk, säger Stefan Hanna som är en av fyra grundare av Spogg.

Tyvärr vet jag inte om jag är så intresserad av att nätverka med personer som inte är där för att de är intresserade av samhällsfrågorna, utan för att de vill spela spel och titta på roliga filmklipp. Bredd är bra, men ibland måste man välja mellan kvalitet och kvantitet. Vill jag ha bredd och en massa trams kan jag söka mig till Facebook istället.

Sidans forum imponerar inte heller. Jag tycker att det borde vara den starkaste delen i en sida som är fokuserad på att utbyta åsikter, men att klicka i ett sifferbetyg på ett filmklipp kan väl å andra sidan också ses som en åsikt... Men när det gäller forumet så kan jag med lite fantasi knyta fyra av de olika kategorierna till samhällsfrågor: Politics, Comfort and Counsel, Health and Home samt Movies, Books and Music. Utöver det finns det sju forum av det minde syftesanknutna slaget: Social Lounge, Forum Games, 18+ Games, 18+, Teen Talk, Spogg.com Games och Competitions. Politikforumet har 31 sidor med inlägg jämfört med Teen Talk som är uppe i 101.

Jag säger bara nej. "Vår vision är att spogga ska bli ett begrepp, precis som googla, berättar Stefan Hanna." Lycka till, säger jag bara :)

Läs även andra intressanta bloggar om: Spogg, communities.

Flashback!

2008-04-20T17:02:00.003+02:00

Igår när jag satt på tåget råkade jag ut för någonting märkligt. Jag lyssnade på musik i lugn och ro när två tjejer klev på i Flemingsberg, det var lördag och på väg till krogen-tid. En av dem satte sig brevid mig och i samma ögonblick slogs jag av någonting jag verkligen inte hade väntat mig i sammanhanget. Hon hade parfym som luktade precis som play doh-lera. Det fick mig verkligen att tänka på någonting jag inte tänkt på alls sedan jag slutade leka med den, nämligen play doh lera (såklart.) Bisarr parfym, och jag vet inte om det är jag som har ovanligt bra doftminne, men det där var verkligen en barndomsflashback.

Har inte alla barn lekt med sådan lera? Det måste vara fler än jag som definitivt inte kan möta henne på stan utan att associera till någonting annat än färger som blandas ihop och inte går att dela på utan till slut bara blir en enda färgsörja. Jag kom på att vi hade en särskild vitlökspress som var vigd åt att agera lerpress. Det hade jag glömt. Jag kom också ihåg hur leran kändes när den torkat fast i bordet, och hur svårt det var att få loss munstyckena från leksaken som syns på bilden nedan.

Big Love

2008-04-05T22:17:00.004+02:00

De senaste dagarna har både DN och SvD skrivit mer om Fundamentalist Church of Jesus Christ of latter days saints. Det är en sekt med några tusen anhängare omkring Utah som leds av profeten Warren Jeffs, som just nu avtjänar ett tioårigt fängelsestraff efter att ha arrangerat en våldtäkt och ett bröllop mellan en 14-årig flicka och hennes äldre kusin. Jeffs förespråkar månggifte och säger sig själv ha ett 70-tal fruar. Eftersom sekten har ett tämligen lågt anhängarantal har detta lett till att incest är vanligt, liksom unga kvinnor som gifts bort till betydligt äldre män.

Anledningen till att jag tycker att dessa nyheter är så fascinerande är att jag verkligen gillar TV-serien Big Love. Ämnet aktualiserades av att min mor precis håller på att titta på den. Serien kretsar kring en polygamistfamilj, Bill Henrickson och hans tre fruar med tillhörande barn, som lever ett modernt och tämligen normalt förortsliv i Salt Lake City. Genom nära släktband mellan familjen och ledande medlemmar i FLDS spelar sekten en betydande roll i serien och vi får se på nära håll hur många av dess anhängare lever. När jag först såg serien trodde jag att det var påhittat för att se coolt ut på tv, men nu när jag läser mer och mer inser jag vilken bisarr och verklig värld det egentligen är som gestaltas. Big Love är ett hett tips för den som gillar dramaserier.

Ny dator! =)

2008-03-30T19:23:00.002+02:00

Jag har blivit med ny laptop! Som 20-årspresent i förskott från föräldrarna har jag numera en liten och söt 12-tummare som kommer att innehålla mitt liv de närmaste åren.

Jag blev förälskad direkt när jag hittade en liten rosa dator från LG i rätt prisklass, och blev helt ställd när jag såg att samma modell fanns med betydligt bättre prestanda för bara ett par hundralappar extra. I grönt. Efter mycket velande konstaterade jag dock att jag prioriterar en långsiktigt hållbar dator framför en söt dator, och beställde den gröna. Efter väldigt mycket meckande har den nu världens mest rosa färgschema istället - och det är trots allt insidan som räknas. Med hjälp från kotte hittade jag till exempel världens sötaste firefoxtema, och Vistas bubbelskärmsläckare ger en perfekt gullighetstouch mot min sockerrosa Chii-bakgrund.

I och med datorbytet har jag även varit väldigt drastisk och gått över från Trillian till Live Messenger, eftersom Trillian tyvärr inte kan hantera de offlinemeddelanden som skickas till mitt msn-konto. (Jag brukar alltid få en bunt meddelanden som är ett par månader gammal de få gånger jag väl loggar in med messenger). Än så länge är jag dessvärre inte särskilt nöjd med programmet, så vi får se om det inte blir Trillian snart igen. Trots att jag Apatchat bort all reklam och alla onödigt knappar och skit ur messenger så känns programmet fortfarande klumpigt och onödigt omständigt att göra saker i. Jag vill bara kunna skicka textmeddelanden och hålla lite ordning på mina kontakter!

I övrigt har de senaste två dagarna gått åt till att installera och konfigurera alla program jag behöver, att skala Vista så att det inte suger så förbannat mycket minne och att fixa en så rosa dator att ingen annan kommer våga peta på den.

Bloggar jag läser

2008-03-18T13:34:00.002+01:00

Eftersom jag inte läser några böcker tänkte jag ta och lista de bloggar jag läser istället. För att hålla koll på dem använder jag mig av Google Reader, den av Googles tjänster jag uppskattar mest efter mailen. Några av dem följer jag för att de är intressanta, roliga, fina, vettiga eller helt enkelt skrivs av någon jag är bekant med. Däremot är det inte så många av dem som faller inom den "seriösa" kategorin. Rena politikbloggar tycker jag är ganska tråkiga. Däremot brukar jag slänga ett öga på de länkar som hamnar brevid artiklar jag är intresserad av, på DN och SvD.

Men här är hela listan! Tipsa gärna om jag har missat någon jag känner eller borde gilla.

Arianrhod - Marias bokblogg.
A Softer World - Konst helt i min smak.
Barnfamilj.se - Började jag följa för att jag av en slump kom in på ett recept jag gillade där.
Caroline Bill - Pappas flickväns dotter berättar om vad hon gör på dagarna.
dialog.stockholm.se - Arbetsblogg för att få in feedback på nya stockholm.se
Djävulskattungen - Skriver smarta saker om lite av varje, mycket fokus på spel.
Dr. Andie - Skriver tankeväckande och fascinerande om relationsanarki.
Från huvudstad till världsstad - Kultur- och idrottsborgarråd Madeleine Sjöstedt bloggar om vad som är på gång.
Gnällspik - Gnäller mest.
Grananders Matdagbok - Får det att vattnas i munnen.
Great Scott - Recenserar filmer och betygsätter dem i förhållande till liknande filmer.
Interacting Arts Blogg - Senaste nytt från en mycket intressant grupp människor.
isobelll - with 3 l - Isobelll om sitt liv och lite av varje.
Katastrofala omslag - Bilder på katastofala skivomslag.
Lydia - Syrrans kompis som skriver väldigt mycket om ingenting.
Maniac Media - Sven Bergersjö skriver intresseväckande om lite av varje.
* Muffels Sida * - Min yngsta lillasyster, Anna.
Månskensdans - Johan bloggar om litteratur och språk.
olol teh fogbl0g!!1 - Fogge om sitt liv och sin 101-lista.
Om barnen och livet i allmänhet - Simpel men otroligt fascinerande blogg om livet som sjubarnsmor.
Om jag var din hemmafru - En underhållande receptblogg.
Ordförandebloggen - LSUs ordförande bloggar om vad som händer inom LSU.
Sara (: - Min äldsta lillasyster bloggar om sitt liv, sin dotter och sina hundar.
The Hobbit: The Official Movie Blog - Nyheter som rör inspelningen av Hobbit-filmerna. Tyvärr dött än så länge.
Tjuvlyssnat - Citat som då och då är riktigt roliga.
Tjuvtittat - Fåniga bilder, som tyvärr väldigt sällan är kul.
Ung Farbror - En mycket intressant blogg om mode, hattar och mat.
Vad är grejen? - Småroligt och tankeväckande om dumma saker.
Vildvittra - Dagbok och fotoblogg om lite av varje.
Warpdrive - Citat från IRC-världen som då och då är roliga.

Intellektuella böcker

2008-03-18T11:59:00.003+01:00

Djävulskattungen skriver idag om hur viktigt det är med utmaningar för att få intellektet att växa. Att många människor blir mer och mer korkade och därför kräver mer lättsmält föda. Det kan jag tyvärr bara hålla med om. (Att Sveriges mest lästa bloggar handlar om 16-åriga flickors klädval, hundvalpar och fikavanor är väl ett av många bra tecken på den saken?)

Hon utmanar mig att nämna en bok som är riktig mental styrketräning.

Tyvärr har jag inte varit mycket av en bokmänniska på väldigt länge. De böcker jag läst det senaste året kan nog räknas på ena handen, och de flesta av dem är just lättsmält underhållning. Någonting annat orkar jag inte med. Så fort det blir lite tungt eller tråkigt lägger jag ifrån mig boken, och kommer mig aldrig för att ta upp den igen. Det är lite tråkigt, eftersom jag för ett par år sedan brukade läsa ett par böcker i veckan. Nu har jag bara inte energi eller tålamod till det längre.

Så tyvärr får jag nog säga pass på den här. Men jag utmanar istället mina betydligt mer litterära vänner Månskensdans och Arianrhod.

Mäktigaste tjejerna i spelbranschen

2008-03-14T12:59:00.002+01:00

IT24 publicerar idag hela listan med de mäktigaste tjejerna i spelbranschen. Synd att hela listan bara består av tio namn. Roligt däremot att Aimée Kreuger, ordförande för Sverok, har gått från att inte nämnas alls till att ligga på tredje plats. Sverok har inte vuxit så enormt mycket de senaste åren, och vi har haft kvinnliga ordföranden i många år nu, så det är kul att de äntligen lagt märke till oss!

En ny värld öppnar sig för moderaterna

2008-03-06T23:15:00.004+01:00

I SvD idag kan vi läsa lite kort om den organisatoriska förnyelse som kommer att revolutionera politiken i Sverige. Strategin presenterades idag på en presskonferens av Fredrik Reinfeldt med tillhörande partisekreterare. Målsättningen med denna strategi är att de förtroendevalda ska besöka verkligheten. 3000 verklighetsbesök ska göras de närmaste åren. Det var på tiden!

Mitt spontana intryck är att det är tragiskt att våra politiker måste schemalägga sina möten med vardagen. Å andra sidan är det bättre än att inte se sig om överhuvudtaget. Tyvärr blev jag lite besviken när jag kom till sista raden i artikeln, ett uttalande från vår käre Fredrik:

- Vi kommer att ha synpunkter på vilka vi skickar ut. Det är inte så att jag tror att varenda moderat vi ställer på benen imponerar på en grupp förskolelärare i barnomsorgen, det tror jag inte ett ögonblick på.

Syftet var alltså inte att förbättra det egna arbetet, utan att imponera på de svagare delarna av samhället. De verkliga platser som ska besökas är nämligen äldreboenden, skolor, sjukvård och kvinnojourer. Jag anar en koppling till svaga väljargrupper här ...

Idioti från Nordea

2008-03-04T10:46:00.003+01:00

Nu har Nodea gett mig en ny säkerhetslösning, som ska ge mig en modern och flexibel lösning med hög säkerhet och flera funktioner. De har alltså tagit steget ut och bytt till en kortläsare som genererar koder för att logga in på internetbanken, någonting som andra banker haft sedan länge. Problemet är att jag inte vill ha den. (Dessvärre spärrades alla mina engångskoder i samma ögonblick som jag testade den.)

Kortläsaren är stor som en miniräknare och ryms därför inte i min plånbok. Det innebär att jag ofta kommer att glömma bort att ha den med mig, och jag är inte alltid hemma när jag behöver göra bankärenden.
Skrapkoderna satt istället på ett kreditkortsstort plastark som passade perfekt i plånboken och jag alltid visste var jag hade. Och säkerheten hade jag inga klagomål på: För att kunna logga in med engångskoderna behövde man även ett annat lösenord, som var unikt för internetbanken. Nu räcker det att stjäla mitt visa-kort och min pinkod till detta för att kunna tömma mitt konto.

Teknologi innebär tyvärr inte alltid förbättringar. :(

Läs även andra intressanta bloggar om: Nordea, teknik.

Bibliotek och folkpartistiska prioriteringar

2008-02-29T00:13:00.006+01:00

Igår fick vi ett skrytinlägg från kulturborgarrådet Madeleine Sjöstedt, där hon berättar hur alliansen har förbättrat bibliotekens budget. Hon skriver att en större satsning än denna inte gjorts i modern tid.

I förrgår var jag på möte med en man från Stadsbiblioteket som i förbigående berättade hur illa biblioteken tvingas effektivisera sig, och hur många tjänster som just nu petas bort. Samma upprörda skvaller hördes vid fikaborden på de datorspelsföreläsningar jag skrev om tidigare.

Idag var jag på Akalla bibliotek och spelade spel med ett gäng ungar. Biblioteken i Stockholm är riktigt duktiga på det där med att försöka få till kul verksamhet på skolloven. Synd bara att de inte har några egna resurser utan måste dra nytta av oss gratisarbetande ungdomsförbund. Det fanns ett tydligt intresse bland besökarna att göra brädspelsverksamheten permanent på biblioteket, men tyvärr har biblioteket inte råd att lägga en tusenlapp eller två på att köpa in lite spel.

Hipp hipp hurra för Alliansen som bygger ut biblioteksväsendet med nya lokaler, istället för att ta vara på den verksamhet som redan finns.

"Jag är stolt över att folkpartiet och våra allianskollegor hittills har gått i bräschen för starka bibliotek i Stockholm. " Jag undrar om bibliotekarierna i Stockholm delar den uppfattningen?

Läs även andra intressanta bloggar om: bibliotek.

Pokémon - Gotta Catch 'Em All!

2008-02-25T00:33:00.006+01:00

Häromveckan fick jag ärva ett Gameboy Advance SP av en lillasyster, som numera uppgraderat sig till DS. Det är en vikbar form av gameboy som passar perfekt i jackfickan. Tyvärr fanns det inte så många spel som intresserar mig, men jag valde att vara lite nostalgisk och tog mig an Pokémon Sapphire. Jag har inte spelat Pokémon sedan Blue Version var ny, så jag kände att jag har lite att ta igen.

Till en början kände jag mig väldigt hjälplös i spelet. Den blå versionen kunde jag utan och innan, och att pussla ihop ett lag som funkar spelet igenom men med bara Pokémons som går att fånga i början av spelet var inga problem. Jag visste vilka styrkor och svagheter alla hade, hur de kommer att utvecklas och vilka attacker de kommer att lära sig. I Sapphire hade jag verkligen ingen aning. Mitt lag är därför en vild chansning. Jag tycker inte om att byta ut Pokémons efterhand, utan vill spela med samma lag spelet igenom. Dessvärre har jag gjort två byten i den här omgången: En Ralts byttes till en Swablu, som senare i sin tur byttes mot en Cacnea. I övrigt har jag hållt mig till mitt startlag. Och så här långt har det funkat skitbra! Jag har bara förlorat en match, och det var en gymledare som jag plockade på andra försöket.

Jag döper alla Pokémons jag fångar efter den första person jag kommer att tänka på när jag ser den, eller läser namnet. Med undantag för Fluffy har alla fått namn efter riktiga personer. Det här är mitt Pokémonlag:

Egentligen är Pokémon ett ganska tragiskt spel. Det går ut på att fånga pokémons som man sedan ska träna, ge godis, gosa med och sköta om. Hur snäll man än låtsas vara mot dem finns det dessvärre bara ett syfte: Att låta dem slåss mot andra pokémons. Man promenerar eller springer eller cyklar runt i världen och så fort man stöter på en annan pokémontränare är det dags. Likt kamphundar hetsar man sina pokémons att slåss mot varandra tills en av dem kollapsar av utmattning. Den förlorande tränaren får då betala en viss summa pengar till vinnaren och sedan är det inte mer med det. Så fort man besökt ett pokécenter där det stackars utslagna djuret får återhämta sig i några sekunder bär det av ut för att slåss igen. Pokémon är en värld av djurplågeri.

Läs även andra intressanta bloggar om: Pokémon, Nintendo,djurplågeri.

Lagförslag mot grooming kritiseras?

2008-02-22T23:39:00.004+01:00

"Förbud mot att ragga barn kritiseras", skriver SvD idag (rubrik på startsidan 23:30 08-02-23) I artikeln kan man däremot inte läsa någonting om kritiken, däremot sägs det att mottagandet överlag varit positivt bland de 41 instanser som lämnat yttranden i frågan. Det var på tiden tycker jag! Redan i februari 2006 uppdrogs riksåklagare Fredrik Wersäll att utreda huruvida dagens lagstiftning är tillräcklig för att skydda barn mot sexuella närmanden över internet. Det tillägg till brottsbalken som han slutligen kom fram till och föreslog är:

6 kap
10 a §
Den som har kontakt med ett barn under 15 år
i syfte att begå ett brott enligt detta kapitel mot
barnet döms för kontakt med barn i sexuellt syfte
till böter eller fängelse i högst ett år.

Liknande lagar förekommer redan i bland annat Kanada, Storbritannien och Nya Zeeland. Tyvärr tror jag att lagändringen i sig skulle vara tämligen menlös. Precis som förbudet mot fildelning är detta någonting som är otroligt svårt att förebygga, förhindra eller bevisa. Däremot är det ett bra steg på vägen.

Ett förbud mot grooming ger bättre medvetenhet om problemet. Att peka med hela handen och säga att någonting är olagligt gör dessutom att de drabbade barnen aldrig behöver fundera på gränser. Det är också ett jättebra sätt att slippa lyssna på någons tjat om att man är feg, oschysst eller ful som inte vill ta av sig BHn. "Du får inte" är ett argument som känns tyngre och lättare att stå för än "jag vill inte". (Av samma anledning är det otroligt bra av tonårsföräldrar att förbjuda sina barn att göra saker, även om de vet att barnen inte kommer att lyssna. Det ger en möjlighet till undanflykt när läget inte känns bra längre.)

Förbutet kan förhoppningsvis också ha en avskräckande effekt. De män (i de allra flesta fall är det män det handlar om) som sysslar med den här typen av verksamhet är skrämmande öppna med det idag. Gå in på valfri sämre bevakad chatt där många unga vistas, till exempel snyggast.se, med ett smeknamn i stil med "SingelAnna14" och se själv! Tyvärr kommer en lagändring troligen bara att flytta problemet till mer privata kanaler, men det blir ändå en något högre tröskel för gärningsmännen. En högre tröskel kan ge väldigt mycket i fall som de här. Alla barn är nämligen inte lättlurade, vilket gör att det för att få napp krävs att mannen tar kontakt med otroligt många barn. Det är anledningen till att internet är en större kontaktyta än att stå och ragga vid cykelstället på skolgården: möjligheten att prata med väldigt många människor på väldigt kort tid. Man kan snabbt avfärda de som inte är intresserade eller intressanta och gå vidare till nya offer.

Många unga lever idag stora delar av sina sociala liv på internet. Där är det möjligt att hålla kontakt med befintliga vänner, och träffa nya, oberoende av var de fysiskt befinner sig. Man kan utan problem föra separata konversationer med flera människor på samma gång, och oavsett tid på dygnet så finns det alltid någon att prata med. Den sociala sfären har ingen skiljelinje mellan internet och verkligheten, och även mellan vänner, bekanta och främlingar suddas de sociala gränserna ut. Till stor del är det sociala livet en gråzon av anonymitet. Och på många sätt är det en sjuk värld vi lever i.

Det finns ett skrämmande stort bekräftelsebehov hos unga idag, och tyvärr är sexuell bekräftelse en av de enklaste formerna av bekräftelse att få som tjej. En titt på tio i topplistan över tjejbilder på snyggast.se visar att 8 av 10 bilder har mer urringning än någonting annat i fokus, och även på de resterande två bilderna utgör brösten en tydlig del av bilden. På motsvarande lista för killar hittar vi påklädda tonåringar på usla webcambilder.

Enligt en undersökning gjord av Brottsförebyggande rådet har 51% av alla tjejer i åldern 15-17 år blivit utsatta för sexuella närmanden av en person som är minst fem år äldre. De faktiska anmälningarna om sexualbrott är betydligt färre, men fortfarande skrämmande många: 315 fall anmäldes under perioden januari 2004 till september 2006, och bara 25 av dem var pojkar. Merparten av dem blev lovade något av följande:

Vänskap och kärlek. Gärningsmannen ägnar ofta lång tid åt att vinna barnets förtroende, inte sällan under falsk identitet (till exempel genom att uppge en ålder som ligger närmare barnets egen). Han samtalar om vardagliga saker såsom skolan eller hemmet och agerar stöd genom att berätta om egna erfarenheter. När förtroendet vuxit sig starkt och barnet blivit känslomässigt beroende kan identiteslögnen avslöjas utan att det har någon betydelse för relationen. Ett möte, ofta innebärandes sexuella aktiviteter, kan då ske i tron om att det är barnets egen vilja.

Modelljobb. Många män ljuger om sin bakgrund och sitt yrke för att verka mer tilltallande. Han kan till exempel påstå sig arbeta för en modellagentur, eller som reklamfilmare, och väcker barnets intresse genom att posta smickrande kommentarer på fotosidor. Efter viss kontakt erbjuds offret arbetstillfälle som modell, och det är i samband med dessa påstådda foto- eller filmsessioner som övergrepp sker. Av alla anmälda fall i denna kategori var offren uteslutande flickor.

Erbjudande om betalning för sexuella tjänster. Gärningsmannen erbjuder sitt offer betalning för sexuella tjänster av olika slag. Tjänsterna rör såväl internetbaserade handlingar, till exempel stripshower i webcam, som fysiska möten. Betalningen kan ske i form av pengar, påfyllning av kontaktkort, betalning av medlemsskap på olika internetsidor eller annan form av ersättning som tilltalar målgruppen.

TILLÄGG:

Att vuxna har kontakt med barn behöver självklart inte alltid vara i onda avsikter. När jag var 13 år hade jag nära kontakt med personer över internet som var uppemot 20 år äldre än mig själv och jag lider inte av det idag. För barn med ovanliga intressen är internet en otrolig möjlighet att komma i kontakt med vänner som delar dessa, eftersom sådana personer inte alltid finns i barnets fysiska umgängeskrets (som i den åldern oftast utgörs av jämnåriga klasskamrater).

Jag har också sett många bra exempel på vuxna personer som engagerar sig i diskussionsforum på internet, där de ger ett ovärderligt stöd i frågor som inte alltid är så lätta att diskutera med vänner eller föräldrar. Människor som delar med sig av erfarenheter och kunskap om relationer, sexliv, preventivmedel, politik, läxor, jobbsökande, konfliktlösning och allt annat ungdomar kan tänkas vilja bolla lite tankar kring. Anonymiteten på internet ger människor möjlighet att ställa de där dumma frågorna som de aldrig hade fått svar på annars.

Läs även andra intressanta bloggar om: grooming, sexualbrott,internet.

Veckans musik

2008-02-21T02:28:00.006+01:00

The Cardigans är ett band jag fastnat för på grund av någonting så ovanligt som en tv-reklam, nu när de gör reklam för sin Best of-skiva.

För någon vecka sedan såg jag även den mysiga filmen Juno. Där fastnade jag framförallt för den något ovanliga musiken. Här en låt av Kimya Dawson:

Dialog Stockholm

2008-02-20T02:46:00.002+01:00

Hemsidor med på tok för mycket information blir lätt svårnavigerade och otroligt dåligt användaranpassade. Ett typexempel är Stockholms stads hemsida. Därför blir jag glad när jag ser att en ny är på gång, och ännu gladare blir jag när jag ser att de låter människor vara med och påverka. Redan nu, under utvecklingsskedet! Istället för att slänga fram en utvärderingsenkät när sidan är färdig och i drift har de tagit initiativet till något helt otroligt bra. På dialog.stockholm.se kan man följa utvecklingen steg för steg, och komma med kommentarer och feedback på sakerna de för tillfället håller på att arbeta med.

Det hela har gjorts i bloggform, något som de allra flesta internetanvändande svenskar troligen är vana vid idag, så det är enkelt att hitta senaste nytt och att kommentera. Människorna som utvecklar sidan är aktiva och kommer med feedback på kommentarerna, och det är väldigt kul att se att utomstående människor är delaktiga och både lämnar egna förslag och utvecklar andras.

Mycket beröm till stadsledningskontoret för detta initiativ!

The Legend of Zelda: Twilight Princess

2008-02-19T02:59:00.006+01:00

Med hjälp av småsyskonens Wii började jag spela The Legend of Zelda: Twilight Princess för ett tag sedan. Zelda är den spelserie som ligger mig varmast om hjärtat, och Ocarina of Time är fortfarande det bästa och mest välbalanserade spel jag någonsin har spelat. Förväntningarna på Twilight Princess var därför höga, eftersom detta spel går tillbaka till att likna den stil och stämning som fanns i Ocarina of Time.

Om mitt Zeldasinne har rätt så har jag kommit drygt halvvägs i spelet nu: Jag har tappat bort Zelda, hittat det legendariska mästersvärdet och är på väg ut i öknen. Tyvärr är jag ganska besviken på upplägget i spelet. Jag vet inte om det är jag som har vuxit till mig lite sedan jag spelade TV-spel sist, men Twilight Princess känns tyvärr otroligt linjärt. Jag får steg för steg-anvisningar från skuggvarelsen Midna som ständigt följer efter mig, och det finns inte så många andra val än att följa dem. Jag upplevde en mycket större frihet av att själv springa runt och utforska världen och lösa småuppgifter i de tidigare spelen. Här känns det som att även småuppgifterna är en del av den linjära raddan.

Stämningsmässigt tycker jag däremot att spelet är otroligt trevligt. Grafiken är inte lika vass som i nya speltill 360 eller PS3, men det ser jag definitivt inte som ett problem. (Och för mig som inte spelat tv-spel på allvar sedan N64 är detta ändå en otrolig uppgradering!) Det finns en dynamik och känsla av interaktion mellan karaktärerna som inte alls har funnits i tidigare spel. Känslor och stämningsuttryck är tydliga och människorna i världen har ett levande skimmer över sig. De otroligt laddade filmsekvenserna mellan Link och Ilia i början av spelet gav verkligen känslor av sådan där mysig läs-mellan-raderna-spelromantik. Misstänker dock att han inte kommer lyckas få någon tjej i det här spelet heller ...

När det gäller spelmusik har jag fått ett nytt favoritstycke i det här. Tyvärr hittar jag ingen som gjort en video som ens i närheten av fångar stämningen i spelet vid tidpunkten, men här är är musiken i alla fall. Det är pianostycket som spelas när man springer runt med den döende Midna. Det berörde mig verkligen när jag flängde runt i staden som varg och alla människor flydde från mig, och sedan ensam nere i tunnlarna med vatten. Då saknade jag Midnas tjat.

Twilight Princess är det första och enda spel jag spelat till Wii så här långt, trots att jag har en hel bunt liggandes här hemma. (Mario Galaxy blir nästa projekt, om inte syskonen krävt tillbaka spelet innan dess...) Det tog en liten stund att vänja sig vid kontrollen, men den är otroligt bekväm. Rörelsefriheten ger betydligt bättre möjligheter till vettig ergonomi än vad de klassiska kontrollerna gjort. Att vifta med svärdet är kul, men jag tycker fortfarande att det känns klumpigt och ovant att sikta med t.ex. pilbågen. Döende batterier är också en plåga!

Än så länge har jag nog förhoppningsvis en bit kvar att spela, men jag återkommer med fler kommentarer när allt är över. =)

Läs även andra intressanta bloggar om: Zelda, Twilight Princess,Wii.

SL - störst och bäst!

2008-02-13T22:11:00.005+01:00

Stockholm är en stad som är stolt över att vara stor. Tyvärr leder det ofta till att kvantitet är mer eftersträvansvärt än kvalitet och humana priser:

- Man ska komma ihåg att vårt länskort är det billigaste eller näst billigaste i landet. Ingen annanstans får man så mycket trafik för så lite pengar, säger landstingsrådet Christer Wennerholm (m).

Det kan jag hålla med om! Stockholm har 800 busslinjer, 19 tunnelbanelinjer, tre pendeltågslinjer, ett gäng andra spårvägslinjer samt några färjelinjer. Synd att jag bara använder sju av dem regelbundet.

I mars blir månadskortet ytterligare 70 kr dyrare - totalt 690 kr. Det är 275 kronor dyrare än ett månadskort i Göteborg och 295 kronor dyrare än att åka i Malmö eller Helsingborg. Det är fascinerande, för även innan denna höjning går SL ekonomiskt bra: 2007 slutade med 367 miljoner i överskott.

Jag hoppas verkligen att detta leder till mer märkbara förbättringar av SL-trafiken. Flera dagar förra veckan blev jag försenad till olika möten på grund av trasiga dörrar, försenade anslutningståg, ungar som fått för sig att försöka åka längst bak på tåget och de klassiska signalfelen. I DN idag kan man läsa att 62% av pendeltågsresenärarna är nöjda, jämfört med 44% för ett år sedan. Tyvärr är jag inte en av dem. Om två månader är jag dessutom för gammal för biljetter till reducerat pris. Då blir det till att överväga andra alternativ.

Läs även andra intressanta bloggar om: SL, kollektivtrafik.

Bibliotek för ökad mediamångfald

2008-02-10T21:59:00.001+01:00

I tisdags och i torsdags var jag i Hallonbergen och höll föreläsningar om datorspel. De som tagit initativ till dessa tillställningar var en grupp bibliotekarier från norrort som bestämt sig för att personalen måste lära sig mer om vad ungdomar sysslar med. Detta var det första av förhoppningsvis många utbildningstillfällen kring ungdomars fritidssysselsättningar. Cirka 35 personer var där vid vardera tillfälle och lyssnade, och förhoppningsvis har de fått lite nya tankar kring det här med spel.

Datorspel är någonting som nästan alla bibliotek i Stockholm har. Tyvärr är det i princip bara spel för barn i åldrarna sex år och yngre. Visst, det bibliotekslånade Mulle Meck bygger båtar hade jag roligt åt även när jag var äldre än så, men utbudet är minst sagt begränsat. På biblioteket i Solna har man varit lite vågade och köpt in en hel del dator- och playstationspel även för de äldre, men de är tyvärr ett undantagsfall. Många av bibliotekarierna som var där hade inte ens tänkt tanken att man kan låna ut spelen. De var helt insnöade på att ungdomarna vill sitta på biblioteket och spela. (Som om det inte är ett tillräckligt stort problem bara när familjemedlemmar raderar ens sparfiler ...) Jag hoppas att alla ändrade uppfattning innan dagen var slut.

Jag tycker att det är jättebra om biblioteken vill låna ut spel. Någonting man måste ta hänsyn till är dessvärre att man gärna vill ha gott om tid på sig att spela. Att ha en veckas lånetid uppmuntrar bara till att människor sitter ohälsosamt mycket framför datorn. Efterfrågan är också en viktig faktor när det handlar om någonting som är så dyrt att köpa in om man ska ha licens för att låna ut det. Det finns ingen som helst poäng i att låna ut spel som alla redan har. Singstar eller senaste Halo kan troligen de flesta spelintresserade låna av kompisar - gratis och på en mindre begränsad lånetid. Nej, biblioteken måste specialisera sig på mångfald i spelbranschen. Att bibliotek lånar ut filmer är någonting som idag är tämligen accepterat, men det är knappast den typ av film som konkurrerar med lokala videobutikens utbud. Nej, det är suspekta och konstiga kulturella filmer som inte ens går att hitta på Piratebay.

En annan viktig sak är att köpa in gamla spel. Man ska inte behöva en splitterny speldator för att kunna spela biblioteksspelen. Det ökar inte tillgängligheten på något sätt. Nej, så länge det finns så otroligt många bra spel som har 5+ år på nacken utan att för den sakens skull kännas föråldrade så är det sådana spel man ska satsa på.

Det ska vara ovanliga spel. Gärna våldsfria spel. Äventyrsspel i peka-och-klicka-tappning är perfekta. Det är en sorts spel som ger otrolig hjärnstimulans samtidigt som man ofta bara spelar igenom dem en gång. De tappar liksom sin charm när man redan har löst alla gåtor en gång...Det ger dem ett kraftigt höjt låna-istället-för-att-köpa-värde.

Läs även andra intressanta bloggar om: bibliotek, datorspel.

Mark 6:37-44

2008-02-01T03:41:00.000+01:00

(Appropå åtalet mot Pirate Bay. (Warpdrive.))

37 Han svarade: "Ge dem något att äta, ni själva." - "Skall vi gå och köpa bröd åt dem för tvåhundra denarer och ge dem att äta?" frågade de.

38 Han sade: "Hur många bröd har ni? Gå och se efter." De tog reda på det och sade: "Fem bröd, och så två fiskar."

39 Då lät han dem säga åt folket att slå sig ner i matlag där det fanns grönt gräs.

40 Och de lade sig ner i grupper om hundra eller femtio.

41 Han tog de fem bröden och de två fiskarna, såg upp mot himlen och läste tackbönen. Sedan bröt han bröden och gav dem åt lärjungarna, för att de skulle dela ut dem åt folket. Också de två fiskarna fördelade han så att alla fick.

42 Alla åt och blev mätta.

43 Och man plockade tolv korgar fullar med brödbitar och fisk.

44 Det var fem tusen män som hade ätit.

Kalender del 2

2008-01-22T23:43:00.000+01:00

Jag trivs inte alls med min nya kalender. Hur skönt det än är med en liten och behändig sak så får jag inte plats att skriva att göra-listor så som jag vill ha dem. Det blir rörigt och jag glömmer bort en massa saker jag borde göra. Därför har jag nu på prov bestämt mig för att ha ett separat block för listor, men om det inte fungerar blir det till att köpa en ny kalender. Av samma modell som förra året, oavsett hur ful färgen är.

Vecka 3

2008-01-21T20:23:00.000+01:00

Förra veckan var en väldigt intensiv vecka med många nya saker. Utöver att jag gått upp före 9 varje dag och hållit igång med lite av varje tills jag gått och lagt mig framåt 2-3 så är det här veckans större händelser:

Måndag
Lunchmöte för att diskutera internetbaserad organisering i Sverok. Detta är någonting jag tycker är otroligt viktigt att diskutera, så det är trevligt att det finns en grupp som ska arbeta med det de närmaste månaderna. Jag hoppas att den fungerar bättre än de tidigare försök som gjorts!

Framåt kvällen var det årsmöte med Stockholms spelkonvent. Ett relativt intetsägande standardmöte. Efteråt fick jag däremot en massa hjälp av en otroligt duktig Åsa, inför ett föredrag om datorspelande som jag ska hålla om ett par veckor. Väldigt välbehövt och snällt och bra!

Tisdag
På tisdagkvällen blev jag medbjuden till Kungliga Operan för att se Siegfried tillsammans med Johan. Det var väldigt trevligt, för det är en sådan sak på min lista över saker jag ska göra som jag förmodligen aldrig hade fått tummen ur och gjort annars. Tyvärr måste jag konstatera att opera nog inte är någonting för mig. Jag har ingenting emot sången eller den pampiga musiken, men den otroligt långsamma berättarformen var frustrerande. Jag kommer nog att hålla mig till musikaler i fortsättningen.

Onsdag
På onsdagen drog jag igång arbetet med att städa förrådet på Sverok Stockholms kansli! Ett stort antal personer ägnade ett stort antal timmar åt att städa en flera år gammal avdumpningsplats. Bara här kan man hitta föremål som inte ens går att lista ut vad de är för något. Vi undvek att gå igenom de många hyllmeterna nödvändiga och mindre nödvändiga och inte ens intressanta pärmar, utan koncentrerade oss på allt annat. Efter att ha slängt plåtskrot, en kartong med gamla intorkade målarprylar, en kubikmeter infomaterial som passerat bäst före-datum för många år sedan och diverse annan skit så har vi halverat innehållet i förrådet. Bra jobbat!

Torsdag
På torsdagen blev jag bjuden på lunch av Studiefrämjandets i Stockholm verksamhetsledare. Tillsammans med ytterligare fyra personer från olika delar av Studiefrämjandet diskuterade vi Sverok, Studiefrämjandet och hur vi ska arbeta i framtiden. Väldigt givande och kul med bra människor.

På eftermiddagen blev jag bjuden på fika av Lars Ahlin från Södertälje kommun. Han är otroligt cool. Tillsammans med Pierre från Telgelajv diskuterade vi det lajvprojekt som just nu pågår i ett par av mellanstadieskolorna i Södertälje. Vi pratade också mer generellt om spel som utbildningsform. Den här sortens människor får mig att känna hopp för världen.

Fredag
På fredagen var jag ledig. Men jag skrev ett nummer av Zworq, Sverok Stockholms distriktstidning, som John var jättebra och tryckte sedan så att jag slapp göra det!

Lördag
På lördagen gjorde jag två goda gärningar. Först släpade jag mig till kansliet tidigt för att hjälpa en lajvförening från Göteborg att trycka sitt medlemsblad, eftersom Sverok Väst har blivit av med sin superskrivare. Det gick snabbt och smärtfritt, så jag hann med att göra en massa annat jobb på kansliet innan klockan ens blev eftermiddag.

På kvällen hjälpte jag föreningen Revation-Gaming att hålla konstituerande årsmöte. Det var inte många medlemmar där, men det fåtal som deltog i mötet var aktiva och kom med synpunkter. Att hålla årsmöten åt föreningar är väldigt effektivt och bra, eftersom man samtidigt diskret kan agera lärare och förklara precis vad det är man gör och varför. Jag funderar på att börja ta ut arvode för det. 500 spänn så håller jag i ert årsmöte, hjälper till att skriva protokollet efteråt och ställer upp på IRC-/telefonsupport i ett år. Bra deal?

Söndag
Och på den sjunde dagen ägnade hon sig åt verksamhet. På söndagen gjorde jag något så vågat som att kasta mig iväg till Rotebro för att spela rollspel med ett gäng killar jag aldrig träffat innan. De hade sökt en ny spelare på Sveroks forum, och jag tänkte att det kunde ju bli kul. Mest är det nog en tanke om att jag behöver utvidga mina umgängeskretsar lite. Skaffa ett socialt skyddsnät utifall att jag skulle få för mig att jag behöver släppa Sverok, och andra, i framtiden.

Rädda kollektivtrafiken: spela mer spel!

2008-01-14T17:57:00.001+01:00

Känslan av att ha presterat någonting är viktig för de flesta, inte minst för oss unga. Denna känsla kan uppnås genom att klara av skolan, att engagera sig i föreningslivet eller att ta hand om hemlösa katter. Eller så kan man kasta sten på bussar. Att känna att jag, just jag, var den som fick busstrafiken att stanna på grund av säkerhetsrisk måste vara en otroligt tillfredsställande känsla.

Att bli tvungen att gå en halvmil till tågstationen för att kunna ta sig till jobbet, bara för att några ungjävlar inte kan bete sig som människor, är inte lika roligt. Vad är då problemet med dessa ungdomar? Jo, troligtvis saknar de demokratisk fostran och en meningsfull fritid. Människor som medvetet saboterar en otroligt viktig del av vår gemensamma infrastruktur kan inte ha greppat det där med samhällsansvar. De kan omöjligen känna sig delaktiga. Och vem kan hävda att stenkastning mot glasrutor, bakom vilka det sitter okända människor, är meningsfullt i ett samhälle som det här?

Hur ska man råda bot på problemet då? Jo, jag tror att det är viktigt att ge dessa ungdomar en plats där de kan engagera sig och utvecklas. Alla ungdomsorganisationer som får statligt stöd har som mål att ge unga en demokratisk fostran. En meningsfull fritid. Att engagera fler i föreningslivet. Oavsett om man gillar fotboll, playstation eller att grilla korv så finns det en ungdomsorganisation som kan erbjuda detta. Annars kan man starta en egen: det är konstruktivt och lärorikt!

Ett litet problem är däremot att väldigt många av alla dessa viktiga organisationer får merparten av sitt statliga stöd från Svenska Spel. En välgörande organisation som kan komma att säljas ut, eftersom spelmonopol är fult och dåligt för den fria marknaden. Jag hoppas att regeringen hinner komma på bättre tankar innan det är för sent. Tills dess: Spela mer, och motverka bussabotaget!

Läs även andra intressanta bloggar om: sabotage, ungdomsorganisationer, fritid, Svenska Spel.

Kvinna? Nu kan du också surfa på internet!

2008-01-12T04:18:00.000+01:00

Tack och lov, äntligen öppnar Maria Nova! Hittills har vi stackars kvinnor fått dras med att större delen av alla tjänster på internet är utvecklade av män, men nu ska det bli ändring på den saken. Av kvinnor för kvinnor öppnar nu en sajt som ska inspirera till samtal och vara en plats för avkoppling från en inrutad vardag.

Enligt VD:n Maria Stråhle är mycket av det som finns på internet byggt på information. Den här sidan bygger istället på kvinnors verklighet. Den "stöder ett sätt som är naturligt för kvinnor att agera på", berättar hon i DN. Jag vet inte om det är de stora, färgglada knapparna eller innehållet på sidan hon menar, men jag hoppas på det förstnämnda.

På startsidan möts man för tillfället av en artikel om snyggaste klänningarna i Let's Dance, dagens horoskop, en text som talar om varför man ska brodera med korsstygn, dagens måltid med Linda Skugge och därefter en guide till hur du ska komma i form. Av detta var proscuittotallriken det som lockade mig mest, men jag kan inte påstå att jag delar Skugges bild av att det är fredagsmys att frossa i. Själv åt jag oxfilé med potatis och svampsås, men att ugnssteka en hel oxfilé är nog lite för manligt för Maria Nova.

Någonting som fascinerar mig är att det verkar ha blivit helt okej med den typ av reklamsystem som till exempel Google och Facebook har kritiserats hårt för:

"Annonsmarknaden ändras hela tiden och vi kommer att hitta sätt för djupare samarbeten. Den som till exempel är inne och söker material om Kroatien ska kunna få erbjudanden med anknytning till en semester där."

I sitt användaravtal förbehåller de sig även rätten att skicka ut e-post till dig, inte bara information från företaget utan även utskick från deras annonspartners. Den enda annonsören som syns på sidan just nu är visserligen Apoteket, som vill att jag ska fyrdubbla mina chanser att bli rökfri, men jag känner inte att det är någonting som lockar nämnvärt.

Tyvärr är jag lite fördomsfull av mig. Jag tror att vi kvinnor som har en verklighet fylld med handarbeten, vackra klänningar och att tråna efter kända karlar kommer att fortsätta läsa Amelia. Men det är ju fint att Unibet försöker göra något kreativt med sina pengar.

Colin Firth som Mr. Darcy x 2. Kostymen visar på den största skilnaden i kvinnors verklighet från 1800-talet fram till idag.

Läs även andra intressanta åsikter om MariaNova, kvinnor, internet, fördomar.

OS i Stockholm fyller 100 år... eh...

2008-01-09T11:28:00.000+01:00

Kultur- och idrottsborgarråd Madeleine Sjöstedt föreslår idag att borgarrådsberedningen ska besluta att det är dags att påbörja planeringen av ett storslaget jubileum. Det är nämligen så att det snart är 100 år sedan vi hade OS i Stockholm. Detta måste självklart firas, för att visa upp vilken världsstad Stockholm är!

"År 2012 har det gått hundra år sedan Stockholm som OS-arrangör tog emot 2 387 aktiva från 29 nationer. Genom att manifestera OS 1912 inför och under sommaren 2012 kan Stockholm ta ytterligare ett steg framåt som världsstad även inom idrotten."

Patetiskt. Nog måste det väl finnas lite vettigare saker att lägga pengar på?

Coop chokladpraliner

2008-01-03T01:52:00.000+01:00

Jag fick en chokladask i julklapp, Coop Praliner 500 g. Jag funderade på att försöka spara den, men igår när allt annat julgodis tagit slut kunde jag inte motstå frestelsen längre. Jag öppnade asken och blev otroligt positivt förvånad!

Man kan lätt få intrycket av att Coop är ett lågkvalitetsmärke vid sidan av mer traditionella askar av samma kaliber, såsom Aladdin eller Paradis. Det som överraskade mig var att Coops ljusa chokladpraliner inte innehåller en enda onödig sorts pralin!

Tvillingnöt
Kanelpralin
Nougat med nötter
Mandelchoklad
Toffeepralin
Pralin med nötnougat
Nougat
Tryffel
Pralin med kokossmak
Marsipankrokant
Nougat med apelsinsmak
Mandelnougat

Inga romrussin eller körsbärslikör eller andra bitar som inte är särskilt goda men som man ändå är tvungen att äta när alla andra är slut! I den här chokladasken är alla bitar lika goda, även om kanelpralinen var en aning suspekt. Den rekommenderas verkligen!

Läs även andra intressanta tankar kring choklad, coop, praliner.

Årets kalenderjakt

2008-01-02T14:01:00.000+01:00

Nytt år innebär många nya möjligheter, men det innebär också behovet av en ny kalender. Jag använder mina datorer till det allra mesta, men när det gäller att föra listor och anteckningar är jag en obotlig pappersmänniska. Därför är kalendern bland det viktigaste jag har. Detta medför att jag är väldigt kräsen i mitt val av kalender, så kalendershoppingen kan lätt dra ut på tiden. Det är otroligt hur många riktigt dåliga kalendrar det görs. Det är som om de var gjorda för att inte användas.

Jag var väldigt nöjd med min kalender förra året, en kontorsagenda från almanacksförlaget. Den hade hårda pärmar i mörkgrönt konstskinn, med en vecka per uppslag och skrivutrymme som sträckte sig över hela uppslaget. Dessutom hade den en väldigt översiktlig och bra veckoplanering med bra plats att skriva på. På 15 x 23 cm var den i lite största laget, men jag uppskattade verkligen den stora skrivytan. Jag använde vänstersidan för inplanerade aktiviteter och högersidan för veckans att-göra-lista. Att denna sida var indelad i två spalter gjorde det enkelt att ha flera listor inom olika områden utan att det blev rörigt.

2007

Jag letade efter en likadan kalender idag och hittade den. Tyvärr hade de i år gjort omslaget i en gräslig blå färg så jag bestämde att det var dags att prova någonting nytt. Efter att ha bläddrat igenom nästan alla kalendrar i hela bokhandeln hittade jag en jag tror att jag kan lära mig att tycka om. Det är kalendern Regent från Burde förlag, betydligt mindre än min gamla med sina 10 x 17 cm. Den har hårda svarta pärmar med ett snyggt 2008-tryck på framsidan, men tyvärr är den spiralbunden vilket kan bli ett problem när det är så liten yta att skriva på. Det jag fastnade för var att dagarna ser ut att ha lagom många rader för att utgöra dagsbaserade att göra-listor, någonting jag började prova lite smått framåt slutet av året.

2008

Läs även andra intressanta tankar kring kalender, almanacka, shopping, nyår.

Lite speltips

2007-12-22T06:09:00.000+01:00

Det finns väldigt många människor som tycker om att spela spel på internet. Några spel är bra, andra spel är dåliga. De flesta är ganska meningslösa. Sedan finns det vissa spel som är helt genialiska. Tyvärr nöjer sig flera personer i min närhet med att spela Neopets, därför tänkte jag tipsa om lite bra spel istället.

Min absoluta favoritsida sedan länge är Orisinal. Den innehåller spel som inte bara är spel, de är en perfekt komposition av underbar musik, otroligt vackra animeringar och enkel men underhållande spelmekanik. De jag tycker bäst om är A Dog for All Seasons, Winterbells och Pocketful of Stars. Sedan är The Crossing definitivt ett av de vackraste spelen, men spelet i sig blir lätt lite långtråkigt. Slutligen är även Bugs och These Little Pigs två spel som måste testas.

En annan trevlig sida är Eyezmaze vars spel går i en helt annan utseendemässig stil, men där mekaniken i ett par av dem är liknande. Mest intressanta här är Tontie och Vanilla.

En sida som jag har upptäckt relativt nyligen är Kongregate. De har otroligt många spel av varierande kvalitet så deras arkiv är väl värt att ta en titt på. Det spel jag har spelat mest här är Desktop Tower Defense 1.5.

Läs även andra bloggares tankar om: Flashspel, Orisinal, Eyezmaze, Kongregate.

Månadens sötaste

2007-12-20T13:36:00.001+01:00

In Hate We Trust

2007-12-20T04:34:00.000+01:00

Idag var jag på en fotoutställning på Stockholms länsmuseum. Den består av en serie otroligt maffiga bilder av Elisabeth Ohlson Wallin på temat homofoba hatbrott. (Samma kvinna som gjorde den omtalade Ecce homo-utställningen). Bilderna går i en barock stil och är väldigt mycket den typ av foto och ljussättning som jag uppskattar. Symboliken och detaljerna i bilderna är enorm och jag tror att jag skulle kunna ha dem hemma på väggen i ett år och fortfarande upptäcka nya saker.

Alla bilder utom en går att se på hennes hemsida. Tyvärr tappar de otroligt mycket av att visas i ett så litet format med dålig kvalitet, så jag rekommenderar alla som har möjlighet till det att släpa sig till Nacka för att se dem.

Det skrämmande är att alla bilderna är baserade på verkliga brott som ägde rum i Sverige under drygt ett års tid. Undantaget är ett av dem, som ägde rum i Italien, och den tavlan är min favorit. Främst på grund av färgerna. Det är tavlan där en kvinna våldtas av två män, samtidigt som sex kardinaler med stånd står runt om och tittar på. Tavlan skildrar en händelse som ägde rum förra sommaren. En lesbisk kvinna blev våldtagen av fascister, väl förberedda med kondomer, utanför en gayklubb i Rom. I den efterföljande debatten gjorde en av kardinalerna ett uttalande och sa att det är sådant man får räkna med om man är öppet homosexuell. Med största sannolikhet talar han inte för alla katoliker, men det är ändå en person som innehar det näst högsta ämbetet i den romersk-katolska kyrkan.

Bilden kan ses som en väl befogad spark mot de förlegade tankarna inom denna instutition. Inte för att kyrkan inte har rätt att ha sina egna religiösa åsikter, utan för att kyrkan inte har vett att avgöra när dess åsikt är önskvärd. Jag tycker också att det ska ses som en spark mot de personer inom kyrkan som inte delar denna åsikt men som trots det valde att hålla tyst.

Läs även andra bloggares åsikter om: Elisabeth Ohlson Wallin, Homosexuella, Hatbrott, Katolicism, Konst, Våldtäkt

Disneyprinsessor dömda att våldtas

2007-12-19T02:16:00.000+01:00

Barbara Ehrenreich fick in en otroligt löjlig krönika i Aftonbladet häromdagen, som även återfinns på originalspråk i hennes blogg. Här skriver hon att Disneys prinsessor är en masochistisk kult och en samling sexiga lipsillar utan ambitioner. Hon berättar att alla produkter med koppling till detta är impregnerade med en date rape-drog, och att medelålders mäns sjuka version av sex inte hör hemma i barnens lekrum. Hon uppmanar föräldrar att bränna sådana leksaker, och tåga mot Disney World med högafflar i högsta hugg.

Ooooookej, är min tanke. Feminism i all ära, men här känns det som att vi har någon som bara är avundsjuk för att hon inte är snygg i långklänning.

Jämfört med större delen av alla leksaker och barnprogram för barn i denna ålder tycker jag att Disneys prinsessor är otroligt bra förebilder. De är inte trådsmala, översminkade och lättklädda som Bratz. De använder sig av betydligt mindre onödigt våld än vad superhjältar, Pokémon eller Action Man gör. De proppar våra barn fulla med moralkakor om hur viktigt det är att ta hand om sina vänner, att hålla sina löften, att acceptera andra och att alltid göra sitt bästa. Skönheten blev kär i Odjuret - Turtles hade upptäckt att han var ett monster och slagit ner honom på sekunden.

Ehrenreich skriver att prinsessorna tillbringar större delen av sin tid med att ligga i koma och vänta på att prinsen ska kyssa dem, och att Mulan är det slående undantaget (men att Mulan inte är en riktig prinsessa, så det räknas inte). Hon skriver också att de saknar ambitioner och yrkesfärdigheter annat än att ett par av dem är bra på att städa. Det får mig att undra om hon överhuvudtaget har sett en Disneyfilm sedan Törnrosa släpptes på 50-talet.

I Aladdin möter vi prinsessan Jasmin, som i början av filmen lyckas överlista alla vakter och rymma från palatset för att leva som en vanlig människa. I Den lilla sjöjungfrun har prinsessan Ariel trotsat sin far och byggt upp en omfattande samling av människoföremål. Hon beslutar att sälja sin röst för att bli människa, och lyckas rädda livet på sin karl både en och två gånger genom filmens gång. Belle i Skönheten och Odjuret är lite mobbad för att hon läser så mycket böcker. Hon fetdissar stans manschauvinistiska casanova, är själuppoffrande och modig nog att ta sin fars plats i odjurets fängelse och sätter sig upp emot den arga pöbeln som vill döda honom.

Ehrenreich drar också upp en massa trams om att man enkelt kan se vem som är ond i Disneys sagor: det är bara att leta efter rynkor. En stor del av Disneys antagonister är bittra gamla tanter, precis som Ehrenreich själv, men det säger otroligt lite om hur världen ser ut i övrigt. Antalet gamla men snälla människor är klar majoritet. För att nämna några exempel har vi Gudmodern i Askungen och de goda féerna i Törnrosa, Mrs. Potts i Skönheten och Odjuret eller Gammelmor Pilrot i Pocahontas. Bland stumma biroller syns ofta äldre kvinnor. Att inte ha gamla damer i huvudroller är knappast någonting unikt för Disney, men för den som är intresserad av sådant kan jag rekommendera Det levande slottet.

Jag tror inte att min dotter, eller son, kommer att vakna upp som "ett societetslejon i London, utvakad efter en hård natts festande med kokain och sprit" för att jag låter ungen ha långklänning och tiara.

Se vad andra skriver om: Barbara Ehrenreich, Disney, Feminism, Sexism, Leksaker, Barn

The Hobbit blir film

2007-12-19T01:29:00.000+01:00

Idag har New Line Cinema tillkännagett att The Hobbit blir film. Inte bara en utan två filmer. Efter många om och men kommer filmerna trots allt att göras av Peter Jackson och Fran Walsh.

Att göra The Hobbit till två filmer är troligen ett genidrag och en möjlighet jag inte ens haft i åtanke. Handlingen i boken är alldeles lagom lång och linjär för att göra sig på film, men den har den stora bristen att en övervägande del av karaktärerna är skäggiga små dvärgar. Inga publikdragare direkt. (Hur bra kritik Härskarringen än fått hade ingen av filmerna vara lika storsäljande utan att ha lockat tusentals tonårsflickor med heta skådespelare.)

Genom att göra två filmer kan man förhoppningsvis få utrymme för många andra storylines som inte finns i den ursprungliga boken. Många skulle nog se det som ett helgerån, men i det här fallet tror jag att det skulle kunna lyfta de tidigare filmerna något enormt. Många händelser som skulle kunna ge ett nytt djup åt trilogin ligger kronologiskt samtida med The Hobbit.

Vi skulle kunna följa Aragorns historia, från det att han som barn träffar Bilbo i Vattnadal (10 år gammal vid tillfället - han kan inte ha missat det). Då slipper vi hela biten med att någon random karl går och blir accepterad kung i ett främmande land sådär över en natt. Vi kan också få se hur Vita Rådet fördriver Sauron ur Mörkmården samma år som Bilbo hittar ringen. Detta ger en möjlighet till att framhäva konflikten mellan Saruman och Galadriel, som faktiskt skulle kunna motivera alvernas deltagande i Helms klyfta. Vi kan få se dvärgarnas kamp i Moria, händelserna mellan Aragorn och Denethor som kan förklara deras tillbakadragna respektive rabiata karaktärer, Frodos föräldrars död ...

Kort sagt: Hur kapitalistiskt vinstsyftet med detta än må vara tror jag att det kan bli riktigt grymt.

Läs även andra bloggares åsikter om: The Hobbit, Bilbo, Tolkien, Fantasy, Film

Vägen till diktaturen Stockholm

2007-11-22T21:28:00.000+01:00

Idag lyssnade jag på Stockholms kultur- och idrottsborgarråd, Madeleine Sjöstedt (fp), när hon höll tal på SUS 50-årsjubileum. Hon pratade lite löst om mycket, men lade fokus på att den ideella sektorn är det viktigaste vi har i samhället. Det är denna sektor som föder idéer, förtroende och utveckling. Hon berättade också att den ideella sektorn är det första som tystas ner av auktoritära regeringar. Kanske ska vi bli oroliga när landstinget återigen skär i budgeten för ungdomsorganisationer...?

Disney är bra

2007-11-22T04:10:00.001+01:00

Rädda oss från nyhetstorkan!

2007-11-18T01:45:00.000+01:00

"Inget genombrott i Madeleine-fallet", kan man idag läsa på SvDs startsida. Jaha? I mer än ett halvår har tidningarna nu följt jakten på Madeleine McCann. Denna gång innehåller förstasideartikeln ingen mer information än att utredningen fortfarande får nya tips. Klart som fan - jag vet inte hur många länder hon nu synts till i enligt media. Om jag såg en blond flicka i rätt ålder skulle jag också ringa dem, det finns trots allt en belöning på 2,6 miljoner pund att hämta ut för den som kommer med ett avgörande tips ...

Förra året kidnappades 1 140 barn i Sverige,
459 av fallen klarades inte upp.*

Expressen drar nytta av gratis arbetskraft

2007-11-13T17:45:00.000+01:00

Expressens internetupplaga har nu upprättat ett omfattande kändisgalleri där man så småningom ska kunna få aktuell information om hundratals personer. Varje kändis i registret har en egen profil, och till dessa profiler kommer nöjesavdelningens artiklar att länka i framtiden när personen omnämns. Att hålla ett sådan register uppdaterat (eller att fylla det från första början) är dessvärre ett helvetesjobb, men Expressen har hittat en briljant lösning! Som medlem på Expressen Nöje kan du nu få det ärofyllda uppdraget att äga en kändis. Detta innebär att du får möjlighet att redigera din alldeles egna kändis profil och se till att den alltid är uppdaterad och publikvänlig. Om du missköter dig och inte tar hand om din kändis kan någon annan sno den.

Grattis Expressen!

Legaliserat svartjobb mer värt än ideellt engagemang

2007-11-13T00:23:00.000+01:00

Idag hörde jag över IRC talas om en nyhet som gjorde mig glatt överraskad. Skatteverket vill nämligen höja fribeloppet på ersättning för ideellt arbete från 1000 kr per år till 3000 kr per år. Dessutom vill de höja nivån för skyldigheten att lämna kontrolluppgifter från 100 kr till 1000 kr. Detta är någonting som markant skulle underlätta det för oss att då och då ge en person ett par hundralappar för att skriva en artikel eller hålla en föreläsning utan att behöva gå igenom det byråkratiska krångel som detta idag innebär. Woho! (Lite bittert är det dock att statens lilla kelgris Idrottsrörelsen redan har sina privata skatteregler, som bland annat innebär mer än det tiodubbla fribeloppet jämfört med vad vi andra allmännyttiga föreningar har att röra oss med.)

Smolk i bägaren uppstod dock när jag läste DN och upptäckte att detta inte är det enda belopp som Skatteverket kommer att föreslå en höjning av. Den skattefria ersättningen för privata tjänster (i folkmun kallat svartarbete) vill de nämligen höja från 1000 kr till den helt abnorma summan av 10 000 kr! Det är hundra timmar välbetald barnvakt. Mer än en månad heltid på McDonalds. Vad är det som gör att dessa tjänster är mer värda än de samhällsinsatser som drivs av vårt ideella föreningsliv? Varför ska det vara lättare att anställa "svart" städhjälp än att kunna ge föreningsmedlemmar ersättning för saker som gör bra mycket mer nytta än ett renskurat golv i Täby?

Det enda som saknas är att regeringen beslutar om retroaktiv höjning för att rädda skinnet på sig själva ...

Folkpartiet saknar återigen förtroende för unga

2007-11-12T13:23:00.000+01:00

DN berättade igår att Stockholms skolborgarråd, Lotta Edholm (fp), tillsammans med ett par andra politiker vill införa nya punkter i avtalen för att hyra skollokaler. En av dessa är att vuxennärvaro är ett krav - annars ska man straffas med böter. Bakgrunden till detta är den pojke som misshandlades till döds på Kungsholmen i samband med en födelsedagsfest den 6:e oktober.

Vad tänker folkpartiet med egentligen? Edholm är tyvärr i gott sällskap av ungdomsminister Nyamko Sabuni när det gäller ungdomars förmåga att ta ansvar. Detta är ingenting annat än ett sätt att straffa de unga för att vissa föräldrar inte kan ta sitt ansvar. Det är ett sätt att sätta käppar i hjulet för våra mest driftiga ungdomar, bara för att vissa föräldrar ser mellan fingrarna när deras egna 15-åringar super skallen av sig. Hejdå föreningen som ville låna ett klassrum över helgen för att hålla ett LAN i all nykterhet - nu ska ni ut på gatan och supa som alla andra!

Politik är inte min grej?

2007-11-07T01:29:00.000+01:00

Mitt i natten och febrig kände jag mig lite radikal och nyfiken, så jag försökte bli medlem i Grön ungdom. Tyvärr fungerar inte deras "Bli medlem"-sida. Jag tar det som ett tecken på att jag inte är menad att bli partipolitiker.

Ett nytt steg i häxjakten

2007-11-04T12:42:00.000+01:00

Plankare, denna cancersvulst på samhället. Smitåkare som av ren snålhet och illvilja tvingar alla hederliga medborgare att betala även för deras resor. När kameror, blåmärkesspärrar och flockar av mordiska kontrollanter inte kan hindra dem: finns det ingen räddning?

Jo, SL har gjort det igen! Fått en briljant idé om hur de ska stoppa plankare. Häxjakten fortsätter! Nu är planen att införa 180 cm höga spärrar, skriver DN idag. Och SL lovar att dessa himlaspärrar inte kommer att ge blåmärken. Min enda tanke är "Men ..." "..." "...".

Inte sjutton är problemet med de nuvarande glasdörrsspärrarna att folk klättrar över dem? Däremot är det plättlätt att helt enkelt gå bakom någon som har dragit ett kort - och om nya spärrarna garanterat inte kommer slå igen så hårt att man får blåmärken ... ja, då lär den möjligheten inte försvinna i första taget.

Titanic 2 - The Surface

2007-11-02T18:39:00.000+01:00

Jag har väntat länge, och snart är den äntligen här! I sommar släpps uppföljaren till Titanic, med Leonardo DiCaprio i huvudrollen. I Hollywood är ingenting omöjligt, ingen uppföljare för långsökt och inget varumärke för urvattnat ...

För ett tryggare SL

2007-11-02T16:20:00.000+01:00

SL-trafiken, som fraktar 670 000 stockholmare varje dag, upplevs av många som en otrygg plats. För att invagga de stackars misshandelshotade Stockholmarna i trygghet monterar man kameror, hyr in väktare, klär upp väktarna i en expertutvald färg som ska verka både lugnande och dominant, monterar fler kameror och höjer biljettpriserna. Allt för resenärernas egen trygghet.

Igår slogs jag däremot av den perfekta lösningen. Ett enkelt sätt att göra SL till en plats som utstrålar trygghet!

Jag satt på buss 160 mot Årstaberg strax före midnatt, på väg hem från en vän. Nästan alla bussar har numera högtalarsystem som ropar ut namnet på hållplatserna, så att man slipper hålla räkningen på vilken station man befinner sig vid även om man aldrig har åkt busslinjen tidigare. Den bästa förbättringen av busstrafiken någonsin! När jag närmade mig hållplatsen Ottsjövägen noterade jag dock att rösten i högtalarsystemet lät lite annorlunda jämfört med de andra hållplatserna - jag vet inte om det var betoningen som gjorde det, eller om det faktiskt var en helt annan röst. Men skillnaden var enorm! Det var där jag fick idén som kommer att revolutionera Stockholmarnas sinnevärld i lokaltrafiken.

SL behöver byta ut högtalarrösten mot någon som låter mer lik Astrid Lindgren.

Jag lovar att majoriteten av Stockholms befolkning någon gång i sitt liv har tittat på filmer, eller lyssnat på kasettband, med Astrid Lindgren som berättarröst. Det måste vara en av landets mest bekanta röster. Att höra Astrid Lindgren (eller åtminstone någon som liknar henne) på bussar och tunnelbana skulle invagga hela Stockholm i en känsla av barndomstrygghet och omtanke.

Ungdomar ska inte ha makt

2007-11-01T17:49:00.000+01:00

Idag känner jag mig lite lugnare angående Svenska Spels framtid. Igår var jag nämligen på LSU Forum och lyssnade när integrations-, ungdoms- och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni presenterade regeringens ungdomspolitik. Där berättade hon bland annat att det inte kommer att bli någon utförsäljning av Svenska Spel, eftersom det i regeringen finns folk som har lite koll!

I övrigt var det ett otroligt tråkigt anförande hon hade att komma med. Vi fick lyssna på ett långdraget visionärt tal om vilket dåligt samhälle vi lever i och hur bra det borde vara. Därefter berättade hon att den största ändringen hon gjort som skiljer denna regerings ungdomspolitik från den tidigare regeringens är att ändra ordet "makt" till "inflytande" i målen. För det där med makt är ingenting vi kan låta ungdomar ha, de kan ju inte hållas ansvariga för sina beslut.

Jag tycker att det är oerhört tråkigt att se att vi har en ungdomsminister som inte litar på ungdomars förmåga att ta ansvar. Det blev lite debatt kring frågan om elevmajoritet i gymnasieskolor, och Nyamko Sabuni försvarade regeringens beslut att förbjuda att elever har möjlighet att rösta ner sina lärare. Otroligt tråkigt då detta är någonting som fungerat väldigt bra på många håll, och jag är glad att flera friskolor ändå valt att behålla konceptet. Att man är elev och mindreårig betyder inte per automatik att man är dum i huvudet och inte kan se konsekvenserna av sina beslut - tvärtom ger det motivation att känna att man kan påverka sin vardag. (Tyvärr tror jag att många föreställer sig skolungdomar som personer utan studiemotivation som kommer att rösta för tretimmarsraster, keps inomhus och gratis godis så fort de får chansen ...)

När Sveroks ordförande Aimée Kreuger väckte frågan om den ojämna bidragsfördelningen mellan idrottsrörelsen och andra ideella organisationer visade det sig även att ungdomsministern inte hade en aning om vad hon pratade om, utan kom med vilda gissningar kring bidragssystemet. Hon verkade heller inte anse att frågan (hennes syn på det hela) var värd att besvara, utan slingrade sig med att det är helt olika system som inte går att jämföra.

Mycket beröm däremot till SSU-ordförande Jytte Guteland, som till skillnad från både Nyamko Sabuni och CUFs ordförande Magnus Andersson visade lite stake i den efterföljande paneldebatten.

Jag säljer min integritet till Facebook

2007-10-29T20:12:00.000+01:00

Vinden har vänt och Facebook har gått från att vara hyllat i varenda tidning till att bli ett monster som förstör din integritet. Kritiken rör dels att Facebook inte drar sig för att möjliggöra riktad reklam baserat på det du skriver på sidan. Jaha. Det är väl trevligt att få reklam man är intresserad av istället för reklam man skiter fullständigt i? Och vadan denna hysteri? Detta är någonting som ingår i väldigt många sidors användaravtal. Det här kan man till exempel läsa i avtalet för en svensk sida med över en miljon användare:

"Vid WZUP-funktionen kan dina svar påverka vilka kommersiella budskap som sänds till dig. Användaren är själv ansvarig för att rätt uppgifter lämnas. Bl.a. gäller detta ålder då LunarStorm aldrig har för avsikt att skicka direktreklam till ungdomar under 16 år.

Det kan bli aktuellt att vi överlåter statistiska uppgifter från tredje man inom och utanför EU/EES för marknadsförings- och marknadsundersökningsändamål. Dessa uppgifter kan inte härledas till den enskilde användaren."

Innebörden i detta är ganska exakt densamma som i motsvarande stycke ur Facebooks användaravtal.

En annan sak som många verkar förbannade över är att de har fått för sig att Facebook plötsligt har rätt att göra vad som helst med deras bilder. I användaravtalet ger man nämligen Facebookföretaget rätt att använda, kopiera, arkivera, publicera, ändra storlek på, översätta, visa utdrag ur och distribuera saker som du som användare laddar upp på hemsidan. Kort sagt: ditt material kommer att synas på sidan där du laddat upp det. (Det är så internet fungerar.)

För verk skapade av en svensk medborgare tillämpas de svenska bestämmelserna om upphovsrätt. I upphovsrättslagen kan man bland annat läsa att man bara kan efterge sin upphovsrätt till begränsad användning (§3) och att den man överlåtit sin upphovsrätt till inte har rätt att överlåta den vidare till tredje part (§28). Och ärligt talat: Vad tror du att någon skulle vilja ha just dina bilder till, bland alla miljontals bilder som finns uppladdade på Facebook? Användaravtalet är främst till för att skydda företaget mot alla tänkbara saker de kan bli stämda för, de bor trots allt i USA . De kommer med största sannolikhet inte att hitta på en massa skit som vi inte redan visste.

Flera tidningar har också spelat på argumentet "om trettio år kommer din arbetsgivare se det här". Seriöst. Vilken arbetsgivare i världen skulle bry sig om vilken Facebook-status du hade för trettio år sedan, om du hade fyllebilder uppladdade eller att du bara hade 102 poäng på Facebooks IQ-test?

Personligen skiter jag fullständigt i om något filter någonstans söker av mina mail efter kodord för att kunna ge mig effektivare reklam, varesig det är Facebook, Google eller vad annat. Jag tycker om gratis tjänster och ger gärna bort en bit av min integritet för någonting jag tycker fungerar bra. Det är inte som att en riktig människa sitter och läser min post ... (Och skulle någon göra det skulle jag tycka synd om honom som har ett så förbannat tråkigt jobb.)

Kvinnor i politiken

2007-10-29T18:22:00.000+01:00

En väg till att skapa ett jämställt samhälle är att inte ha ett enkönat ledarskap. Det är någonting vi i Sverige är ganska duktiga på, i alla fall om man ser till politiken - och begränsar denna politik till riksdagsnivå. Vi är näst bäst i världen på det, med 47,3 % kvinnliga riksdagsledamöter. Det land som toppar listan är Rwanda, ett litet land mitt i Afrika, med 48,8 %. Enligt lag ska minst en tredjedel av parlamentet bestå av kvinnor, då detta tros sätta stopp för att man upprepar forna tiders massmord. Nära hälften är dock en bra bit mer än en tredjedel, vilket visar tydligt att det inte bara är inkvoterade PK-utsmyckningar som sitter där.

På den högsta politiska posten har vi däremot aldrig sett någon kvinna i Sverige. Medan gamla diktaturer såsom Chile, Liberia och Tyskland en efter en väljer kvinnliga makthavare sitter vi kvar här i vårt lugna trygga gubbvälde. Vi har väl helt enkelt inga folkmord som kvinnorna behöver stoppa.

Igår valdes den före detta presidenthustrun Cristina Fernandez de Kirchner till president i Argentina. Hon ser ut som vilken Big Brother-stjärna som helst, men någon som vunnit valet redan i första omgången måste ha lite mer bakom pannbenet än så. (Linda Rosing lyckades trots allt inget vidare när hon försökte ta sig in i riksdagen här i Sverige...) Däremot har fru Kirchner startat sin karriär i Peronistiska rörelsen, bedrivit valkampanj åt sin make och sägs vara berömd för sin garderob. Landets andra kvinnliga president - och konceptet känns bekant. Kan det vara så att Argentina har hakat upp sig på en stereotyp?

Svenska Spel - Ett hyckleri vi inte är stolta över?

2007-10-28T14:37:00.000+01:00

Moderaterna beslutade på sin stämma att gå på linjen att man nu vill sälja ut Svenska Spel, skriver både SvD och DN idag. Stämman gick alltså emot partiledningen och Anders Borgs rekommendationer i frågan.

"Jag tycker att vi ska säga hej då till ett svenskt hyckleri som vi inte är stolta över", sade riksdagsledamoten Tomas Tobé.

Vad är det vi inte är stolta över?

Svenska Spel är ett företag vars överskott går till bra saker, till skillnad från vad det skulle göra om vi hade ett gäng aktieägare med plånböcker att fylla. På Svenska Spels hemsida, och i de artiklar som berört detta beslut, kan man läsa att en stor del av överskottet går till idrottsrörelsen. Denna organisation är nästintill helig i Sverige, och är en av få saker som får särbehandlas utan protester. En sak som det talas tyst om är att många andra organisationer också är beroende av detta överskott. Till exempel de här ungdomsförbunden:

Svenska Scoutförbundet, 4H och Fältbiologerna. RFSL Ungdom. Röda korset, Rädda barnen och CISV Sverige. Svea - Sveriges Elevråd. Unga Forskare. Sverok. Riksförbundet Unga Musikanter. Ung Företagsamhet, Ungdom mot Rasism, Unga örnar. Vi Unga. Fem olika politiska ungdomsförbund (däribland MUF). Sex olika nykterhetsorganisationer. Tolv olika organisationer för funktionshindrade. Listan kan göras ännu längre ...

Det handlar om hundratusentals ungdomar som tillsammans har bildat sig en meningsfull fritid som inte bara går ut på att sparka boll. Här har vi ungdomar som vill prestera någonting tillsammans, för att det är roligt; inte bara ungdomar som drömmer om en karriär i landslaget. Glöm inte bort dem. Det är i dessa ungdomsförbund som många får den allra viktigaste biten av sin demokratiska fostran.

Tillägg: LSU - Landsrådet för Sveriges Ungdomsorganisationer, lade igår ett bud på Svenska Spel.

Stockholms låtsasriksdag

2007-10-26T19:49:00.000+02:00

Idag var jag på den centrala plenarsessionen i Ungdomsparlamentet med en videokamera. Filmen kommer att ligga till grund för mitt projektarbete, där jag tillsammans med en vän ska göra en utvärdering av jämställdheten på arrangemanget. Den biten tänker jag därför inte uttala mig om förrän våra mätningar är klara, men det finns mycket annat att tycka och tänka om detta försök till nyskapande utbildning.

För att ge lite bakgrund så är Ungdomsparlamentet en händelse som för andra året i rad arrangeras av Stockholms stad. 17 olika gymnasieskolor i Stockholm engagerade sig för att förbättra världen. Frågorna var:

Hur kan vi förbättra den ekonomiska situationen för studenter?
Vad ska vi göra åt arbetslösheten bland 18-24 åringar?
Hur kan vi få en bättre och billigare kollektivtrafik i Stockholm?
På vilka sätt kan vi bekämpa rasismen i samhället?
Hur kan vi bidra till ett miljövänligare beteende i Stockholm?

På min skola delades vi in i till synes slumpmässiga arbetsgrupper som fick sig varsin fråga tilldelad. Jag var ordförande för Trafikutskottet, där jag tillsammans med fyra ambitiösa tjejer skulle lösa Stockholms kollektivtrafiksproblem. Vi gjorde massor av research och var en grym grupp. Ett par veckor senare parades vi ihop med motsvarande trafikgrupp från Didaktus Liljeholmen och fick ägna en dag åt att leka lekar, och därefter ännu en dag åt att arbeta fram en motion med Svaret på vårt gemensamma problem.

Didaktus-gänget var förvisso trevliga, men de var ett år yngre än oss och gick naturvetenskapliga programmet. Till skillnade från oss som hade Ungdomsparlamentet som en del av kursen Samhälle C (eller Projektarbete för min del) gjorde Didaktus detta utanför sitt ordinarie schema, och hade därför inte samma prestationspress som ett gäng betygsstressade samhällstreor. Trots det fungerade samarbetet bra, även om halva gruppen verkade lite oengagerad framåt eftermiddagen, och vi lyckades ta fram ett enligt mig bra förslag.

En vecka därpå ägnade vi ytterligare en heldag åt att hålla en lokal plenarsession, där alla deltagande elever från de fem utskotten från Kunskapsgymnasiet och Didaktus närvarade. Där föredrog och debatterade vi våra motioner, och beslutade att anta nästan alla och skicka dem uppåt till det centrala utskottsmötet. (Vilket egentligen hade noll betydelse eftersom alla utskott, även det vars motion fått avslag, var välkomna dit och motionerna endast användes som referensmaterial för deltagarna).

Själv lyckades jag slingra mig ur det centrala utskottsmötet med motiveringen att jag skulle filma sista plenarsessionen och därför ändå inte skulle kunna representera utskottet där. Istället skickade vi dit Hanna, vilket var skitbra för hon är duktig men trodde först inte att hon skulle våga prata inför så mycket folk. (Vilket hon gjorde många gånger idag!) Detta centrala utskottsmöte var dock, vad jag hört, inte särskilt givande utan bestod av lika mycket pappersflygplanskastande som arbete. Och uppgiften var att sätta sig tillsammanas med trafikutskottsrepresentanterna från alla 17 skolor och skriva ännu en ny motion. Jag hade blivit galen på att behöva upprepa den processen ytterligare en gång så jag är glad att jag inte åkte dit.

Slutligen skedde alltså den slutliga plenarsessionen idag, i Riksdagshuset. Där närvarade alla utskottsrepresentanter som varit med på de centrala mötena, för att föredra och debattera sina motioner (det vill säga: exakt samma process som vår lokala plenarsession!) Dessutom fanns det ett större antal lärare, lite gäster, en bunt journalister/fotografer och lite annat löst folk på plats.

Det var ett ganska coolt arrangemang och en jättefin idé, men debatten var formaliamässigt bland det värsta jag sett. Talarlista fördes i vanlig ordning av det duktiga presidiet, men ... någon tycks har missuppfattat hur funktionen "replik" bör användas i mötessammanhang. (Eller så finns det organisationer som använder den på detta besynnerliga sätt, i så fall får någon gärna upplysa mig om det!)

På alla möten jag varit på har replik använts för att bryta talarlistan om man blivit personligt omnämnd och behöver försvara sig. Under detta möte användes det istället för att bryta talarlistan om man hade en åsikt, vilken som helst, kring det talaren sade. Detta gjorde givetvis att större delen av debatten utgjordes av replik på replik på replik på replik (även om åtminstone en av ordförandena kom ihåg att begränsa det till max fyra repliker per ordinarie inlägg). I sin tur orsakade detta att bara ett fåtal ordinarie inlägg hann göras kring varje fråga, i den tidspress som rådde.

Detta system är någonting som jag aldrig har upplevt tidigare och som för mig framstår som både bisarrt och odemokratiskt. Har man någonting att säga så skriver man i min mening upp sig på talarlistan och väntar på sin tur. Det leder visserligen lätt till en debatt som hoppar fram och tillbaka mellan olika sidospår, men jag tycker att det är överlägset mycket bättre än det som skedde nu. Här dominerades debatten av ett gäng personer som var snabba med nummerlapparna och kunde komma med flera inlägg i varje fråga, medan andra inte fick prata alls trots att de väntat sedan debatten öppnade.

Tråkigt nog anser jag att alla fem motioner som presenterades idag var av sämre kvalitet än någon av de vi tog fram vid våra lokala möten. Ju fler kockar desto sämre soppa. De olika ambitionivåerna bland eleverna var också ett problem. För många var det en cool grej som de ville engagera sig i - för andra var det ett sätt att få slippa gå på de vanliga lektionerna. Att en del av deltagarna precis börjat gymnasiet, medan andra var inne på sitt tredje år av samhällskunskap, kan också ha bidragit till en problematiskt ojämn kunskapsnivå. Givetvis är det bra att yngre elever får chans att lära sig saker, men vem tycker att det är roligt att placeras i ett sammanhang där man har väldigt lite att tillföra?

Jag ska däremot inte såga det helt och hållet. Jag tycker att Ungdomsparlamentet är ett väldigt bra initiativ av kommunen. Inte minst för att det är ett välbehövligt steg bort från den alldeles för vanliga katederundervisningen. Samarbeten mellan skolor är också någonting som sker alldeles för sällan, speciellt på högre nivå, så bara det faktum att det tvingar eleverna att träffa och samarbeta med okända människor ger ganska mycket. Slutsatsen blir att det hela är ett coolt projekt med hög potential som dock lider av en del barnsjukdomar och som känns lite väl repetitivt. En stor fördel vore om man drog in duktiga externa personer som kunde bistå eleverna i presidiet med lite erfarenhet och kunskap.

Spel i kulturen

2007-10-25T12:55:00.000+02:00

"Jag är inte ens road av Fia",

avslöjar kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth för SvD idag. Tragiskt. Är Fia verkligen den referensram många svenskar har när det gäller spel? Då är jag inte längre förvånad över att människor dömer ut sällskapsspel som en tråkig pensionärsaktivitet.

Kulturministern spelar inga spel. Och gör jämförelsen att hon är idrotssminister trots att hon inte spelar handboll. Men ... Är inte spel aningen större än idrottsgrenen handboll? Jag gillar varken fotboll eller handboll, men jag tycker att konståkning är lite coolt att kolla på.

Datorspel, brädspel, kortspel, sällskapsspel, figurspel, tv-spel, arkadspel, rollspel och mobilspel är garanterat någonting som nyttjas av miljontals människor i Sverige. Trots det vill kulturministern inte säga att spel är en viktig del av kulturen, utan slingrar sig när SvD ställer frågan.

"–Jag kan inte avgöra om det är en viktig del. Men det är en del. Absolut. Det är klart att det vore lätt för mig att säga att det är viktigt. Det vore tacksamt och det är precis vad du vill höra."

Kommunala skolor rädda för oseriös konkurrens

2007-10-24T10:33:00.000+02:00

"När skolorna slåss om de blivande gymnasieeleverna kan det vara lätt att falla för erbjudanden som inte har med utbildningen att göra. Vissa gymnasier kanske ger dig en bärbar dator eller betalda körlektioner om du väljer just deras skola."

Detta skriver SvD idag. Utbildningsminister Jan Björklund anser att det här är oseriöst och fel, och ett växande problem. Men vad är problemet egentligen? Gissningsvis att de kommunala skolorna inte har möjlighet att komma med motsvarande erbjudanden.

Jag antar att min skola faller inom ramarna för dessa oseriösa skolor: Vi får bärbara datorer och går bara i skolan 2-3 dagar i veckan. Även om detta inte är någonting skolan officiellt marknadsför sig med genom reklam i tunnelbanan så är det de ryktena som sprids elever emellan. En väldigt viktig faktor i gymnasievalet är vad kompisar, kompisars kompisar och äldre syskon har att berätta om sin skola. Utöver dessa oseriösa faktorer har vi nya fräscha lokaler precis vid Gullmarsplan, större delen av lärarna är utbildade och vi får, till skillnad från väldigt många andra gymnasieskolor i Stockholm, gratis skollunch (4 olika rätter per dag samt bröd och salladsbuffé). Vår intagningspoäng har ökat drastiskt de senaste åren. Att inte behöva vara i skolan varje dag och att få en bärbar dator var självklart det som fick mig att ansöka dit. Men behöver detta vara ett problem?

Jag lovar att varenda skola i Stockholm skulle kunna skryta med kvalitativ utbildning, många valbara ämnen och högskolebehörighet om de tog i lite. För en friskola som har ett större krav på sig att gå med vinst är det därför självklart viktigt att utmärka sig lite extra. Att skolan erbjuder någonting "oseriöst" som morot behöver inte göra utbildningen sämre - tvärtom. Fler elever ger bättre ekonomi och större möjlighet till utveckling.

Och om eleverna inte har tillräckligt stark distans till det hela att de väljer åtta gratis körlektioner i utbyte mot att gå ett program de inte är intresserade av i tre år så... Då är det nog dags att deras föräldrar väljer åt dem.

Ve och fasa!

2007-07-25T06:09:00.000+02:00

Media, och då främst kvällstidningarna, är en värld full av hysteriska rubriker och värdeladdade modeord. Det är inte sällan vi får höra om personer som rasar, chockerar eller kuppar. Den här sommaren är dock inte nackenchockernas sommar: det är skräcksommaren.

Skräck. Ett ord som får många att tänka på panik och förtvivlan. Ett ord som får andra att känna sig behagligt väl till mods med tankar på film och popcorn. För Expressen och Aftonbladet är det ett sätt att locka läsare. Första gången jag noterade ordet var i vintras, när en familj i Lindome fick besök av en Skräckälg. (Notera den grönskande bakgrunden på fotot, och det faktum att artikeln skrevs i november... Hur länge led den stackars familjen egentligen under älgens skräckvälde?) Den senaste veckan tycks det dock ha gått kraftig inflation i användandet av ordet. Här är ett litet urval av den skräck som drabbat oss:

Skräckstranden, ett ställe som svenskar trots allt fortsätter att åka till. Sunny Beach i Bulgarien är en semesterort där det på tio dagar har begåtts två mord och fyra våldtäkter. Ve och fasa om någon upptäckte att det i Stockholm anmäls nio gånger så många våldtäkter och nästan tre gånger så många mord. Det är rena splatterstaden i jämförelse! Lika sjukt och tragiskt bådadera ...

Den stackars fotbollsspelaren Anders Svensson är tillbaka på Skräckarenan, även kallad mardrömsarenan, en plats i Belfast där solen aldrig lyser. Här gjorde han och Sverige nämligen en oerhört pinsam förlust mot Nordirland. Själv uppger Anders att han bra minnen från såväl resan som matchen.

När vi ändå är inne på sport så utsatta Högbo/SAIK sina stackars 14-åriga flickor för Skräckturneringen. Som tur är har ledarna inte bestämt några läggdags-tider för flickorna, så de lär inte sova tillräckligt mycket för att få mardrömmar. (Och appropå sport så hade en golfartikel i Aftonbladet tidigare rubriken Skräckputten, vilket tyvärr nu har ändrats till "Det kommer att bli en jäkla fest".)

På ett behandlingshem i Östfora pågår det Skräckvälde. Det handlar om en chef som spridit osämja bland personalen, trakasserat dem och sagt upp folk på osakliga grunder. Nu, efter två och ett halvt år, har personalen äntligen skrivit till facket. Jag antar att skräck kan vara handlingsförlamande ...

En sångare som inte är vilken sångare som helst, det är James Hetfield ur Metallica. Han är nämligen Skräckrockare. Tyvärr har attraktionsfoton från en berg-och-dalbana avslöjat att han inte är så tuff: han höll nämligen för ansiktet på bilden! (Personligen tycker jag att det faktum att han inte krampaktigt höll sig fast i räcket på vagnen visar att han nog hade lite mod i alla fall.)

I lördags fick någon annan en åktur ... Det är befälhavaren på Saga Lejon som berättar om Skräckfärden i Hammarbyhamnen. Befälhavare Lasse Wahlin backade båten lugnt och stilla, men plötsligt fick han full back istället. Som tur är har han varit sjökapten i 33 år, så tack vare hans goda ledarkunskap fick de snabbt stopp på det hela.

Judoklubben IK Södra Skogås anordnade ett Skräckläger för sina ungdomar. Där blev de nergrävda i sanden och skjutna på med paintballgevär. Personligen ser jag inte kopplingen mellan denna typ av aktivitet och judo, men det är säkert någon slags mental träning jag inte förstår. Troligen har domstolen inte bättre kunskap om det än vad jag har, så mannen med paintballvapnet kommer att åtalas för det. Han måste känna sig som ett missförstått geni.

Veckans värsta semesterförstörare får dock sägas vara Skräckmyggan, som till skillnad från andra myggor anfaller "hårt, aggressivt och helt skoningslöst". Myggbiologen Anna Hagelin beskriver dem som skitjobbiga. Än så länge finns myggorna mest utanför Skövde, men passa er där nere i mini-Danmark: Snart kan det vara kört i Skåne också!

Let's do it like they do on the Discovery Channel ...

2007-07-22T04:29:00.000+02:00

Discovery Channel är en kanal som visar dokumentärer och populärvetenskapliga program. De senaste åren har kanalen gått från att vara inriktad på utbildning (om än aningen vinklad sådan) till att bli mer av en underhållningskanal. Trots detta är jag övertygad om att Discovery Channel i mångas undermedvetna fortfarande ses som en av de lite mer seriösa tevekällorna till kunskap. Den senaste veckan har de dock börjat sända någonting som fick mig att tappa all respekt för kanalen. Poängen var nog att det skulle vara roligt, men i mina ögon blev det bara stereotypt, sexistiskt och ... äckligt. Jag är ingen hängiven förespråkare av millimeterjämställdhet men det här fick mig att reagera:

Kanalen har börjat göra massiv reklam för sitt nya programpaket. De har nämligen varit vänliga nog att samla "alla de bästa programmen", så att vi ska kunna följa våra favoritserier varje vardagkväll. Samma tid, hela sommaren. Programmen som står på tablån är Mythbusters, Så funkar det!, Skitiga jobb, I krigszonen och Katastroftimmen. Grattis till fem timmar daglig underhållning!

Det roliga är att detta programpaket marknadsförs under sloganen "Sorry tjejen!". Stackars stackars oss tjejer nu när våra män kommer tillbringa hela sommaren framför teven. Att vi också skulle kunna uppskatta den här typen av program är ju otänkbart. Vi tjejer bör istället ta itu med allt de saker som våra soffpotatisar till män fullständigt skiter i.

I de olika reklamfilmerna som visas får vi nämligen följa en (blond) tjej som (iförd högklackat) tar sig an olika typer av trädgårdsarbete. I ett avsnitt lyckas hon tända eld på sig själv när hon försöker tända grillen. I ett annat försöker hon rensa stuprännan, men blir istället hängandes i den när stegen välter. Exakt samma misstag begår hon när hon beskär ett träd. Och det där med att hugga ved ska vi inte ens tala om ... Den ena yxan är så tung att hon ramlar baklänges, och den andra lyckas hon ha sönder. Gräsklipparen är hon inte stark nog att hantera, så den far iväg ner i dammen. (I detta inslag har hon dock gummistövlar på sig).

Dessa incidenter kommenteras med ett sliskigt "Ja ... Öh ... Förlåt." Samtidigt får vi se hur mannen i huset sitter kvar framför teven, trots den stackars nödställda flickvännen utanför fönstret. Kan du komma på en bra ursäkt till detta beteende? I så fall kan du vinna en lyxweekend för dig och elva vänner. Även om du inte vinner denna supertävling kan du få en t-shirt med trycket "Sorry tjejen!".

Här kan du titta på reklamfilmerna, och vara med i tävlingen.

Så, alla lata kräk till karlar där ute: "Se det kallar vi riktig semester det!".

Som sagt ... Tanken var nog att det skulle vara roligt. Tyvärr blev det bara lågt och tragiskt i mina ögon. Eller är det bara jag som har fel typ av humor? Och är en fem timmar daglig dos av Discovery din bild av en riktig semester?